Begrav röda linjen nu!

Med undantag för att de nya vagnarna (C20, för invigda; Vagn 2000, för folk som tror att de är invigda) inte kan bromsa ordentligt i väta, är det mest irriterande med ösregn, som idag, att samtliga tunneltågförare tvingas gå runt med ofrivillig wet look och lukta surt ylle. Av nån mystisk anledning har de sadistiska ljushuvuden som utformat utomhusstationerna längs röda linjen tyckt att blöta förare är ungefär världens roligaste grej. På nästan alla plattformar upphör taket en rätt bra bit före plattformsänden, och är det inte på det viset kan man vara säker på att det är en glipa mellan tåget och plattformstaket som är så precis lagom bred att ett förarhuvud ryms däri. Det är regniga dagar som denna som vi förbannar att tunnelbanan är så ytlig som den är. Gräv ner skiten, säger Hatbloggen.

Den famöse tunnelliggaren på linje 14 återkom på tisdagskvällen (vi har pratat om honom här och här). Karln liknar ärligt talat mer ett tvångsbeteende än en uteliggare.

Höstkylan har kopplat greppet om Stockholm, men den digitala termometern på Katarinahissen (den enda vi har att förlita oss på längs röda linjen sen man släckte den vid Örnsberg) basunerade trotsigt ut hela kvällen att det var 17 plusgrader. Bra försök, men förnekelse funkar nog inte i längden.

När Hatbloggen handlade på Konsum köpte killen framför i kassakön nånting som kostade 39 kronor och betalade med två tjugor. När kassörskan (nej, inte Kassörskan, tack och lov) ville ge honom hans växelkrona tillbaka sa han bara nonchigt ”Behåll växeln”. Alltså, exakt hur jävla fjantig får man bli?

För andra kvällen i rad var samtliga gatlyktor mellan Lidingöbanan och Hatbloggens hem släckta ikväll. Det är inte för inte som vi har typ rikets lägsta kommunalskatt här på Ön. Och alla är sååå nöjda.

I London genomförs just nu ett 72-timmarsförsök med personalfri tunnelbana. Det går väl sådär, får man säga. Kanske nåt för SL att fundera på fram till 2013.