Mobilförbud.

Slutligen har det alltså införts mobilförbud i förar- hytterna. Eller i alla fall i en hytt. Trist, men om reglerna nu är såna i just den här hytten är det väl bara att lyda. Vi har väl alla anat att ett sånt här förbud var på gång, det har ju talats mycket om saken de senaste åren.


I södra änden av station Mariatorget har nånting hänt. Vi vet inte exakt vad, men på håll ser det ut som om plattformen har luckrats upp, som om det är nån sorts hål i golvet, och för att ingen ska ramla ner genom det flera kvadratcentimeter stora hålet och skada sig har man satt upp blått plastavspärrningsband i en triangel om cirka 38 kvadratmeter kring hålet (och den bruna fläck som omger det). Avspärrningsbandet är i triangelns spetsar

1. upptejpat på en pelare,
2. fastknutet i en vägarbetskon samt
3. fäst i en riktigt ful stol.

Avspärrningen ger ett fantastiskt proffsigt intryck, och tycks vara mer eller mindre permanent, med tanke på att den var iordningställd när Hatbloggen kom till jobbet på fredagen och kvarstod ännu när vi gick hem åtta timmar senare.

Permanent verkar även den alltid snart klara servicen på norra rulltrappan plattform 1-2 vid Liljeholmen vara. Den har nu gått in på sjunde dygnet.

I norra änden av Östermalmstorg håller man, som vi nämnt, på att av brandsäkerhetsskäl sätta upp glasväggar och –dörrar mellan plattformsdelarna 1 och 2. Man har efter några veckors arbete fått upp ett rutnät av metallkarmar att fästa glas i, och på fredagen släpade man äntligen ner tjocka buntar med glasskivor som man lutade mot stationsväggen – och sen försvann man. Ett gäng förare anropade trafikledningen och påtalade det olämpliga i att det står en massa herrelöst glas på plattformen och frestar våra vänner trafikanterna att vräka det framför tågen, och efter en stund återvände hantverkarna, borrade lite till, släpade undan glasskivorna – och försvann. Det enda som blev fäst i metallkarmarna den här gången var ett par långa stegar. Men det kanske går bättre nästa vecka.

Den smått legendariske Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5, 6) gjorde efter en tids tystnad comeback mellan Midsommarkransen och Liljeholmen på fredagskvällen. Vad många inte vet är att det i tunnlarna står låga tegelhus som inrymmer – tjaa… Vi har faktiskt ingen aning om vad som finns i de där husen, men där står de i alla fall, och tydligen brukar Tunnelliggaren uppehålla sig på taket av dessa hus. När de utsända trafikbefälen inte kunde hitta honom på tunnelgolvet bad man dem titta uppe på hustaken, men de var för korta för att nå upp, så istället instruerade trafikledningen vår allra längste kollega att ta sig en titt när han passerade stället, och detta gör ju Tunnelliggaren mer fantasieggande än nånsin. Vi har inte sett honom, men vi vågar dra slutsatsen att han är minst 2,10 lång om han ska kunna ta sig upp på tunnelhusen. En lång, gåtfull främling – kan det bli mer spännande?