Flottans glada gossar.

Det är rätt fantastiskt vad vädret kan göra för humöret. När Hatbloggen gick till jobbet på söndagen var det med nästan lätta steg, eftersom det var typ fem grader varmt och blå himmel – det kändes nästan som vår. Fast det gick ju över, både vårvädret och det goda humöret, för snart grep hösten åter makten med kompakt svärta, små, äckliga, vassa regndroppar och elaka ungar. Borde det inte vara vykortsvackert med faluröda stugor, äppelkindade (snälla!) barn och tjockt snötäcke tre veckor före jul? Det skulle vara lag på det.

Förr var det olika priser på olika drycker (nämligen snabb- eller bryggkaffe med eller utan mjölk och socker, te med eller utan mjölk och socker, choklad, blåbärssoppa, cappuccino, espressochoc, chococrème och allt vad de heter) i kaffeautomaterna vid Liljeholmen, men för några år sen infördes ett enhetspris om 2 kronor. Nu har en hårresande femtioprocentig prishöjning skett – i smyg! Utan att någon yppat ett ord om saken har man smugit upp priset till 3 (tre!) kronor! Ingen dålig prisstegring! Visserligen behöver inte vi förare betala själva, eftersom arbetsgivaren håller oss med kaffenycklar laddade med 50 spänn åt gången, men nu måste vi ju ränna i trapporna upp till trafikexpeditionen för att byta nyckel en och en halv gång så ofta som tidigare! Galet!

När Hatbloggen passerade Mariatorget stod fyra käcka flottister på plattformen i sjömanskostym, och just innan de steg ombord på tåget slängde en av dem ner en snusdosa på spåret. Efter några ögonblicks betänketid hade vi jobbat upp så stor irritation att vi kunde gå in i vagnen och säga till om att de nästa gång skulle slänga sitt skräp i papperskorgen och inte på spåret, och plötsligt var flottans glada gossar inte så glada utan snarare valpaktigt ångerfulla. ”Ja, det ska vi göra”, viskade de med en mun, tittande upp på oss under lugg. Vilken besvikelse! Vi som hade hoppats minst på att de skulle komma in i hytten och ge oss kompanistryk. Det är på väg utför med försvarsmakten.

Röda linjen led svårt under den vanliga söndagssjukan: kompakt tristess. Bara några små undantag bröt den grå tystnaden, som när nåt dumpucko avgick från Mörby centrum fem minuter för tidigt i samband med övergången till kvartstrafik på kvällen. Och vad har vi att säga till vårt försvar? Tjaa… Att vi slutade läsa tidtabellen för flera år sen…