Krigsrapport.

Redan tidigt på annandagen slutade radion på Hatbloggens tåg funka, och sen förföljde oss felet resten av dan – tystnaden var i det närmaste total, så vi misstänker att nån typ av atmosfäriska missförhållanden störde ut radiotrafiken. Nå, desto lättare att ägna sig åt sitt eget rika tankeliv (= sitta och nicka till i de monotona tunnlarna). Vi tror att vi inte missade nån station, men säker kan man såklart inte vara.

När vi passerade Alby vid ett tillfälle på eftermiddagen kom en karl springande ner för trapporna till plattformen just som vi öppnade dörrarna. Medan de andra trafikanterna skötte sig och steg av och på som man ska fortsatte karln att springa, längre och längre bort och slutligen förbi hela första vagnen. När han äntligen var framme vid mittenvagnen och på väg in halkade han emellertid och la sig på rygg på plattformen, men eftersom all övrig trafikantutväxling var avslutad stängde vi resolut dörrarna och åkte därifrån. Där kunde han gott ligga i tio minuter och fundera på vilket som är viktigast – att åka i mellanvagnen eller att överhuvudtaget befinna sig på tåget när det lämnar stationen.

Vi har tidigare skrivit om den så kallade gynekologstolen, förarstolen som på prov åker omkring och är en outhärdlig pina för de olyckliga förare som råkar ha just den specialutrustade vagnen i sitt tåg. På onsdagkvällen fick en kollega uppenbarligen till slut nog av de vedervärdiga armstöden och slängde dem i en av papperskorgarna vid Liljeholmen. Bra jobbat, säger Hatbloggen, det var det enda raka. Skräp ska vara där skräp hör hemma.

Det borde omedelbart införas förbud mot smällare och fyrverkerier. Att ge sig ut längs linje 13 vid den här tiden på året är att våga sig in i en krigszon. Man vet aldrig om man återvänder till hemmabasen vid Liljeholmen med alla extremiteter samt syn- och hörselorgan intakta.