Varm choklad.

Hatbloggen hann knappt börja på torsdagen innan vi fick ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till – vid Liljeholmen kom en utbildare med två adepter och bad att få låna vårt tåg. Vi kunde naturligtvis inte säga nej till gröngölingarnas förväntansfulla uppsyn och lämnade ifrån oss tåget för ett par timmars sittande i mässen istället. Det skulle vi inte ha gjort. Just under denna tid bröt nämligen någon typ av kaos ut i Nybodahallen just i samband med eftermiddagsutryckningen. På plattformsskyltarna skyllde man de frånvarande extraturerna på strömlöshet i depån, men de ryktesfragment som nådde Hatbloggens öron talade om urspårning på hallgården.

Vid Telefonplan brann på eftermiddagen en godisautomat. Brandkåren larmades till platsen, trafikbefäl skickades dit med medgivande till utryckningskörning och tågen körde förbi stationen utan att stanna till följd av den kraftiga rökutvecklingen på utomhusstationen. Frågan är om det är ungar som har varit i farten eller om alla läbbiga godiskemikalier har självantänt. Bäst att inte utesluta endera scenariot på ett såhär tidigt stadium.

Vi har hört viskas om årets julklapp från arbetsgivaren, den ska tydligen vara under utdelning på andra banor. Vi vill naturligtvis inte förstöra överraskningen för någon genom att berätta vari julklappen består, men så mycket kan vi väl avslöja som att den inte fanns med i vår julklappsenkät häromveckan.

Signaturen Nicklas undrar på Metros insändarsida om det är förarna eller tågen det är fel på i kollektivtrafiken. ”I överfulla pendel- och tunnelbanetåg slungas vi passagerare hit och dit när tåget ömsom accelererar kraftigt, ömsom bromsar hårt. Det känns som om förarna totalt glömt bort att det är folk i vagnarna.” Den där glömskan är nog ömsesidig, för lustigt nog tycks trafikanterna ha glömt bort att det är folk som kör tågen också. Med tanke på att vi ständigt är spottade på, skrikna efter, föraktade och ignorerade, och med tanke på att trafikanter hela tiden tar sig rätten att ompröva våra beslut att stänga dörrarna eller underkänna tidtabellens utformning kan de omöjligen komma ihåg att de har med människor att göra.

Slutklämmen i insändaren är skojigast: ”Vissa t-baneförare kommer in till perrongen med fötterna på instrumentpanelen – var är säkerheten?” Hahahahaha. Om Nicklas kan prestera bara så mycket som en enda siffra som visar att förarens sittställning är avgörande för säkerheten lovar vi att lyssna på och ta till oss av kritiken.