Hatbloggen.

Ej i trafik.

2008-02-18T22:31:00.003+01:00

Nu är det slut. Efter drygt åtta månader på linjen tar vi Hatbloggen ur trafik och kör in den i depån. Många dåliga tunnelbanenyheter har det blivit, men, som ordspråket säger, allt tråkigt kommer till en ände, utom korven som har två.

Bränder, mord, Strömbron, SL Access, vagnbrist, växelfel, halka, trafikanter, personalbrist, reklam, frånkoppling, Masmo, regn samt långa, trista dagar – listan över tråkigheter i underjorden är närmast oändlig, och som tur är finns andra som förhoppningsvis till och från kommer fortsätta att dokumentera all galenskap, också sen vi slutat. T-z-ns blogg kan vi rekommendera, liksom T:s. Seko klubb 119 bloggar om fackliga frågor i tuben, och den här hemsidan håller hyfsad koll på vad som pågår i kollektivtrafiken (även om den inte är sådär väldigt underhållande). Hos Spårvägssällskapet dryftas stort som smått (i regel vilken vagntyp som togs ur bruk vilket datum och liknande).

Så tack för den tid som varit och all uppskattning vi fått. (I rättvisans namn, tack också till vår(a) Hatbloggshatare, vi fick oss några riktigt goda skratt till livs.) Vi ses på linjen.

Klart slut.

47 + Tekniska = Rökigt!

2008-02-17T01:40:00.006+01:00

Hatbloggen hade mycket riktigt rätt när vi i veckan konstaterade att bästföredatumet på Cx vagnarna var den 14 februari 2008. SLs redan sjösatta planer på att rusta upp den gamla vagnparken har redan gett resultat - vi tunneltågförare får helt enkelt fortsätta att leva i skräck ett par år till!
Mitt under fredagsrusningen raporterade L på turen 47 att han stod vid Tekniska Högskolan med rökutveckling under sitt tåg.
Att det just var turen 47 - turen med otur, som bestämde sig för att börja ryka, är för Hatbloggens läsare knappast förvånande.

Vi förordar nu starkt att SL förser turen 47 med en varningstext, strategiskt placerad i fronten av tåget, som upplyser trafikanter att man reser på egen risk med detta tåg och att om man verkligen vill vara säker på att komma fram helskinnad ,så gör man bäst i att vänta på nästa.

En annan sak som är märklig, är att de senaste rökutvecklingarna inträffat vid Tekniska Högskolan(1,2) men eftersom det nu var snart 4 månader sen det hände sist, så var det väl inte mer än på tiden.
Enligt DN berodde rökutveckligen på en trasa som fastnat i hjulet och fattat eld. Enligt trafikledningen var det en boggie under tåget som överhettats. Hur det nu än var så är det illa och vi hade stopp i trafiken från 16.20 till 18.00.
Trafikanterna skötte sig exemplariskt i den del av stan Hatbloggen hade fastnat, de kom fram och undrade b.la hur man ska gå till väga för att bli tunneltågförare(varför man nu skulle vilja bli det efter fredagens händelser) och höll oss sällskap på perrongen.

Trafikledningen gick under lördagen ut, på order av chefen, och tackade alla förare för det fina arbete vi utförde under fredagens stopp. Hatbloggen tycker att det är lite gulligt, även om vi är väl medvetna om att hälften av de som jobbade i fredags är lediga den här helgen och tråkigt nog missade den fina gesten.

Bäst före idag.

2008-02-14T23:59:00.005+01:00

Sen 2008:as början har tristessens tyranni rått på röda linjen. Tunneltågförare svältfödda på dramatik har hållt andan vid varje radioanrop i hopp om att ett mastodont stopp nu ä n t l i g e n ska bryta ut!

Och så kom veckan då alla gamla skrotiga Cx vagnar bestämde sig för att lägga av! Oturs turen 47 har haft fortsatta problem, igår var det stopp i en halvtimme på förmiddagen. Vagnmontörer har fått krypa ned under vagnar p.ga stora luftläckor och när de ropat in aktuellt vagnsnr(nämligen 668) har de fått till svar att den vagnen inte ska vara ute i trafik enligt hallen. Men vagnmästaren eller vem det nu är som är ansvarig för vagnarna uppe i Nyboda måste ha blivit förvånad när det visade sig att vagn 668 mycket riktigt var ute i trafik och inte på spår 23 och blev reparerad. Att man ens har dessa gamla Cx tågen i trafik när de dag efter dag efter dag efter dag, har samma fel, är en skandal.

Idag var det stopp både söderut och norrut samtidigt. Tur 64 klaffade ihop totalt infart Zinkensdam och tur 41 blev stående vid Östermalmstorg p.ga kontrasignal.
Stoppen i sig varade inte så länge men generarade tillräckligt mycket kaos för att det skulle vara struligt i trafiken och snigelfart genom stan i efterföljande två timmar.
Bästföredatumen för alla Cx vagnar verkar ha gått ut just den här veckan och vi lever numera under kontrasignalens tyranni!
Det är väl en himla tur att SL bestämt sig för att rusta upp 70st Cx vagnar så att de kan rulla i 10 år till - det roliga är med andra ord inte slut än!

De glasväggar som satts upp på station Östermalmstorg som något slags brandskydd, har istället utvecklats till en gaskammare! Tanken är att glasväggarna ska skilja de olika plattformarna från varandra, så att om det skulle börja brinna så sprids inte elden så lätt. Man kan gå igenom via en dörr, men just dessa två dörrar har slutat fungera. Eller rättare sagt, man kan ta sig in i själva utrymmet mellan de båda glasväggarna, men vill man komma ut på den andra plattformen så går inte det. Med andra ord fastnar trafikanter som kommer från Ropsten, och som ska byta till Mörby tåget, i detta utrymme och är fast där tills någon vänlig själ på plattformen ser detta och går dit och öppnar dörren. Det hela är väldigt underhållande och Hatbloggen vet inte riktigt vad SL tänkte när de byggde det här trafikant akvariet.

47 - en tur med otur.

2008-02-13T00:15:00.000+01:00

Ungarna av idag har som bekant rullskridskor, sparkcyklar, snowboard och gud vet vad. Vi har trott oss hänga med någorlunda, men ibland kommer det bara över en – hur förlegad man är. Okej, vi är faktiskt så gamla att det i vår gröna ungdom fanns vuxna som på fullt allvar sa ”rullbräda” när de menade ”skateboard”, men först på tisdagen stod det smärtsamt klart för oss exakt hur akterseglade vi är. När trafikledningen varnade för ungar som åkte kontorsstol på plattformen vid Slussen insåg vi att vi är hopplöst mossiga. Det var en trend som fullkomligt tog oss på sängen.

Vi misstänker att tunnelbanan ruvar på en alldeles egen köttfärsskandal: Nån måste ha micklat med bästföredatumet på CX-vagnarna, annars skulle de aldrig få vara ute i trafik. Det värsta är att det börjar märkas – man skulle kunna säga att köttfärsen (= de gamla vagnarna) börjar skifta i grönt och bli hårbeväxt (= gå sönder). Den senaste tiden har en mängd turer förlorat klarsignalen (eller snarare, eftersom felet ofta uppstår vid dörrstängning, inte fått klarsignal) utan synbar orsak. Ibland lyser en utvändig gul nånstans (vilket skulle indikera exempelvis öppna dörrar, för oinvigda) i nån vagn långt borta, men ibland inte. Särskilt mystiskt är att klarsignalen så ofta återkommer när föraren utrymt tåget och stängt dörrarna för att gå och kontrollera att inga trafikanter är kvar, men skummast i hela historien är att turen 47 tycks vara den som ihärdigast förföljs av detta fel. De senaste veckorna har både J och Hatbloggen tvingats utrymma just denna tur när klarsignalen uteblivit, och på tisdagen var det A som drabbades.

Vid T-Centralen mättes på eftermiddagen vinddraget från tunnlarna. Det gick till så att man ungefär längst ute på plattformskanten satte små varselklädda gubbar med varsin mätstation typ var trettionde meter. Det hela verkade hemskt avancerat, för mätstationerna hade displayer och antenner och viftande plastband i olika färger, men vi frågar oss hur tillförlitliga resultaten kan ha blivit när sannolikt samtliga förbipasserande förare panikbromsade för att det satt märkliga män i neonkläder en decimeter från spåret.

Helveteshelgen.

2008-02-11T00:12:00.000+01:00

Fredagskvällen avlöpte någolunda lungt efter de fyra inrapporterade spårbeträdena mellan 20 och 22. Och söndagar i tunnelbanan är som ni alla vet tristessen personifierad. Men i lördags natt small det äntligen till. Det kaos som vi så länge väntat på dök plötsligt upp! Så lungt som det varit sen nyårsafton, hade ingen av oss kunnat föreställa sig, det var helt enkelt på tiden att något hände.
Efter klockan 22 begav sig alla som suttit och tittat på melodifestivalen, som på given signal när eftertexten började rulla, ut i kollektivtrafiken! Och det var inga fulla och glamourösa schlagerbögar som ställde till det tyvärr, utan som vanligt allehanda berusade svenssons.

På landet var det mycket riktigt något slags event på gång och tåg efter tåg på linjen 14 rapporterade in att man fått lämna folk vid stationer och körde omkring med överlast samt reducerad hastighet. Att ingen trafikplanerare förutsett detta speklakel och beställt in extra tåg samt ställt in frånkopplingen, förblir ett mysterium. Istället var varje tåg på linje 14 sisådär 10-15 minuter försenade under hela kvällen och polisen fick stänga av inpassagen till Telefonplan då stationen var överfull av små popsnören, så till den milda grad att vissa t.o.m hamnade på spåret!

Som om inte detta elände var nog, så pågick det vanliga. Spyor lite här och var, tex på säten, slagsmål, snorungar som klottrade, folk på spåret, cyklar på plattformar, nödbromshandtag och nödöppnade dörrar. Trafikledningen meddelade många gånger att vi skulle hålla 20km i timmen, istället för 50, infart station, så att citat: "Vi hinner stanna i tid."Att köra 20km i timmen infart station borde det alltid vara så fort det är helgdag, löning eller fotbollsmatch.
Lite senare på natten drog trafikledningen in flera tåg för att det var så stökigt.

Ställverket är på krigsstigen sen det på ryktesvägen kommit nya direktiv om att de ska rapportera in minsta lilla fel, även om felet korrigeras så att inget fel begåtts.
Hatbloggen tycker att det hela verkar mycket besynnerligt och uppmuntrar våra kollegor att börja sympati rapportera in fel som skulle ha kunnat äga rum, tex:

Jag stannade vid 6-vagns märket, men kom på det innan jag öppnat dörrarna och körde sen fram till 8-vagns märket. Ingenting hände, men jag ber ändå om ursäkt.
Min mobil ringde när jag var ute och körde och jag funderade på att svara men gjorde det inte. Jag ber om ursäkt för att jag tänker lite knasigt ibland.
Jag var påväg att öppna dörrarna på fel sida vid Slussen söderut men kom på mig själv i sista sekund och öppnade dörrarna på rätt sida. Ingenting hände men jag tänkte ändå be om ursäkt för att jag skulle ha kunnat begå ett misstag.

Och när ni väl håller på, så kan ni ju passa på att skriva en rapport och be om ursäkt för att ni ens existerar.

Tunnelliggaren bestämde sig återigen på söndagskvällen att gå ned på spåret vid Midsommarkransen. Alltså, det börjar bli lite tradigt nu. Skulle det inte vara bättre och ge karln en varselväst, spårbehörighet och en signallampa, så att han kan komma och gå, utan att trafikledningen behöver stoppa trafiken varje gång. Karln tänker ju uppenbarligen inte ge upp, och om ni frågar oss, så är han nog redan tillbaka i sin lilla kammare vid relärummet i Midsommarkransen.

Tutf-alzheimer.

2008-02-10T01:43:00.000+01:00

På lördagskvällen körde Hatbloggen turen 2 med start från Liljeholmen norrut, precis enligt tjänsten, och på vägen till Ropsten kontrollerade vi flera gånger turnumret på radion i samband med anrop och konversationer mellan trafikledningen och förare på andra tåg. När vi bytt körände och var på väg söderut från Karlaplan anropade trafikledaren 13:2, och eftersom vi hade en vag känsla av att det var 2:an vi skulle köra tände vi läslampan och kollade turnumret – för säkerhets skull, liksom – och upptäckte att det stod 13:4 på radion. Eftersom ingen förare svarade på anropet till 2:an sökte trafikledningen kontakt igen, och nu började det brinna i vår hjärna: Satt vi på fel tåg? Hade vi tagit miste? Var det faktiskt 4:an vi skulle köra? Hade det stått fel turnummer i V1? För att vara på den säkra sidan fumlade vi fram både tjänsteutskrift och tidtabell innan vi kunde konstatera att vi verkligen skulle sitta på turen 2 och att det med största sannolikhet var just turen 2 vi körde, varpå vi äntligen kunde svara på TL R:s anrop. Anledningen till anropet var, föga överraskande, att vi hade fel turnummer inställt i V2.

Detta är ett typiskt utslag av den obehagliga sjukdomen tunneltågföraralzheimer. Det är samma mekanism som gör att man, när man sitter i mässen, måste ta fram sin tjänst var tredje minut för att kontrollera när det egentligen är man ska lösa av. Och på vilken tur. Och i vilken riktning. Och just det, när var det nu igen? Och vilket tåg var det vi skulle köra? Varifrån? Och till när? Och när man väl kollat ett par gånger och äntligen lagt på minnet när man ska ut har man glömt bort det, så det är bara att kolla igen. Och igen. Och en gång till. Bara för säkerhets skull.

Och om man nu, mot förmodan, lyckats nöta in vart man ska bege sig och när man ska göra det gäller det att hålla reda på vad klockan är, så nu sitter man med nervösa ryckningar i nacken och vrider huvudet mot klockan på mässväggen, och eftersom ens tidsuppfattning kan vara lite skev är det bäst att kolla ungefär var tionde sekund vad klockan är. För att vara säker. ”Okej, klockan är 15.07 och vi skulle köra 15.38, ingen fara. Fast vad är klockan nu egentligen? 15.07. Fortfarande. Okej. Och när skulle vi köra? Just det, 15.38 var det. Nu är klockan 15.07. Då så, det är lugnt. Eller borde åtminstone vara lugnt… För vi skulle väl inte ut förrän 15.38 om vi minns rätt, och just nu är klockan… nu ska vi se… 15.07.” Och så vidare. Och så vidare. Att inte fler förare är sjukskrivna för nackspärr och nervproblem är en gåta.

Lördagskvällen var till största delen märkvärdigt lugn och stillsam, men enligt rapporter från flera håll bröt kaos ut i underjorden när mängder av schlagermelodifestivaltittare begav sig ut på stan samtidigt som ungefär en miljon glada helgfirare försökte ta sig till eller från en stor baluns vid Telefonplan. Där stängde polisen tydligen helt enkelt av inpassagen till stationen en rätt bra stund på grund av den stora folktillströmningen, vilket ju rent logiskt torde ha minskat trafikanttrycket…

Tankeläsning.

2008-02-09T00:07:00.000+01:00

Den allra vanligaste typen av kommunikation mellan tunneltågförare och trafikanter är ickeverbal. När avståndet är för stort för glåpord och utskällningar förekommer nämligen en rik flora av hyttande nävar, sparkar på tågsidan och dödande ögonkast, såsom Den Arga Blicken och dess kusiner Den Förnärmade Blicken och Den Förebrående Blicken. De flesta av dessa kroppsspråkliga meddelanden har sitt ursprung i att vi tågförare inte i tillräckligt stor utsträckning är synska. Vi saknar helt enkelt förmågan att läsa folks tankar och är överlag rätt dåliga på att förutsäga framtiden, och detta låter man oss veta - exempelvis medelst obscena gester och menande blickar.

De flesta trafikanter tycks förutsätta att vi vet att de planerar att stiga ut ur tåget så snart de pratat klart med sina kompisar inne i vagnen – det vill säga vilken dag som helst. Eller så anser de att vi borde förstå att en dam med rullator krånglat sig längst in i en sittgrupp och kan resa sig och stiga av först när tåget stått stilla med öppna dörrar minst 23 sekunder. Vi antas på ett avstånd om 100-150 meter kunna avgöra vilka trafikanter som är i sällskap med varandra och hur många i gruppen som ännu befinner sig i biljetthallen när den förste i sällskapet redan stiger på tåget, och att vi inte kan gissa att flera dagisbarn är kvar i vagnen när en lucka på fem meter och fyra sekunder uppstått mellan klungorna är ren skandal. Människor som långsamt går längs tågsidan medan vi gör utrop och varnar för dörrstängning blir mycket upprörda när de hamnar i kläm eller rentav lämnas kvar på plattformen, och trafikanter som kommer springande mot tågets riktning medan vi står och stänger dörrarna kan bara inte begripa att vi inte sett dem med våra ögon i nacken.

En annan typ av mediala förmågor vi förväntas besitta är ständig telepatisk kontakt med trafikledning och informationscentraler. Har man varit på väg till jobbet i uniform i samband med ett stopp i trafiken har man en rätt god uppfattning om hur antilopen känner sig när lejonflocken vällustigt sliter den i stycken. Lejonen kan inte för sitt liv förstå att man står där själv och undrar vad som pågår och hoppas att ett tåg (eller en buss eller en hiss eller en båt, lite beroende på var man befinner sig) ska dyka upp så att man kan komma till jobbet nån gång.

Men några av oss verkar ju trots allt ha blivit begåvade med oanade övernaturliga talanger. På fredagseftermiddagen satt T i mässen och ondgjorde sig över att behöva gå upp till Nyboda och hämta ut turen 57. Han försökte pressa linjemontörerna att förklara turen inställd, och när inte det funkade gormade han och levde om och hoppades högljutt att den skulle gå sönder snart efter utryckning – och det gjorde den! Han hann inte längre än till Liljeholmen innan det visade sig att tåget drabbats av HS-fel och omedelbart måste köras hem till hallen. Visserligen kom turen ut i bearbetat skick, men först efter en tripp till Zinkensdammsbryggan och tillbaka i 15 km/tim samt en del omrangeringar, varvid viktiga trafikminuter gick till spillo. Imponerande, T!

Slutligen kan vi meddela att fylleristernas fredagstrafik löper enligt tidtabell, för mellan 20 och 22 ikväll rapporterades om obehörigt spårbeträdande från i tur och ordning Liljeholmen, Hägerstensåsen, Liljeholmen och Danderyds sjukhus. Nån promenerade på spåret med Systemkasse i högsta hugg och en annan var för berusad för att kunna ta sig upp på plattformen för egen maskin. Vissa trafikslag är helt enkelt pålitligare än andra.

Nästa Gärdet.

2008-02-08T00:03:00.000+01:00

Vi slutar aldrig förundras över de människor som sjunger, hojtar, visslar och skriker efter vår uppmärksamhet för att få hinna med tåget! Trafikanter kommer på allehanda trudelutter för att få oss att uppmärksamma att just de är sena till tåget och vill att vi ska vänta på dem. Oftast bryr man sig inte om dessa individer, de brukar hinna med eftersom det faktiskt finns fler än just dem som ska av och på tåget.
I tisdags sjöng en äldre kvinna på väg in i Hatbloggens tåg och verkade nästan överlycklig att ha hunnit med, men den lyckan var kort då vi sen fick stå i tunneln mellan T-centralen och Östermalmstorg i 25 minuter för att det var folk nere på spårområdet.
Hatbloggen blev 22 minuter minus till avlösningen, så går det när man tänker att man bara ska till Ropsten och tillbaka!

När C20 flippade ut som värst i höstas satte vi vårt hopp till de gamla trotjänarna CX. Men det skulle vi såklart inte ha gjort. Sen några år tillbaka är de gamla vagnarna "upprustade" och dörrombyggda. Numera piper det även om dörrarna på de gamla vagnarna. Hatbloggen kan inte för sina liv förstå varför SL spenderar miljoner på att bygga om CX när vi ändå ska ha förarlösatåg på banan om 5 år, men nu är det så iallafall. Och det är ju verkligen bra grejer de har gjort med tågen; vi har mycket fler problem vid dörrstägningen nu samt oftare kontra signal av mystiska anledningar. I tisdags stod J vid Slussen söderut i bästa rusningstid och fick ingen klarsignal. J sprang som en dåre för att lokalisera problemet men det fanns inget att hitta. Efter utrymmningen av tåget kom såklart klarsignalen tillbaka!

Dagens strapatser var av det intressantare slaget, på order av polisen fick Hatbloggen köra förbi både Östermalmstorg och Karlaplan vilket innebar att nästa station efter T-centralen var Gärdet!
SL borde verkligen fundera på att införa expresståg som passerar de värsta stationerna, typ Tekniska Högskolan och Östermalmstorg. Vi fick nypa oss själva i armarna för att komma ihåg att vi inte körde vagntransport och se till att stanna när vi väl kommit fram till Gärdet.

I Fruängen behagade några små små små kids i 13års åldern, som nådde den korta delen av Hatbloggen upp till axlarna, att nödöppna en dörr, trots att alla dörrar i tåget redan var öppna!
När vi var på väg bort till det aktuella dörrparet för att återställa sprang en man efter oss. Han sa att han skulle följa med bort till dörren och hålla ett öga på dem, för han hade minsann tider att passa han med! Vi tänkte länge; vem är det här mannen? känner vi honom? har han uniform? är det en förare?
Men det visade sig helt enkelt vara en vanlig trafikant som tröttnat på allt bus och som bestämt sig för att extraknäcka som ordningsvakt!
Vi antar att han gjorde ett bra jobb för vi hade inga fler problem, men å andra sidan så var de där kidsen varken tuffa, coola eller farliga. De var bara små, fjuniga och hade fickorna fulla av cigaretter de snott hemifrån, där de stod och drog munbloss på plattformen.

White trash-hororna!

2008-01-30T21:18:00.000+01:00

Under en längre tid har det nu varit kaos i samband med delningen av turen 20 i Mörby Centrum. Det är gamla skrotiga vagnar som ska delas i två delar och köras ned i depån så att de inte blockerar nödutgången. Tidigare år har delningen av detta tåg skett vid inryckningen efter rusningen men sen i höstas delas nu turen 20 i samband med kopplingen på kvällen. Ofta går det fel vid delningen av tur 20 och det innebär i sin tur att hela kvällskopplingen blir ännu mer kaosartad än vad den brukar.

Kopplingen i Norsborg brukar vara förskonad från allvarligare incidenter men igår, efter att Hatbloggen fått sitt tåg delat och varit på toa, så utspelade sig följande:
Vi ladde upp tåget och såg till vår stora förvåning att vi hade rött på signalen utfart Norsborg eftersom någon(ställverket?) gett tur 8 tågväg in i Norsborg innan vi hade åkt!
Det hela var rätt lustigt och ledde till en cirka 15 minuters försening. Om Hatbloggen hade vetat att vårt toalettbesök skulle förvirra ställverket så till den milda grad att vi nästan krockade med ett annat tåg, så hade vi hållt oss!
Eller vid närmare eftertanke så hade vi nog inte gjort någonting alls annorlunda!

Med toabesök i åtanke har någon lämnat en toalettsits vid plattform 1 i Ropsten. Hatbloggen undrar om det är så att cheferna nu planerar någon slags mobil toalett? Kanske är det så att de kommer att sätta dit någon av bajamajorna som användes vid stora medarbetardagen?
Eller så är det en trevlig trafikant som helt enkelt tycker synd om oss tunneltågförare som aldrig har tid till att gå på toaletten.

Hatbloggen har alltid levt med föreställningen om att vi kallas för tunneltågförare. Men i en kommentar till vårt inlägg om tunnelliggaren har vi istället blivit kallade för white trash-horor!
Hatbloggen är ju inte den som är den och vi uppgraderar oss gärna från att vara det lägsta av det lägsta, nämligen tunneltågförare, till att numera vara white trash-horor.

Tunnelliggaren - nu på bild (nästan)!

2008-01-29T10:38:00.000+01:00

Säga vad man vill om Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7) - han ger inte upp i första taget. Under en annars mycket händelsefattig lördagseftermiddag var det han som pålitligast stod för radiounderhållning genom att flera gånger göra utrymmet norr om Midsommarkransen osäkert med sin närvaro. Vi var inte riktigt med från början, men det verkar som att han först blev bortjagad från spårområdet, för att bara en kort stund efter att skallgången i tunneln blåsts av åter dyka upp. Den här gången satt han, enligt uppgift från M, strax norr om Kransen iförd ”flerfärgad” jacka. Trafikbefäl, ordningsvakter samt polis kallades till platsen, och med gemensamma krafter kunde man infånga och bortföra karln.

Sen polisen kånkat iväg Tunnelliggaren uttryckte trafikledningen en förhoppning om att detta var det sista besöket på ett tag, men vi vågar nog inte vara riktigt lika optimistiska. För att skärpa kollegernas uppmärksamhet och bidra till säkerhetsarbetet kan vi härmed presentera en fantombild av Tunnelliggaren, baserad på de fakta vi känner till:

Tunnelliggaren...

är minst 210 cm lång,
klär sig i ”flerfärgad jacka” samt
talar ryska.

Ser ni denna man på spåret, tveka inte att kontakta trafikledningen.

Stora medarbetardagen!

2008-01-27T19:01:00.000+01:00

Hatbloggen beslöt sig i helgen att gå undercover och wallraffa som glada anställda på Veolias stora medarbetardag på fjärilshuset! Vi kan med glädje meddela att ni som inte hade möjlighet att gå missade en helt fantastisk tillställning!

Vid ingången till fjärilshuset stod höga chefer och rev biljetter. Grillkorven utanför kostade 20kr st men det fanns ett muslimskt alternativ med lammkött. Veolia hade smällt upp ett tält brevid där det fanns en garderob för Veolia anställda som kostade 20kr. Garderoben inne på fjärilshuset var gratis och kändes som ett trevligare alternativ! Vi trodde att Veolia hade abonnerat hela stället men så var inte fallet, vanliga döda fick trängas med tunnelbanefolk. Överallt inne i fjärilshuset satt affischer med vice vd Tuborg uppsatta som talade om att vi medarbetare gjort ett bra jobb. Att affischerna satt på sniskan är ju rätt talande för verksamheten i övrigt så Hatbloggen kände sig tvungen att fotografera. Vad de andra stackarna som betalt 80kr för att gå in tyckte om att det satt Veolia affischer uppsatta överallt vet vi inte.

Det var jävligt varmt och de få fjärilar som Hatbloggen hann se visade oroande tendenser till att vara suicida, då de medvetet flög och satte sig på gångvägen precis framför våra fötter!

I det fina brev som skickades hem till alla anställda stod det att under den stora medarbetardagen skulle finnas möjlighet för släkt och vänner att söka jobb på bolaget, att diverse företag som Delicato och Body Shop skulle vara på plats samt musik och lek för barnen.

Vi gick in i Veolias tält, (utan att betala 20kr i garderobsavgift), och möttes av ett gigantiskt tomrum! Det var knappt någon där förutom en trevlig herre med ukulele som underhöll barnen. Body shop var inte på plats och ingen från Delicato var där, förutom den gigantiska Delicato boll som man skulle gissa vikten på för att kunna vinna en väska fylld med kakor. Det fanns gott om bord för att fika och ha det trevligt,men kanelbullarna, läsken och kaffet kostade pengar så det var inte så många som fikade.

De som var intresserade av att söka jobb fick veta från rekryteraren på plats att citat: "Vi söker inte personal just nu men du kan skicka in en ansökan på internet."

Varför då ens ha en rekryterare på plats undrar Hatbloggen. Men det finns säkert någonslags Veolia logik i det hela som vi har missat.

Hela tillställningen påminde om en liten och mycket misslyckad lördagsmarknad i Höör och den ensamma lilla tanten som blivit dit lurad för att sälja förkläden såg inte glad ut. De som verkade ha fått ut mest av dagen var barnen, som lyckades tjata till sig en kanelbulle från sina föräldrar och som sen fick spela fotboll och sjunga:

"Här kommer Pippi långstrump, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa...."

Alla tunneltågförares bästa vän, vår förre fackordförande, slapp inte heller undan! Som den chef han numera är över spärrexpiditörerna var även han på plats. Han stod mest tyst i ett hörn(skamvrån?)och såg ut att skämmas. Ingen pratade med honom och vi vet faktiskt inte varför han var där. Men vad detta bevisar är att det inte blir bättre av att gå över till arbetsgivaren. Veolia måste vara väl medvetna om att han är hatad av precis alla arbetare och att behöva stå där, träffa gamla kollegor, se dem i ögonen och ja, ni hajar, det är tortyr helt enkelt. Inte för att Hatbloggen missunnar honom lite tortyr, men vi hoppas verkligen att han lär sig av sina misstag och ser till att vara sjuk till nästa års stora medarbetardag!

Påvägen ut uppmanade Hatbloggen den stackars garderobsanställde att inte jobba ihjäl sig. Det visade sig inte vara någon risk då knappt någon betalade för att hänga av sig och garderobs killen undrade varför Veolia ens hade fixat med en garderob. Han skulle få sin lön oavsett men företaget han jobbade på går garanterat back. Vad är det för snikna arbetsgivare vi har, som betalar för en garderob, men som inte betalar för fulltpris och förväntar sig att folk ska hänga in sina jackor för 20kr!?

Hela dagen kändes som ett enda stort reklamjippo! Veolia har ingen personalpolicy och tror på allvar att man kan få sina anställda att känna sig delaktiga i företaget genom att sätta upp så många glättiga afficher som möjligt. Hatbloggen hade en fruktansvärt rolig dag - hela tillställningen var ett stort skämt!

Mobilförbud.

2008-01-25T23:11:00.000+01:00

Slutligen har det alltså införts mobilförbud i förar- hytterna. Eller i alla fall i en hytt. Trist, men om reglerna nu är såna i just den här hytten är det väl bara att lyda. Vi har väl alla anat att ett sånt här förbud var på gång, det har ju talats mycket om saken de senaste åren.

I södra änden av station Mariatorget har nånting hänt. Vi vet inte exakt vad, men på håll ser det ut som om plattformen har luckrats upp, som om det är nån sorts hål i golvet, och för att ingen ska ramla ner genom det flera kvadratcentimeter stora hålet och skada sig har man satt upp blått plastavspärrningsband i en triangel om cirka 38 kvadratmeter kring hålet (och den bruna fläck som omger det). Avspärrningsbandet är i triangelns spetsar

upptejpat på en pelare,
fastknutet i en vägarbetskon samt
fäst i en riktigt ful stol.

Avspärrningen ger ett fantastiskt proffsigt intryck, och tycks vara mer eller mindre permanent, med tanke på att den var iordningställd när Hatbloggen kom till jobbet på fredagen och kvarstod ännu när vi gick hem åtta timmar senare.

Permanent verkar även den alltid snart klara servicen på norra rulltrappan plattform 1-2 vid Liljeholmen vara. Den har nu gått in på sjunde dygnet.

I norra änden av Östermalmstorg håller man, som vi nämnt, på att av brandsäkerhetsskäl sätta upp glasväggar och –dörrar mellan plattformsdelarna 1 och 2. Man har efter några veckors arbete fått upp ett rutnät av metallkarmar att fästa glas i, och på fredagen släpade man äntligen ner tjocka buntar med glasskivor som man lutade mot stationsväggen – och sen försvann man. Ett gäng förare anropade trafikledningen och påtalade det olämpliga i att det står en massa herrelöst glas på plattformen och frestar våra vänner trafikanterna att vräka det framför tågen, och efter en stund återvände hantverkarna, borrade lite till, släpade undan glasskivorna – och försvann. Det enda som blev fäst i metallkarmarna den här gången var ett par långa stegar. Men det kanske går bättre nästa vecka.

Den smått legendariske Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5, 6) gjorde efter en tids tystnad comeback mellan Midsommarkransen och Liljeholmen på fredagskvällen. Vad många inte vet är att det i tunnlarna står låga tegelhus som inrymmer – tjaa… Vi har faktiskt ingen aning om vad som finns i de där husen, men där står de i alla fall, och tydligen brukar Tunnelliggaren uppehålla sig på taket av dessa hus. När de utsända trafikbefälen inte kunde hitta honom på tunnelgolvet bad man dem titta uppe på hustaken, men de var för korta för att nå upp, så istället instruerade trafikledningen vår allra längste kollega att ta sig en titt när han passerade stället, och detta gör ju Tunnelliggaren mer fantasieggande än nånsin. Vi har inte sett honom, men vi vågar dra slutsatsen att han är minst 2,10 lång om han ska kunna ta sig upp på tunnelhusen. En lång, gåtfull främling – kan det bli mer spännande?

Service pågår.

2008-01-24T00:04:00.000+01:00

Det känns som det var helt nyss Connex med buller och bång deklarerade sin avsikt att göra Stockholms tunnelbana till världens bästa, men i själva verket var det på nyåret 2004. Nu, fyra år senare, har man bytt namn på bolaget och sänkt ambitionsnivån rätt rejält. Numera är vi glada och tacksamma för varje ytterligare dygn som trafiken hankar sig fram utan att hela rasket rasar samman. Bortglömda hastighetsbegränsningar, taskigt gjorda rälsbrottslagningar och klumpigt placerade trafikantupplysningar är bara några av den senaste tidens exempel på den släpphänthet vi tycker oss kunna ana i verksamheten. Är nåt trasigt? Äh, smacka på en ”Dörrparet avstängt”-klisterlapp bara, så funkar det nog ett par timmar till.

Det allra senaste tecknet på att vi jobbar på ett långsamt sjunkande skepp är rulltrappan i norra änden av plattform 1-2 vid Liljeholmen. Den står stilla. Rullar ingenstans längre. Enligt en klisterlapp blev den felanmäld den 19 januari klockan 13.45, och sen dess har inget hänt. Vi fortsätter att släpa oss upp för den trots att vi blir lite läbbigt yra i huvudet av att gå i stillastående rulltrappor (billig fylla på arbetstid är trots allt billig fylla på arbetstid!), och det är väl ingen större fara, just den här plattformen vimlar av rulltrappor och hissar. Och visst, det har bara gått drygt fyra dar. Men grejen är att det på den elektroniska displayen ovanför trappan står ”Service pågår. Snart klart.”, och det är, såvitt vi kan bedöma, rent och skärt ljug. Det pågår ingen service. Och den obefintliga servicen verkar inte bli klar i rödaste rappet. Herregud, sluta ljuga och säg som det är istället. Trappan har gått sönder och ingen vet hur man lagar den.

Å andra sidan är kanske en stillastående rulltrappa en bra rulltrappa. Enligt de fragment vi lyckades snappa upp när röda trafikledningen skickade radiobilar till gröna banan brann det ikväll i en rulltrappa vid Bagarmossen. Vi vet inte mer än så, men eftersom vi trots allt är de vi är förutsätter vi det värsta och mest dramatiska tills nån berättar vad som verkligen hände.

Vid närmare eftertanke borde man nog hänga upp stora blaffor ovanför ingången till varje tunnelbanestation – ”VÄRLDENS BÄSTA TUNNELBANA. SERVICE PÅGÅR. SNART KLART.” – och låta dem sitta. För evigt.

Hjärtstopp.

2008-01-22T22:15:00.001+01:00

Dagens hjälte (eller vafan, bättre upp, årets hjälte) är Z-P. Efter en lååång period av lugna, tysta, problemfria och alldeles… alldeles vedervärdiga dagar packade hans tåg samman vid Mariatorget i början av eftermiddagsrusningen och blev stående typ tjugo minuter. Visst, vi har varit med om värre stopp, men just nu är vi så uttråkade och svältfödda att vi tacksamt tar emot vad skit som helst, och dessutom varade ju svallvågorna åtminstone ett par timmar sen man fått igång trafiken. Om vi förstår saken rätt släppte inte bromsarna på tåget, men några närmare detaljer är inte bekanta eftersom vi hade en rast som – otur i turen – sammanföll med stora delar av stoppet.

Precis efter att trafiken kommit igång vid Mariatorget bestämde sig polismakten för att göra en insats för kollektivtrafiken i de södra förorterna. Vid Bredäng behöll man innevarande tåg i båda körriktningar för (såvitt vi förstår resultatlös) genomsökning efter skurkar. Hatbloggen fick parkera vid Mälarhöjden medan man letade igenom K:s tåg vid Bredäng, men redan efter ett par minuter fick vi tillstånd att rulla vidare söderut – medan polisens förhållningsorder duggade tätt. Först ville man att samtliga tåg skulle passera Bredäng utan att stanna, så utvidgade man förbikörningen till att gälla både Bredäng och Sätra, sen bestämde man sig för att låta tågen stanna vid Bredäng men inte vid Sätra innan slutligen besked kom att det var fritt fram att stanna vid både Bredäng och Sätra. Som tur var kom alla dessa anvisningar i så tät följd att vi aldrig ens hann börja informera trafikanterna (som besparades en mycket virrig utläggning), och trafiken hade normaliserats innan vi kommit halvvägs till Bredäng. De otacksamma avstigande i Bredäng har ingen aning om hur nära de var att få en snopen resa till Skärholmen.

Parallellt med stationssträckan vid Örnsberg går en bilväg på vänster sida när man kör söderut, och strax söder om plattformen finns två uppsättningar biltrafikljus – den ena ovanför den andra (rött-gult-grönt-rött-gult-grönt). I tunnelbanan kan ges flera gröna signaler beroende på vilken tågväg som avses (en grön signal för väg mot Karlaplan och två gröna mot Stadion, exempelvis), men sen trafikljusen vid Örnsberg sattes upp (eller åtminstone sen vi uppmärksammade dem) har vi otaliga gånger fått hjärtstopp när vi dundrar ut ur tunneln och till vår fasa upptäcker att vi har en omöjlig (och obehaglig) signalbild bestående av två röda ljus framför oss. Det tar alltid nån sekund för oss att fatta att signalerna inte rör oss, men herregud – nån gång borde man väl vänja sig.

Säkerheten framför allt.

2008-01-21T22:37:00.000+01:00

Det är väldigt märkligt att det ska vara så svårt att göra ordentliga skyltningar av tillfälliga hastighetsbegränsningar. Allvarligt talat, så komplicerade är inte reglerna och oftast kan man rentav räkna ut hur skyltarna bör sitta bara med hjälp av lite sunt förnuft (hahaha, ja jäklar, sunt förnuft är ju verkligen nånting som står högt i kurs härnere under jorden…). När man jobbade lite med en växel mellan Östermalmstorg och Stadion hade man en del problem att få upp en korrekt skyltning – bland annat var det pilar uthängda på fel ställen och slutmärke saknades på en plats – men slutligen satt alla märken där de skulle. Så döm om vår förvåning när vi kom till jobbet på måndagen och plötsligt hälften av skyltarna saknades! Det fanns inget orienteringsmärke vid Centralen, inget påminnelsemärke utfart Östermalmstorg, och på väg till Ropsten saknades slutmärket – kvar satt bara begynnelsemärket infart Östermalmstorg som en glad överraskning när man kom dundrande runt kröken, samt slutmärket halvvägs till Stadion. Efter en del felanmälningar kom det fram att man egentligen tänkt ta bort alla skyltar, men tydligen tröttnat och gått hem mitt i jobbet. Ungefär sex timmar efter att vi hörde första felanmälan var samtliga märken bortplockade. Ibland går det med blixtens fart.

På lika stort allvar tycks man ha tagit det rälsbrott som tydligen under helgen uppstått mellan Slussen och Mariatorget. Där hade några spårgubbar varit och tittat på den hyfsat imponerande glipan i ena rälen – och, som det verkar, ryckt på axlarna och gått hem, för på måndagen var hålet uppenbarligen inte mindre än det varit på söndagen. Nya (?) spårgubbar kallades ut, och efter en stund var felet åtminstone så nödtorftigt åtgärdat att normal trafik kunde försiggå på sträckan, men man undrar ju. Hela banan rasar samman, och folk orkar knappt lyfta på ögonbrynen. Man glömmer skyltar och struntar i rälsbrott. Säkerheten framför allt. Alltid.

Dagens mest förvirrade samtal råkade vi ut för när vi satt i Mörby centrum och glodde i väntan på att få vända åter mot stan. Vi hade laddat upp och räknade de långa minuterna till avgång när en tant kom fram och följande konversation utspelade sig:

Tanten: När vi kommer till Mörby centrum, vilken är första vagnen?
Hatbloggen: Jaa… Vi är i Mörby centrum… Men när vi åker in mot stan är ju det här första vagnen.
T: Jaha, men vid Danderyds sjukhus då?
HB: Jo, som sagt, det här är första vagnen.
T: Så var ska han vara då?
HB: Förlåt?
T: Ja, är sjukhuset åt det här hållet? (Pekar i tågets riktning.)
HB: Eh… Ja, vi åker åt det hållet. Det här är första vagnen. Men om du ska gå upp till sjukhuset så är det i andra änden. (Pekar mot slutet av tåget.)
T: Så då är Psykiatrin här? (Pekar på körhytten.)
HB: Alltså, jag vet faktiskt inte, jag råkar veta att huvudentrén är i andra änden av stationen.

Här var tanten tydligen nöjd (eller snarare missnöjd), för hon vände på klacken och gick. Vår gissning är att hon var på rymmen från Psykiatrin och till varje pris ville vara i andra änden av tåget när vi passerade stationen. Kanske borde vi ha ropat efter ordningsvakter som kunde återföra henne till det madrasserade rum från vilket hon avvikit och där hon förmodligen skulle må bäst.

På måndagskvällen hade några små änglar varit vänliga nog att på spåret norr om Sätra lägga metallbråte som Hatbloggen kunde köra över. Det smällde och sprakade ordentligt, och under något ögonblick försvann linjespänningen. Den återkom förvisso snabbt, men efter en stund visade det sig att en likriktarstation på sträckan tagit så mycket stryk att det ett tag framöver kommer få vara halv matning i trakten. Tog man säkerhetsfrågorna på allvar skulle man genast mura igen spärrarna och täcka över hela banan och se till att inga trafikanter kunde ta sig in i systemet, men om man inte ens kan få den egna personalen med på säkerheten lär vi tala för döva öron med just detta förslag.

Chefscirkusen.

2008-01-16T22:27:00.000+01:00

Saker och ting är som vanligt i tunnelbanan, ungefär det här, det här, det här och det här har hänt. Om DN kan köra med gamla nyheter så kan Hatbloggen!

Sisådär vart fjärde år, ibland oftare, så påbörjas den stora chefscirkusen. Alla chefer ska flyttas runt minst ett varv och när musiken stoppas har en stol tagits bort och alla chefer slåss om de stolar som finns kvar. Det verkar som om det i år är dags igen, då vi har noterat att de söker en ny enhetschef till Liljeholmen. Den här gången har Veolia verkligen fått till det då de söker en "inspirerande enhetschef". Hatbloggen ser verkligen fram emot vem som får bli den inspirerande enhetschefen och hur denne person klarar av att inspirera vid utdelning av varningar, diciplinäraåtgärder och uppsägningar.

En annan egenskap som efterlystes var kunskaper i arbetsrätt. Det är första gången vi hör att vår arbetsgivare vill att deras chefer ska kunna arbetsrätt, vi är imponerad över att de ens kan stava till ordet! Hatbloggen misstänker att det var det här enhetschefsjobbet som vår förre fackordförande hade siktet inställt på när han istället fick bli personalman på spärrsidan. Men men, man kan ju inte få allt man vill här i livet.

Och trots att röster redan höjts för att Hatbloggen ska söka jobbet, så måste vi tyvärr, avböja.

Vid T-centralen kom det under onsdagskvällen fram en man till Hatbloggen som väste att nästa gång han åker tunnelbana så ska han ta med ett bollträ för att lära folk att det är avstigning först och påstigning sen.
Någon borde anställa karln, genast!

Brandsäkert.

2008-01-15T02:39:00.000+01:00

I en veckas tid har det i båda plattformsändarna(norra delen av norrplattformen och norra delen av söderplattform) vid Östermalmstorg suttit uppe en informations skylt som kedjats fast i gallret som sitter vid infarten och utfarten av stationerna. Vem som läser denna information vet vi inte, det brukar aldrig vara några trafikanter som går på just där och informationen handlar om att SL nu bygger glasväggar i utrymmet mellan söder och norrspår för att skilja de olika plattformarna åt och på så sätt göra det mer brandsäkert.
Smart säger Hatbloggen, men det framgår dock med önskvärd tydlighet att nissarna på SLs informations avdelning inte hajar att detinte är så bra att kedja fast något som lätt kan kastas ned på spåret. Om kedjan vore kort så kanske de hade förstått n å g o t om säkerhet men det är den inte och vi bara väntar på att någon trevlig trafikant ska putta ned den stackars ensamma skylten på spåret.

Sen undrar vi en annan sak, varför är idrottare så dåligt klädda? Inte när de utövar sin sport, utan privat. Vi råkade titta på idrottsgalan i vår feberdimma och såg till vår förskräckelse att en majoritet av våra fina svenska idrottare inte har någon som helst känsla för stil!!! Det kanske inte är så lätt om man har en fyrkantig kropp, men ändå, man kan väl försöka.

Hur gör Homosapiens?

2008-01-12T22:03:00.000+01:00

Åh det är så trist. Som ni märker har vi inte bloggat på ett tag, och det är inte så konstigt, det finns absolut i n g e n t i n g att skriva om.
Hatbloggen är less. Människor är så konstiga och vi är innerligt trötta på folk just nu.
Människan ska vara den högst stående varelsen på jorden och allt vi lyckas åstakomma är att glömma barnvagnar på tunnelbanan, göra kärnvapen och kommit på den ytterst idiotiska sporten stavhopp.

Dessutom vet inte folk hur man ska skylta ordentligt i tunnelbanan vid hastighetsbegränsningar. Under måndagen så sattes skyltar upp och byttes ut om och om igen vid Östermalmstorg norrut och det är fortfarande knasigt skyltat även om det inte är lika illa som det var från början. Vilka är idioterna som inte vet hur man skyltar? Det är säkert utlagt på entrepenad precis som allt annat och sköts av kineser utan arbetstillstånd som tjänar 5kr i timmen.

Ja vi är bittra, hatiska och hemska. Vi ser fram emot den dag vi kan jobba utan inblandning av andra människor. Att få vara ett med tåget och inte behöva bli spottade på och bara få njuta av naturen, eller nåt....

Om ni har något som ni tycker bör tas med i bloggen så kan ni maila oss: olabogensochqarolashatblogg@gmail.com eller lämmna kommentarar.

Vi hittade det här på nätet, om folk som är anställda för att trycka in människor i tunnelbanevagnar. Håll till godo.
http://in.reuters.com/news/video?videoId=73603&videoChannel=2

Permobil-attack!

2008-01-07T00:37:00.000+01:00

Midvinternattens köld är hård
Ingen har råd
Inte ens kidsen i Masmo hittar ut.

Men ur denna mörka tristess steg (tur nog för annars hade vi somnat) permobilen fram!
Dagens enda stopp pågick i 20 minuter och orsakades av att en man i permobil körde ombord tåget i Skärholmen för snabbt och kraschade således rakt in i dörren på andra sidan, som gick av.
Hatbloggen undrar varför man ens åker tunnelbana om man har en permobil och kan ordna gaturace med sina andra permobil-polare.

Att folk tappar bort och glömmer de märkligaste tingen är ju knappast en nyhet.
Idag glömde en familj sin 6-åriga dotter i Sätra, när hon lekte i snön på perrongen, och märkte när de gick av vid Bredäng, att ungen nog var kvar i snöhögen.
Föräldrarna skulle invänta nästa norrgående tåg som skulle ta hand om flickan vid Sätra, spärrvakten hade funnit henne och skulle ge henne till föraren. Men det kom aldrig någon spärrvakt. Här blev Hatbloggen avlöst så vi vet inte hur det slutade.

Julgransplundring.

2008-01-05T00:32:00.000+01:00

Nu är glada julen slut, slut, slut. Åtminstone i mässen vid Liljeholmen, för där bars idag julgranen ut, ut, ut. Vid Stadion har nån gjort slut på julen för flera dar sen – där ligger de sorgliga resterna av en gran utspridda på söderspåret längs hela plattformssträckan. Verkligen ett inhumant sätt att göra sig av med sin gamla trotjänare.

S föreslog idag att Hatbloggen skulle byta namn, hat är så negativt. ”Till vadå”, frågade vi, ”Bitterbloggen? Gnällbloggen?” ”Nej”, svarade S, ”den borde heta Pravda, Sanningen”. Bra förslag, om inte just det namnet redan var upptaget skulle vi slå till.

När det är snöigt och kallt samlas is och snö på bromsarna och gör dem ruskigt ineffektiva, så för att avhjälpa det finns en funktion som heter snöbroms med vilken bromssmutsen liksom slipas bort mot hjulen. Detta tryck mot hjulen saktar naturligtvis ner tåget, men normalt kan man kompensera det med att gasa en smula. Problemet är att man för nåt år sen eller så, för att avhjälpa risken för hjulplattor, införde en ny funktion på C20 (Vagn 2000) som halverar dragkraften vid slirigt väglag, alltså exempelvis när det är snöigt. Dessa två funktioner i skön förening gör att man kryper fram i extremt mesiga (och med tiden allt lägre) hastigheter. Om man således använder snöbromsen minskar farten så markant att man lika gärna skulle kunna få stopp på tåget utan rengjorda bromsar, men om man däremot struntar i snöbromsen för att kunna rulla på i normal hastighet är bromsarna så smutsbelagda att man kommer dundra förbi stationerna i hög fart. Ett riktigt trist dilemma.

När Hatbloggen passerade Mariatorget på eftermiddagen stod där en man i mörk jacka med grå reflexer på precis samma ställen som på Veolias uniformsjacka, och innan vi hunnit registrera att han var civilist hade vi reflexmässigt höjt handen till en kollegial vinkning. Mannen såg verkligen jätteförvånad ut. Samma sak hände för några år sen, på den tiden när uniformskavajen var en riktig kavaj, vid Alby. En stackars liten farbror hade klätt sig i vad vi misstänker var den allra finaste, mörkblå kostymen, komplett med väst och ljusblå slips, och så kommer en tunnelbaneslyngel förbiskramlande och vinkar igenkännande. Att bli tagen för kollektivtrafikslav är utan tvekan en vidrig förödmjukelse.

För övrigt råkade Hatbloggen med reskamrater (samtliga civilklädda och en smula salongsförfriskade) ut för just denna förödmjukelse när vi var på väg hem från Vårberg på nyårsnatten. Tåget mot stan var rätt rejält försenat, så för att någorlunda hålla värmen gick vi upp i biljetthallen och väntade. Där såg vi förstrött på när folk forcerade spärrarna på de mest fantasifulla vis, men till vår stora förskräckelse kom några av de berusade hinderlöparna fram till oss och visade trotsigt upp sina färdbevis. Vi måste ha ”SL” skrivet i pannan eller nåt.

Vid Gamla stan var det på fredagskvällen stopp norrut på både gröna och röda banorna medan polisen letade efter någon som viftat med ett vapen. Vi känner inte till några närmare detaljer, men det är rent objektivt en intressantare trafikstörning än de där vanliga gamla växelfelen och strömavbrotten.

Ångest.

2008-01-04T01:26:00.000+01:00

Metros löpsedel under torsdagen löd:

"En halv miljon får ångest på jobbet."

Hatbloggen blev chockad, inte visste vi att vi var en halv miljon förare på Veoli(d)a!

Dagar som denna då det är radiotystnad, förutom enstaka rapporter om nödöppnade dörrar och fyrverkerier inkastade i vagnar, är verkligen tråkiga. Det händer ingenting, förutom ovan nämda numera vardagsbagateller. Våra tjänster är helt bisarra eftersom den ansvarige för tjänsterna inte orkat sätta sig ned och göra dem ordentligt. Tex hade L en rast på två timmar(!!!!!!!!) i Mörby Centrum. Som om vi inte hade ångest redan, nu tvingar de oss att inta våra måltider nere i grottan i Mörby.

Hatbloggen själv hade någon galen tjänst då man hjälper till vid Mörby kopplingen på kvällen och där det lagts till 10 minuter på slutet, mellan 22.08 och 22.18.
Vad man förväntas göra under denna tid framgår inte, och om man kontrollerar kopplingslistan så är det kopplingsövervakaren som ska koppla då.
Antagligen är det så att företaget helt enkelt inte kan bjuda oss på en tio minuter kortare tjänst, vi menar, hur skulle det se ut, vi kanske skulle bli en bunt nöjda och glada anställda då, och det går då verkligen inte!

Blött nytt år.

2008-01-02T22:42:00.000+01:00

På onsdagen överraskades röda linjen av en allvarlig kissepidemi (låt oss kalla det Masmosyndromet efter den ständigt nerkissade stationen). När Hatbloggen kom till Universitetet på förmiddagen uppmärksammades vi av en trafikant på att en kraftigt överförfriskad gentleman i kupén dragit ner byxorna och helt lugnt stod och kissade på ett säte. Vi gick dit med vår mest indignerade röst och lyckades få honom ut ur vagnen, men skadan var redan gjord – sätet var drypande blött och på golvet rann glada små bäckar av gyllene vatten. Vid Tekniska högskolan gick vi tillbaka och klistrade en ”Dörrparet avstängt”-lapp på ryggstödet, varnade nya trafikanter för sätet och bad dem skicka informationen vidare till alla som försökte sätta sig på platsen, men redan vid Centralen slog sig en kvinna ner på den plaskvåta stolen utan att nån protesterade, och där blev hon sittande ända till Liljeholmen. Vi övervägde ett ögonblick att informera henne om hur saker och ting förhöll sig när hon steg av, men är man så dum att man sätter sig på ett säte som dels är markerat och dels är alldeles dyblött kan man gott skylla sig själv. Och dessutom, det man inte vet lider man inte av.

Märkligt nog tog det inte lång stund innan en kollega anropade från ett annat tåg på linje 14 och rapporterade att också han åkte omkring med ett nerkissat säte, så med det nya året slog uppenbarligen inkontinensen till med full kraft.

Som vanligt hade jourstädarna lite svårt att hitta fram till rätt vagn och rätt plats när de skulle sanera kissvagnarna – de verkar inte ha så bra koll på i vilken ordning vagnarna kommer på tågen och vilken ände som är vilken. När Hatbloggens avlösare beklagade sig för trafikledningen fick hon till svar att det är bekymmersamt med de vilsna städarna, men att det inte är så mycket att göra åt eftersom de saknar mobiltelefon och så var det med det. Vi undrar i vårt stilla sinne om det verkligen inte går att göra nåt åt mobiltelefonbristen, eller finns det några principiella hinder för att just jourstädare utrustas med tjänstetelefoner?

Vi är hemskt intresserade av och undrande inför vad som inträffade vid Tallkrogen på eftermiddagen, för man beordrade en av radiobilarna dit med anledning av ett koppelfel. Det kan väl aldrig vara så att det var samma typ av fel som igår, det vill säga en trafikantrelaterad historia? Vi önskar att nån kunde stilla vår nyfikenhet.

Let's go out with a BANG!

2008-01-01T20:11:00.000+01:00

Hatbloggen beslöt sig att avsluta det gamla året och påbörja det nya uppe på Vårbergstoppen!
Vi var inte de enda i Ghettot som gjorde det och mycket riktigt höll vi på att stryka med där uppe av raketerna. Dessutom var den iövrigt fantastiska utsikten skymd av moln och snöblaskat regn. Bättre start på 2008 får man nog leta efter!

På gröna linjen så var det i förmiddags stopp vid Fridhemsplan sen någon/några tagit sig in i en mellanhytt och kopplat ifrån en vagn. Vi vet inte alla detaljer men hoppas att någon av våra kollegor från bana 1 kan informera oss. Om det nya året börjar med småungar som tar sig in i våra hytter och kopplar ifrån en vagn, så kan alla vi som jobbar i tunnelbanan lätt lista ut vad resten av året har i sitt sköte.

Precis som vanligt så agerar SL och Veolia först när någon blir skadad eller dör. Fyrverkerier har länge varit ett problem i tunnelbanan men först när en spärrvakt i Rinkeby blir skadad tas beslut om att stänga den stationen. Massa nycklar till våra förarhytter är på vift och SL lär nog inte göra något åt saken förens någon av oss blir nedslagna i hytten samtidigt som vi kör.

Så god fortsättning allesammans, det kan bara bli sämre, och det verkar som om verksamheten måste köras i botten innan någon orkar ta tag i situationen.

Gott nytt år.

2007-12-31T11:08:00.000+01:00

I skyddsutrymmet under norrplattformen vid Aspudden ligger en GB-clown i plast och gömmer sig. Det känns rätt befogat i dessa fyrverkeridagar, vi kanske gör honom sällskap ikväll när det bränner till...

Gott nytt år, önskar Hatbloggen - 2008 kan saker och ting bara bli bättre. Eller...?

Tunnelbanan går i bräschen.

2007-12-29T22:47:00.000+01:00

Det händer verkligen inte mycket i dessa dagar. Man skulle kunna kalla det ”tristess”, men vi har bestämt oss för att se det som ”jullov – på jobbet”. Jullov och igenbommat tycks det vara också på psykmottagningarna, för precis som under de långa, trista sommardagarna är dårarna ute nu i helgerna och ställer till olika typer av djävulskap. Redan i torsdags var några vettvillingar ute och kastade limpor på förarna, och har ni inte läst vad T skriver på sin blogg om brödattackerna i de södra förorterna kan vi varmt rekommendera ett besök där. (Det påminner för övrigt Hatbloggen om när vi gick förarutbildningen (i fiendeland, på gröna banan) och fick oöppnade burkar med konserverad fruktcocktail kastade på oss vid Stora mossen – kanske borde vi anat oråd och sagt upp oss redan där och då, men det är lätt att vara efterklok.)

Idag anropade A från Mariatorget att det stod en dåre på plattformen och slickade på tågsidan och från Fruängen rapporterade K att ett galet (eller nåja, åtminstone narkotikapåverkat) par dansade omkring på stationen och att man gjorde bäst i att skicka efter ordningsvakter och inte beordra ut den stackars spärrvakten. Vore det inte allra enklast att bara sätta taggtråd för tunnelbanans utgångar och bestämma att hela systemet härmed är ett enda stort hospital?

Dagens Nyheter basunerade på lördagen ut att den senaste trenden bland kidsen är att skjuta fyrverkerier på folk. Som vanligt går tunnelbanan i spetsen för utvecklingen, för här har just det fenomenet grasserat åtminstone så länge vi har jobbat i bolaget.

Jultider gör att folk(chefer)gör obegripliga saker...

2007-12-27T23:47:00.000+01:00

Hatbloggen kom över ett exemplar av julaftonens tidtabell som många av er har kommenterat. Vi insåg inte riktigt magnituden av humor förens vi såg den med egna ögon, så nu kan vi inte göra annat än att publicera en bild på den! Eftersom vi ogärna hänger ut folk på bloggen så är har vi förvanskat bilden något.

Mycket nöje!

Krigsrapport.

2007-12-27T02:18:00.000+01:00

Redan tidigt på annandagen slutade radion på Hatbloggens tåg funka, och sen förföljde oss felet resten av dan – tystnaden var i det närmaste total, så vi misstänker att nån typ av atmosfäriska missförhållanden störde ut radiotrafiken. Nå, desto lättare att ägna sig åt sitt eget rika tankeliv (= sitta och nicka till i de monotona tunnlarna). Vi tror att vi inte missade nån station, men säker kan man såklart inte vara.

När vi passerade Alby vid ett tillfälle på eftermiddagen kom en karl springande ner för trapporna till plattformen just som vi öppnade dörrarna. Medan de andra trafikanterna skötte sig och steg av och på som man ska fortsatte karln att springa, längre och längre bort och slutligen förbi hela första vagnen. När han äntligen var framme vid mittenvagnen och på väg in halkade han emellertid och la sig på rygg på plattformen, men eftersom all övrig trafikantutväxling var avslutad stängde vi resolut dörrarna och åkte därifrån. Där kunde han gott ligga i tio minuter och fundera på vilket som är viktigast – att åka i mellanvagnen eller att överhuvudtaget befinna sig på tåget när det lämnar stationen.

Vi har tidigare skrivit om den så kallade gynekologstolen, förarstolen som på prov åker omkring och är en outhärdlig pina för de olyckliga förare som råkar ha just den specialutrustade vagnen i sitt tåg. På onsdagkvällen fick en kollega uppenbarligen till slut nog av de vedervärdiga armstöden och slängde dem i en av papperskorgarna vid Liljeholmen. Bra jobbat, säger Hatbloggen, det var det enda raka. Skräp ska vara där skräp hör hemma.

Det borde omedelbart införas förbud mot smällare och fyrverkerier. Att ge sig ut längs linje 13 vid den här tiden på året är att våga sig in i en krigszon. Man vet aldrig om man återvänder till hemmabasen vid Liljeholmen med alla extremiteter samt syn- och hörselorgan intakta.

Flygbussarna.

2007-12-26T01:28:00.000+01:00

Att komma till jobbet efter julens alla bestyr kändes onekligen som semster för Hatbloggen!
Det är verkligen nu man ska jobba när det inte är en kotte ute och åker. Informatörerna borde se till så att det rullar en text på stations skyltarna som informerar trafikanterna om "att under jul helgen så går tågen cirka 2 minuter för tidigt, hela tiden!"
Eller så borde SL införa en mer realistisk tidtabell, så att trafikledningen slipper sitta och ropa på tågen att sakta ned.

De tre första timmarna avlöpte med lite folk. Men kring 22.30 var det helt plötsligt jätte många ute på Mörby grenen som ville åka tunnelbana!!? Vi antar att öfverklassen(och kanske en eller annan Norrtälje idiot) i Danderyd, Bergshamra och Tekniska även på juldagen välfärdade till sitt mekka(stureplan). Det är alltid lika facinerande att se 35åriga välklädda män med gråsprängt hår bete sig som fulla 15åringar.

15 åringar var det gott om vid Bergshamra, som är stadens norra motsvarighet till Masmo.
Ungdomsgård som vanligt, med cigaretter och utdragna brandslangar. Hatbloggen kan inte hjälpa att undra vad det är som lockar dem att sitta nere i Bergshamras tunnelbanestation när man istället kan vara hemma och ta det lungt.

På julaftons morgon nåddes Hatbloggen av nyheten att en flygbuss påväg till Skavsta flygplats börjat brinna på E4:an. Vi har aldrig någonsin hört talas om en flygbuss som tagit eld, men det var ju iofs innan Veolia blev majoritets ägare i flygbussarna.

Gud jul!

2007-12-22T00:12:00.001+01:00

Så då var dagen alla snälla barn (alltså inte Hatbloggen och dess fans) väntat på, äntligen här!
Det är jul och jullov. Ungarna dräller omkring på stan med folköl i händerna. Hatbloggen och A drog upp en yngling som pissade nere på spåret i Vårberg. I Bredäng roade sig kidsen med tur 8. Föräldrarna lägger in sill i panik och springer på Åhléns mitt i natten på jakt efter den perfekta julklappen!
Ja det är verkligen någon speciellt med julen.

Hatbloggen drar sig tillbaka från kaoset ett par dagar, men återkommer med fler rapporter i mellandagarna. Inte för att vi tror att så mycket kommer att hända på juldagen och annandan, men som vi alla vet, i detta yrke ska man inte ta någonting förgivet!

God Jul allesammans, hoppas ni får det vansinnigt trevligt!

Helvetesportarna.

2007-12-21T00:32:00.001+01:00

Det lönar sig att klaga, för under torsdags kvällen öppnade sig mycket riktigt helvetesportarna. Gröna linjen fick iofs ta största smällen, men det satt fint med lite kvällskaos!
S anropade från turen 9 och sa att det var dimmigt och luktade bränt, som när man löder något, när han passerade Slussen. Mycket riktigt visade det sig efter 10 minuter att det var rökutveckling i tunneln mellan Slussen och Medborgarplatsen. Vi antar att det var en kabelbrand för alla tåg på gröna linjen ersattes med buss från Gullmarsplan till Hötorget under en dryg timme. Slussen evakuerades och vi på röda linjen fick passera Slussen utan att stanna och det var riktigt trevligt att susa förbi en helt folk tom station.

Det verkar som om alla äckel som finns tittade fram just idag. Hatbloggen var nära att bli nedspydd av en "trafikant" då han ramlade ut och började kaskadspy utanför vår hytt. En annan herre stod och pissade vid plattform 1 i Ropsten när vi kom inkörandes. Urinet rann ned mot tåget. Vi har väldigt svårt att förstå varför män envisas med att dra fram sin penis i tid och otid och framförallt varför de gör de i rusningstid när det är 10 minus grader ute och penisen inte riktigt visar sig från sin bästa sida(vem vill se 3cm ihopskrynklad penis?).
Sen kom en man och spottade ut sitt tuggummi bakom oss, när vi påtalade att det faktiskt finns papperskorgar och att vi inte är det, så bad han om ursäkt.

Det märks att det är jullov. En massa ungar i nedre tonåren dräller omkring på plattformarna och utanför stationerna. De bara står där och glor, håller på med dörrarna, kan inte bestämma sig om de ska med eller inte. Vid Gärdet gick tre killar i 14-15 års åldern på Hatbloggens tåg och sen gick de av och på och tillslut fick vi igen dörrarna. I Ropsten satte vi tåget på passöppna och de dumma tonåringarna höll upp en dörr för glatta livet och skulle absolut stanna kvar inne i tåget trots att tåget på andra sidan skulle avgå först. Hatbloggen gick fram och frågade om de var helt intelligens befriade, förklarade hur passöppna knappen fungerade, instruerade dem att de nog gjorde bäst i att gå av och åka med det andra tåget samt önskade de lycka till med intelligensen.
Vad gjorde smågrabbarna? Stammade fram någon om att vi var otrevliga och gick av.

Kvällen avslutades på ett trevligt sätt i Sätra, där Hatbloggen tömde tåget. Två unga män kom fram och tackade för skjutsen samt erbjöd sig att köra in tåget i hallen, samt att ge Hatbloggen skjuts hem. Så borde det vara varje dag!

Bestickbrist.

2007-12-20T00:19:00.000+01:00

Att det alltid råder brist på bestick (eller mer specifikt gafflar, för knivar och skedar finns det gott om) i mässen är känt sen länge. Veolia bestämde sig för ett tag sen att inte köpa in nya gafflar eftersom de bara försvinner.
Härlig personalpolicy, eller vad säger ni? Veolia vill väl att vi ska äta med fingrarna , då kan de spara ännu mer pengar på (tunnelbanan gick ju bara med 100 miljoner i vinst) att sälja överblivna knivar och skedar.
Fyra små gafflar har överlevt sen inköpsstoppet infördes, men idag var de puts väck!
Det Hatbloggen nu frågar sig är varför Veolia inte gav förarna ett bestick-kit! Det hade varit både användbart vid matraster och fungerat som tjänstevapen. Så återigen, beväpnar sig Hatbloggen, för att kunna äta mat med både kniv och gaffel.

Det är tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt på jobbet. Fast med tanke på all julstress är det lite skönt att helvetetsportarna inte öppnat sig denna vecka också, men veckan är ju inte slut än.

Expressen är den mest menlösa tidning som finns. Idag ägnade de sju sidor och förstasidan åt en icke nyhet, nämligen att Andreas Lundstedt offentligtgjort för tidningen QX, alltså inte för Expressen, att han är HIV positiv. Expressen själva har ingen intervju med Andreas, så journalistiken är snodd helt och hållet från QX samt att de har en massa intervjuer med hans vänner och b.la intervjuat Mona Sahlin om saken. Vad Fan har Mona Sahlin med Andreas Lundstedts HIV att göra?
Hatbloggen kräks och hoppas att Expressen läggs ned omgående, till och med skvallerblaskan SE & HÖR är bättre, de står åtminstonde för vad de är och låtsas inte vara en seriös kvällstidning.

13:1

2007-12-18T01:27:00.000+01:00

Under de sammanlagda två timmar och fyrtio minuter som Hatbloggen körde tåg hann följande inträffa;
M anropar från T-centralen -"13 turen 1, jag har fått upp en felkod här som man verkligen inte vill ha vid centralen.... det är kod.... 24. Tåget rör sig inte ur fläcken."
Det är så intressant hur C20 bara slutat att fungera.
M fick utrymma tåget och fick igång det efter att ha brukat våld mot körspaken. Sen körde de in tåget i Nyboda. En timme senare var det dags igen, då 13 turen 1 blev stående i Ropsten (efter att ha fått nya vagnar i Nyboda) med en dörr som under inga som helst omständigheter ville gå igen. Hur A tillslut efter en 15 minuter lyckades få igen dörren är ett mysterium.

Men det absolut roligaste var när 14 turen 21 anropade och hade exakt samma fel som 13 turen 1 hade haft 1½ timme tidigare! D fick utrymma sitt tåg i slussen och även han köra in det i Nyboda. Inom loppet av två timmar (!!!!!!!!!!!!!) hade två C20 tåg, vagnarna som aldrig skulle gå sönder, skickats in i depån för att de inte ville dra!
Bombardier var nog lite väl kaxiga när de dyrt och heligt lovade SL att dessa nya moderna vagnar inte alls behövde utrustas med en Å-knapp för att få vagnarna på rull.

I söndagens Svenska Dagbladet läste Hatbloggen ett intressant reportage om Bandidos. De hade följt en av de högsta ledarna under hans "vardag". Det mest intressanta med hela artikeln var det faktum att denna Bandidos ledare röstar på Moderaterna, för att citat:
-”Jag vill gärna supporta en gammal kompis som är lokalpolitiker i Halmstad.”
Hatbloggen kan inte hjälpa att undra hur detta support ser ut;
Slår Bandidos ned moderaternas rivaler?
Åker de runt på motorcykel och hotar gamla tanter om de inte röstar rätt?
Eller ger de bara den moderata lokalpolitikern pengar under bordet så att kommunen inte ska ta Bandidos lokal ifrån dem?
Hur det än är med supporten så ser vi fram emot Moderaternas valkampanj inför valet 2010:

"Gör som bandidos, rösta på Moderaterna!"

Kapten Hatbloggen.

2007-12-16T23:49:00.000+01:00

Under en stor del av söndagen låg en fällning på Strömbron och tvingade alla tåg att krypa en lång sträcka norrut i 15 km/tim. Varje gång en förare anropade och rapporterade in problemet svarade trafikledningen att fällningen var känd, men med tanke på att så gott som samtliga förare hörde av sig från bron var den nog trots allt inte så berömd.

När Hatbloggen vid ett tillfälle på eftermiddagen stod vid Centralen och gjorde dörrstängningsutrop hörde vi bakom oss en beundrande röst som vid närmare inspektion visade sig tillhöra en liten grabb i sexårsåldern. ”Oj! Titta, mamma”, sa ungen, ”kaptenen pratar!” Sånt livar upp till och med en bitter tunneltågförare.

Julrusningen varade en dag den här gången – på söndagen var det koppling igen. Nåja, det verkar inte så orimligt med tanke på att det inte en enda gång under dagen samtidigt vistades fler än ungefär tolv trafikanter i hela tunnelbanesystemet.

Tunneltågskapten. Fan, det vore en sjyst titel.

Alla är nog bekanta med julklappsleendet – det där som man tar på sig inför en hoppfull släkt eller vänkrets när man öppnat ett riktigt fantasilöst eller misslyckat paket medan man krystar fram nåt i stil med ”Åh, tack, det var ju precis vad jag ville ha”. Men medan förarna på röda linjen sitter med sina arbetsgivarjulklappar och tillkämpade, stela leenden kan kollegerna på gröna banan brett flinande glädja sig åt en riktigt god jul. Där har nämligen, enligt de uppgifter som nått Hatbloggen, den famösa punktlighetsbonusen utfallit. Förutom det armbandsur som tydligen tilldelades samtliga förare när punktlighetskampanjen inleddes kan dessa nu kvittera ut en rundlig julpeng (6 000 pix, har vi hört). Vi missunnar verkligen inte våra vänner på bana 1 denna glada julklapp, men nåt liknande kommer såklart inte bana 2- eller bana 3-förarna till del eftersom vi redan uppnått företagets målsättning. I tunnelbanan blir det sämre julklapp ju snällare barn man har varit…

Julrusning.

2007-12-16T12:03:00.000+01:00

Hatbloggen har mycket stora förväntningar på söndagen – med tanke på att vi tog ut all söndagstristess redan igår lär den här dagen bli hur lajbans som helst! Vi kan knappt bärga oss.

Frånkopplingen på röda linjen ställdes in på lördagen med hänvisning till julrusningen. Alltså, vi tänker inte protestera eftersom vi ser kopplingen som ett djävulens påfund, men ärligt talat, framåt nittontiden är det väl inte så många fler trafikanter ute än det brukar vara andra, vanliga helger? Nåja, säg det inte till trafikbeställaren, för det är hemskt bekvämt att kunna köra fram till plattformsgrinden vid samtliga stationer istället för att stå vid mitten och vänta på ofokuserade helg- och kvällstrafikanter som ska sega sig på. Vi önskar att det vore julrusning året om.

Det är rent rörande att se de glädjescener som utspelar sig i mässen varje gång en förare varit uppe på trafikexpeditionen och hämtat ut sin julklapp. Den spänning med vilken han eller hon sliter upp paketet, den förhoppningsfulla blicken, glädjetårarna som strömmar ner längs kinderna när han eller hon lyckligt håller upp sina gåvor mot ljuset. Mycket, mycket vackert.

Först vid Norsborg och strax därefter igen vid Hallunda slutade Z-P:s C20-tåg funka igår. Att trycka på snabbstarten (den knapp som sätter tåget i rullning, för oinvigda) gav ingen effekt och att köra därifrån manuellt med körspak och fotsäkerhetsgrepp gick inte och några felkoder fanns inte. Tåget betedde sig såvitt vi förstår fullkomligt normalt med undantag för att det inte gick att köra. Först efter en omaktivering av hela tåget vid Hallunda kom man igång igen. Vi vill inte måla fan på väggen (eller… jo, det kanske vi vill), men det totala C20-sammanbrottet ter sig alltmera oundvikligt.

Tutf - med rätt att stanna mjukt.

2007-12-14T22:43:00.000+01:00

Vi vet inte vad som har hänt – om trafikanterna plötsligt blivit läskunniga eller om det i själva verket är precis tvärtom. Tecknen är svårtydda, men på fredagen klagade tidningsplockarna först i Norsborg och sen i Ropsten på att det var så extremt mycket tidningar på Hatbloggens tåg. Bara sådär. Oberoende av varann. Mycket märkligt.

Vi vill inte avslöja vad arbetsgivarens julklapp består av och därmed förstöra nöjet för nån som (liksom Hatbloggen) inte hämtat ut sin, och vi vill ju inte klaga på själva julklappen (eller… jo, det kanske vi vill), men ärligt talat ser den ut att ha gått i ide nån gång i mitten av 1980-talet för att vakna till liv igen vintern 2007 och kravla ut i mässen vid Liljeholmen. Personligen skulle vi nog helst sett att den fortsatte sin törnrosasömn. Vuxenblöjor kanske inte skulle varit så fel i alla fall.

Med julklappen följer bland annat en fickalmanacka av bekant slag, ett fridagshäfte samt en befattningsbeskrivning som man tydligen luras att kvittera ut. Befattningsbeskrivningen ”ska ge en övergripande bild av dina huvudsakliga arbets- och ansvarsområden. Det innebär att mindre arbetsuppgifter kanske inte syns i beskrivningen, trots att de är viktiga och betydelsefulla”.

I beskrivningen finns förarens samtliga ansvarsområden angivna, och den kompletta listan ser ut som följer:

ANSVARSOMRÅDEN

Att framföra tunneltåget, samt
Att ”vid ändstation gå igenom” tunneltåget ”för att söka efter kvarlämnade föremål och ifall sådana påträffas omhänderta dessa till de kan lämnas på anvisad uppsamlingsplats”.

Detta är alltså den fullständiga listan över tunneltågförarens två (2!) stora, viktiga, övergripande ansvarsområden. Dels att köra tåg, dels att omhänderta effekter som är så betydelselösa att deras ägare lämnar dem vind för våg. Vi undrar hur de små arbetsuppgifterna ser ut om dessa är de stora.

Lite längre ner i befattningsbeskrivningen kommer en uppräkning av tunneltågförarens befogenheter. Såhär ser hela den förteckningen ut:

BEFOGENHETER

Att framföra tåget på ett tryggt och säkert sätt ”enligt grundbeställningen från SL”.

Nationalencyklopedin definierar ”befogenhet” som ”laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder”. Förarna har alltså rätt att framföra tåget tryggt och säkert, till och med laglig rätt. Vad grundbeställningen från SL går ut på har ingen talat om för oss, men vi har alltså rätt att följa den också. Om vi känner för det, vill säga.

James Bond har rätt att döda, vi har rätt att köra tryggt. Det klingar inte riktigt lika flådigt.

Varm choklad.

2007-12-13T22:21:00.000+01:00

Hatbloggen hann knappt börja på torsdagen innan vi fick ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till – vid Liljeholmen kom en utbildare med två adepter och bad att få låna vårt tåg. Vi kunde naturligtvis inte säga nej till gröngölingarnas förväntansfulla uppsyn och lämnade ifrån oss tåget för ett par timmars sittande i mässen istället. Det skulle vi inte ha gjort. Just under denna tid bröt nämligen någon typ av kaos ut i Nybodahallen just i samband med eftermiddagsutryckningen. På plattformsskyltarna skyllde man de frånvarande extraturerna på strömlöshet i depån, men de ryktesfragment som nådde Hatbloggens öron talade om urspårning på hallgården.

Vid Telefonplan brann på eftermiddagen en godisautomat. Brandkåren larmades till platsen, trafikbefäl skickades dit med medgivande till utryckningskörning och tågen körde förbi stationen utan att stanna till följd av den kraftiga rökutvecklingen på utomhusstationen. Frågan är om det är ungar som har varit i farten eller om alla läbbiga godiskemikalier har självantänt. Bäst att inte utesluta endera scenariot på ett såhär tidigt stadium.

Vi har hört viskas om årets julklapp från arbetsgivaren, den ska tydligen vara under utdelning på andra banor. Vi vill naturligtvis inte förstöra överraskningen för någon genom att berätta vari julklappen består, men så mycket kan vi väl avslöja som att den inte fanns med i vår julklappsenkät häromveckan.

Signaturen Nicklas undrar på Metros insändarsida om det är förarna eller tågen det är fel på i kollektivtrafiken. ”I överfulla pendel- och tunnelbanetåg slungas vi passagerare hit och dit när tåget ömsom accelererar kraftigt, ömsom bromsar hårt. Det känns som om förarna totalt glömt bort att det är folk i vagnarna.” Den där glömskan är nog ömsesidig, för lustigt nog tycks trafikanterna ha glömt bort att det är folk som kör tågen också. Med tanke på att vi ständigt är spottade på, skrikna efter, föraktade och ignorerade, och med tanke på att trafikanter hela tiden tar sig rätten att ompröva våra beslut att stänga dörrarna eller underkänna tidtabellens utformning kan de omöjligen komma ihåg att de har med människor att göra.

Slutklämmen i insändaren är skojigast: ”Vissa t-baneförare kommer in till perrongen med fötterna på instrumentpanelen – var är säkerheten?” Hahahahaha. Om Nicklas kan prestera bara så mycket som en enda siffra som visar att förarens sittställning är avgörande för säkerheten lovar vi att lyssna på och ta till oss av kritiken.

"- Jag ser det snöar, jag ser det snöar...."

2007-12-12T20:03:00.001+01:00

När halva Hatbloggen i morse skulle ta sig in till staden så verkade inte riktigt allt stå rätt till i Ropsten.... Det fanns inga tåg. Informationen som kom oss till del via högtalarsystemet var följande: -"För närvarande är det ingen trafik mellan Östermalmstorg och Ropsten."
Väldigt informativt!

Morgonens kaos innebar att kvällskopplingen ställs in. Inget tåg är där det ska vara, turen 16 som Hatbloggen har i 4 timmar, ska vara C20, men var just idag, Cx. Tur 8 åker omkring med C14 vagnar. Tydligen hade någon lagt ett cementblock på spåret och sen hade det varit något strömavbrott också. Det enda roliga på kvällen var jakten på de ungdomar som sprang på spåret vid Bergshamra.

DN verkar köra med gamla nyheter. På deras förstasida skriver de om SL:s snöövningar i Arvidsjaur. SL har ju övat där i flera år(och inte blir de bättre för det!) och är man en av Sveriges största dagstidningar kanske man skulle kunna hitta något mer aktuellt att skriva om på sin förstastida? Dessutom har det ju inte snöat i Stockholm på flera år.

Hatbloggen stötte ihop med Pierre Sandberg uppe på TX idag. Vi kunde inte låta bli att utbrista: -"Nämen, titta vad katten släpat in!"

Om du inte känner dig nöjd med din lön, så gå in på http://www.globalrichlist.com/ och se hur rik du är. Hatbloggen tillhör tydligen de 15% rikaste i världen, men säg inte det till Veolia.

Dunjackor och psykdårar.

2007-12-12T01:29:00.000+01:00

När Hatbloggen lämnade Sätra anropade en trafikant oss via nödtalsenheten i tåget. Trafikanten var upprörd över att det fanns en mycket hotfull man i vagnen som spelade hög musik på sin radio(!?) och skrek åt trafikanten att gå av. Pliktskyldigt gjorde vi ett utrop i vagnen och kontaktade trafikledningen för att se om vi kunde få hjälp med att bli av med den påstådda psykdåren.

För en gångs skull kan man ju tycka att trafikanten agerade helt korrekt som kontaktade föraren via nödtalsenheten, inte genom att dra i nödbromsen eller att på eget bevåg ringa polisen. Men när trafikanten för åttonde gången anropade Hatbloggen önskade vi verkligen att det bara var snorungar som beställde kebab, som det brukar.

Istället fick vi höra på detta hela vägen till Norsborg:

-"Kan du inte thäga till onom, an thpelar radio jätteögt och thäger av jag thka gå ärifrån"

-"Vi ar thamma problem igen, kan du inte thäga till onom?"

-"Kan du inte vänta på vakter är?"

-"Varför vänta du inte på vakter är?"

När vi väl kom till Norsborg mötte fyra lingon till vakter upp och de hittade varken psykdåren eller hans radio.

Föraren till turen 43 ombads av trafikledningen att jobba en bit in på sin matrast för att kunna genomföra ett orderbyte på turen 6 i Norsborg. A på turen 43 påminde trafikledningen om att tåget hade haft problem under dagen och gått i systeminitierad nödbroms liiiite för många gånger. Men detta skulle inte spela någon roll. Bytet ägde rum och A fick mindre matrast. När nya turen 6 (gamla 43s vagnar) en timme senare var på väg till Östermalmstorg från Ropsten så total havererade tåget och orsakade ett 20-30 minuters stopp.

Antagligen är ju allt Tågias fel, som vanligt, men vi kanske kan dra lärdom av det här och låta förarna få sina raster och strunta i att trixa till det med vagnarna fram och tillbaka, det blir ju bara pannkaka iallafall.

När Hatbloggen körde turen 7 idag satt en lapp uppsatt i hytten. På denna lapp står det med förskriven text; Får Ej Gå Som Ledarvagn, Orsak, Vid frågor kontakta...
Men på just denna lapp var ordet Ej överstryket och så hade någon skrivit:
Får ej kopplas i Bända.

Hatbloggen funderade mycket på denna lapp, var ligger Bända?, är det en ort eller kanske en depå?, får tåget inte kopplas i någon speciell position?
Och varför har de använt en, får ej gå som ledarvagn lapp, när tåget får gå som ledarvagn men inte kopplas i Bända. Har Tågia inga andra lappar de kan använda för just detta ändamål?
Sen insåg vi att det lappen ville meddela oss var att vagnen inte får kopplas i B-änden.
Vi måste verkligen skicka Tågias personal på någon slags språkkurs, för det är en väldigt stor skillnad på Bända och B-ände.

Det har kommit till Hatbloggens kännedom att de som står och räknar trafikanter inte uteslutande gör detta endast för SL:s räkning.
Tidigare så skötte ju SL allt, tunnelbanan, trafikanträkningen, bussarna etc. Men som vi alla vet är det olika bolag som sköter olika delar nu. Numera anlitar SL ett bolag för att räkna resenärer och hur vi håller tidtabellen. Men även andra företag anlitar detta bolag för att b.la få ett underlag till den kommande upphandligen om Tunnelbanan. Det ryktas b.la om att vissa bolag vill få underlag för att effiktivisera dörrstägningen, slimma tidtabellen och sätta mer press och stress på förarna.

Eftersom ingen kan avisa dessa trafikanträknare då de har färdbevis finns inte mycket att göra, men vi förare behöver knappast assistera till vårt egen undergång genom att ange vårt tågs turnummer. Är de där på uppdrag av SL så kan SL gott ge dem en turlista och turnummret till tågen. Eller så kan de ringa trafikledningen. Och om ni skulle känna er taskiga när ni inte ger turnummret till dem när de så snällt ber er om det, så gör som Hatbloggen:

Stäng dörrarna, stäng hyttdörren och åk.
Ignorera dem precis som du ignorerar trafikanter som kommer springande.
Säg bara nej.
Eller tänk på att de står där och har tre dunjackor på sig och antagligen är psykopater, så känns det inte så jobbigt.

Julefrid.

2007-12-11T00:54:00.000+01:00

Måndagen passerade i ett dis. Det var lungt. Tågen gick i tid. Trafikanterna var till och med trevliga(!!?). Det rådde någon slags för tidig julefrid i tunnelbanan. För en gångs skull tyckte Hatbloggen att det var skönt med lite lugn efter helgens utsvävningar. Ja okey, vi råkade ut för ett nödbromshandtag i Hallunda, men vad är det jämfört med det kaos som hade kunnat bryta ut!

Kopplingen kan man dock alltid lita på, om allt annat fungerar så är kopplingen vårt sista hopp!Växlarna inne i Mörby depån slutade lägligt att fungera så turen 15 fick köra till Nyboda istället. Turen 16 falerade totalt och det gick inte ens att omaktivera tåget. C20 är verkligen pålitliga. De fick igång tåget tillslut med reslutatet att inga högtalare, dörrsignaler eller utrop fungerade.

Hatbloggen hittade denna insändare i PunktSE:

"Hur får busschaufförer egentligen bete sig? Det går en buss utanför mitt hus varje morgon 7.13, men igår kom det ingen buss. Får det verkligen vara så att sex-sjuåringar ska stå där ensamma, blöta och inte kan ta sig hem? Deras föräldrar har åkt till jobbet och de har inga mobiler och inga hemnycklar. Får man verkligen göra så utan att säga till? De barnen hade ingenstans att ta vägen. Är det inte ni busschaufförer som ska ta hand om det här? Och hur kommer det sig att kommunikationen är så dålig? Anna."

Ja vad ska man säga, kanske är det föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn?
Hatbloggen skulle iallafall inte förvänta sig att busschaufförerna skulle göra det, men det är tydligen inte alla som har fattat det här med föräldrarskap och uppenbarligen inte heller vad kollektivtrafik innebär.

Julbordsdimman.

2007-12-10T14:04:00.000+01:00

Återigen är det bevisat att om det är någon som vet hur man ska festa så är det onekligen tunneltågförare! Hatbloggen vann bowlingen över andra hälften av Hatbloggen och resten kanske vi kan hjälpas åt att minnas?

Crème de la crème.

2007-12-07T21:23:00.000+01:00

Det är, som vi har konstaterat både en och två gånger, på morgnarna all action äger rum numera. På fredagsmorgonen var det fyrtio minuters stopp vid Hornstull sen ett tåg fullkomligt slutat fungera. Och vilket tåg? Just det, precis samma vagnar som satte stopp för trafiken vid Zinkensdamm redan på torsdagsmorgonen. Pålitliga vagnar!

Vi trodde att vi skulle få en släng av störningssleven på eftermiddagen också när samtliga signaler på Strömbron gick ner, men jippot pågick bara i typ tio minuter innan trafiken kom igång igen.

Nån har plockat upp porren från spåret mellan Hornstull och Zinken. Vi är vansinnigt nyfikna på vad övervakningsfilmen från Hornstull kan tänkas avslöja…

På kvällen gick okända gärningsmän in i sluthytten på U:s tåg och hällde surströmmingsspad på förarstolen som U sen satte sig på när han bytt körände i Fruängen. Det borde krävas nån typ av vapenlicens för att få köpa surströmming.

Förarbristen vid Liljeholmen är och har varit kompakt torsdag, fredag, lördag och söndag denna vecka. På fredagskvällen meddelade trafikledningen att personalledningen erbjuder ”hela jobb, halva jobb, kvartsjobb, timmar och minuter” för de förare som kan tänka sig att jobba extra på lördagen. Men varför denna desperata brist? Jo, dessa dagar går förarna på röda linjen på julbord, och just på lördagen går Liljeholmens crème de la crème (hosthost) och äter julmat och bowlar – Hatbloggen har redan börjat för-för-kröka…

För övrigt fyller Hatbloggen ett halvår nu i dagarna. Det tänker vi skåla lite extra för både ikväll och imorgon.

Porr under tåg (PUT).

2007-12-06T22:50:00.000+01:00

Det blir alltmer uppenbart att morgonen är den nya kvällen – det är där det händer. Det är tydligen på morgonen de stora spektakulära trafikstoppen äger rum med buller och bång och fyrverkerier och champagnekorkar, medan vi på dagarna och kvällarna får dras med små fåniga störningar som inte gör nån glad. Dagens clou var, säger de som vet och var med, när J:s C6-tåg packade ihop vid Zinkensdamm. Det gick inte att köra från nån av körändarna, och efter ett långt och maffigt stopp fick man slutligen lufta ur bromsarna på tre vagnar och köra tåget tillbaka till hallen från vilken det kommit för inte så länge sen.

Visst hade vi småprylar på eftermiddagen också, men några kalasstopp blev det inte. Turen 20 fortsätter att vara turlistans enfant terrible, även om det inte sätter så djupa spår i själva trafiken. Vid flera tillfällen när M tryckte på snabbstarten (en knapp med vidhängande säkerhetsfunktion som ska se till att föraren inte kör mot rött vid avfärd från station, för oinvigda) rullade tåget originellt nog bakåt och inte framåt (vilket annars är den normala färdriktningen i tunnelbanan), så den handlingskraftiga trafikledningen bestämde sig föredömligt snabbt för att vid Liljeholmen byta ut det mystiska tåget mot det bakomliggande, turen 43, vilket också skedde. Turen 43 blev 20 och fick fortsätta i trafik, medan gamla turen 20 åkte upp i Nybodadepån för åtgärder. Så långt allt väl.

Problemet var bara att gamla 43:an, nya 20, bestod av C20-vagnar, men eftersom turen 20 ska parkeras i Mörbydepån och därvid måste delas i två hälfter för att inte blockera nödutrymningsvägen i depån måste turen trafiksättas med gamla vagnar, annars blir det knas. Okej, då får gamla 43:an rulla som 20 tills vidare medan gamla turen 20, de trasiga CX-vagnarna, rangeras om och lagas i Nyboda, var tanken. Omrangeringen och lagningen drog dock ut på tiden, och det rätt rejält. Det visade sig att det var fel på V7 och inte V8 som man först trott, man upptäckte en luftläcka som måste tas itu med, bakljusen i en ände var trasiga – och montörerna pratade och dividerade med varann så länge att U till slut, när det närmade sig avlösningstid, tog saken i egna händer och bytte glödlamporna till bakljusen själv. Men till ingen nytta, för då blev det strömlöst på depåområdet… Slutligen måste U ge upp och bege sig ner till Liljeholmen.

Istället blev en ny förare skickad upp till Nyboda för att iordningställa ett C6-tåg som kunde bli ny tur 20, medan den befintliga turen 20 (gamla 43:an, hänger ni med?) åkte omkring med en förare som måste till Mörby och en reserv som kunde köra hem C20-vagnarna till Nyboda. Det nya C6-tåget i Nyboda blev emellertid fördröjt av märkliga dörrfel, men kunde tydligen till slut lämna hallen för transport till Mörby, där det ställdes upp fem timmar efter att det första tåget gick sönder. Förvirrande? Absolut. Men rätt symptomatiskt för den verksamhet som pågår under marken…

Annars var torsdagen inte mycket att hänga i granen. Mitt på norrspåret strax norr om Hornstull låg (åtminstone fodralet till) vad som verkar vara en porrfilm. Det är ju fantasieggande på ett helt annat sätt än porr brukar låtsas vara. Hur hamnade den där? Varför?

Fantasieggande är också alla de spårarbetare som dräller omkring längs banan. Hur kan man tillåtas traska omkring i ett högriskområde när man är så uppenbart ointresserad av sin och andras säkerhet att man inte ens kan ge ordentliga tecken och signaler till tågförarna? Vi blir inte kloka på dem.

Kunden har aldrig rätt.

2007-12-05T20:20:00.000+01:00

Det råder lite stiltje. Visst skulle vi kunna skriva om alla trafikanter som håller i dörrarna och skriker på oss, eller om de C6 vagnar som går sönder utan anledning och får tas ur trafik. Vi skulle kunna nämna att vi fick återställa två nödöppnade dörrar i Vårby Gård och att vi skällt ut en man som körde in sin barnvagn precis när dörrarna gick igen.
Men vi har ju redan skivit om detta, det är ju vår såkallade vardag att allt är mer eller mindre upp och ned vända världen, så vi orkar inte dryfta mer om saken, inte just nu iallafall.

I måndags var det en stor artikel i Metro om att antalet klämolyckor i tunnelbanan är jättemånga! Tydligen kläms folk när dörrarna går igen(kanske för att de i panik kastar sig in i tåget?) och återigen pekas vi förare ut som syndabocken. Vi undrar hur någon ens kan bli klämd när det både tjuter en signal och en röd lampa blinkar samtidigt som dörrarna börjar att gå igen. Många som anmäler till SL att de blivit klämda är citat " Upprörda över att föraren stängt dörrarna för tidigt." Nu är det faktiskt så att någon måste stänga dörrarna, vi slipper gärna, men misstänker att det skulle komma en hiskelig massa klagomål till SL om att trafiken stod still!

Idag hade en trevlig dam i Ropsten glömt sin påse på ett tåg. Precis som vanligt kunde inte kunden avgöra om hon hade åkt nya eller gamla vagnar eller vilken tid det rörde sig om. Som följd till detta fick alla tåg som kom till Norsborg kolla efter hennes påse.

Kunderna har en förmåga att tappa allt vett när de kliver in i tunnelbanan, och sen har de mage att klaga på oss!

Hatbloggen avskyr verkligen att köra CX. Men de ska ju bara vara i trafik fram till 2020 och vi förare kommer ju att avvecklas redan 2013, så om knappt 6 år slipper vi skiten!

Våra läsare tror att vi i år får boken: "Underjordens smultronställen - för oss som spenderar större delen av vår tillvaro under jord." i julklapp från Veolia.

Vi får helt enkelt vänta och se.

Flottans glada gossar.

2007-12-03T00:18:00.000+01:00

Det är rätt fantastiskt vad vädret kan göra för humöret. När Hatbloggen gick till jobbet på söndagen var det med nästan lätta steg, eftersom det var typ fem grader varmt och blå himmel – det kändes nästan som vår. Fast det gick ju över, både vårvädret och det goda humöret, för snart grep hösten åter makten med kompakt svärta, små, äckliga, vassa regndroppar och elaka ungar. Borde det inte vara vykortsvackert med faluröda stugor, äppelkindade (snälla!) barn och tjockt snötäcke tre veckor före jul? Det skulle vara lag på det.

Förr var det olika priser på olika drycker (nämligen snabb- eller bryggkaffe med eller utan mjölk och socker, te med eller utan mjölk och socker, choklad, blåbärssoppa, cappuccino, espressochoc, chococrème och allt vad de heter) i kaffeautomaterna vid Liljeholmen, men för några år sen infördes ett enhetspris om 2 kronor. Nu har en hårresande femtioprocentig prishöjning skett – i smyg! Utan att någon yppat ett ord om saken har man smugit upp priset till 3 (tre!) kronor! Ingen dålig prisstegring! Visserligen behöver inte vi förare betala själva, eftersom arbetsgivaren håller oss med kaffenycklar laddade med 50 spänn åt gången, men nu måste vi ju ränna i trapporna upp till trafikexpeditionen för att byta nyckel en och en halv gång så ofta som tidigare! Galet!

När Hatbloggen passerade Mariatorget stod fyra käcka flottister på plattformen i sjömanskostym, och just innan de steg ombord på tåget slängde en av dem ner en snusdosa på spåret. Efter några ögonblicks betänketid hade vi jobbat upp så stor irritation att vi kunde gå in i vagnen och säga till om att de nästa gång skulle slänga sitt skräp i papperskorgen och inte på spåret, och plötsligt var flottans glada gossar inte så glada utan snarare valpaktigt ångerfulla. ”Ja, det ska vi göra”, viskade de med en mun, tittande upp på oss under lugg. Vilken besvikelse! Vi som hade hoppats minst på att de skulle komma in i hytten och ge oss kompanistryk. Det är på väg utför med försvarsmakten.

Röda linjen led svårt under den vanliga söndagssjukan: kompakt tristess. Bara några små undantag bröt den grå tystnaden, som när nåt dumpucko avgick från Mörby centrum fem minuter för tidigt i samband med övergången till kvartstrafik på kvällen. Och vad har vi att säga till vårt försvar? Tjaa… Att vi slutade läsa tidtabellen för flera år sen…

Kräks.

2007-12-02T02:02:00.000+01:00

December började med regn, regn och ännu mera regn. I Bredäng föll regnet ned vågrätt, på andra stationer vände vinden precis när föraren stack ut huvudet för att stänga dörrarna, med ett jätteblött ansikte som följd. Rälsen var hal, snorhal.
Hatbloggen undrar hur bra de förarlösatågen kommer vara på att göra riskbedömningar vid inbromsning, och hur SL tänkt lösa problemet med de robotar som ska sköta dörrstängningen, de lär inte bara bli blöta i ansiktet, de kommer att rosta.
Dagar som dessa tycker vi att det är lika bra att påskynda utbytet av signalsystemet, göra inomhusstationer av hela röda linjen och införa de förarlösatågen tills december nästa år.

Hatbloggen tycker att när man börjar klockan 18 på en lördag så borde det vara rätt lite folk ute på stan. Så brukar det vara. Men inte idag, neeeeej för nu har alla butiker öppet extra länge och alla är ute och julhandlar och ska ta tunnelbanan med sina överfulla shoppingpåsar och då är det så härligt att köra omkring med korta tåg! Vid 20-tiden såg det ut som rusning vid 17 tiden (på en vardag alltså), det var helt galet!
Och folk är så dumma! Dumma som kossor, okey kossor är fina vänliga djur som idislar, men inte fan är de smarta! Vid T-centralen norrut kommer alla de som står längst norrut springande för att komma med tåget som står ungefär på mitten av plattformen. Men så fort de hunnit fram till vår hyttdörr och det första dörrparet så stannar de upp! Det bildas en kö på 50 pers som bara står och glor (eller idislar) för att komma in i första dörren, samtidigt som ALLA andra dörrar är lediga för inpassage! När Hatbloggen manar horden att ta plats, så blir vi utskällda för att vi citat: "måste ju låta folk hinna med!" slut citat. 4 minus som vi var (pga snorhalkan) stängde vi dörrarna och drog.

Att vinterkräksjukan gjort entré märks tydligt. Under vardagarna brukar det väldigt sällan dyka upp spyor men under hela veckan har det rapporterats in kräks till höger och vänster. Hatbloggens favorit var i torsdags då M anropade från tur 10 om en man först böjt sig över ena sätet och spytt ned det, för att lite senare böja sig ned och spy över ytterliggare ett säte. Att M uttryckte att han är trött på människor kanske inte är så konstigt, grabben har ju jobbat som tunneltågförare i 6 månader nu och då har man hunnit lära sig ett och annat om mänskligheten.

Morgonstund har guld i mund?

2007-11-30T23:53:00.000+01:00

Hatbloggen är upprörd. Besviken. Känner sig lurad. Det har nämligen kommit till vår kännedom att det händer skojiga saker på morgnarna innan vi kommer till underjorden. Som på fredagen. Tydligen var det närmare en halvtimmes stopp på linje 13 på grund av ett gängslagsmål kryddat med obehöriga på spåret vid Vårby gård. På morgonen! Vad är det för människor som går ut och slåss på morgonen? Kan de inte hålla sig till kvällen, som vanligt folk?

Som om detta inte vore nog råkade dessutom N ut för ett (åtminstone för oss) spritt språngande nytt C20-fel. För att kunna öppna tågdörrarna måste man på röda linjen trycka på en permissivknapp och därefter på en av två knappar beroende på vilken sida dörrarna ska öppnas på. När man tryckt på permissivknappen ska normalt öppning medges på båda sidor av tåget, men när N kom till Gamla stan söderut och tryckte på permissivknappen medgav tåget dörröppning bara på höger sida – ut mot norrspåret. Man gjorde flera försök att omaktivera tåget och montör kom till platsen, men ingenting hjälpte; den enda bokstav som dök upp i den lilla dörrbokstavsrutan på skärmen var ”H”. Och detta alltså också på morgonen. Alltså, här har vi lyckats kapa åt oss tjänster som gör att vi är i tunnelbanan halva trafikdygnet, och så får man sånt här slängt i ansiktet.

Nå, vi hade ändå något att glädjas åt på fredagen, för Hatbloggen fick på betald arbetstid göra det den är bäst på: gnälla! Vi var nämligen på arbetsplatsmöte, och tillsammans med fem kolleger gjorde vi under 45 minuter vårt allra bästa för att klanka ner på toaletter, spärrvakter, körhytter, dörrlås, passerkort, trafikanter, chefer, Nyboda, rökning, snusande, vändtider, ordningsvakter, punktlighetsbonus och en hel del annat. Makalöst vad man hinner med på tre kvart! Mycket uppfriskande.

När P körde in vid Liljeholmen vid ett tillfälle idag smällde det till från tåget så rejält att trafikantpanik utbröt. Efter någon liten undersökning visade det sig att en av vagnarna krängt till och att den gula utvändiga lampa som indikerar att dörrarna är öppna hade slagits loss av plattformsgrinden med ett väldigt brak. Vi är inte helt på det klara med hur saken hanterades, men vi förutsätter att man tejpade tillbaka lampan med några röda ”Dörrparet avstängt”-klistermärken och fortsatte i trafik söderut.

Nån gång under fredagskvällen dök plötsligt bänkarna vid Masmo upp igen med vidhängande ungdomar och de sedvanliga rännilarna av kiss som löper mellan plattformspelarna och spåret. Vi befarar att det innebär att man ändrat sig och tänker låta stationen vara kvar. Trist.

Mitt i.

2007-11-30T00:34:00.000+01:00

Påväg till jobbet idag läste Hatbloggen i sin lokala tidning mitt i söderort.
Där stod det i en liten notis att SL börjat installera ett spårlarm, som ska direktlarma förarna så fort någon är nere på spåret. Tydligen ska en orange lampa sättas upp vid infarten till alla stationer som ska tändas om någon eller något befinner sig på spåret. Hurvida larmet fungerar när någon är nere på spåret fast inne i tunneln, det förtäljer inte notisen.
Återigen blir vi som arbetar i tunnelbanan informerade om planerade förändringar och projekt via media och inte via vår arbetsgivare eller SL. Att det dessutom kommer från gratis tidningen Mitt i, som har en lika stor journalistisk intigritet som en ding ding värld, gör knappast saken bättre.

Turen 50 stod för allt äventyr idag, då tåget blev stående i Aspudden sen trafikanter dragit i nödbromsen eftersom inga dörrar i deras vagn hade gått upp. Tycka vad man vill om de för miljoner kronor ombyggda dörrsystemen på CX vagnarna, men bättre har vagnarna iallafall inte blivit.

Kvällen avslutades med kaos i kopplingen, som brukligt numera. I Mörby Centrum blev kopplingsövervakaren och en förare attackerade av en man som slogs och kastade glasflaskor.
I Norsborg klottrade kidsen som vanligt.

Till Hatbloggens förtjusning upptäckte vi idag att någon återigen tagit sitt förnuft till fånga och gett oss tågförare något att se fram emot när vi kör på linje 14. Tornet vid Telefonplan lyser igen!

14:220.

2007-11-28T23:12:00.000+01:00

Visst hände det saker på onsdagen – tio minuters stopp här, sju minuter där, nåt vagnfel, nån ordningsstörning. Men på hela taget bara småprylar – och ändå! I princip alla tåg är sena, hela tiden, överallt. Femton, arton, tjugo minuter. Den enda vändbrygga som inte kom till användning för att reglera trafiken idag var väl Gärdet. Vi fattar inte vad som händer, varför är det totalkaos hela tiden? Regnet och snön? De tillfälliga hastighetsbegränsningarna?

Mesta totalkaoset stod hursomhelst turen 20 för. På väg mot Mörby dog tåget plötsligt vid Bergshamra. Det bara upphörde att fungera. Gick sönder. Stackars S försökte få igång det igen genom att trycka på å-knappen, ladda upp tåget på nytt, bryta körreläet, rucka på stolen samt slå med back-och-framomkopplaren, men till ingen nytta. Inget annat att göra än att utrymma skrället, byta körände och tuffa motspår tillbaka till Universitetet (röda linjens näst längsta tunnelsträcka) i 15 km/tim för vidare transport hem till depån.

Nu bestämde man sig för att göra ett annat tåg till ny tur 20, så K fick köra upp på Wallinbryggan vid Liljeholmen med sin gamla tur 52 för att vända och köra mot Mörby. Bara ett litet krux. Tåget gick inte att köra norrut. Klarsignalen lyste svart med sin frånvaro, den var och förblev borta. Slutligen tröttnade trafikledare B (”Det är fina tåg vi har!”) och skickade byteståget in i hallen. Kanske fick man slutligen ut en 20, men det sista vi hörde var att det tåg G skulle iordningställa i Nyboda för att fylla luckan saknade plombering till körreläet…

Vid Gamla stan fastnade under kvällen fyra norrgående tåg på gröna banan med dörrarna i plattformskanten, varför man beslutade att tills vidare köra förbi stationen och hänvisa till röda linjen. ”De får åka med våra fina tåg istället”, sa TL B, och kanske anar man en liten sarkasm nånstans djupt därinne.

I tunneln mellan Hornstull och Liljeholmen klarade sig på eftermiddagen en ung pundare med blotta förskräckelsen undan från att bli påkörd av flera tåg. Trafiken stoppades och radiobil beordrades (med medgivande) till platsen och alla förberedde sig på en långvarig historia, men redan efter nån minut anropade M och rapporterade att hon hade dragit upp grabben i sin hytt och nu rullade söderut, men att hon ville ha väktarassistans vid Liljeholmen. Vem behöver trafikbefäl, polispatruller och ordningsvakter när man har M?

För andra kvällen i rad hade fyra festglada herrar dukat upp med förfriskningar (= öl) och slagit sig ner i det annars i princip alltid öde vindskyddet i Axelsbergs södra ände. Mysigt ställe de valt, kan man tycka, men vad vet vi, de kanske bedriver nån typ av svartklubb där det är minst troligt att tillståndsmyndigheter, krogkommissioner och poliser hälsar på.

Vi tror att det var ganska kallt på onsdagen, men säker kan man inte vara, för sen de digitala termometrarna vid i tur och ordning Gärdet, Örnsberg och nu Slussen slocknat återstår inga alls längs röda linjen. Man får liksom gissa själv numera.

Masmo.

2007-11-27T23:32:00.000+01:00

Mitt på tisdagen gjorde en full man i täckjacka en bisarr turné längs röda linjen. Det började med att J anropade från Gamla stan om att det låg en karl på spåret framför hans tåg. Efter några ögonblick meddelades att den uppenbart överförfriskade herren fått hjälp upp på plattformen och nu stod och talade med vakter varpå J kunde rulla fram till plattformsänden, utväxla trafikanter och köra vidare söderut. Men bara ett par minuter senare anropade J igen, den här gången från Zinkensdamm. Det visade sig att täckjacksfylleristen åkt med tåget och raglat av vid Zinken, och nu stod det inte på förrän han än en gång låg på spåret och sprattlade. Tågtrafiken stoppades och fyllan räddades åter upp på plattformen där han nu bevakades av trafikbefäl tills polis kunde komma och föra bort honom – vilket var bra, annars hade han med all säkerhet betat sig vidare söderut längs banan, station för station. Hatbloggen förutsätter att det är nån sorts rekord att hinna ligga på två olika spår inom typ fyra minuter.

Trafikledningen tillkännagav på eftermiddagen att man kallat in en särskild kemist för att ta bort alldeles extra avancerat klotter vid Masmo, och att denne väntas anlända på torsdag. Kanske vore det en god idé att samtidigt låta kemisten ta itu med allt det kiss som vid det här laget trängt så djupt in i plattform, pelare, spårområde och rentav själva berget att (förmodligen) hela bygden luktar urin. Om det inte redan är för sent för en sån räddningsaktion, vill säga.

På tal om Masmo noterar vi att bänkarna försvunnit från stationen, kvar är bara metallfästena mitt på plattformen. En möjlighet är ju att träet slutligen frätts bort efter flera års kissmarinad, men troligare är väl att det är ett försök att avhysa de stora, sysslolösa (och tydligen kissnödiga) horder av ungar som sitter, hänger, står och ligger på bänkarna dagarna i ända. Hatbloggen applåderar initiativet och föreslår att man i nästa steg tar bort hela stationen.

Julklappsenkät.

2007-11-27T02:22:00.000+01:00

Enkäten om vilken linje som är värst på bana 2, vanns, till Hatbloggens stora förtret, av linje 13.
Vad ska man säga, kidsen i Vårby gård skrämmer mer än kostymklädda idioter vid Tekniska.

Hur som helst så har vi en ny enkät ute nu om julklappen från vår kära arbetsgivare. Denna julklapp brukar alltid vara förmål för mycket ilska och diskussion. De senaste åren har den faktiskt blivit riktigt bra, men i Hatbloggens begynnelse blev vi dock bortskämda med Connex egenhändigt producerade böcker!
Rösta och för en diskussion om detta genom att lämna kommentarer till det här inlägget. Om någon vecka får vi se om något av Hatbloggens alternativ infriades.

Skynda långsamt.

2007-11-27T00:19:00.000+01:00

De tillfälliga hastighetsbegränsningarna verkar frodas i vintermörkret eftersom de växer upp som svampar. På måndagseftermiddagen hade de vid det här laget välkända i Fruängen och Sätra fått sällskap av nya vid Ropsten, Masmo och Fittja – vissa korrekt skyltade, andra inte. Att hålla ordning på alla olika hastighetsbegränsningar börjar bli rena heltidsjobbet, så kanske vore det bättre att en gång för alla smälla upp skyltar om 20 km/tim vid utfart från samtliga ändstationer, så är hastigheten åtminstone enhetlig längs banan.

Det märks att det lackar mot jul när trafikledningen börjar efterlysa kvarglömda julklappskassar på tågen.

Den som har hand om ITV-skärmarna (de monitorer där förarna ska kunna övervaka dörrstängningen vid svängda och folkrika plattformar, för oinvigda) verkar senaste veckorna ha fått i sig lite för mycket kaffe eller nåt, för plötsligt dyker mängder av nya teveapparater upp i superbreda, superinglasade arrangemang så till den milda grad att det här och var råder rena trängseln i taket (Liljeholmen norrut…). Bra initiativ, men hade det inte varit smart att satsa på nåt modernare när man ändå håller på? Plasmaskärmar? Bredbild? Kanske digitalt? Och när kommer dörrstängningen i HD?

Hatbloggen noterar att droppskydd har monterats ovanför förarhyttsdörrarna på C20-vagn 2095 – men varför bara där? Det blir ännu försmädligare att stå i nederbörden och stänga dörrarna med iskalla droppar rinnande längs ryggen när man vet att mellanvagnen är utrustad med droppskydd.

Under eftermiddagen och kvällen målade några kreativa små liv ner flera tåg, bland annat ett som Hatbloggen körde. När vi passerade Slussen stod en dumflinande, finnig slyngel och fotograferade tåget för att kunna visa upp sitt verk för sina finniga slyngelkompisar, men just ett blekt fotografi lär ju knappast göra målningen riktig rättvisa. Vi hade god lust att ta gossen i nackskinnet och gnugga det pubertetsfjuniga ansiktet mot den nermålade tågsidan, så hade han verkligen haft nåt att visa sin förstummade vänkrets, men vi lyckades nätt och jämnt motstå impulsen. Förmodligen lika bra.

Bland andra Metro berättar att röstaktrisen som i åtta år gjort stationsutrop och liknande (”Mind the gap”) i Londons tunnelbana, Emma Clarke, fått sparken sedan hon på sin hemsida hånat trafikanter. Tjurigt av arbetsgivaren, tycker Hatbloggen. Hoppas att SL inte får några idéer, om nu någon av deras anställda skulle råka uttrycka sig lite rått på nätet om trafikanterna i Stockholm…

Strömbron.

2007-11-23T10:53:00.000+01:00

På torsdagen buggade Hatbloggen sig själv i ett intressant statistiskt experiment för att ta reda på vilka som är de vanligaste meningarna man säger som tunneltågförare. Föga förvånande visade det sig att det är dörrstängningsrelaterade fraser som dominerar (nämligen ”Se upp för dörrarna!”, ”Dörrarna stängs!”, ”Släpp dörrarna!”, ”Men släpp nån gång då!”, ”Nej, det kan jag inte”, samt ”Det kan du vara själv!”). Lite mer överraskande var den sjunde vanligaste meningen, ”Jävla förbannade jävla brojävel!”, som vi skrek rätt ut i luften mellan två och åtta gånger varje gång vi körde över Strömbron. Den där bron kan aldrig vara bra för förarnas mentala hälsa med alla sina L-fällningar (och särskilt norrut, där nerförsbacke och duggregn är en vinnande kombination) – när får vi ett skyddsstopp på den?

Pyttipanna.

2007-11-22T11:35:00.000+01:00

Mastodontstoppet på linje 13 var såklart gårdagens stora grej, men det finns lite rester att ta vara på i nån sorts bloggpyttipanna. För även sen man fått ordning på trafiken fortsatte trafiken att vara i oordning – precis som vanligt. Inga fler jättehändelser inträffade så länge Hatbloggen var på jobbet, men det var hela tiden så lagom mycket kaos att radion gick varm och tåg fick köa och vändas i förtid över hela stan.

I tunneln på väg ut från Ropsten blev ett tåg stående en stund med ett krånglande dörrpar eller nåt i den stilen, vid Danderyds sjukhus tog inte T:s bromsar som de skulle med utrymning och försiktighetskörning genom stan som följd, och vid Östermalmstorg vände man ett tåg på plattform 2 istället för på bryggan, vilket resulterade i viss köbildning. Det är bara precis så mycket att man aldrig någonsin kan slappna av.

Om det blir bråk vid Fittja eller om man har en stökig fylla vid Norsborg får man alltid besked om att vakter kommer inom nån halvtimme eller att de möter upp vid Bredäng (”Nej, förresten, de kommer först vid Liljeholmen”, ”Eller nej, nya bud, de kommer vid Slussen”, ”Nu har man ändrat sig, stå kvar när du kommer till T-Centralen så kommer vakterna där”, ”Trygg-c ringer och säger de ska försöka hinna till Ropsten innan du avgår söderut”…), men på onsdagen anropade en förare och rapporterade att det låg en sönderslagen ölflaska på plattformen vid Karlaplan, och när Hatbloggen passerade en stund senare stod sex (6!) lingonfärgade ordningsvakter och bevakade flaskan. Det ger en intressant inblick i prioriteringssystemet på Trygghetscentralen.

Slutet.

2007-11-21T13:15:00.001+01:00

Samtidigt som SL håller på och fjantar runt med det misslyckade SL acess, går trafiken under.
Kanske är det dags för SL att omprioritera? Istället för att hålla på med kosmetika så borde de ta och sattsa några miljarder på att få trafiken att faktiskt fungera.

Det tog Hatbloggen över en timme att ta sig till jobbet sen en omformare gått sönder mellan Axelsberg och Mälarhöjden. Omformarna styr strömmen till signaler och växlar, och när den inte fungerar förlorar trafikledningen kontrollen över tågen, vilket är mindre bra.
All trafik mellan Sätra och Liljeholmen ersattes med buss under drygt två timmar. Hatbloggen tog ersättningsbussen från Sätra, kön av människor som väntade var ungefär en kilometer lång och det tog 40 minuter innan vi lyckades komma in i och åka med en buss.

Hur kommer det sig att det är såhär var eviga dag? Är det inte växelfel, så är det brand, vagnbrist eller kod röd som ställer till det. Och det är inte det att förarna eller trafikledningen inte gör sitt yttersta för att få saker att fungera, men vad spelar det för roll att du anstränger dig för att ligga i tid, när du ändå får tågkänning eftersom signalsystemet är utnyttjat till max, och du har en gammal konservburk framför dig som kör i slowmotion men som ändå inte får trycka på Å-knappen för det har inte gått tre timmar än och ingen vill ta risken att tåget ska självantända och explodera i tunneln!

Det är inte roligt längre. Lever vi i Sverige eller i ett U-land?
De scener som utspelade sig vid Sätra, desperata människor som gör allt för att hinna med överfulla ersättningsbussar, liknade det kaos och våldsdrabbade Brasilien. Och hur mycket Hatbloggen än må älska sitt Brasilien, så vill vi helst inte se att Sverige går samma väg.
Den enda tröst vi har är att vi, tillskillnad från trafikanterna, får betalt för att vara på plats. Den dag Hatbloggen slutar och börjar på en normal arbetsplats, den dagen skaffar vi både körkort och bil, för tunnelbanan, vet vi alldeles för väl, kan man inte lita på.

November: oktober.

2007-11-20T23:34:00.000+01:00

Alla vi som trodde att lövhalkefärgkoderna pensionerats för gott fick svar på tal på tisdagseftermiddagen när kod gul gjorde den mest överraskande comebacken sen den älskade ex-häcklöperskan Ludmila Engqvist bestämde sig för att bli dopad och hatad vinteridrottare. Vi får väl se om kod gul går samma trista öde till mötes.

Ett tag nu har 1980-talsinfluenser påverkat modet, och i söndags gjorde Dagens Nyheter gällande att 1990-talet är över oss igen (Spice Girls har återuppstått, borgarna regerar på nytt, cykelbyxorna tar revansch, Robyn toppar åter listorna…). I tunnelbanan pågår en liknande trend: Med återuppväckta färgkoder och lukten av brandrök börjar november 2007 kännas oroväckande mycket som oktober 2007.

När Hatbloggen vände i Norsborg i eftermiddags kom en trafikant fram och frågade om hon fick köpa en cigarett, men vi röker ju (dessvärre) inte. I dessa tider, när SL desperat försöker dra in extra stålar med bland annat godisautomater på plattformarna, vore det kanske inte så dumt att utrusta förarna med några ciggpaket och chokladrullar och karamellstrutar som vi kunde kränga medan vi byter körände eller stänger dörrarna (eller inne i vagnarna under längre stopp).

Den tillfälliga hastighetsbegränsning om 20 km/tim infart Fruängen som suttit uppe ett tag har plötsligt inskränkts till att börja gälla vid norra plattformsänden – alltså där man redan automatiskt tuffat fram i 15 km/tim en stund. Vi förstår ju att syftet är att man ska bromsa in mjukt och undvika automatisk summerinbromsning, men nog var skyltningen som var gjord ett par hundra meter före stationen mer logisk (och mindre uppskattad…), eftersom den gällde en sträcka där man kunde fara fram i högre hastighet en den som begränsningen påbjöd. Det känns som att den nya skyltningen vänder sig till tåg som körs med urkopplat HS, men de är ju så otroligt få.

I en reklamkampanj i tunnelbanevagnarna har Forum för levande historia på sistone puffat för sin utställning Spelar roll genom att krasst påpeka hur liten sannolikheten är att nån som blir åskådare till bråk i tunnelbanan ska gripa in. En annan pågående kampanj (för förkylningsmedicin eller nåt i den stilen) berättar att 25% av de
650 000 trafikanterna i tunnelbanan en vanlig dag inte tvättat händerna det senaste dygnet och att 20% av de 350 resande i en fullsatt rusningsvagn är småbarnsföräldrar. Det känns verkligen utomordentligt bra att komma till jobbet och få skrivet på näsan med mycket stora bokstäver exakt hur otrygg och ohygienisk ens arbetsmiljö är.

Tunnelcentralen.

2007-11-20T00:12:00.000+01:00

Att det råder personalbrist på röda linjen är ingeting nytt, det är snarare ett normaltillstånd. Senast vi hade överskott var någon gång under 2004 då de såkallade connexvärdarna försvann och folk omplacerades till höger och vänster. Men sen dess har det varit brist. Det saknas så många förare att vår arbetsgivare söker dispens för att låta vissa få jobba mer övertid än de 200 avtalade timmarna. Elever som uttrycker en önskan om att få en till praktikdag(då deras enda praktikdag betod av koppling efter att alla tåg eleven skulle ha kört, drogs in pga vagnfel) får blankt nej med hänvisning till akut brist.
Därför blev Hatbloggen lite fundersam då den nåddes av nyheten att en kollega som gått och sagt upp sig pga nytt arbete, men som ville stanna kvar och jobba någon gång då och då (det är ju så kul att köra tunnelbana, den kompetensen vill man gärna inte förlora!) fick svaret: "Nej vi utbildar så många förare nu så det kommer inte att behövas...:"
Veolias vägar äro virriga men vi slutar aldrig att förvånas över den konsekventa inkonsekvens som råder.

Hatbloggens källor från blåa linjen meddelade att de hört att vi på röda linjen har problem med våra C20 vagnar. Problem, är som ni alla vet, ett understatement.

Rusningen fortlöpte tillsynes problemfritt fram tills det var dags för sista rycket att verkligen ställa till det vid 19 tiden, då stackars P på turen 56 blev stående i tunneln infart Östermalmstorg norrut, med kontra signal.(röd lampa som b.la indikerar öppna dörrar).
Det är verkligen en förares mardröm, att behöva hoppa ned från den gamla konservburken och sen gå i tunneln till den aktuella vagnen, kämpa sig upp och försöka åtgärda problem och sen göra om hela proceduren och ta sig tillbaka när allt är fixat. Hatbloggen blev stående vid T-centralen men P var snabb och det tog max 5 minuter. Men säg den lycka som varar, T-centralen söderut var det dags igen då någon trafikant drog i nödbromsen efter att 56:an lämnat stationen då hennes väninna inte hunnit med. P var alldeles svart i ansiktet sen när vi mötte honom i mässen. Vi borde verkligen få något slags lönetillägg för att traska i tunnlar och klättra på tåg.

Hatbloggen funderar på att byta namn till tunnelcentralen, lite som TT, fast för tunnelbanan. Vart vi än går så kommer det någon springandes efter oss med nyheter. Idag var det trafikbefälet som ville ge oss smaskiga detaljer kring ett stopp vid Bergshamra, men hans och montörens utryckning blev inte så lång, ett varv runt parkeringen i Liljeholmen räckte, så var tåget på rull igen!

Söndag före lön.

2007-11-19T01:02:00.000+01:00

Följande inträffade på söndagen:

Affischklistrarna sittstrejkade inte på Strömbron.
En galen karl löpte inte amok med en slagborr vid Bredäng.
Vid Tekniska högskolan brann inte ett relärum med tusen röda signaler som följd.
Glädjerusiga bandysupportrar nödöppnade inte samtliga dörrpar på ett tåg vid Zinkensdamm.
Det infördes inte totalt bromsförbud på yttersträckor sedan det fallit 314 mm snöblandat regn på en timme.
Tunnelbelysningen började inte blinka psykedeliskt stroboskopaktigt.
Inga stora sprickor uppstod på bron mellan Danderyds sjukhus och Bergshamra.
Växlarna förfrös inte vid vare sig Ropsten, Fruängen eller Norsborg.
Katastrofportarna söder om T-Centralen drabbades inte av kortslutning och stängdes helt omotiverat.
Alla rulltrappor bytte inte plötsligt riktning.
Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5) höll inte inflyttningsfest i sin nya lya i tunneln söder om Midsommarkransen.
Ett rangeringståg spårade inte ur mitt över korsväxeln i Nyboda, varför ingångstågen fick parkera på vändbryggor över hela banan.
Klottrarna gjorde inte en simultan attack på tågen vid Fruängen, Norsborg och Ropsten.
I Mörbydepån snubblade inte en kollega på bryggan vid spår 4, bröt benet och blev liggande ett halvdygn tills trafikledningen upptäckte att vederbörande inte skrivit ut sig och skickade radiobilen att leta.
Trafikanterna tog inte upp en spontan demonstration vid Slussen till stöd för vardagens osedda hjältar, tunneltågförarna.
Polisen begärde inte förbikörning av Liljeholmen sedan Konsum rånats, så att alla avlösningar mellan 16.21 och 18.38 sprack.
Radiosystemet fick inte fnatt och tog in flygledningen vid Arlanda istället för trafikledningen vid Liljeholmen.
Inget annat heller. Överhuvudtaget. På hela dagen.

Värsta linjen?

2007-11-19T00:59:00.000+01:00

Okej, så Zinkensdammsbryggan är, enligt vår enkät, röda linjens obehagligaste vändbrygga. Med tanke på de vansinnigt obehagliga spökfel den är behäftad med är resultatet inte alls överraskande. Många av oss har kunnat intala sig att det man uppfattar som ljudet av steg strax bakom en bara är en hörvilla, nån sorts akustisk effekt i luftrummet mellan brygga och berg, men efter att bland kommentarerna till enkäten ha läst berättelsen om det skäggiga huvud som plötsligt stack upp från under bryggan kommer åtminstone Hatbloggen att hädanefter gå inuti vagnarna vid byte av körände. Måtte vi aldrig tvingas dit med gamla vagnar!

Axelsberg börjar verkligen märka ut sig. Inte nog med att den är röda linjens näst äckligaste station – där ligger också röda linjens näst obehagligaste vändbrygga. Av motiveringarna att döma beror det främst på att man i princip är ute och svajar på söderspåret när man byter körände där, men möjligen kan också nån typ av tunnelbanemonster härja i trakterna, vilket låter klart obehagligt. På tredje plats återfinns Östermalmstorgsbryggan, där man är instängd som i en säck. Den nerkissade Wallinbryggan vid Liljeholmen är fjärde äckligast, och på delad femteplats hittar vi Tekniska högskolan (utan motivering) och (den inofficiellt och bara medelst motivering bland kommentarerna framröstade) Gärdetbryggan.

Nästa enkät är mindre komplicerad, åtminstone vad gäller antalet svarsalternativ: Vilken är den värsta linjen på Tub2 – linje 13 eller linje 14? Motivera gärna i kommentarer till detta inlägg.

SL goes Hatblogg.

2007-11-17T22:58:00.000+01:00

På lördagen tjänstgjorde A vid den ständigt underbemannade lokalvården – tills också han beordrades därifrån för att köra tåg istället. Hursomhelst berättade han att han städat inne hos trafikledningen och därvid träffat på dammråttor som var så stora att han trodde de skulle käka upp honom, och så hade det blivit eftersom ingen hade städat där ”på ett par dagar”. Alltså, vad pågår där inne? Kuddkrig? Torktumling?

Har man inga besvär så får man hitta på några. Vid Vårberg hjälptes på eftermiddagen ett föräldrapar åt att lyfta ombord sin barnvagn på Hatbloggens tåg, en i varje ände av barnvagnen, ungefär som man bär sig åt för att ta sig ombord med vagn på bussar. Det rör sig om nån centimeters höjdskillnad mellan tåg och plattform, så man frågar sig vad det var för monsterbarn de fraktade runt.

Från Stadion anropade A (just det, lokalvårds-A slår till igen…) och frågade om nån typ av evenemang pågick ovan mark, eftersom det var så väldigt mycket folk på plattformen. Det visade sig att det var Stadium Winter Jam som avhölls, så trafikledningen bestämde sig hastigt och lustigt för att ställa in frånkopplingen på linje 14. Spektaklet tycks ha gått SL förbi, eftersom det inte var några evenemangståg utkommenderade, eller så trodde man att folk var fullkomligt ointresserade av jippot, men allvarligt – det var ju fritt inträde, så det var ju naivt tänkt.

Vid varje station borde det finnas vakter som står beredda att föra trafikanter som håller upp dörrarna för att röka klart sina cigaretter till avvänjningskliniker. Det är ju tragiskt att det finns människor som är så nikotinberoende att de blir dumma i huvudet.

Lördagens skojigaste trafikhändelser – ett C20-sammanbrott vid Zinkensdamm, om vi är riktigt underrättade, och nån typ av ungdomsupplopp, om vi förstod saken rätt, – tycks ha inträffat antingen innan Hatbloggen började jobba eller när vi hade långrast. Vi måste verkligen sluta sova och dricka kaffe, man missar så mycket.

På sin hemsida listar SL de tio dummaste och jobbigaste trafikantbeteendena – underhållande läsning som man bara kan nicka instämmande till. Välkommen till gnällbranschen, SL, visst är det skönt att klaga?

Glosjukan.

2007-11-17T01:21:00.000+01:00

Återigen har SL bevisat sin totala brist på att veta vad som sker i tunnelbanan. Under fredagen sattes det upp ett nytt insruktionsmeddelande till förarna om att vi fram till klockan 11 på dagarna ska göra utrop på de större stationerna(T-centralen, Slussen, Östermalmstorg) och uppmana trafikanterna att ta med sig sina tidningar! Tydligen räcker det inte att ibland låta det super uppdaterade meddelandet:
"Var vänlig och ta med din metrotidning vid avstigning, tack!" rulla, utan nu ska vi stå där som några mähän och instruera trafikanterna att ta med sig tidningen. Detta är alltså till samma trafikanter som inte lyssnar på oss när vi ber dem att släppa dörrarna, att vänta på nästa tåg som ligger precis bakom eller att sluta röka på inomhusstationerna. Med tanke på hur mycket trafikanterna lyssnar på oss, de hör ju förfan inte ens när vi säger -"se upp för dörrarna, dörrarna stängs!" så lär ju det här nya SL påfundet göra underverk!
SL hävdar dessutom att det är en brandrisk med många tidningar i tunnelbanan. Detta tog dem ungeför 10 år att fatta, halleluja!

Vi vet inte om det kan vara så att Hatbloggen är exeptionellt snygg(eller ful?) men trafikanterna glor. Det verkar inte bättre än att de har någon slags tunneltågförarfascination!
En man vid T-centralen stoppade upp rulltrappan för att han var upptagen med att stå och glo fascinerat med öppen mun på Hatbloggen. I Vårby Gård var det två trafikanter som höll på att missa utgången för att de var så upptagna med att glo. Folk verkar ha fått i sig en rejäl portion blängsylta med glosås och tittpotatis.

Fredagen var tråkig tråkig tråkig, förutom stackars M som hade alla tänkbara fel på sina dörrar, på alla tåg han körde. Men någon måste ju se till att tågen tas ur trafik.

Fredagen avslutades på tur 9, på väg hem, då total bråk utbröt vid Skärholmen. När man kör så är man sällan mitt inne i bråket, man trycker vid hytten och kollar om man kan stänga dörrarna. Men att sitta som trafikant i vagnen, när folk börjar veva, det var en ny och obehaglig upplevelse.

Nyckelgyckel.

2007-11-15T22:29:00.000+01:00

Kidsen blir verkligen bara mer kreativa för varje dag som går. På torsdagen gick man vid minst två tillfällen, liksom man gjorde tidigare i veckan, in med tågnyckel i mellanhytterna på olika turer och levde rövare med besvärliga stopp som följd. Att nycklar är på drift är väl iochförsig ingen nyhet, men det var länge sen de användes till att ställa till problem. Så, vad göra åt saken? Att byta ut låsen på samtliga vagnar skulle kosta multum, så vi föreslår att man helt enkelt kletar igen dem med tuggummi och avbrutna tändstickor och låter förarna öppna hyttdörrarna med nödöppningsmekanismen under vagnarna istället. Både enkelt och billigt!

Dessa nya metoder att vandalisera och förstöra trafiken gör att man nånstans uppskattar de ungar som jävlas på de gamla hederliga sätten. Man blir nästan lite tårögd när man hör hur de drar i nödbromsen och nödöppnar dörrarna, som på M:s tåg vid Alby, eller klottrar ner ett tåg i Norsborg, som lite senare ikväll. Det känns liksom oskyldigare på nåt sätt. Nästan rart.

När Hatbloggen passerade Stadion tre minuter försenad under eftermiddagsrusningen kom en man springande just som vi stängde dörrarna. ”Vänta, vänta, vänta, vänta, vänta, det är jätteviktigt att jag hinner med det här tåget!” skrek han. ”Då skulle du varit här för fyra minuter sen, gubbe”, svarade vi. Inte. Såklart. Men vi tänkte det medan vi såg likgiltigt på honom och stängde hyttdörren och åkte iväg. Vad han tänkte vill vi inte veta.

På förstasidan av senaste numret av Hatbloggens lokaltidning, Mitt i Lidingö, lyder huvudrubriken ”Bottenbetyg för vården av äldre”. Herregud, hur kunde det bli såhär? Sänk genast skatten ytterligare, så ordnar det sig nog.

Spökfel?

2007-11-14T18:40:00.000+01:00

Under eftermiddagsrusningen sprang det enligt uppgift trafikanter på spåret söder om Bredäng. Den stackars trafikanten var på flykt undan biljettkontrollanterna, somliga riskerar hellre sina liv än betalar 1200kr i avgift. Trafikledningen bad tågen att ta det försiktigt(köra i max 20km/h) och avsyna spåret, trots att vakterna sagt att de sett personen i fråga springa söderut på spåret mot Sätra.
I Trafiksäkerhetsinstruktion för tunnelbanan(TRI TUB), som är vår bibel och ledstjärna, står följande att läsa om obehöriga på spåret:

§19.4"... Har annan person än förare rapporterat om obehöriga på spårområdet skall TL stoppa tåg på berörda spår. Spårområdet skall undersökas innan tågtrafik återupptas. Avsyning får efter TLs bedömning ske med tåg, sth 20km/tim. Vid rapport om obehörigt spårbeträdande skall TL snarast underätta polis eller ordningsvakt."

Trafikledningen gör ingenting fel när de låter tågen avsyna spåren, men frågan är om trafikledarna verkligen kan göra den bedömingen. Det är mörkt ute och någon är nere på spåret, tänk om föraren kör på personen eller upptäcker att nån annan redan gjort det?
Varför ens ta risken när man faktiskt kan göra så som TRI TUB också säger, och stoppa all tågtrafik?
Under de sammanlagda 10 år som Hatbloggen arbetat i tunnelbanan har vi aldrig någonsin varit med om en trafikledare som faktiskt stoppar trafiken när någon befaras vara nere på spåret. Kanske är det praxis, eller så kostar det helt enkelt för mycket med en tunnelbana som står still.

Som våra läsare så fint uppmärksammat så verkar SL helt ha tappat kollen! Sen all trafik började skötas av andra företag åt SLs räkning, så verkar SL inte ha en susning om hur saker och ting fungerar,och att tåg faktiskt blir sena när de ombeds att köra i 60km/h istället för 80.
Nu säger alla att kod grön gäller, men frågan är om det ens är korrekt att använda kod grön, nu när kod systemet verkar ha fått direktiv om att självförstöras.

C20 förfall fortsätter och Hatbloggen undrar vad det ens är för vits med att kunna köra i 80km/h när tågen inte längre kan det? Tidigare när vi fick felkoder om hastighetsbegränsningar till 70km/h så kunde vi rulla bort det efter ett par stationer. När det inte funkade med att rulla fick vi omaktivera hela tåget. Nu funkar det inte med att omaktivera, felen kvarstår, och kanske är det så att det som från början var "spökfel" nu faktiskt blivit riktiga fel?

Hemligt nummer.

2007-11-13T23:39:00.000+01:00

På tisdagen rapporterades Jesus (eller åtminstone en trafikant som var lik densamme) åka omkring längs linje 13 och stiga av vid Vårby gård. Enligt uppgift inkom trafikantklagomål mot mannen, men det framgick inte om han verkligen gjort nåt eller om han bara provocerade genom att uppväcka döda, förvandla vatten till vin och se typ from ut.

Flera förare anropade trafikledningen i snövädret och meddelade att det var ruskigt halt på yttersträckorna, men TLC vägrade styvnackat utfärda kod gul – det var kod grön och skulle så förbli! Om vi förstod saken rätt har det inkommit synpunkter på att man tidigare varit så generös med kod gul och kod röd, och med en ny, mer avslappnad attityd försöker man uppenbarligen överlåta till förarna att använda de kunskaper och det förnuft vi kan förväntas besitta. Heja, TLC, säger Hatbloggen.

Som ett brev på posten kom såklart snöbollskastningen mot förare och frontrutor igång igen. Det är inte utan att man önskar att de små busfröna skulle våga sig ut på den glashala vita linjen i sina slätsulade sommarskor.

Från den 10 december kommer SL:s kundtjänst att ha öppet dygnet runt, vilket låter som en god idé. Kruxet är bara att man inte kommer kunna nå den på dess vanliga nummer, 600 10 00 – ett nummer som är väl inarbetat, som många lagt in i sina mobiler och som en del av oss rentav kan utantill. Istället ska man ringa
555 925 15, ett av de mest oregelbundna nummer det går att tänka sig. Kanske är 555 riktnumret till Mumbai eller Riga, där man kan tänka sig att callcentret kommer att ligga, men troligare är väl att de hoppas att ingen ska komma ihåg numret så att de slipper bli störda hela nätterna.

Tunnelbanans Bermudatriangel.

2007-11-12T23:28:00.000+01:00

Efter några kalla dagar med fullkomligt livsfarligt hala vita linjer längs utomhusstationernas plattformskanter har man spritt ut ett typ decimetertjockt lager grus som ska göra det lite mindre farligt att vistas på stationerna. Vi får hoppas att folk kan hålla sig på fötterna i det grustag som röda linjen blivit.

Den senaste tiden har man i princip varit tvungen att dricka vatten ur sina kupade händer i mässen vid Liljeholmen eftersom det rått en skriande brist på engångsmuggar (och nåt bofast porslin finns såklart inte, det har väl gått samma väg som besticken). Från lokalvårdsfronten rapporterar nu J att bristen berott på att man beställt sex kartonger engångsmuggar från leverantören, men att denne bara hade tre kartonger i lager när beställningen gjordes och av nån anledning vägrade skicka en enda mugg innan en komplett order kunde levereras. Intressant policy – inga muggar är bättre än några muggar. Kanske nåt för tunnelbanan att ta efter? Ingen trafik förrän samtliga turer rullar.

I mässen utbröt på måndagseftermiddagen en livlig diskussion om syftet med högra bröstfickan på den nya uniformsvinterjackan – den är nämligen mycket smal och mycket lång på höjden. En hel del (rätt snuskiga) förslag framkastades innan man lyckades enas om att den troligen är till för att bära omkring linjaler i. Och vad ska man med linjaler till när man kör tåg? Jo, gissade Z-P, då behöver förarna inte ropa efter linjemontörer till sina sega CX-tåg – de kan göra egna mätningar. Witzigt.

Dag tre utan indikering börjar det kanske så smått sätta sig i fingrarna att inte öppna vänster hyttdörr vid Hornstull och Centralen; som exempel kan nämnas att Hatbloggen själv kom ihåg att inte indikera iallafall en tre-fyra gånger på måndagen. Men samtidigt kommer oroande rapporter från ställverket: På den skärm där ställverksoperatörerna ska kunna se vilka tåg som ska åka vart försvinner på nåt mystiskt sätt tågen just under den kritiska sträckan Centralen – Östermalmstorg (”tunnelbanans Bermudatriangel”, som Ü kallade den). Det är nog bäst att trots allt fortsätta kolla signalerna innan man kör, åtminstone på väg norrut…

Stora delar av dagen ljöd brandfalsklarmet vid Zinkensdamm, och det är ju inte första gången det sätter igång omotiverat just där. (En gång för ett par år sen körde Hatbloggen förbi Zinken när en allvarlig inspelad röst i taket mellan högljudda signaler upprepade gånger basunerade ut nånting i stil med ”En brand har brutit ut i biljetthallen, vänligen lämna genast stationen”, medan folk lugnt stod kvar och läste sina tidningar och väntade på tåg. Fascinerande.) Hur stressad måste inte spärrisen vara efter en dag vid den stationen? Vilka fasansfulla mardrömmar om dånande eldhav utspelas i hans eller hennes huvud om natten? Eller sitter bara döva spärrvakter vid Zinken? Tunnelbanan är en mycket gåtfull plats.

Knäcketorsk!

2007-11-12T01:48:00.001+01:00

På lördagsnatten hade Hatbloggen en tillsynes totalt avtuppad kille med sig i tåget. När det var dags att ta tåget ur trafik och äntligen få gå hem satt fanskapet såklart kvar. Eftersom man inte gärna vill vara nära dem eller ta i dem slutade det hela med att Hatloggen stod och sparkade på killen för att få han att vakna. Men till vilken nytta, killen rörde inte en fena! Då började vi misstänka att han kanske var död, och här stod vi i ett tåg fyllt av övervakningskameror och sparkade på liket! Som tur var insåg vi snabbt att vi som förare har en fantastisk möjlighet att begå brott i tunnelbanevagnarna då vi efter vår gärning kan ta bort hårddisken som finns i tågen! Som tur var levde killen och Hatbloggen behövde inte förstöra några bevis, inte den här gången iallafall...

En annan sak som irriterat oss mycket på sistonde är ordningsvakterna. Varje gång de kommit för att hjälpa till med att avlägsna fyllon, så har de alltid stått vid fel vagn. Har man anropat om ett fyllo i V2:an så står de garanterat vid V1:an och kommer sen fram och säger att TLC sa att det var i V1:an. Vi är benägna att tro på ordningsvakterna när de säger att det var den informationen de fick från Trygghetscentralen, men vi ställer oss frågande till varför Trafikledningen och Trygghetscentralen leker viskleken så att vissa väsentliga ord faller bort, och om det ändå kanske är så att ordningsvakterna inte riktigt har koll på systemet med benämningen av vagnarna!

Idag hade vi fel signalbild vid Östermalmstorg norrut och var påväg att ta på oss skulden genom att anropa TLC och säga att vi nog hade glömt bort att indikera. Men sen kom vi på att vi inte längre behöver indikera så alla felaktiga signaler är således ställverkets fel!

Vad tänkte SL när de beställde in C20 vagnarna som till 50% är gjorda av glas?
De verkar inte ha tagit med ung jävlar som kastar sten så att rutor och väggar krackilerar iallafall. Tur att det finns "dörrparet avstängt" lappar som man kan använda för att lappa ihop åbäken.

Obehagligaste vändbryggan?

2007-11-11T22:55:00.000+01:00

Okej, så Slussen är, enligt vår enkät, röda linjens äckligaste station. Kanske inte så förvånande med tanke på allt drägg som samlas där röda och gröna linjerna möter Saltsjöbanan och bussarna från en massa söderförorter (som för övrigt landar vid stans snuskigaste bussterminal). Slussen är uppsamlingsplats för såväl alla Söders krogbesökare som både fulla och bakfulla Finlandsbåtsresenärer, och på framförallt helgnätter förvandlas stationen till Stockholms största offentliga toalett. Dessutom håller hela den betongklump som är Slussen på att vittra sönder och glida ner i vattnet, så stationen (och vi med den) lever förmodligen på lånad tid.

Det urinstinkande och nerspydda Axelsberg, där förarna är levande måltavlor för allehanda prickkastning, blev god tvåa, medan det öde och kisskladdiga Masmo är tredje äckligast. Vid Aspudden bor tydligen bara knarkare, lattemorsor och små, äckliga klottrare, vilket räckte till en fjärdeplats. Att det långa, skumma, mörka, fuktiga Bergshamra hamnade längst ner på fem-i-topplistan beror nog mer på att de andra alternativen är så ruskigt äckliga än på att just den stationen är stans mysigaste ställe.

Nu är det dags för nästa enkät: Vilken är röda linjens obehagligaste vändbrygga? Vi har valt ut de fem ruskigaste alternativen bland de vändbryggor som oftast kommer till användning, så rösta nu duktigt. Motiveringar mottages gärna på kommentarsplats.

Ögonbindel och dubbar.

2007-11-11T00:37:00.000+01:00

Det är verkligen jättesvårt att lära sig av med att indikera (det vill säga att medelst en knapptryckning vid för ändamålet särskilt formgivna knappsatser (”indikeringslådor”, för invigda) visa dem som lägger växlarna på ställverket åt vilket håll tåget ska åka, för oinvigda) vid T-Centralen och Hornstull. Och det är verkligen obehagligt hur mycket i det här jobbet som sitter inbyggt i kroppen och inte i hjärnan – att man exempelvis fortsätter att indikera fast man vet (eller borde veta) att man inte behöver, det går av bara farten. Läskigt mycket går av bara farten, och var man bara säker på att man hade klart spår hela tiden skulle säkert de flesta av oss kunna sköta jobbet iförda en elegant Veoliagrå ögonbindel.

Vid Tekniska högskolan brann motorn (enligt den version vi hört på jobbet) eller bromsarna (enligt vad pressen påstår) på ett C6-tåg på lördagseftermiddagen med rökutveckling och utrymning av både Tekniska och Universitetet som följd. Enligt uppgift till Hatbloggen var det kanske inte precis så dramatiskt som det lät på radion, men räddningstjänsten ryckte ut med stora sprutan och stoppet varade ändå i ungefär 100 minuter – och det var trots allt tur att tåget kom in till stationen och inte fastnade nånstans i den över 3 kilometer långa tunneln mellan Universitetet och Tekniska. Till Hatbloggens fasta rutiner hör numera att se över testamentet och att alltid ha det någorlunda presentabelt hemma innan vi går till jobbet – man vet ju aldrig om man kommer tillbaka själv eller om nån annan får ta rätt på kvarlåtenskapen.

Är det inte eld och rök som hotar våra liv så är det isiga plattformar. Den självlysande färgen i de vita linjerna längst ute på plattformskanten blir verkligen utomordentligt hal vid kyla, varför man ogärna sticker ut mer än huvudet vid dörrstängning. I standarduniformsuppsättningen borde ingå pensionärsdubbar att spänna fast på skorna.

Dagens Nyheter berättar att SL:s nya biljettautomater fungerar på ett otillfredsställande sätt. En av orsakerna är att de i själva verket är gamla parkeringsautomater som byggts om, och att de inte är så fantastiskt lämpade för kollektivtrafikbiljettförsäljning. Varför bygga om dem överhuvudtaget, undrar vi. Det mest logiska hade varit att sälja parkeringsbiljetter på stationerna med tanke på att tågen står mer stilla än de rullar.

Konsekvent Inkonsekvent.

2007-11-10T01:59:00.000+01:00

Halva Hatbloggen höll på att inte komma till jobbet idag tack vare att C20-vagnarna fortsätter att visa sig från sin bästa sida (läs mer här, här och här). På eftermiddagen körde A turen 6 där kontrasignalen(betyder stopp) plötsligt blinkade till så fort tåget rörde sig. Med stor möda lyckades han hoppa och hacka sig in till Masmo där han kunde utrymma och ta tåget ur trafik. Precis samtidigt upplevde S ungefär samma problem vid stationen framför, Vårby gård, men han körde CX och såna problem är rätt triviala på de gamla vagnarna – på C20 däremot är beteendet högst förbryllande. Skojigt ändå att de samordnade sina aktiviteter.

Väl på plats upptäckte vi att det kommit två stycken nya meddelanden:
ett säkerhets och ett instruktionsmeddelande.
Säkerhetsmeddelandet berörde tunnelbanemordet och handlade om att vi förare nu ska ta det extra försiktigt in på stationerna och rapportera in till trafikledningen så fort vi ser någonting suspekt! Det är facinerande att bara för att det finns en gärningsman som puttar ned folk på spåret så blir vi ombedda att ta det lugnt. Det faktum att trafikanter redan innan gärningsmannen dök upp(1.2.3.4.5. osv) inte hade några som helst problem med att ta sig ned på spåret för egen maskin, verkar SL ha glömt bort. Kanske är detta ett sätt för SL att undgå sitt ansvar att göra tunnelbanan säkrare, eller så förväntar de sig helt enkelt att vi ska köra in i 15km/h på stationerna hädanefter och mitt i allt höstkaospratande på radion anropa TLC så fort vi ser en mystisk filur, och trust us, vi hinner se mycket konstigt på 8 timmar...

Instruktionsmeddelandet berörde indikeringen vid Horsnstull och T-centralen. Eftersom röda linjen inte är så modern, indikerar vi förare vid dessa två stationer för att påminna ställverket om att lägga växlarna rätt. Nu, från och med den 10 november, ska vi upphöra med att indikera. Detta eftersom det är lätt hänt att man öppnar dörrarna på fel sida när man ska indikera och för att de nu har införskaffat digital teknik till ställverket så de ser vart vi ska iallafall! Men indikeringsboxarna kommer att finnas kvar och vi kan komma att bli ombedda att använda dem vid trafikstörningar. Här undrar Hatbloggen hur SL tänker. Är det speciellt smart att tvingas indikera vid trafikkaos när man har annat att tänka på och troligen är mer stressad och benägen att göra fel? Och om boxarna sitter kvar, finns ju hela mekanismen som gör att vi ibland öppnar dörrarna på fel sida fortfarande kvar. Det är lika smart som när de tog bort 2/6 vagnsmärket från en massa stationer för att vi inte skulle stanna kort, men de lät märkena vara kvar på ett antal stationer där det helt enkelt är ologiskt att stanna längst fram om man bara har två vagnar, då utgången är längst bak. Så nu ska vi köra längst fram på vissa stationer och på andra inte, och detta är helt godtyckligt, och inte har vi slutat stanna kort för det!
Hatbloggen misstänker att ledningens nya ledord lyder som följer: Konsekvent Inkonsekvent.

En annan sak som sköts inkonsekvent är de olika koderna. Halkgeneralen kan ringa in och meddela att det är kod gul som gäller, trots att det är snus torrt ute, bara för att han ska åka bort över helgen och vill gardera sig. Och idag var det snor halt redan vid 18-tiden men vi fick inte kod gul förens vid 22.30. Antagligen berodde detta på att ingen av förarna anropade TLC för att skvallra om väglaget, men vi gör det inte för att förstöra, utan för att vi inbillar oss att vi faktiskt själva har den utbildning och erfarenhet som krävs för att anpassa körningen efter väglaget, oavsett kod gul, röd eller grön. Samme halkgeneral intervjuades i Veolias interntidning och hävdade att nu har alla förare gått halt spår utbildningen. Hatbloggen fick sig ett gott skratt då vi vet att det bara är ljug.

Något annat som också måste vara ljug är den insändare en påstådd trafikant skickat till Veolia för att berömma en förare vid Skanstull:

"Jag vill härmed framföra min ursäkt till den tunnelbaneförare som körde en avgång från Skanstull mot Högdalen kl 17.00. Jag hade mitt skrikande barn i famnen och min sambo kom en bit efter med barnvagnen. Jag stod i dörröppningen när dörrarna började stängas. Istället för att kliva av stod jag kvar i dörröppningen och höll upp dörrrna för barnvagnen under flera stägningsförsök, med resultatet att både jag och vagnen klämdes i dörrarna. Dörrarna fastnade sedan i öppet läge så att föraren blev tvungen att gå bak och stänga för hand. Tåget blev stående i flera minuter. Jag vet att det är urbota korkat att hålla upp dörrarna. Speciellt då turerna går så tätt och ännu mer speciellt med ett spädbarn i famnen. Det måste ha slagit slint i skallen. Därför vill jag be föraren och medresrnärerna om ursäkt för att jag orsakat en försening och onödig stress."

Det här var mycket roligt att läsa och vi vill verkligen framföra ett grattis till den förare som knåpat ihop detta exellenta trafikanterkännande och dessutom lurat Veolia att publicera det!

Fredagsnatten fortlöpte utan problem för Hatbloggen. Polisen genomsökte tåget vid Östermalmstorg söderut och lyckades äntligen sätta dit ett antal brats som olovligen drack alkohol i tåget. Till vår stora förvåning bötfällde polisen dem och det var verkligen på tiden!
Vi hade en ung man som såg ut som bigfoot i en blå dunjacka med oss i tåget. Han drack vodka ur en stor flaska och hade med sig sin lilla lilla kompis som drack 7.2:or och var allmänt ättrig och i mycket stort behov av bekräftelse, han såg faktiskt ut som en yngre Pierre Sandberg. Det skulle inte förvåna Hatbloggen alls om dessa två jönsar dyker upp på siten http://www.finest.se/ imorgon.

Sakernas tillstånd.

2007-11-08T22:58:00.000+01:00

Det är märkligt hur en viss typ av fel plötsligt under en tid kan dominera banan och trafikbilden så totalt. För några veckor sen var det så mycket röklukt och brandlarm och brasor på röda linjen att man hela tiden gick omkring och trodde att man skulle sluta sina dagar som en förkolnad Veoliamumie i ett rasande inferno i en djup tunnel nånstans (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10), och dessförinnan, i början av hösttrafiken, ställde de gamla vagnarna till ett fantastiskt elände genom att dra sig fram längs banan i segaste tuggummifart och bli uppskickade i hallen på löpande band (11, 12, 13, 14, 15). Just nu är det, som vi konstaterat, C20-vagnarna det är fel på för hela slanten. Vad blir det nästa vecka? Fastnar samtliga hissar med panikslagna pensionärer mellan plattformarna och biljetthallarna? Blir det åtta rälsbrott på en vecka? Kanske nåt dussin urspårningar i Nyboda? Vi vet inte vilken som är nästa trend, men vi väntar med spänning.

C20, ja. Torsdagen verkade på det stora hela taget bli en relativt lugn dag – tills turen 16, i sista rycket av eftermiddagsrusningen, packade ihop fullständigt och blev stående vid Gamla stan med oavhjälpliga datafel i närmare en halvtimme. Milslånga tågköer bildades längs banan och trafikledningen vände tåg på alla möjliga (och flera omöjliga) ställen i och utanför stan medan extraturer skickades in i depåerna alldeles för tidigt. Avlösningar sprack, raster uteblev, frånkopplingarna ställdes in – och mitt i röran satt Hatbloggen och led och drabbades! Vårt tåg var närmare tre minuter sent en lång stund, men radion var så upptagen att vi omöjligt kunde komma fram och be att få vända tidigare. Tillvaron är så djupt orättvis.

Sent på onsdagskvällen körde Hatbloggen ett tåg där en trött fyllerist lagt sig på golvet för att ta en (troligen både välförtjänt och välbehövlig) tupplur, vilket vi rätt snabbt uppmärksammades på av rådiga trafikanter. Som man kunde vänta sig fanns ingen hjälp att tillgå förrän på andra sidan stan, vid Liljeholmen, men vid snart sagt varje innerstadsstation kom upprörda fyrtiotalisttanter fram och berättade om ”sjukdomsfallet”. Gott så, de kunde inte gärna veta att i princip samtliga avstigande före dem redan gjort samma sak. Och visst, det är fint att folk orkar bry sig, men vi är verkligen ganska trötta på all högdragen indignation från de plötsligt så bekymrade samhällsmedborgarna – typ alla blev nämligen på ett väldigt klichéartat vis svårt chockerade över att vi inte omedelbart parkerade tåget och på egna armar bar karln till närmaste sjukhus. Det hade varit ganska underhållande att få se deras reaktioner på att den hjälp som kom vid Liljeholmen inte bestod av ett läkarteam utan av ett par stadiga ordningsvakter som släpade ut den djupt sovande mannen i liggande tillstånd, men då hade kulturtanterna förstås redan stigit av och återvänt till sina ombonade innerstadslägenheter för att skriva arga insändare om sakernas tillstånd till Dagens Nyheter.

Kod brun.

2007-11-07T23:47:00.000+01:00

Ryktet säger att kollegor på Saltsjöbanan blivit tilldelade uniformspersedlar märkta med ”Veolia Travsport” istället för ”Veolia Transport”. Det är ju fullkomligt fantastiskt skojigt, vi ber till Gud att ryktet är med sanningen överensstämmande!

Men hur kan sånt ske? Jo, uniformerna kommer från en entreprenör som lagerhåller (och tillverkar, får man förmoda) prylarna i Baltikum. Det är helt enkelt billigast så, med resultat därefter. Hela tunnelbanan svämmar över av olika entreprenörer som förvaltar olika delar av verksamheten samtidigt som de korsäger varandra i ogenomskådliga nätverk. Vissa har hand om trafikverksamhet och spärrar, andra sköter tåg eller spår. Några ser till klockorna eller lysrören på plattformarna, medan andra har spolarvätska eller små jävla knappar som sin enda affärsidé (ja, typ iallafall). I Nyboda arbetar ungefär 38 företag sida vid sida – det är rentav så att olika spår ägs av olika bolag. Vi väntar bara på den dag man som förare måste betala olika avgifter beroende på vilket spår man ska köra in och parkera på i depån.

Under större delen av eftermiddagen rådde kod gul på röda linjen, och hela tiden rullade en text på plattformsskyltarna som informerade om ”enstaka förseningar” på grund av halt spår. Hur många tåg är det som är i trafik en vanlig eftermiddag – typ 35-38? Isåfall var det väl sådär 35-38 enstaka förseningar. I runda tal.

Lagom tills temperaturen började sjunka ner mot nollstrecket och regndropparna blev till is på de kalla rälerna utlystes kod grön igen. Om det inte blir nån trafik imorgon beror det på att samtliga vagnar antingen ligger som ett plockepinn bortanför stoppbockarna i Norsborg eller har glidit ut i havet vid Ropsten. (Lågprisbutiken söder om Fruängen ligger iochförsig också risigt till.) Kom ihåg var ni läste det först.

Hatbloggen har försökt nå klarhet i hur alla dessa färgkoder påverkar blindtarmsbanan, blå linjen. Hur tacklar man lövhalka och hjulplattor där? Är det okända begrepp? Halkar de ofta förbi Kista? Eller skrattar de åt oss och våra bekymmer? Våra källor kör på blå linjen alldeles för sporadiskt för att kunna svara på våra frågor, men vi hoppas på att bli upplysta på nåt sätt.

Kanske är det dags att skrota alla förvirrande koder och risklägen och börja använda en universalkod för alla tillfällen istället. När vi talade med gröna linjen-J frågade han om det var kod brun (”allt är skit”) som gällde – och visst, varför inte?

Cirkus.

2007-11-07T02:19:00.000+01:00

Hela tisdagen var insvept i någonslags lågmäld galenskap.
Ingenting fungerade som det skulle. Tåg var sena utan någon till synes allvarlig anledning, tåg gick sönder på märkliga sätt, tåg kördes in i depån och tåg kördes ut ur depån för att sen köras in igen.

Hatbloggen började dagen med att ta ut tre C20 vagnar från hallen, men vi hann bara vara i trafik i 2 stationer, för infart Zinkensdam, när tåget är uppe i 80km/h och vi påbörjar inbromsningen för att hålla 50km/h infart station, så tar inte bromsarna!
Det är alltid lika härligt att försöka få stopp på ett tåg och inse att det inte kommer att gå, det är lite som om man ser hela sitt liv passera i revy och man undrar hur man ska lyckas övertala trafikledningen att tåget inte ville bromsa, på en innomhus sträcka dessutom.
Som tur var fick vi stopp på tåget efter att ha släppt allt och trafikledningen bad oss, förnuftigt nog, att utrymma tåget och köra tillbaka till depån.
När Hatbloggen undrade om det fanns något nytt tåg att ta ut ur depån så svarade trafikledningen: "Nej vi skiter i det, det finns ändå inga nya vagnar."

Vid Tekniska Högskolan fick C påhälsning i tunneln, och de små liven tog sin flykt på norrspår, mot trafiken och de sprang till Stadion. Detta skapade ett stopp mellan Liljeholmen och Stadion.
Samtidigt anropade ett tåg i Sätra som även det hade folk framför sig på spåret.

Tågen turades om vart annat, extra tåg fick göra konstiga turer, typ trafik Norsborg - Aspudden, utrymma tåget, för att sen köra i trafik Liljeholmen - Fruängen.
En station innan Hatbloggen skulle tömma tåget vid Liljeholmen och köra in i hallen för gott, så dök det såklart upp koppelåkare vid Hornstull. Föresenade in i hallen blev vi dessutom ombedda att köra in bakvägen till spår 4.
L summerade dagen med ett stort flin och utbrast -"Vilken cirkus!"

Skärpning Hatbloggsläsare!

2007-11-06T11:39:00.000+01:00

Kära Hatbloggsläsare!
Det värmer verkligen att ni är så ivriga och lämnar kommentarer på våra inlägg.
Men vi försöker själva hålla bloggen fri från personangrepp(offentliga personer och SL undantagna) och skulle uppskatta om ni gjorde det samma. Skriv gärna kommentarer, diskutera saker och säg gärna emot vad andra kommenterat, men försök vara civiliserade och ägna er ej åt personpåhopp.
Vi har tyvärr redan varit tvugna att ta bort en del kommentarer vars innehåll bara bestått av någon slags personhatskampanj. Fortsätter detta kommer Hatbloggen tvingas införa registreringstvång för att lämna kommentarer till våra inlägg.

Farväl C20, tack för den tid som varit.

2007-11-06T00:32:00.000+01:00

På måndagen lade C20-vagnarna av. Slutade funka. Vid Vårby gård stod ett tåg nån halvtimme med kontrasignal och indikerade nerdragna nödbromshandtag trots att tre förare hjälptes åt att gå igenom tåget och kolla och återställa samtliga nödbromsar och samtliga dörrnödöppningsvred. Med tanke på det långa stoppet är det inte så imponerande att de små liven som låg bakom busstrecket bara hann måla ner en halv vagn.

Vid minst två tillfällen under dagen öppnades dörrarna på olika tåg bara sporadiskt och lite hipp som happ sedan förarna tryckt på dörrknapparna, och på turen 45 gav HS upp totalt och medgav körning i högst 15 km/tim på eftermiddagen. Den senaste tiden har dessutom spökfelkoderna som felaktigt larmar om nödöppnade dörrar och hastighetsbegränsar till 30 km/tim blivit allt fler. Är det det fullständiga sammanbrottet för C20 vi betraktar?

De ännu fungerande vagnarna håller just nu på att omprogrammeras för att bli användbara på alla banor – de som varit specialdesignade för röda banan ska alltså kunna rulla också på den gröna. Detta innebär att de samtidigt blir sämre för förhållandena på röda linjen: Nu sumrar de och automatbromsar vid 50 km/tim istället för att ha en bekväm hastighetsvakt vid M-signal mot vilken man kan luta sig, och så blir dörröppningen lika seg som på de gamla gulskärmingar som främst hört hemma på gröna linjen. Dessutom har man här och var glömt bort hur fort man kan köra på röda och hastighetsbegränsat vissa vagnar till grönans 70 km/tim med de vanliga omomprogrammeringarna som följd för att rätta till felet – alltid tycks det vara nåt man glömmer vid omprogrammeringarna och alltid tycks det finnas obegränsade resurser för alla dessa fel- och omomprogrammeringar.

Hatbloggen frågar sig om ungarna blivit dummare, snällare eller mesigare. Det är rätt länge sen vi råkade ut för nerdragna nödbromshandtag på våra tåg, men däremot har det blivit vanligare att kidsen trycker igång nödtalsenheterna ute i vagnarna. Vi inbillar oss att de kanske tror att de nödbromsar tåget när allt de i själva verket gör är att sätta igång en liten ettrig larmsignal. Vi kan faktiskt stå ut med att de jävlas så länge vi slipper lämna hytten för att åtgärda deras dumheter och kan stanna kvar i värmen och svära.

Fåglarna.

2007-11-05T00:44:00.000+01:00

Söndagen var så förbannat söndag: Inga mord, inga rån, inga bränder och ingen äggkastning. Fantastiskt tråkigt. Nåja, inget gott som inte har nåt ont med sig – detta gav ju rikligt med tid till att iaktta och reflektera över trafikanternas konstiga beteende. Vad är det, till exempel, för människor som står och köar vid T-Centralen med kassar och väskor och ungar för att få tränga sig på ett tåg på röda linjen för att åka till Gamla Stan och byta till gröna linjen där? Det är ju en gåta. Och vart ska de som åker med tågen norrut till Östermalmstorg och springer benen av sig för att hinna med södergående tåg? Människor är så väldigt, väldigt konstiga.

I kommentarerna till det här inlägget delar ett par av våra läsare med sig av sina förbryllande samtal med trafikanter, och det gläder oss att vi kan berätta om ett eget från söndagen. Vid Centralen kom en man från provinserna (han lät ungefär som en göteborgare) fram och frågade om Råcksta och Ropsten var samma sak. ”Förlåt?” frågade vi. ”Är Råcksta och Ropsten samma sak?” upprepade han och nickade menande mot plattformsskylten där det stod ”Ropsten”. Vi höjde inte bara ett utan två ögonbryn – ”Om Råcksta och Ropsten är samma sak?” ”Ja”, förtydligade han, ”jag ska med finlandsbåten.” Vi vet inte om vi ledde honom fel, men vi övertalade honom iallafall att stiga ombord och åka med till Gärdet.

När vi satt i mässen kom F ner från trafikledningen och berättade att en karl som åkt omkring i tunnelbanan med fem fåglar tappat bort en av sina papegojor vid Slussen. Tydligen hade fågeln hittat fram till nån spärr där den lydigt inväntade polisen.

På tal om fåglar höll måsarna (eller trutarna eller vafan de nu är) flyguppvisning på Strömbron hela dan. Varje gång Hatbloggen körde över bron satt en lång rad fåglar på ena räcket tills tåget närmade sig, då de i tur och ordning som de satt lämnade bron i nån sorts vågliknande formation och flög ut över vattnet. Vi inbillar oss att de betedde sig likadant när andra tåg passerade, vilket väcker frågan om fåglars intelligens. Efter halva dan borde de väl antingen börja inse att inget tåg kommer att överfalla dem och att de lugnt kan sitta kvar, eller så borde de försöka hitta nåt lugnare ställe att sitta och halvslumra på. Det är sånt här uppträdande som ger fåglar dåligt rykte.

Vi har på ett nyktert och objektivt sätt valt ut röda linjens fem äckligaste stationer för att få lite hjälp att utse den allra äckligaste i en fullkomligt vetenskaplig undersökning, så var snälla och rösta. Har ni andra förslag får ni gärna lämna dem på kommentarsplats.

Brottsplats: tunnelbanan!

2007-11-04T00:20:00.000+01:00

Axelsberg måste vara stans dummaste station – det sämsta av två världar i oskön förening. Inte nog med att man måste gå ut en god bit på plattformen för att se hela tåget och kunna stänga dörrarna när man kör söderut (underbart vid nederbörd!), dessutom går en gångväg högst uppe på den bergs- och betongvägg som utgör södra änden av stationen. Detta gör att förarna är villebråd för snöbollskastning under vintrarna och för kastning av allt annat (inklusive vattenkastning – det har hänt!) resten av året. På fredagen kastade man ägg på U från gångvägen, och på lördagen låg, trots snö och regn, bevisen kvar på plattformen i form av (nästan) drivor av äggskal genom vilka man (i princip) måste vada för att kunna gå ut och stänga dörrarna. Fan, ge oss ett tak innan isbollssäsongen börjar!

När Hatbloggen på lördagen tog emot sitt första tåg trodde sig avgående förare minnas att det var kod gul som gällde, och därför kröp vi omkring längs banan i snigelhastighet. Först på rasten, efter precis halva arbetsdagen, visade det sig när vi talade med kollegorna i mässen att det varit kod grön åtskilliga timmar. Väldigt försmädligt! Nåja, saker och ting normaliserades en bit in på andra och sista körpasset, för till synes utan orsak meddelade trafikledningen klockan 19:34 att kod gul trätt i kraft klockan 19:30 (ve och fasa! alla körde omkring och bröt mot reglerna i fyra minuter! varför kom beskedet så sent?). Hatbloggen hade ju i onödan sniglat sig fram hela eftermiddagen, så det hade ju inte varit mer än rätt att i gengäld gasa på ordentligt under kvällen, men vi anade att det var en logik som skulle bli svår att sälja och kröp ner i hastighet igen.

Tunnelbanemordförsök vid Gullmarsplan i lördags. Tunnelbanemord vid Högdalen igår. Vid Mälarhöjdens station misshandlades en 14-årig tjej av ett kidsgäng ikväll och vid Liljeholmen stod en kvinna på plattform 5 och grät sedan hon rånats på en väska full med guld (tala om att utmana ödet). Snart törs man fan inte gå till jobbet. Inte med en väska full med guld iallafall.

If you want to get away with murder....

2007-11-03T01:01:00.000+01:00

Det är märkligt hur många olika stadier tunnelbanan hinner genomgå inom loppet av fem dagar. I måndags var det kod röd och totalt kaos, trafikledningen bad oss att lägga tidtabellen i handväskan och det kändes onekligen som om det var slutet för tunnelbanan.
Idag var en stillsam dag, självfallet med de vanliga inslagen av tågkänning och koppelåkare, men trafikledningen ropad på tåg, som var knappt en minut för tidiga, och bad dem att slå av på takten och hålla tidtabellen.(!!!!)

I Danderyds Sjukhus håller SL på med att rusta upp spårväggarna. De ska sätta upp nytt klotter frånstötande kakel. Precis som vanligt finns det information om detta arbete på stationen, allt ska vara klart våren 2008 och SL ber om ursäkt för de oangelägenheter detta kan innebära. Vilka oangelägenheter frågar sig Hatbloggen? SL kan väl lika gärna passa på att be om ursäkt för sin existens när de ändå håller på.

Alla galningar verkar hålla till på gröna linjen. Vi på röda har varit förskonade från framförhopp och dödsfall i ett par månader nu iallafall, men på Gröna linjen har de börjat med något nytt: Tunnelbanemord!
Väldigt hemskt men varför har ingen tänkt på detta förut? Det är ju fruktansvärt lätt att putta någon så att personen ramlar ned framför tåget. Under eftermiddagsrusningen när folk står som packade sardiner, räcker det med att någon försöker tränga sig förbi för att nån ska tappa balansen och falla. Så om man vill komma undan med mord....

I de djupaste hålen...

2007-11-02T00:08:00.000+01:00

Hatbloggens torsdag började med att S anropade om rullatorfyllot som hade uträttat sina behov inne i tåget och sedan slocknat. Det satte tonen för restan av eftermiddagen och kvällen som fortlöpte med en hel del roligheter!

Tågen som rullade ut ur Nyboda verkade allihopa ha plattor! Två tåg kördes in igen eftersom plattorna var såpass stora att de inte fick rulla i trafik. Även turen 21 hade något slags fel som kunde orsaka plattor så det kördes också in. Tyvärr fanns det inga extra tåg för att ersätta de indragna. Ett av extratågen fick en vagn utbytt med en ny efter att ha körts in i hallen igen pga plattor. När tåget sen igen kom ut hade det stora plattor på den nyss ditsatta vagnen så tåget fick helt enkelt åka in i depån igen! Totalt fattades det tre extra tåg på linje 13 efter att trafikledningen bytt ut en extra tur och gjort den till tur 21. Smällar man får ta när det inte finns vagnar så det räcker.

H var på dåligt humör idag och man kände verkligen hur det osade om radion pga inkompetensen i Nyboda. Hur kan man låta tåg med så stora plattor gå ut? Vad gör de i hallen på kvällarna, dricker kaffe verkar det onekligen som.... De har verkligen letat i de djupaste hålen av nyboda för att få fram vagnar. Och vilka vagnar sen! Om detta var flygtrafik istället för tunnelbana skulle de flesta vagnar stå still. Tänk er själva, flygplan som får lyfta fast vingen sitter fast med svart maskeringstejp, punka på landningshjulen, en radio som inte fungerar. Men som tur är kör vi ju tunnelbana och inte flygplan, och då är maskeringstejp helt okey!

När Hatbloggen stod i Ropsten kom en lokalvårdare fram och frågade om tåget gick till T-centralen. Vi hade lust att hänvisa honom till Lidingörbanan men istället skrattade vi gott åt att vi äntligen fått svar på varför det var så svårt för jourstädarna/lokalvården att under onsdagen städa ur turen 16s rödvinsspill!

Dagen var strålande och solig. Det var torrt och vi körde på för fullt. Under kvällen blev det som brukligt numera kod gul. Enligt våra källor på gröna linjen berodde detta på att en förare ropat om att det föll löv på spåren.... Vår källa var mycket upprörd på sin kollega och föreslog att han nu skulle anropa trafikledning och säga att han kört förbi två stationer så att det blev kod röd!
Vi förstod att han skämtade, men det slog oss att dessa förbannade koder kanske inte bara är till elände för oss förare, utan faktiskt är något som vi kan påverka. Om tillräckligt många förare kommer överens om att rapportera in hala spår och förbikörningar trots bra väderlag, så kan vi ha kod röd resten av året!

Under kvällen uppstod komplikationer vid isärkopplingen i Norsborg. C20 vagnarna är inte riktigt vad de en gång var. Medans föraren, kopplingsövervakaren och trafikledningen slog knut på sig själva för att lösa problemet, så dök rullatorfyllot upp igen, förhalade hela processen och passade på att pissa i tåget, igen.

Trafikanter säger märkliga saker.

2007-10-31T23:36:00.000+01:00

Att lägga handen på spaken och föra den hela vägen fram och känna hur det rycker till – ja, det kändes nästan obscent, liksom kittlande förbjudet, att dra på ordentligt och köra för full fart i backen upp från Telefonplan när vi kom ut i det fria på onsdagseftermiddagen. Vi hade nästan glömt bort hur det var att köra utomhus med kod grön, men idag var det den som gällde några timmar. Fast det gick såklart över när det började regna sent på eftermiddagen. Hatbloggens egen inställning är att trafikledningen gott kan titta ut själv genom fönstret och konstatera väderskiftningarna, men alla våra kollegor håller inte med, och alltid finns nån hjälpsam förare som anropar och rapporterar minsta molnansamling (vilket kan tyckas lite konstigt – man får ju faktiskt köra försiktigt när som helst, det finns liksom inget som säger att man måste dra på tre kontakter och fullbromsa bara för att kod grön gäller). Vi tyckte oss höra på tonfallet att det var en motvillig trafikledare som utlyste kod gul, men regelverket är nu en gång sådant som regelverket nu en gång är. Knappast mycket att göra åt.

När Hatbloggen bytte körände i Ropsten ikväll kom en uppmärksam medborgare fram och frågade om vi körde tåget. När vi svarade ja lyste han upp och utropade ”Jag visste det!”, och så plirade han lite och tillade ”AIK-klacken!” Vi såg lite frågande ut och gjorde förmodligen nåt läte, för han tillade förklarande ”Ja, AIK-klacken.” Vi hade gärna utvecklat samtalet, men var tvungna att åka…

På turen 16 slog nån sönder en flaska med glassplitter och vinkladd på golvet som följd. Jourstädarna kallades ut för att ta rätt på eländet, men under tre och en halv timme missade de tåget varje gång det passerade T-Centralen, och vid ett tillfälle försökte de kompensera dröjsmålet genom att sopa ur ett helt annat tåg. Slutligen hittade de rätt, men vi är hemskt glada att J inte råkade köra mot rött eller nåt. Hade hon alkoholtestats efter att ha suttit och andats in vinångorna halva kvällen hade hon väl antagligen utan dröjsmål omplacerats till spärrtjänst.

När vi passerade Sätra på väg till Liljeholmen sista gången ikväll rullade ett tåg in på söderspåret och ut ur det rusade en man i full karriär i riktning mot vårt tåg. Det hade väl varit gott och väl – om det bara inte funnits ett spår i mitten, som han uppenbarligen tänkte försöka hoppa över. Det gick inte så bra. Istället dråsade han handlöst ner mellan plattformarna med ett ordentligt brak, men när vi gick ut ur hytten för att se hur det gått med honom reste han sig mödosamt upp och linkade iväg, bort från stationen på spårområdet. ”Hallå!”, ropade vi efter honom, men då viftade han bara avvärjande med ena handen och svarade ”Det gick bra, ingen fara”, och så fortsatte han bort, in i oktobermörkret. Vi anropade såklart TLC för att varna nästa tåg, men just som vi smög iväg från stationen kom han haltande tillbaka och klättrade upp på plattformen. Han måste slagit huvudet rejält, för det där var ju konstigt beteende till och med för att komma från en trafikant.

TUB1: Den lite omognare banan.

2007-10-30T22:39:00.000+01:00

Tisdagen var verkligen lugnet efter stormen på röda linjen, så länge Hatbloggen var på jobbet var det kod gul som gällde. På gröna banan körde man ju enligt kod gul redan igår, men också de behövde visst vila upp sig efter de strapatserna, visste K berätta, och således körde de idag enligt uppgift efter nån sorts specialvariant av kod gul: ingen snabbstart men i övrigt normal hastighet – närmast nån sorts kod gulgrön, alltså (i stil med en omogen banan eller nåt). Med en vagnpark bestående uteslutande av dyrbara och lättplattade C20 och till övervägande del utomhussträckor kunde man ju tro att de skulle vara lite försiktigare där, men så är tydligen icke fallet. Nå, de kan ju alltid få några av våra vagnar när deras är på svarvning…

I mässen dristade vi oss att uttrycka vår lättnad över att det var en vanlig, lugn dag, men då påpekade A att betydelsen av ”vanlig, lugn dag” möjligen förskjutits en smula. Och med tanke på att den vanliga, lugna dagen omfattade bland annat en rangerlucka som gick upp och bröt klarsignalen på ett tåg i tunnel mitt i rusningen, dörrar som inte gick att stänga i Norsborg, sjukdomsfall, skadade förare och koppelåkare, inställda tåg med plattor, drivor med trafikanter i tåg på vändbryggor och de vanliga kod gul-förseningarna hade han nog en poäng. Att kalla såna här dagar lugna ställer de andra, olugna dagarna i perspektiv.

Tre bedårande små töser i nedre tonåren förgyllde Hatbloggens kväll genom att resolut, styvnackat och konsekvent vägra släppa dörrarna i Fittja. De spjärnade helt enkelt upp ett dörrpar och stod och gastade efter nån Sara i ett par minuter innan vi gav upp och anropade trafikledningen som omedelbart lät oss utrymma tåget. Sällan har vi njutit så mycket av nåt så vardagligt som att ta ett tåg ur trafik som vi gjorde ikväll. Tack, Sara, vem du än är!

Röd avgång.

2007-10-30T00:11:00.000+01:00

Vilken dag! För trafikanterna var det väl inte så lajbans, men måndagen var kanske det skojigaste som Hatbloggen upplevt som tunneltågförare (åtminstone den här veckan). Kod röd tycks vara här för att stanna, så det är strängt taget bara att slänga ut tidtabellen i (den inte så höga) farten, luta sig tillbaka och söndagsköra längs banan medan man njuter av det oavbrutna trafikregleringstjattret på radion!

Det första Hatbloggen fick göra var att gå upp till Nyboda och hämta ut en av de extraturer som just körts in för att köra densamma till Ropsten och vantra tåg. Bara en sån sak! I Ropsten blev vårt tåg således turen 7, så körde vi till Gärdet och bytte tåg med gamla 7:an, tog det tåget till Ropsten och gjorde till turen 8, körde till Gärdet och bytte med gamla 8:an, körde det till Ropsten och turade om. Och så vidare. Och så vidare. Och så vidare. På ett par timmar lyckades vi inte komma längre från Ropsten än till Karlaplan vid två tillfällen, och på Norsborgssidan stängde man av plattform 3 vid Alby och körde alla södergående tåg via mellanspåret för att kunna vantra också där. Plötsligt var hela banan en enda stor danslek där man aldrig riktigt visste vilket tåg man skulle komma tillbaka till utgångspunkten med.

Mesta halkförseningarna fick såklart linje 13 dras med, men vi blev lite fundersamma när vi satt på vårt tio minuter sena 14-tåg och trafikledningen av nån anledning ropade ut att linje 14 gick enligt tidtabell. Det är möjligt att de hade rätt, men isåfall hade vi helt fel tabell liggande i hytten.

Vid Gamla stan svischade A förbi på gröna banan och berättade att man där minsann körde enligt kod gul. Outgrundliga äro Halkgeneralens tankevindlingar.

En bit in på eftermiddagen slog nån typ av förnekelsesyndrom till på trafikledningen, och plötsligt beordrades de inställda extraturerna på linje 14 ut ur depån. Man borde verkligen veta bättre än att utmana ödet, för det tog inte lång stund innan man var tvungen att köra in dem igen sedan växlarna mellan Danderyds sjukhus och Mörby centrum brakat samman. En lång stund trafikerades sträckan Tekniska högskolan – Mörby av bussar och inte tåg, men Hatbloggen satt tryggt instängd i Mörby och läste tidningarna och blev utsläppt så lägligt att vi kunde bli avlösta och gå hem 24 minuter för tidigt. Som sagt, vilken dag! Mera sånt, tack.

För övrigt noterade vi att en ny, fin nödutrymningsplan satts upp i mässen vid Liljeholmen tillsammans med två (2!) brandsläckare. Förarbristen är tydligen så desperat att man plötsligt anser att de tunneltågförare som ändå finns trots allt bör hållas vid liv. Å andra sidan kan det vara som J föreslog: Snart är det dags för ny upphandling av tunnelbanetrafiken, så det är hög tid att börja smeta på kosmetika så att man har nåt personalvårdande resultat att visa upp… Kanske cyniskt, förmodligen sant.

670 kronor i månaden för kaos...

2007-10-29T19:01:00.000+01:00

Halva Hatbloggen påväg hem i eftermiddagsrusningen insåg helt plötsligt hur hemskt det är att vara trafikant. De stackars människorna betalar 670kr för någonting som inte fungerar!
När Hatbloggen stod där i trängseln, med kassar, iförd klackskor, gungandes fram och tillbaka pga tågkänningen, så utbrast vi i ett gapskratt. SL är ena jävlar på att håva in cash från lättlurade människor!
Trafiken är ett skämt, och det är dagar som dessa man önskar att man hade valt det oskattade tjänstekortet...

"Red alert, Red alert!!!!"

2007-10-28T20:06:00.001+01:00

I skrivande stund råder det kod röd på hela röda linjen.
Hatbloggen har en stund över att skriva då kvällens tredje tåg på tjänsten, liksom tjänstens andra tåg, dragits in.

När Hatbloggen skulle ta sig till jobbet brann det i Bredäng, det fanns ingen trafik söder om Axelsberg och kod röd rådde! Tydligen hade restaurangen som ligger under bron vid infart Bredäng, körriktning söderut, börjat brinna! Branden var så kraftigt att hela byggnaden övertändes och exploderade precis när J stod inne vid stationen. Folk hade hoppat ut ur hennes tåg men inte kunnat ta sig ut ur stationen, eftersom spärrvakten smart nog hindrade folk från att gå ned och ut i det rök och eld inferno som rådde utanför stationen.
Tågen vändes först vid Axelsberg och Sätra men under räddningstjänstens arbete slogs strömmen ifrån och tågen söder om Axelsberg stod stilla.
Inga bussar kunde heller ta sig till Bredäng så det var verkligen en rolig eftermiddag för alla som bor i den förorten!

Efter cirka 2 timmar får vi nu igen stanna i Bredäng men vi måste köra in och ut ur stationen i 20Km/h eftersom man ännu inte vet hur pass skadad bron är...
Just nu är det 40km/h mellan stationerna och 30km/h infart. Den beryktade speciella tidtabellen har införts och det är 20 minuters trafik på hela linan. De kör in tåg som ändå skulle köra in vid 22 tiden då vi normalt sett går från 10 minuters trafik till 15 min, men nu är det alltså 20 minuter mellan tågen som gäller. Kopplingen är inställd och mässen är fylld av glada förare som tycker att kod röd är hel festligt!

Innan Trafikledningen beslöt att införa 20 minuters trafik, gjorde de ett allmänt uttrop till förarna där de helt resolut kontaterade att vi kunde lägga tidtabellen i handväskan, att tågen går lite som de går (vi borde vara glada över att det rullar några tåg alls!) och om det är så att vi har fått sitta mer än fem timmar utan avlösning så skulle vi säga till och få en välförtjänt rast!
Kod röd på svenska låter inte lika dramatiskt som engelskans red alert, men Hatbloggen kan försäkra att införa 20 minuters trafik i tunnelbanan, är ungefär lika allvarligt som när de inför undantagstillstånd och red alert i amerikanska filmer.

Hatbloggen inser också att det lönar sig att klaga, det behövdes lite rajtan tigtan för att citera Z. En annan tanke som dyker upp hos oss alla är, återigen, om det egentligen är någon idé att ens försöka köra tunnelbana...

Tråkigt...

2007-10-28T02:50:00.000+01:00

Det händer verkligen ingenting.
Vi dör av tristess.
Dash planen har kraschat igen och då borde rimligen C20 börja brinna snart, C20 och Dash planen verkar följa varandras olyckintervaller.
Iövrigt hittade Hatbloggen detta på DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=709381

"Don't push me cause Im close to the edge..."

2007-10-27T02:40:00.000+02:00

Förarna på röda linjen har i ren desperation börjat leta efter fel.
Det har rått total stiljte under hela veckan, man har till och med kunnat köra omkring under rusningen utan tågkänning! Och vi har inte ens haft kod gul!!!
Det är riktigt riktigt illa, vi vet ju att Veolia kan bättre, var är kaoset?
Vissa förare ropade under dagen om allehanda saker i hopp om att något skulle hända, vissa ville ha hjälp av vakter eftersom det var ungdomar ombord på tåget...
Galenskapen börjar spira då vi inget har att göra.

Men skam den som ger sig. Turen två var ur trafik i tre timmar efter ett stopp i Vårby gård då kidsen nödöppnade dörrar och passade på att måla tåget medans det stod stilla.
Ungdomarna i Fruängen var uppe på stationstaket och sen lite senare på kvällen kastade de sten på tågen från ungdomsgården som lämpligt nog ligger placerad precis vid spåren.

Trots Aftonbladets stora löpsedel om olyckan i Solna i torsdags, då en 15 åring blev ihjäl körd av Arlanda Express, så hade vi som vanligt koppelåkare under eftermiddagen. De sas enligt uppgift vara 10-11 år och då är man nog för liten för att kunna läsa. Det verkar även den tonårspojke som under fredagskvällen blev ihjälkörd på saltsjöbanan inte heller kunna.
Alltså är det svårt att fatta att man inte har något att göra på spåret?

Problem med strömförsörjningen mellan T-centralen och Mariatorget kom och gick under eftermiddagen. Vid Aspudden luktade det brända bromsar efter tågen och det sniffades för fullt. Hatbloggen minns en tid då man bara kontrollerade att det inte luktade bränt om de gamla vagnarna, men efter branden i Skärholmen så får man kontrollera sitt tåg oavsett vagntyp!

Vid 19 tiden blev det folksamling vid Vårby gård och Masmo. Kidsen åker däremellan och bråkar. Stopp i trafiken och polis på plats för att skingra ett 50-tal ungdomar. Men det är ju som det brukar vara på helgerna. Kaoset börjar först ute mot förorterna men är oftast överstökade vid 22 tiden ,då istället det riktiga kriget börjar vid Östermalmstorg - Tekniska - Bergshamra.
Hatbloggen slutade någolunda tidigt idag så vi slapp det värsta packet men vi ser fram emot att få köra dessa fantastiska varelser till och från Stureplan och Universitetet imorgon natt istället.

Ikväll lyssnar vi på Grandmaster Flash - The message
och försöker hålla oss vid våra sinnes fulla bruk.

SL + Åke = sant.

2007-10-25T21:18:00.000+02:00

Redan i söndags uppmärksammade vi den (mestadels) frikyrkliga reklamkampanjen i tunnelbanan mot rätten att ingå äktenskap för gaymänniskor (och alla andra som inte lever i familjerelationer med en mamma, en pappa och deras biologiska barn, basta!). Sen dess har företrädare för SL uttalat sig och sagt att de enda hänsyn man tar är huruvida reklamen bryter mot lagen eller inte – man bryr sig inte ett spår om avsändare eller budskap så länge annonsen håller sig på rätt sida om lagen. Icke sa Nicke, säger vi, det är ju rent och skärt ljug. Det bär oss verkligen emot att citera Expressens ledarsida (den är ju liberal!), men Johannes Forssberg har faktiskt några poänger:

”(SL) har naturligtvis helt rätt i att annonsörer inte ska väljas utifrån politiska preferenser. Problemet är bara att SL i vanliga fall gärna kör sina annonsörer genom ett ideologiskt filter.

En TCO-kampanj för jämställdhet censurerades för att den innehöll ordet ’penis’, en bioaffisch bannades för att den visade ett förväntansfullt ansikte mellan två lår och företaget Lindex kampanj var misshaglig eftersom den förkunnade att företaget älskar tuttar. Eftersom SL inte brukar tveka att bannlysa affischer de inte gillar tycker de rimligtvis att Äktenskapskampanjens budskap är fräscht och sympatiskt.

Kanske för att de tycks dela Åke Green & Co:s syn på sexuell frihet.”

Brist.

2007-10-24T22:13:00.000+02:00

”Brist” är väl det ord som bäst sammanfattar röda linjen i oktober 2007. Och alla andra månader. Vagnbristen är kanske inte värre än den brukar vara så här års, men det är sannerligen inte bättre heller. (Nåja, just för ögonblicket är ju faktiskt ingen vagntyp belagd med körförbud, men det går nog över). På onsdagseftermiddagen fick två stomtåg på linje 14 på grund av vagnfel köra in i Nyboda som fullängdståg och komma ut igen med två vagnar istället för tre. Läget är alltså sådant att det inte finns en enda buffertvagn för oförutsedda händelser. Precis som vanligt.

Inte heller förarbristen är väl värre än normalt (den är lika kompakt som den varit så länge vi kan minnas), men prognoserna inför helgen bådar inte gott. Ikväll ropade nämligen trafikledningen först ut att trafikexpeditionen med glädje styckade upp hela tjänster till de förare som kunde tänka sig att jobba bara några timmar extra imorgon, och efter en stund återkom man och annonserade, med ett stråk av panik i rösten, att det nu såldes jobb ända fram till söndag och att det fanns mycket gott om extrajobb hela helgen. Vilken överraskning, lönehelgerna brukar ju annars vara de dagar då alla plikttroget masar sig till jobbet i så hög grad att det närmast blir föraröverskott…

B anmälde hjulplattor på turen 20 ikväll. Samma plattor var, enligt rapporterna i hytten, anmälda först den 6 oktober och sen igen, av samma B, den 16 oktober. Så om man bara ser till att rapportera in felen sådär var tionde dag kan de nog bli åtgärdade till slut.

(Halva) Hatbloggen har trippel i helgen och tänker inte under några som helst omständigheter gneta. De sex (6!) spyor på plattformen vid Karlaplan som T anmälde i fredags kväll blev liggande kvar över söndagen – och det var sista helgen före lön. Ett tips till dem som verkligen jobbar nu under lönehelgen är att ta gummistövlarna på sig.

Z-P försökte prata till sig ett omnämnande i bloggen, men han gör ju inget väsen av sig, så det tänker vi inte hörsamma.

Ide.

2007-10-23T23:46:00.000+02:00

Hatbloggen är mycket glada över alla tips och inlägg vi får av kollegor som jobbar andra tider än oss. Vi gör självfallet så gott vi kan och täcker för närvarande upp trafikdygnet från 12 till 23.30, varje vardag och varje helg.
Men hur gärna vi än skulle vilja så kan vi inte vara på jobbet hela tiden.

Vi glömde nämna att T i måndags fick släcka en brand i Aspudden som vår såkallade framtid hade startat. Halva södra plattformen var täckt av ett vitt pulver under resten av kvällen, det såg ut som om någon påbörjat julskyltningen liiite för tidigt i år. Vad Hatbloggen anbehagar kunde T gott låtit branden vara, det bor bara knarkare, latte morsor och små äckliga klottrare där och stationen får gärna försvinn för gott, helst redan igår.

Även idag sniffades det vid Mälarhöjden, det är som om folk återigen glömt att man bränner löv om man har villa och bor där. Men men, för all del, sniffa på, det kan aldrig vara fel att träna upp luktsinnet.

Ett antal finuliga ungdomar hittade en väg ned i tunnelbanan via ett galler i Tessin parken. Alla förare ombads iakkta försiktighet i tunneln mellan Östermalmstorg och Ropsten.
Den dag då 10åringar hänger ned från tunneltaket, den dagen är det dags att gå i ide.

Ge upp?

2007-10-23T14:31:00.000+02:00

Signalfelet vid slussen norrut, som tydligen pågått hela helgen, fortsatte även under måndagen.
Hatbloggen kom susandes i 50km/h när en signalen infart slussen helt plötsligt visar rött och efter att ha nödbromsat tåget stannade det cirka 1 meter framför signalen.
Det är så härligt att få en hjärtattack bara för att nissarna på gröna linjen inte kan se till att signalerna fungerar. Hatbloggen antar att detta är att vänta varje när det blir dags att byta signalsystem 2013...

Trafikledningen verkade ha gett upp helt igår, inte nog med signalfelet som aldrig ville försvinna, så drog de in extratåg så fort någon ropade om att tåget drog dåligt.
Inom loppet av fem minuter drogs en C14 in, trots att det drog bra, och sen, hör och häpna, drogs ett C6 tåg in eftersom det citat: "Dog" hela tiden.
Mycket har hatbloggen varit med om, men den dag då trafikledningen börjar ställa C6:or för att de drar dåligt, trodde vi aldrig skulle komma.
Vi ser med förtjusning fram emot att denna uppsluppna stämming även kommer att råda under tisdagen och att inga gamla skrot vagnar kommer vara ute i trafik!

Äktenskapets dag.

2007-10-21T11:15:00.000+02:00

När Hatbloggen gick till jobbet mitt på dagen på lördagen var det ungefär sju grader varmt, torrt och vackert. Men trots det tycks lövhalkan ha nått stationerna med nån sorts special-kod gul som följd, för på plattformsskyltarna längs röda linjen rullade texten ”Vi varnar för att det kan förekomma halka på plattformen”. Vi testade bara plattformarna vid Ropsten, Liljeholmen och Norsborg i nån större utsträckning, och där kändes underlaget tryggt och säkert, men vi har lärt oss att inte ifrågasätta halkgeneralernas order och skred försiktigt fram över plattformen och planerade för långa bromssträckor. Trafikanterna däremot verkar inte ha fått nån hal-plattformsutbildning – de sprang och stojade och tvärstannade som om det inte vore höst, och de får fan skylla sig själva om de får plattor. På själva rälsen rådde kod grön så länge vi var i trafik.

I tunnelbanan hänger just nu reklamaffischer med texterna ”Bevara äktenskapet” och ”Mamma pappa barn”, och går man in på den hemsida som står som avsändare får man veta att det just idag är äktenskapets dag. Grattis, alla gifta! På hemsidan finns bland annat ett upprop, underskrivet av ungefär fyrtio mer eller mindre kända svenskar, där det framgår att alla rikets barn (vår framtid!) skulle lida enorm skada om samkönade par tilläts ingå äktenskap. Dessutom ger man inspiration till och små tips på hur man kan högtidlighålla dagen i kyrkorna runt om i landet (”tårta till kyrkkaffet, med gravyren ’Äktenskapets Dag’”, ”leta reda på det par som varit gift längst tid och överlämna ett diplom eller en gåva”). Alltså. Vi orkar inte ens hitta på nåt sarkastiskt att skriva om spektaklet, men man vet att man är på rätt lag när man har Anna Maria Corazza Bildt, Ulf Ekman, Paolo Roberto och Siewert Öholm emot sig.

Strax före klockan sju på lördagskvällen anropade L från Liljeholmen och rapporterade att nån tappat en stor burk oliver på plattform 1-2 och att det förelåg stor risk att nån halkade på härligheten – och där blev glasskärvor och oliver liggande åtminstone tills vi gick hem. Plötsligt slog plattformsskyltarnas spådom om hala plattformar in. Vi måste erkänna att vi blev lite tagna på sängen av informatörernas parapsykologiska förmågor.

Röda linjen dukar till fest.

2007-10-20T10:54:00.000+02:00

Stora fel och timslånga stopp i all ära – ibland är man sugen på nåt lite lättare, och smaken är ju som bekant individuell, alla gillar inte samma skavanker. Så på fredagseftermiddagen hade röda linjen det stora nöjet att kunna duka upp ett dignande smörgåsbord av småfel, lagom stora stopp och enkla förseningar, och här fanns verkligen nåt för alla! Här är bara ett litet prov på vilka läckerheter som stod till buds:

Plattor (turen 57; ur trafik).
Trasig radio (turen 42; ur trafik).
Omkullramlad tant på tåg vid Skärholmen (25 minuters stopp).
Dörrar som går igen av sig själva och ATC-fel vid Masmo (turen 55; ur trafik; 20 minuters stopp).
Döda vagnar och plattor (turen 49; ur trafik).
Duggregn med kod gul som följd.

Hatbloggens personliga favoriträtt var 55:an vid Masmo. Vi blev själva inte inblandade, men vårt nästa tåg blev tio minuter tidigt efter att ha bytt körriktning på linjen ett par gånger, varför vi fick en timmes extra rast. Smaskens!

När vi vid ett tillfälle under eftermiddagen var på väg till Norsborg steg tre små tanter med resväskor på hjul och dalmål i munnen av vid Vårby gård (vem kan ha lurat ut dem dit?). Två av dem fick ut sina väskor på plattformen innan de fumlade fram en karta och började planera resten av resan, medan den tredje visserligen själv kom ut, men lämnade kvar sin väska inne i tåget, mellan dörrarna. Herregud, så dum i huvudet får man väl inte vara ens om man kommer från landsorten? Finns det verkligen inga dörrar ute i provinsen?

Hela havet stormar.

2007-10-18T23:04:00.000+02:00

När Hatbloggen hörde på radio att turen 46 var på väg in i depån flera timmar för tidigt bubblade vi nästan över av lycka – upp för backen till Nyboda rasslade nu det enda CX-tåget på vår torsdagstjänst. Vi skulle visserligen inte köra det så länge, men Hatbloggen hatar gamla vagnar, så nu var allt frid och fröjd. Men vi borde vetat bättre, för när Gud öppnar en dörr stänger han ett fönster. När vårt nästa tåg, turen 18, rullade in vid Liljeholmen höll vi på att ramla baklänges av chocken. Här kommer veckans säkraste C20, tåget som vi ska köra i över tre timmar, inskramlande i form av åtta rostiga C6:or. Ve och fasa!

Nå, det var inte mycket att välja på, bara att bita i det sura äpplet och skumpa iväg mot Fruängen. Lidandet blev emellertid inte så hemskt långvarigt, redan efter drygt en timme, när vi var på väg in till T-Centralen, anropade trafikledningen och lät oss veta att vi skulle få byta tåg vid Liljeholmen med turen 51. Alltså skulle Hatbloggens tåg plötsligt gå till Norsborg istället för till Fruängen, medan turen 51 skulle få åka mot Fruängen istället för till Norsborg. Så långt allt väl. Beskedet kom bara lite sent, så när vi kom in vid den fullsmockade Centralen stod fortfarande ”Fruängen” på plattformsskyltarna, och för att slippa allmän förvirring beslöt vi vänta med att ge trafikanterna beskedet om den ändrade destinationen tills vi lämnat stationen.

Så mellan Centralen och Gamla stan gastade vi oss hesa i de raspiga högtalarna om att tåget skulle gå ”till Norsborg, observera tåget går till Norsborg, men nästa tåg mot Fruängen befinner sig precis bakom oss, tåget går till Norsborg, observera, till Norsborg”. Vid Gamla stan och Slussen vällde folk av i takt med att vi upprepade meddelandet. En kvinna kom fram vid Slussen och undrade varför tåget gick till Norsborg när det stått ”Fruängen” på skyltarna vid Centralen, och vi försökte förklara. Förklarandet och gastandet fortsatte hela vägen till Liljeholmen, om och om igen.

Men när Hatbloggen rullade in vid mittenplattformen vid Liljeholmen med sitt byteståg hack i häl fick plötsligt trafikledningen hjärnblödning och bestämde sig för att byta tillbaka. Nu stod Hatbloggen på spår 3 på väg mot Fruängen men med ”Norsborg” på plattformsskyltarna och B på spår 4, med dörrarna öppna åt båda håll, på väg mot Norsborg men med ”Fruängen” på skyltarna och i mitten ungefär en miljon förvirrade trafikanter. Nu gällde det att försöka lura tillbaka de trafikanter vi just kört ut ur tåget på vår väg genom stan. Kvinnan från Slussen kom släntrande över plattformen, och det enda vi kunde göra var att titta på varandra och nicka lite avmätt… Hatbloggen är hemskt förvånad att inga trötta trafikanter mordhotade oss.

Medan vi bytte körände i Fruängen medgav tydligen trafikledningen på radion att det blivit lite fel vid Liljeholmen, och senare under kvällen kunde bytet uppenbarligen äga rum. Men Hatbloggen fick kuska runt på de skruttiga C6:orna i över tre timmar – slutet ont, allting ont.

"Våra anställda förtjänar respekt!"

2007-10-18T02:08:00.000+02:00

I onsdagens CITY hade en av våra exellenta chefer skrivit en debatt artikel om att Veolias anställda förtjänar att bli behandlade med respekt.
Upprinnelsen till detta ska vara att Gert Fylking i sitt hemska radio program hade förlöjligat en spärrvakt och använt sig av rasistiska tillmälen. Självklart tycker Hatbloggen att Gert Fylkings agerande är ytterst klandervärt, men frågan är, vem fan bryr sig om vad den pajasen tycker!!!! En person som ordbajsar så mycket som han kan ju ingen vid sina sinnes fulla bruk ta på allvar.

Men tydligen tar Veolia honom på allvar och tycker att det är så pass allvarligt att de följer i Hatbloggens spår och skriver en insändare om saken, och även överväger att anmäla Gert till DO. Hatbloggen önskar att Veolia agerade lika kraftfullt fortsättningsvis även mot SL när de förringar personalen eller(hör och häpna!) föreslår att ersätta personalen helt med robotar!
Med tanke på att vår egen arbetsgivare inte ens kan visa oss respekt, och dessutom blivit anmält till DO så många gånger att en viss chef fått sparken, så är Veolias debattartikel inget annat än kosmetik.

Hatbloggen AB.

2007-10-17T13:22:00.001+02:00

Idag damp ett erbjudande från vår arbesgivare om att köpa aktier i företaget ned i Hatbloggens brevlåda.
Som L så fint uttryckte det, de är bara lurendrejeri! Veolia vill få sina anställda att känna sig delaktiga i företaget, med sina fjuttiga 4 aktier så kanske de arbetar lite bättre för det ger dem som aktieägare högre avkastning! Istället för se sig själva som en del av facket eller en del av förarna vill Veolia få oss att känna sig som en av dem.
Hatbloggen skulle hellre köpa aktier i både vapen och sex industrin innan vi köper in oss och blir en del av vår arbetsgivare.

Istället lanserar vi nu Hatbloggen aktien.
Kostnad: o kr
Avkastning: 0 kr
Risk: Sparken?

Komplotten avlöjad!

2007-10-16T22:25:00.000+02:00

Nybodadepån funkar…hur ska vi uttrycka oss…sådär. Att tågen kommer ut på banan trasiga och att spår är avstängda som inte ska vara det har vi pratat om tidigare, och att kombijobbarna flyr för sina liv är välkänt på röda linjen, men den här veckan visar det sig att SM i orientering anordnas på depåområdet när förare vid inryckningen gång på gång uppmanas ta märkliga om- och bakvägar in på sina spår. Ryktet säger att depåerna i Högdalen, Vällingby och Rissne är hemskt välordnade (och rentav rena!), vilket ställer Nyboda i ett ännu obarmhärtigare ljus. Hur har det kunnat bli så just här, frågade vi oss, men H påstår att Nyboda har varit familjens svarta får åtminstone sen 70-talet, och han om någon borde ju veta…

Äntligen är sommaren här! Nej fan, bättre upp, äntligen är tropikerna här! På tisdagen var det närmare 30 grader varmt i mässen vid Liljeholmen igen, och än är inte taket nåt – termometern på väggen visar väl upp till 50 grader om vi inte missminner oss. Alla går omkring därinne rödblossiga och febriga, klädda för höstkyla och fukt, och förmodligen har vi en vinter av malaria, tjocka jävla ormar och tsetseflugor att se fram emot. Kanske vore tropikhjälm och kakiskjorta bättre än nuvarande uniform.

Men Hatbloggen har, efter mycket funderande, räknat ut alltihop – den lömska planen är avslöjad! Eftersom man tydligen inte har några tankar på (alternativt tid/kompetens/lust) att fixa och underhålla värmen i förarhytterna uppe i Nyboda (se bland annat ovan) ser man till att det är så varmt i mässen att alla kommer att ägna rasterna åt att längta ut till sina frostiga tåg. Det är så listigt att man måste bli lite imponerad, men vi är inte så säkra på att taktiken kommer att lyckas. Fortsätter värmen att stiga i mässen kommer man istället att få ta emot mängder av felrapporter om trasiga kylaggregat och otillräckliga fläktar från gnälliga förare som sitter i sina hytter och svettas i mitten av december, eftersom man tydligen inte har några tankar på (alternativt tid/kompetens/lust) att fixa och underhålla kylsystemen i förarhytterna, och det var väl inte det som var avsikten.

När Hatbloggen kom till Gamla stan mitt i eftermiddagsrusningen kom en tant fram och frågade efter en borttappad handväska. Hon hade stigit av vid Mörby centrum och i biljetthallen kommit på att hon glömt sin väska, varefter hon rusat ner igen och nu letat igenom tåget hela vägen till Gamla stan. Hon var fullkomligt säker på att det var med just detta tåg hon åkt till Mörby, men när vi sa att vi varken sett eller fått in nån handväska bad hon oss fråga kvinnan som hon var lika säker på hade kört tåget åt andra hållet. Mycket har den här halvan av Hatbloggen hört, men aldrig har vi blivit förväxlade med en kvinna. Åtminstone inte sen vi anlade skägg.

Invalidfestival?

2007-10-16T14:32:00.000+02:00

Hatbloggen har nåtts av den mycket underhållande nyheten att en Permobil kört in i ett tåg i Bredäng så snabbt att den körde in i dörrparet på andra sidan,alltså den stängda dörren mot ingenting, så att det dörrparet gick sönder! Hatbloggen hade gärna sett att permobilen kört rakt igenom dörren och sedan fallit 15 meter ned i Bredäng centrum, men å andra sidan, vem hade någonsin kunnat ana att en permobil skulle sabba ett dörrpar så till den milda grad att ersättningsbussar nu åter igen trafikerar röda linjen...?
Hatbloggen undrar vilka åtgärder SL tänker vidta för att få stopp på invaliditets skadegörelsen, vi vill veta vilken strategi de har.

Vi är också mycket mycket nöjda över domen mot stureplansprofilerna. Hatbloggen misstänker att de aldrig kommer att klara av fyra år i fängelse, våldtäktsmän och pedofiler står inte så högt i kurs där har vi hört...

Personalomsorg.

2007-10-15T23:29:00.000+02:00

På måndagen kom ett instruktionsmeddelande som i sammanfattning gick ut på att tunneltågförarna är dumma i huvudet. Instruktionen rörde hur man ska gå till väga när man kör in ett tåg i vagnhallen. Alltså, det gällde inte några nya signaler eller konstiga märken, utan hur man rent fysiskt flyttar tåget från två meter utanför själva hallen till inuti densamma (typ stanna tåget, kolla porten, öppna porten, kolla porten, kör långsamt in, kolla porten…). Vad blir rubriken på nästa instruktionsmeddelande? ”Så knäpper du uniformsskjortan”? ”Hur man dricker ett glas vatten”?

Jo minsann, det är till att ha höga tankar om sin personal. När SL för en tid sen började tala om förarlösa tåg på röda linjen antyddes här och var att förarna ligger bakom majoriteten av trafikstoppen, och att den dag förarna får gå kommer förseningar och stopp att följa efter ut genom dörren. Och denna personaluppskattande linje ligger tydligen fast, för under de fortbildningar i körning på halt spår som givits de senaste veckorna har arbetsgivaren klargjort att man lätt som en plätt kan plocka fram alla möjliga siffror, tabeller och diagram ur tågdatorerna som avslöjar precis hur tåget körts vid varje given tidpunkt och att de förare som inte följt instruktionerna kan räkna med konsekvenser. Är detta personalpolitik 2007? Den man älskar, den agar man...? För att citera K: ”Det verkar som att arbetsgivaren tycker att Connex fiende nummer ett är personalen.”

Rullatorworkout.

2007-10-13T01:10:00.000+02:00

Kod grön gällde bara fram till 23 på fredagskvällen, ett tappert försök som helt falerade på att det började regna någonstans på gröna linjen, och då är det kod gul på både röda och gröna linjen som gäller!

Halva hatbloggen slapp jobba idag, eller rättare sagt, istället för att sitta 3.40 på gamla konservburkar, blev det 1.40 körning och 2 timmar i vagntransport och tidningsläsande i depån.
Men trots att arbetsinsatsen kan tyckas minimal så tar det på krafterna att skrika på trafikanter som drar i dörrarna, att utrymma tåg mitt i stan mitt i rusningen och att evakuera en stackars man med rullator som inte hann av i tid.
Allt detta hade såklart kunnat undvikas om de såklallade "reparatörerna" i depån faktiskt fixade tågen innan de åkte ut, för tydligen så hade hatbloggens tåg gigantiska plattor redan från hallen och fel i kopplet som gjorde att tåget indikerade öppna dörrar och skälla på trafikanterna hjälpte inte, eftersom de för en gångs skull, inte alls drog i dörrarna!!!!

Att skälla på trafikanter utan anledning är ju ingenting som hatbloggen drar sig från att göra, speciellt när man får order från trafikledningen om att "Säg till dem att sluta upp att dra i dörrarna". Det lät ungefär såhär mellan T-centralen och Östermalmstorg:

-"Okey ni som drar i dörrarna, sluta upp med det. Vi blir stående här i tunneln tills ni lägger av, jag har månadslön, kan stå här hela kvällen men det är synd om alla andra som vill hem."

50 meter senare:

-" Somliga verkar inte fatta att man inte ska dra i dörrarna, vi kan inte åka omkring med öppna dörrar, så nu står vi har i tunneln tills ni lägger av!"

20 meter senare:

-"Okey nu kommer tåget att tas ur trafik vid Östermalmstorg eftersom vissa av er inte kan låta bli att dra i dörrarna, så nästa Östermalmstorg, slutstation, avstigning för samtliga, och ni kan tacka snorungarna som drar i dörrarna för det!"

Hatbloggen tömde sitt tåg och det fullkomligt vällde ut människor på plattformen, men ingen såg speciellt arg ut, de undrade nog mest vem det var som hade dragit i dörrarna. Nu visade det sig att det faktiskt var ett vagnfel, men det visste vi inte då och det behöver definitivt inte trafikanterna få reda på, det är de fina med 8 vagnars tåg, det kan alltid vara någon i en annan vagn som saboterar!

Väl på bryggan Tekniska så hade en man med rullator blivit kvar i tåget och eftersom diriktivet från trafikledningen vid tillfället fortfarande var naivit positivt, så skulle tåget gå i trafik. Med andra ord, inga problem med att få av gubben. Men när hatbloggen är påväg in på station Tekniska högskolan meddelas det att tåget ska gå i transport, på plattformskyltarna står det Fruängen 8 vagnar, belysningen i tåget är tänd och på plattformen står det som vanligt flera miljarder människor som vill åka med... Vad gör man nu?

Hatbloggen visade sig mycket riktigt vara dum i huvudet när, istället för att nödöppna en dörr eller använda vredet på långbalken, bestämmde sig för att gå in via en hytt, bära ut rullatorn som efter mycket om och men kom ut genom den smala hyttdörren, och sen stänga hyttdörren för att inse att nycklarna var på fel sida... Som tur var erbjöd sig en smal man att klämma sig in genom en trafikantdörr för att sen gå in i hytten(dörren till kupen var som tur var öppen) och hämta nycklarna. Hans motivering till detta smutsiga hjältemod var -"Jag vill ju komma hem någon gång!" Hatbloggen fällde en tår av stolthet då vi insåg att denne trafikant verkligen insett vad kollektivtrafik betyder; vi reser tillsammans, vi kompromissar, kämpar och förhoppningsvis får vi belöning för vår möda och kommer hem!

Hatbloggen - nu ännu dummare!

2007-10-12T22:50:00.000+02:00

Att köra med kort tåg i rusningen är verkligen otroligt jävla outsägligt dumt och korkat – det gör fan ingen människa glad. Det är rentav så att folk blir tjurigare om man kommer med kort tåg än om man kommer utan tåg överhuvudtaget.

När kod gul gäller får man, enligt trafikledningens instruktioner, använda maximalt halva bromsstyrkan. Så hur bra är det att köra över Strömbron (Slussen – Gamla stan) i ösregn och råka ut för typ 18 L-signaler med automatisk fullbroms som följd? Allvarligt talat, är det inte dags att spränga den där bron och börja om från början?

Hatbloggen gjorde sitt allra bästa och var typ tio minuter försenad precis hela fredagseftermiddagen, men för det fick vi minsann varken tack eller beröm. Men visst, om det ska vara på det viset kan vi börja följa tidtabellen igen.

Som ett litet bevis på sin uppskattning av förarna efter gårdagens förseningar delades på torsdagskvällen ut frukt av arbetsgivaren – har vi hört! Vi, och rätt många andra inblandade, hade nämligen gått hem när fruktstunden började, och när Hatbloggen anlände till jobbet på fredagsmorgonen låg tre ruttna vindruvor i en korg i mässen. ”Som tack för kvällsmänniskornas slit tänker vi ge frukt till natt- och morgonfolket.” Typ.

När Hatbloggen på väg hem ikväll helt fredligt satt på Lidingötåget och läste sin tidning damp en något överförfriskad herre ner på andra sidan gången och spände ögonen i oss. ”Det står ’Connex’ på din jacka”, sluddrade han och pekade på vårt bröst, ”vad betyder det?” Vi svarade artigt, om än inte helt engagerat, att vi inte vet vad ”Connex” betyder, det är liksom ett namn, vad ska man svara? Vi orkar inte återge hela meningsutbytet (det var nämligen rätt enahanda), men det slutade emellertid med att mannan skrek ”Du är ju dum i huvet! Jävla Connexnolla! Du kanske inte kan rå för det, du är ju född sån, men du är helt dum i huvet, jävla Connexidiot!” Det är vid såna här tillfällen man önskar att det stod nåt mindre kontroversiellt än ”Connex” på jackan. Som ”Självmordsbombare”. Eller ”Barnamördare”. Tja, vad som helst egentligen.

I skrivande stund råder, enligt uppgift till Hatbloggen från Hatbloggen, kod grön. Vi får väl se hur länge den friden varar.

Mycket ska man höra...

2007-10-11T23:44:00.000+02:00

Trafikledningen har på sistone haft lite svårt att få tag på förarna som är ute och kör. I Mörby är radiomottagningen sen en tid sporadisk, och ibland är det lite knas med mottagning och sändning på själva tågen. Igår, till exempel, försökte man desperat få tag på föraren på ett visst tåg utan särskild framgång (”vi vet att du inte kan sända, men vi försöker ringa dig på mobilen och det är bara upptaget…”). På torsdagen sökte man kontakt med U på den försenade turen 51 för att låta henne veta att hon skulle få vända i Alby, men när hon skulle svara brusade det bara. Den påhittige trafikledaren föreslog då att ”om du har uppfattat – tryck in sändknappen två gånger” (vi kunde höra fortsättningen för vårt inre: ”Vill du veta avgångstiden från Alby – tryck tre gånger. Vill du inte vända i Alby – tryck fyra gånger. För att avsluta – tryck stjärna.”). Det börjar kanske bli dags att utreda alternativa kommunikationssätt i tunnelbanan. Röksignaler? Telegrafi? Telepati?

Under hela eftermiddagen och kvällen rådde säkerhetsläge 2/kod gul längs röda linjen med ganska imponerande förseningar som följd. Trafikledarna upprepade förhållningsreglerna så många gånger att de till slut vid ett tillfälle rabblade upp att största tillåtna hastighet vid infart till ytterstationerna var 60 km/tim (alltså 10 km/tim snabbare än vid torr väderlek). Vi ville så gärna men vågade inte lyda uppmaningen…

Hatbloggen körde halva kvällen omkring i ett tåg som kunde göra högst 70 km/tim, men vi orkade inte göra nåt åt felet. Det är liksom lönlöst, tåg som går för full fart lär knappast behövas på linje 13 före mitten av april.

När trafikledningen ropade ut ett allmänt meddelande på radion och på fullt allvar tackade förarna för att samtliga tåg var försenade (”tack så mycket för den fina insatsen”) höll vi på att ramla ur stolen av förvåning. Nu har vi fan hört allt.

Med rådande väglag lär ju våra vänner på gröna banan kunna kyssa sin punktlighetsbonus farväl. Vi är sååå ledsna.

Så… Funkar systemet? Lyckas vi undvika hjulplattor, eller är förkortade raster och tajta avlösningar enda resultatet? Vi måste erkänna att vi är lite överraskade, de enda plattor vi hörde talas om på torsdagen var på två tåg på linje 14. Vår gissning är att dessa plattor uppstått på röda linjens halaste och slirigaste sträcka, där man halkar och hoppar oavsett väderlek: Stadion – Universitetet. När kommer en hastighetsbegränsning på den delen av banan?

Jakten på Gul oktober.

2007-10-10T23:15:00.000+02:00

Det är inte alltför ovanligt att folk gnäller på våra vänner barnen. ”Dagens ungdom” har väl alltid varit en källa till oro och frustration för de äldre generationerna, men numera gnälls det så mycket på ungarna att man kunde tro att hoppet var ute, som om de (och vi!) vore bortom räddning. Nämen hallå, säger Hatbloggen, nu får det väl ändå vara nog. Nån måste sätta ner foten och säga sanningen – kidsen är ju mer kreativa än nånsin! När vi själva var unga (nåja, yngre, kan vi väl unna oss att säga) hade vi ingen aning om att man kunde klättra upp mellan innertaket och berget vid vissa tunnelbanestationer och tända eld på tidningar, men det vet barnen av idag. Idag visade det sig dessutom att de uppfinningsrika små liven har hittat på ett sätt att åka på kopplen mellan C20-vagnarna, något som vi gamla förstockade stofiler trodde var omöjligt. Och när Hatbloggen dundrade in vid Tekniska högskolan idag kastade en bedårande liten ängel en kartong pizzasallad på frontrutan, så att vi dels fick hjärtattack och dels resten av eftermiddagen fick njuta av doften från den sura saft som på okända vägar sipprade in i hytten. Det känns både nytt och ofräscht!

Hatbloggen kan stå ut med mycket svenskt: vi kan leva med kylan, vi kan stå ut med mörkret – vi kan till och med köpa att teve sänder ”Andra Avenyn” om vi bara slipper se det. Men när man helt öppet och utan att skämmas lanserar ett smörgåspålägg som kombinerar banan med rökta fiskägg, då vill vi bara fly. Gå i exil. Lämna landet och aldrig återvända.

Brandslangen på plattform 1 vid Gärdet är uppenbarligen sönder och felanmäld. Det känns inte så tryggt i dessa dagar.

Hatbloggen gjorde på onsdagskvällen misstaget att besöka McDonald's vid Liljeholmen. Förutom att man knappt kunde se handen framför sig för alla äckliga små flugor i luften visade det sig att det inte fanns nånting att köpa, det var närmare tre kvarts väntetid på allting. Snabbmat – tjena. Alltså, vad är vitsen? Att driva hamburgerrestaurang utan hamburgare är ungefär lika meningsfullt som att driva tunnelbana utan trafik. Eller… eh… just det…

Strax innan Hatbloggen gick hem annonserades på radio att kod gul, jag upprepar, kod gul trätt i kraft. När såna meddelanden kommer kan man nästan få för sig att man hamnat i en ubåtsfilm eller nåt, man blir liksom beredd att inta skyddsställning, gå till undervattensläge och osäkra missilerna. Det är verkligen ett spännande jobb vi har.