Julgransplundring.

Nu är glada julen slut, slut, slut. Åtminstone i mässen vid Liljeholmen, för där bars idag julgranen ut, ut, ut. Vid Stadion har nån gjort slut på julen för flera dar sen – där ligger de sorgliga resterna av en gran utspridda på söderspåret längs hela plattformssträckan. Verkligen ett inhumant sätt att göra sig av med sin gamla trotjänare.

S föreslog idag att Hatbloggen skulle byta namn, hat är så negativt. ”Till vadå”, frågade vi, ”Bitterbloggen? Gnällbloggen?” ”Nej”, svarade S, ”den borde heta Pravda, Sanningen”. Bra förslag, om inte just det namnet redan var upptaget skulle vi slå till.

När det är snöigt och kallt samlas is och snö på bromsarna och gör dem ruskigt ineffektiva, så för att avhjälpa det finns en funktion som heter snöbroms med vilken bromssmutsen liksom slipas bort mot hjulen. Detta tryck mot hjulen saktar naturligtvis ner tåget, men normalt kan man kompensera det med att gasa en smula. Problemet är att man för nåt år sen eller så, för att avhjälpa risken för hjulplattor, införde en ny funktion på C20 (Vagn 2000) som halverar dragkraften vid slirigt väglag, alltså exempelvis när det är snöigt. Dessa två funktioner i skön förening gör att man kryper fram i extremt mesiga (och med tiden allt lägre) hastigheter. Om man således använder snöbromsen minskar farten så markant att man lika gärna skulle kunna få stopp på tåget utan rengjorda bromsar, men om man däremot struntar i snöbromsen för att kunna rulla på i normal hastighet är bromsarna så smutsbelagda att man kommer dundra förbi stationerna i hög fart. Ett riktigt trist dilemma.

När Hatbloggen passerade Mariatorget på eftermiddagen stod där en man i mörk jacka med grå reflexer på precis samma ställen som på Veolias uniformsjacka, och innan vi hunnit registrera att han var civilist hade vi reflexmässigt höjt handen till en kollegial vinkning. Mannen såg verkligen jätteförvånad ut. Samma sak hände för några år sen, på den tiden när uniformskavajen var en riktig kavaj, vid Alby. En stackars liten farbror hade klätt sig i vad vi misstänker var den allra finaste, mörkblå kostymen, komplett med väst och ljusblå slips, och så kommer en tunnelbaneslyngel förbiskramlande och vinkar igenkännande. Att bli tagen för kollektivtrafikslav är utan tvekan en vidrig förödmjukelse.

För övrigt råkade Hatbloggen med reskamrater (samtliga civilklädda och en smula salongsförfriskade) ut för just denna förödmjukelse när vi var på väg hem från Vårberg på nyårsnatten. Tåget mot stan var rätt rejält försenat, så för att någorlunda hålla värmen gick vi upp i biljetthallen och väntade. Där såg vi förstrött på när folk forcerade spärrarna på de mest fantasifulla vis, men till vår stora förskräckelse kom några av de berusade hinderlöparna fram till oss och visade trotsigt upp sina färdbevis. Vi måste ha ”SL” skrivet i pannan eller nåt.

Vid Gamla stan var det på fredagskvällen stopp norrut på både gröna och röda banorna medan polisen letade efter någon som viftat med ett vapen. Vi känner inte till några närmare detaljer, men det är rent objektivt en intressantare trafikstörning än de där vanliga gamla växelfelen och strömavbrotten.