Gott nytt år.

I skyddsutrymmet under norrplattformen vid Aspudden ligger en GB-clown i plast och gömmer sig. Det känns rätt befogat i dessa fyrverkeridagar, vi kanske gör honom sällskap ikväll när det bränner till...

Gott nytt år, önskar Hatbloggen - 2008 kan saker och ting bara bli bättre. Eller...?

Tunnelbanan går i bräschen.

Det händer verkligen inte mycket i dessa dagar. Man skulle kunna kalla det ”tristess”, men vi har bestämt oss för att se det som ”jullov – på jobbet”. Jullov och igenbommat tycks det vara också på psykmottagningarna, för precis som under de långa, trista sommardagarna är dårarna ute nu i helgerna och ställer till olika typer av djävulskap. Redan i torsdags var några vettvillingar ute och kastade limpor på förarna, och har ni inte läst vad T skriver på sin blogg om brödattackerna i de södra förorterna kan vi varmt rekommendera ett besök där. (Det påminner för övrigt Hatbloggen om när vi gick förarutbildningen (i fiendeland, på gröna banan) och fick oöppnade burkar med konserverad fruktcocktail kastade på oss vid Stora mossen – kanske borde vi anat oråd och sagt upp oss redan där och då, men det är lätt att vara efterklok.)

Idag anropade A från Mariatorget att det stod en dåre på plattformen och slickade på tågsidan och från Fruängen rapporterade K att ett galet (eller nåja, åtminstone narkotikapåverkat) par dansade omkring på stationen och att man gjorde bäst i att skicka efter ordningsvakter och inte beordra ut den stackars spärrvakten. Vore det inte allra enklast att bara sätta taggtråd för tunnelbanans utgångar och bestämma att hela systemet härmed är ett enda stort hospital?

Dagens Nyheter basunerade på lördagen ut att den senaste trenden bland kidsen är att skjuta fyrverkerier på folk. Som vanligt går tunnelbanan i spetsen för utvecklingen, för här har just det fenomenet grasserat åtminstone så länge vi har jobbat i bolaget.

Jultider gör att folk(chefer)gör obegripliga saker...

Hatbloggen kom över ett exemplar av julaftonens tidtabell som många av er har kommenterat. Vi insåg inte riktigt magnituden av humor förens vi såg den med egna ögon, så nu kan vi inte göra annat än att publicera en bild på den! Eftersom vi ogärna hänger ut folk på bloggen så är har vi förvanskat bilden något.

Mycket nöje!

Krigsrapport.

Redan tidigt på annandagen slutade radion på Hatbloggens tåg funka, och sen förföljde oss felet resten av dan – tystnaden var i det närmaste total, så vi misstänker att nån typ av atmosfäriska missförhållanden störde ut radiotrafiken. Nå, desto lättare att ägna sig åt sitt eget rika tankeliv (= sitta och nicka till i de monotona tunnlarna). Vi tror att vi inte missade nån station, men säker kan man såklart inte vara.

När vi passerade Alby vid ett tillfälle på eftermiddagen kom en karl springande ner för trapporna till plattformen just som vi öppnade dörrarna. Medan de andra trafikanterna skötte sig och steg av och på som man ska fortsatte karln att springa, längre och längre bort och slutligen förbi hela första vagnen. När han äntligen var framme vid mittenvagnen och på väg in halkade han emellertid och la sig på rygg på plattformen, men eftersom all övrig trafikantutväxling var avslutad stängde vi resolut dörrarna och åkte därifrån. Där kunde han gott ligga i tio minuter och fundera på vilket som är viktigast – att åka i mellanvagnen eller att överhuvudtaget befinna sig på tåget när det lämnar stationen.

Vi har tidigare skrivit om den så kallade gynekologstolen, förarstolen som på prov åker omkring och är en outhärdlig pina för de olyckliga förare som råkar ha just den specialutrustade vagnen i sitt tåg. På onsdagkvällen fick en kollega uppenbarligen till slut nog av de vedervärdiga armstöden och slängde dem i en av papperskorgarna vid Liljeholmen. Bra jobbat, säger Hatbloggen, det var det enda raka. Skräp ska vara där skräp hör hemma.

Det borde omedelbart införas förbud mot smällare och fyrverkerier. Att ge sig ut längs linje 13 vid den här tiden på året är att våga sig in i en krigszon. Man vet aldrig om man återvänder till hemmabasen vid Liljeholmen med alla extremiteter samt syn- och hörselorgan intakta.

Flygbussarna.

Att komma till jobbet efter julens alla bestyr kändes onekligen som semster för Hatbloggen!
Det är verkligen nu man ska jobba när det inte är en kotte ute och åker. Informatörerna borde se till så att det rullar en text på stations skyltarna som informerar trafikanterna om "att under jul helgen så går tågen cirka 2 minuter för tidigt, hela tiden!"
Eller så borde SL införa en mer realistisk tidtabell, så att trafikledningen slipper sitta och ropa på tågen att sakta ned.

De tre första timmarna avlöpte med lite folk. Men kring 22.30 var det helt plötsligt jätte många ute på Mörby grenen som ville åka tunnelbana!!? Vi antar att öfverklassen(och kanske en eller annan Norrtälje idiot) i Danderyd, Bergshamra och Tekniska även på juldagen välfärdade till sitt mekka(stureplan). Det är alltid lika facinerande att se 35åriga välklädda män med gråsprängt hår bete sig som fulla 15åringar.

15 åringar var det gott om vid Bergshamra, som är stadens norra motsvarighet till Masmo.
Ungdomsgård som vanligt, med cigaretter och utdragna brandslangar. Hatbloggen kan inte hjälpa att undra vad det är som lockar dem att sitta nere i Bergshamras tunnelbanestation när man istället kan vara hemma och ta det lungt.

På julaftons morgon nåddes Hatbloggen av nyheten att en flygbuss påväg till Skavsta flygplats börjat brinna på E4:an. Vi har aldrig någonsin hört talas om en flygbuss som tagit eld, men det var ju iofs innan Veolia blev majoritets ägare i flygbussarna.

Gud jul!

Så då var dagen alla snälla barn (alltså inte Hatbloggen och dess fans) väntat på, äntligen här!
Det är jul och jullov. Ungarna dräller omkring på stan med folköl i händerna. Hatbloggen och A drog upp en yngling som pissade nere på spåret i Vårberg. I Bredäng roade sig kidsen med tur 8. Föräldrarna lägger in sill i panik och springer på Åhléns mitt i natten på jakt efter den perfekta julklappen!
Ja det är verkligen någon speciellt med julen.

Hatbloggen drar sig tillbaka från kaoset ett par dagar, men återkommer med fler rapporter i mellandagarna. Inte för att vi tror att så mycket kommer att hända på juldagen och annandan, men som vi alla vet, i detta yrke ska man inte ta någonting förgivet!

God Jul allesammans, hoppas ni får det vansinnigt trevligt!

Helvetesportarna.

Det lönar sig att klaga, för under torsdags kvällen öppnade sig mycket riktigt helvetesportarna. Gröna linjen fick iofs ta största smällen, men det satt fint med lite kvällskaos!
S anropade från turen 9 och sa att det var dimmigt och luktade bränt, som när man löder något, när han passerade Slussen. Mycket riktigt visade det sig efter 10 minuter att det var rökutveckling i tunneln mellan Slussen och Medborgarplatsen. Vi antar att det var en kabelbrand för alla tåg på gröna linjen ersattes med buss från Gullmarsplan till Hötorget under en dryg timme. Slussen evakuerades och vi på röda linjen fick passera Slussen utan att stanna och det var riktigt trevligt att susa förbi en helt folk tom station.

Det verkar som om alla äckel som finns tittade fram just idag. Hatbloggen var nära att bli nedspydd av en "trafikant" då han ramlade ut och började kaskadspy utanför vår hytt. En annan herre stod och pissade vid plattform 1 i Ropsten när vi kom inkörandes. Urinet rann ned mot tåget. Vi har väldigt svårt att förstå varför män envisas med att dra fram sin penis i tid och otid och framförallt varför de gör de i rusningstid när det är 10 minus grader ute och penisen inte riktigt visar sig från sin bästa sida(vem vill se 3cm ihopskrynklad penis?).
Sen kom en man och spottade ut sitt tuggummi bakom oss, när vi påtalade att det faktiskt finns papperskorgar och att vi inte är det, så bad han om ursäkt.

Det märks att det är jullov. En massa ungar i nedre tonåren dräller omkring på plattformarna och utanför stationerna. De bara står där och glor, håller på med dörrarna, kan inte bestämma sig om de ska med eller inte. Vid Gärdet gick tre killar i 14-15 års åldern på Hatbloggens tåg och sen gick de av och på och tillslut fick vi igen dörrarna. I Ropsten satte vi tåget på passöppna och de dumma tonåringarna höll upp en dörr för glatta livet och skulle absolut stanna kvar inne i tåget trots att tåget på andra sidan skulle avgå först. Hatbloggen gick fram och frågade om de var helt intelligens befriade, förklarade hur passöppna knappen fungerade, instruerade dem att de nog gjorde bäst i att gå av och åka med det andra tåget samt önskade de lycka till med intelligensen.
Vad gjorde smågrabbarna? Stammade fram någon om att vi var otrevliga och gick av.

Kvällen avslutades på ett trevligt sätt i Sätra, där Hatbloggen tömde tåget. Två unga män kom fram och tackade för skjutsen samt erbjöd sig att köra in tåget i hallen, samt att ge Hatbloggen skjuts hem. Så borde det vara varje dag!

Bestickbrist.

Att det alltid råder brist på bestick (eller mer specifikt gafflar, för knivar och skedar finns det gott om) i mässen är känt sen länge. Veolia bestämde sig för ett tag sen att inte köpa in nya gafflar eftersom de bara försvinner.
Härlig personalpolicy, eller vad säger ni? Veolia vill väl att vi ska äta med fingrarna , då kan de spara ännu mer pengar på (tunnelbanan gick ju bara med 100 miljoner i vinst) att sälja överblivna knivar och skedar.
Fyra små gafflar har överlevt sen inköpsstoppet infördes, men idag var de puts väck!
Det Hatbloggen nu frågar sig är varför Veolia inte gav förarna ett bestick-kit! Det hade varit både användbart vid matraster och fungerat som tjänstevapen. Så återigen, beväpnar sig Hatbloggen, för att kunna äta mat med både kniv och gaffel.

Det är tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt på jobbet. Fast med tanke på all julstress är det lite skönt att helvetetsportarna inte öppnat sig denna vecka också, men veckan är ju inte slut än.

Expressen är den mest menlösa tidning som finns. Idag ägnade de sju sidor och förstasidan åt en icke nyhet, nämligen att Andreas Lundstedt offentligtgjort för tidningen QX, alltså inte för Expressen, att han är HIV positiv. Expressen själva har ingen intervju med Andreas, så journalistiken är snodd helt och hållet från QX samt att de har en massa intervjuer med hans vänner och b.la intervjuat Mona Sahlin om saken. Vad Fan har Mona Sahlin med Andreas Lundstedts HIV att göra?
Hatbloggen kräks och hoppas att Expressen läggs ned omgående, till och med skvallerblaskan SE & HÖR är bättre, de står åtminstonde för vad de är och låtsas inte vara en seriös kvällstidning.

13:1

Under de sammanlagda två timmar och fyrtio minuter som Hatbloggen körde tåg hann följande inträffa;
M anropar från T-centralen -"13 turen 1, jag har fått upp en felkod här som man verkligen inte vill ha vid centralen.... det är kod.... 24. Tåget rör sig inte ur fläcken."
Det är så intressant hur C20 bara slutat att fungera.
M fick utrymma tåget och fick igång det efter att ha brukat våld mot körspaken. Sen körde de in tåget i Nyboda. En timme senare var det dags igen, då 13 turen 1 blev stående i Ropsten (efter att ha fått nya vagnar i Nyboda) med en dörr som under inga som helst omständigheter ville gå igen. Hur A tillslut efter en 15 minuter lyckades få igen dörren är ett mysterium.

Men det absolut roligaste var när 14 turen 21 anropade och hade exakt samma fel som 13 turen 1 hade haft 1½ timme tidigare! D fick utrymma sitt tåg i slussen och även han köra in det i Nyboda. Inom loppet av två timmar (!!!!!!!!!!!!!) hade två C20 tåg, vagnarna som aldrig skulle gå sönder, skickats in i depån för att de inte ville dra!
Bombardier var nog lite väl kaxiga när de dyrt och heligt lovade SL att dessa nya moderna vagnar inte alls behövde utrustas med en Å-knapp för att få vagnarna på rull.

I söndagens Svenska Dagbladet läste Hatbloggen ett intressant reportage om Bandidos. De hade följt en av de högsta ledarna under hans "vardag". Det mest intressanta med hela artikeln var det faktum att denna Bandidos ledare röstar på Moderaterna, för att citat:
-”Jag vill gärna supporta en gammal ­kompis som är ­lokalpolitiker i Halmstad.”
Hatbloggen kan inte hjälpa att undra hur detta support ser ut;
Slår Bandidos ned moderaternas rivaler?
Åker de runt på motorcykel och hotar gamla tanter om de inte röstar rätt?
Eller ger de bara den moderata lokalpolitikern pengar under bordet så att kommunen inte ska ta Bandidos lokal ifrån dem?
Hur det än är med supporten så ser vi fram emot Moderaternas valkampanj inför valet 2010:

"Gör som bandidos, rösta på Moderaterna!"

Kapten Hatbloggen.

Under en stor del av söndagen låg en fällning på Strömbron och tvingade alla tåg att krypa en lång sträcka norrut i 15 km/tim. Varje gång en förare anropade och rapporterade in problemet svarade trafikledningen att fällningen var känd, men med tanke på att så gott som samtliga förare hörde av sig från bron var den nog trots allt inte så berömd.

När Hatbloggen vid ett tillfälle på eftermiddagen stod vid Centralen och gjorde dörrstängningsutrop hörde vi bakom oss en beundrande röst som vid närmare inspektion visade sig tillhöra en liten grabb i sexårsåldern. ”Oj! Titta, mamma”, sa ungen, ”kaptenen pratar!” Sånt livar upp till och med en bitter tunneltågförare.

Julrusningen varade en dag den här gången – på söndagen var det koppling igen. Nåja, det verkar inte så orimligt med tanke på att det inte en enda gång under dagen samtidigt vistades fler än ungefär tolv trafikanter i hela tunnelbanesystemet.

Tunneltågskapten. Fan, det vore en sjyst titel.

Alla är nog bekanta med julklappsleendet – det där som man tar på sig inför en hoppfull släkt eller vänkrets när man öppnat ett riktigt fantasilöst eller misslyckat paket medan man krystar fram nåt i stil med ”Åh, tack, det var ju precis vad jag ville ha”. Men medan förarna på röda linjen sitter med sina arbetsgivarjulklappar och tillkämpade, stela leenden kan kollegerna på gröna banan brett flinande glädja sig åt en riktigt god jul. Där har nämligen, enligt de uppgifter som nått Hatbloggen, den famösa punktlighetsbonusen utfallit. Förutom det armbandsur som tydligen tilldelades samtliga förare när punktlighetskampanjen inleddes kan dessa nu kvittera ut en rundlig julpeng (6 000 pix, har vi hört). Vi missunnar verkligen inte våra vänner på bana 1 denna glada julklapp, men nåt liknande kommer såklart inte bana 2- eller bana 3-förarna till del eftersom vi redan uppnått företagets målsättning. I tunnelbanan blir det sämre julklapp ju snällare barn man har varit…

Julrusning.

Hatbloggen har mycket stora förväntningar på söndagen – med tanke på att vi tog ut all söndagstristess redan igår lär den här dagen bli hur lajbans som helst! Vi kan knappt bärga oss.

Frånkopplingen på röda linjen ställdes in på lördagen med hänvisning till julrusningen. Alltså, vi tänker inte protestera eftersom vi ser kopplingen som ett djävulens påfund, men ärligt talat, framåt nittontiden är det väl inte så många fler trafikanter ute än det brukar vara andra, vanliga helger? Nåja, säg det inte till trafikbeställaren, för det är hemskt bekvämt att kunna köra fram till plattformsgrinden vid samtliga stationer istället för att stå vid mitten och vänta på ofokuserade helg- och kvällstrafikanter som ska sega sig på. Vi önskar att det vore julrusning året om.

Det är rent rörande att se de glädjescener som utspelar sig i mässen varje gång en förare varit uppe på trafikexpeditionen och hämtat ut sin julklapp. Den spänning med vilken han eller hon sliter upp paketet, den förhoppningsfulla blicken, glädjetårarna som strömmar ner längs kinderna när han eller hon lyckligt håller upp sina gåvor mot ljuset. Mycket, mycket vackert.

Först vid Norsborg och strax därefter igen vid Hallunda slutade Z-P:s C20-tåg funka igår. Att trycka på snabbstarten (den knapp som sätter tåget i rullning, för oinvigda) gav ingen effekt och att köra därifrån manuellt med körspak och fotsäkerhetsgrepp gick inte och några felkoder fanns inte. Tåget betedde sig såvitt vi förstår fullkomligt normalt med undantag för att det inte gick att köra. Först efter en omaktivering av hela tåget vid Hallunda kom man igång igen. Vi vill inte måla fan på väggen (eller… jo, det kanske vi vill), men det totala C20-sammanbrottet ter sig alltmera oundvikligt.

Tutf - med rätt att stanna mjukt.

Vi vet inte vad som har hänt – om trafikanterna plötsligt blivit läskunniga eller om det i själva verket är precis tvärtom. Tecknen är svårtydda, men på fredagen klagade tidningsplockarna först i Norsborg och sen i Ropsten på att det var så extremt mycket tidningar på Hatbloggens tåg. Bara sådär. Oberoende av varann. Mycket märkligt.

Vi vill inte avslöja vad arbetsgivarens julklapp består av och därmed förstöra nöjet för nån som (liksom Hatbloggen) inte hämtat ut sin, och vi vill ju inte klaga på själva julklappen (eller… jo, det kanske vi vill), men ärligt talat ser den ut att ha gått i ide nån gång i mitten av 1980-talet för att vakna till liv igen vintern 2007 och kravla ut i mässen vid Liljeholmen. Personligen skulle vi nog helst sett att den fortsatte sin törnrosasömn. Vuxenblöjor kanske inte skulle varit så fel i alla fall.

Med julklappen följer bland annat en fickalmanacka av bekant slag, ett fridagshäfte samt en befattningsbeskrivning som man tydligen luras att kvittera ut. Befattningsbeskrivningen ”ska ge en övergripande bild av dina huvudsakliga arbets- och ansvarsområden. Det innebär att mindre arbetsuppgifter kanske inte syns i beskrivningen, trots att de är viktiga och betydelsefulla”.

I beskrivningen finns förarens samtliga ansvarsområden angivna, och den kompletta listan ser ut som följer:

ANSVARSOMRÅDEN

• Att framföra tunneltåget, samt
• Att ”vid ändstation gå igenom” tunneltåget ”för att söka efter kvarlämnade föremål och ifall sådana påträffas omhänderta dessa till de kan lämnas på anvisad uppsamlingsplats”.

Detta är alltså den fullständiga listan över tunneltågförarens två (2!) stora, viktiga, övergripande ansvarsområden. Dels att köra tåg, dels att omhänderta effekter som är så betydelselösa att deras ägare lämnar dem vind för våg. Vi undrar hur de små arbetsuppgifterna ser ut om dessa är de stora.

Lite längre ner i befattningsbeskrivningen kommer en uppräkning av tunneltågförarens befogenheter. Såhär ser hela den förteckningen ut:

BEFOGENHETER

• Att framföra tåget på ett tryggt och säkert sätt ”enligt grundbeställningen från SL”.

Nationalencyklopedin definierar ”befogenhet” som ”laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder”. Förarna har alltså rätt att framföra tåget tryggt och säkert, till och med laglig rätt. Vad grundbeställningen från SL går ut på har ingen talat om för oss, men vi har alltså rätt att följa den också. Om vi känner för det, vill säga.

James Bond har rätt att döda, vi har rätt att köra tryggt. Det klingar inte riktigt lika flådigt.

Varm choklad.

Hatbloggen hann knappt börja på torsdagen innan vi fick ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till – vid Liljeholmen kom en utbildare med två adepter och bad att få låna vårt tåg. Vi kunde naturligtvis inte säga nej till gröngölingarnas förväntansfulla uppsyn och lämnade ifrån oss tåget för ett par timmars sittande i mässen istället. Det skulle vi inte ha gjort. Just under denna tid bröt nämligen någon typ av kaos ut i Nybodahallen just i samband med eftermiddagsutryckningen. På plattformsskyltarna skyllde man de frånvarande extraturerna på strömlöshet i depån, men de ryktesfragment som nådde Hatbloggens öron talade om urspårning på hallgården.

Vid Telefonplan brann på eftermiddagen en godisautomat. Brandkåren larmades till platsen, trafikbefäl skickades dit med medgivande till utryckningskörning och tågen körde förbi stationen utan att stanna till följd av den kraftiga rökutvecklingen på utomhusstationen. Frågan är om det är ungar som har varit i farten eller om alla läbbiga godiskemikalier har självantänt. Bäst att inte utesluta endera scenariot på ett såhär tidigt stadium.

Vi har hört viskas om årets julklapp från arbetsgivaren, den ska tydligen vara under utdelning på andra banor. Vi vill naturligtvis inte förstöra överraskningen för någon genom att berätta vari julklappen består, men så mycket kan vi väl avslöja som att den inte fanns med i vår julklappsenkät häromveckan.

Signaturen Nicklas undrar på Metros insändarsida om det är förarna eller tågen det är fel på i kollektivtrafiken. ”I överfulla pendel- och tunnelbanetåg slungas vi passagerare hit och dit när tåget ömsom accelererar kraftigt, ömsom bromsar hårt. Det känns som om förarna totalt glömt bort att det är folk i vagnarna.” Den där glömskan är nog ömsesidig, för lustigt nog tycks trafikanterna ha glömt bort att det är folk som kör tågen också. Med tanke på att vi ständigt är spottade på, skrikna efter, föraktade och ignorerade, och med tanke på att trafikanter hela tiden tar sig rätten att ompröva våra beslut att stänga dörrarna eller underkänna tidtabellens utformning kan de omöjligen komma ihåg att de har med människor att göra.

Slutklämmen i insändaren är skojigast: ”Vissa t-baneförare kommer in till perrongen med fötterna på instrumentpanelen – var är säkerheten?” Hahahahaha. Om Nicklas kan prestera bara så mycket som en enda siffra som visar att förarens sittställning är avgörande för säkerheten lovar vi att lyssna på och ta till oss av kritiken.

"- Jag ser det snöar, jag ser det snöar...."

När halva Hatbloggen i morse skulle ta sig in till staden så verkade inte riktigt allt stå rätt till i Ropsten.... Det fanns inga tåg. Informationen som kom oss till del via högtalarsystemet var följande: -"För närvarande är det ingen trafik mellan Östermalmstorg och Ropsten."
Väldigt informativt!

Morgonens kaos innebar att kvällskopplingen ställs in. Inget tåg är där det ska vara, turen 16 som Hatbloggen har i 4 timmar, ska vara C20, men var just idag, Cx. Tur 8 åker omkring med C14 vagnar. Tydligen hade någon lagt ett cementblock på spåret och sen hade det varit något strömavbrott också. Det enda roliga på kvällen var jakten på de ungdomar som sprang på spåret vid Bergshamra.

DN verkar köra med gamla nyheter. På deras förstasida skriver de om SL:s snöövningar i Arvidsjaur. SL har ju övat där i flera år(och inte blir de bättre för det!) och är man en av Sveriges största dagstidningar kanske man skulle kunna hitta något mer aktuellt att skriva om på sin förstastida? Dessutom har det ju inte snöat i Stockholm på flera år.

Hatbloggen stötte ihop med Pierre Sandberg uppe på TX idag. Vi kunde inte låta bli att utbrista: -"Nämen, titta vad katten släpat in!"

Om du inte känner dig nöjd med din lön, så gå in på http://www.globalrichlist.com/ och se hur rik du är. Hatbloggen tillhör tydligen de 15% rikaste i världen, men säg inte det till Veolia.

Dunjackor och psykdårar.

När Hatbloggen lämnade Sätra anropade en trafikant oss via nödtalsenheten i tåget. Trafikanten var upprörd över att det fanns en mycket hotfull man i vagnen som spelade hög musik på sin radio(!?) och skrek åt trafikanten att gå av. Pliktskyldigt gjorde vi ett utrop i vagnen och kontaktade trafikledningen för att se om vi kunde få hjälp med att bli av med den påstådda psykdåren.

För en gångs skull kan man ju tycka att trafikanten agerade helt korrekt som kontaktade föraren via nödtalsenheten, inte genom att dra i nödbromsen eller att på eget bevåg ringa polisen. Men när trafikanten för åttonde gången anropade Hatbloggen önskade vi verkligen att det bara var snorungar som beställde kebab, som det brukar.

Istället fick vi höra på detta hela vägen till Norsborg:

-"Kan du inte thäga till onom, an thpelar radio jätteögt och thäger av jag thka gå ärifrån"

-"Vi ar thamma problem igen, kan du inte thäga till onom?"

-"Kan du inte vänta på vakter är?"

-"Varför vänta du inte på vakter är?"

När vi väl kom till Norsborg mötte fyra lingon till vakter upp och de hittade varken psykdåren eller hans radio.

Föraren till turen 43 ombads av trafikledningen att jobba en bit in på sin matrast för att kunna genomföra ett orderbyte på turen 6 i Norsborg. A på turen 43 påminde trafikledningen om att tåget hade haft problem under dagen och gått i systeminitierad nödbroms liiiite för många gånger. Men detta skulle inte spela någon roll. Bytet ägde rum och A fick mindre matrast. När nya turen 6 (gamla 43s vagnar) en timme senare var på väg till Östermalmstorg från Ropsten så total havererade tåget och orsakade ett 20-30 minuters stopp.

Antagligen är ju allt Tågias fel, som vanligt, men vi kanske kan dra lärdom av det här och låta förarna få sina raster och strunta i att trixa till det med vagnarna fram och tillbaka, det blir ju bara pannkaka iallafall.

När Hatbloggen körde turen 7 idag satt en lapp uppsatt i hytten. På denna lapp står det med förskriven text; Får Ej Gå Som Ledarvagn, Orsak, Vid frågor kontakta...
Men på just denna lapp var ordet Ej överstryket och så hade någon skrivit:
Får ej kopplas i Bända.

Hatbloggen funderade mycket på denna lapp, var ligger Bända?, är det en ort eller kanske en depå?, får tåget inte kopplas i någon speciell position?
Och varför har de använt en, får ej gå som ledarvagn lapp, när tåget får gå som ledarvagn men inte kopplas i Bända. Har Tågia inga andra lappar de kan använda för just detta ändamål?
Sen insåg vi att det lappen ville meddela oss var att vagnen inte får kopplas i B-änden.
Vi måste verkligen skicka Tågias personal på någon slags språkkurs, för det är en väldigt stor skillnad på Bända och B-ände.

Det har kommit till Hatbloggens kännedom att de som står och räknar trafikanter inte uteslutande gör detta endast för SL:s räkning.
Tidigare så skötte ju SL allt, tunnelbanan, trafikanträkningen, bussarna etc. Men som vi alla vet är det olika bolag som sköter olika delar nu. Numera anlitar SL ett bolag för att räkna resenärer och hur vi håller tidtabellen. Men även andra företag anlitar detta bolag för att b.la få ett underlag till den kommande upphandligen om Tunnelbanan. Det ryktas b.la om att vissa bolag vill få underlag för att effiktivisera dörrstägningen, slimma tidtabellen och sätta mer press och stress på förarna.

Eftersom ingen kan avisa dessa trafikanträknare då de har färdbevis finns inte mycket att göra, men vi förare behöver knappast assistera till vårt egen undergång genom att ange vårt tågs turnummer. Är de där på uppdrag av SL så kan SL gott ge dem en turlista och turnummret till tågen. Eller så kan de ringa trafikledningen. Och om ni skulle känna er taskiga när ni inte ger turnummret till dem när de så snällt ber er om det, så gör som Hatbloggen:

• Stäng dörrarna, stäng hyttdörren och åk.
• Ignorera dem precis som du ignorerar trafikanter som kommer springande.
• Säg bara nej.
• Eller tänk på att de står där och har tre dunjackor på sig och antagligen är psykopater, så känns det inte så jobbigt.

Julefrid.

Måndagen passerade i ett dis. Det var lungt. Tågen gick i tid. Trafikanterna var till och med trevliga(!!?). Det rådde någon slags för tidig julefrid i tunnelbanan. För en gångs skull tyckte Hatbloggen att det var skönt med lite lugn efter helgens utsvävningar. Ja okey, vi råkade ut för ett nödbromshandtag i Hallunda, men vad är det jämfört med det kaos som hade kunnat bryta ut!

Kopplingen kan man dock alltid lita på, om allt annat fungerar så är kopplingen vårt sista hopp!Växlarna inne i Mörby depån slutade lägligt att fungera så turen 15 fick köra till Nyboda istället. Turen 16 falerade totalt och det gick inte ens att omaktivera tåget. C20 är verkligen pålitliga. De fick igång tåget tillslut med reslutatet att inga högtalare, dörrsignaler eller utrop fungerade.

Hatbloggen hittade denna insändare i PunktSE:

"Hur får busschaufförer egentligen bete sig? Det går en buss utanför mitt hus varje morgon 7.13, men igår kom det ingen buss. Får det verkligen vara så att sex-sjuåringar ska stå där ensamma, blöta och inte kan ta sig hem? Deras föräldrar har åkt till jobbet och de har inga mobiler och inga hemnycklar. Får man verkligen göra så utan att säga till? De barnen hade ingenstans att ta vägen. Är det inte ni busschaufförer som ska ta hand om det här? Och hur kommer det sig att kommunikationen är så dålig? Anna."

Ja vad ska man säga, kanske är det föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn?
Hatbloggen skulle iallafall inte förvänta sig att busschaufförerna skulle göra det, men det är tydligen inte alla som har fattat det här med föräldrarskap och uppenbarligen inte heller vad kollektivtrafik innebär.

Julbordsdimman.

Återigen är det bevisat att om det är någon som vet hur man ska festa så är det onekligen tunneltågförare! Hatbloggen vann bowlingen över andra hälften av Hatbloggen och resten kanske vi kan hjälpas åt att minnas?

Crème de la crème.

Det är, som vi har konstaterat både en och två gånger, på morgnarna all action äger rum numera. På fredagsmorgonen var det fyrtio minuters stopp vid Hornstull sen ett tåg fullkomligt slutat fungera. Och vilket tåg? Just det, precis samma vagnar som satte stopp för trafiken vid Zinkensdamm redan på torsdagsmorgonen. Pålitliga vagnar!

Vi trodde att vi skulle få en släng av störningssleven på eftermiddagen också när samtliga signaler på Strömbron gick ner, men jippot pågick bara i typ tio minuter innan trafiken kom igång igen.

Nån har plockat upp porren från spåret mellan Hornstull och Zinken. Vi är vansinnigt nyfikna på vad övervakningsfilmen från Hornstull kan tänkas avslöja…

På kvällen gick okända gärningsmän in i sluthytten på U:s tåg och hällde surströmmingsspad på förarstolen som U sen satte sig på när han bytt körände i Fruängen. Det borde krävas nån typ av vapenlicens för att få köpa surströmming.

Förarbristen vid Liljeholmen är och har varit kompakt torsdag, fredag, lördag och söndag denna vecka. På fredagskvällen meddelade trafikledningen att personalledningen erbjuder ”hela jobb, halva jobb, kvartsjobb, timmar och minuter” för de förare som kan tänka sig att jobba extra på lördagen. Men varför denna desperata brist? Jo, dessa dagar går förarna på röda linjen på julbord, och just på lördagen går Liljeholmens crème de la crème (hosthost) och äter julmat och bowlar – Hatbloggen har redan börjat för-för-kröka…

För övrigt fyller Hatbloggen ett halvår nu i dagarna. Det tänker vi skåla lite extra för både ikväll och imorgon.

Porr under tåg (PUT).

Det blir alltmer uppenbart att morgonen är den nya kvällen – det är där det händer. Det är tydligen på morgonen de stora spektakulära trafikstoppen äger rum med buller och bång och fyrverkerier och champagnekorkar, medan vi på dagarna och kvällarna får dras med små fåniga störningar som inte gör nån glad. Dagens clou var, säger de som vet och var med, när J:s C6-tåg packade ihop vid Zinkensdamm. Det gick inte att köra från nån av körändarna, och efter ett långt och maffigt stopp fick man slutligen lufta ur bromsarna på tre vagnar och köra tåget tillbaka till hallen från vilken det kommit för inte så länge sen.

Visst hade vi småprylar på eftermiddagen också, men några kalasstopp blev det inte. Turen 20 fortsätter att vara turlistans enfant terrible, även om det inte sätter så djupa spår i själva trafiken. Vid flera tillfällen när M tryckte på snabbstarten (en knapp med vidhängande säkerhetsfunktion som ska se till att föraren inte kör mot rött vid avfärd från station, för oinvigda) rullade tåget originellt nog bakåt och inte framåt (vilket annars är den normala färdriktningen i tunnelbanan), så den handlingskraftiga trafikledningen bestämde sig föredömligt snabbt för att vid Liljeholmen byta ut det mystiska tåget mot det bakomliggande, turen 43, vilket också skedde. Turen 43 blev 20 och fick fortsätta i trafik, medan gamla turen 20 åkte upp i Nybodadepån för åtgärder. Så långt allt väl.

Problemet var bara att gamla 43:an, nya 20, bestod av C20-vagnar, men eftersom turen 20 ska parkeras i Mörbydepån och därvid måste delas i två hälfter för att inte blockera nödutrymningsvägen i depån måste turen trafiksättas med gamla vagnar, annars blir det knas. Okej, då får gamla 43:an rulla som 20 tills vidare medan gamla turen 20, de trasiga CX-vagnarna, rangeras om och lagas i Nyboda, var tanken. Omrangeringen och lagningen drog dock ut på tiden, och det rätt rejält. Det visade sig att det var fel på V7 och inte V8 som man först trott, man upptäckte en luftläcka som måste tas itu med, bakljusen i en ände var trasiga – och montörerna pratade och dividerade med varann så länge att U till slut, när det närmade sig avlösningstid, tog saken i egna händer och bytte glödlamporna till bakljusen själv. Men till ingen nytta, för då blev det strömlöst på depåområdet… Slutligen måste U ge upp och bege sig ner till Liljeholmen.

Istället blev en ny förare skickad upp till Nyboda för att iordningställa ett C6-tåg som kunde bli ny tur 20, medan den befintliga turen 20 (gamla 43:an, hänger ni med?) åkte omkring med en förare som måste till Mörby och en reserv som kunde köra hem C20-vagnarna till Nyboda. Det nya C6-tåget i Nyboda blev emellertid fördröjt av märkliga dörrfel, men kunde tydligen till slut lämna hallen för transport till Mörby, där det ställdes upp fem timmar efter att det första tåget gick sönder. Förvirrande? Absolut. Men rätt symptomatiskt för den verksamhet som pågår under marken…

Annars var torsdagen inte mycket att hänga i granen. Mitt på norrspåret strax norr om Hornstull låg (åtminstone fodralet till) vad som verkar vara en porrfilm. Det är ju fantasieggande på ett helt annat sätt än porr brukar låtsas vara. Hur hamnade den där? Varför?

Fantasieggande är också alla de spårarbetare som dräller omkring längs banan. Hur kan man tillåtas traska omkring i ett högriskområde när man är så uppenbart ointresserad av sin och andras säkerhet att man inte ens kan ge ordentliga tecken och signaler till tågförarna? Vi blir inte kloka på dem.

Kunden har aldrig rätt.

Det råder lite stiltje. Visst skulle vi kunna skriva om alla trafikanter som håller i dörrarna och skriker på oss, eller om de C6 vagnar som går sönder utan anledning och får tas ur trafik. Vi skulle kunna nämna att vi fick återställa två nödöppnade dörrar i Vårby Gård och att vi skällt ut en man som körde in sin barnvagn precis när dörrarna gick igen.
Men vi har ju redan skivit om detta, det är ju vår såkallade vardag att allt är mer eller mindre upp och ned vända världen, så vi orkar inte dryfta mer om saken, inte just nu iallafall.

I måndags var det en stor artikel i Metro om att antalet klämolyckor i tunnelbanan är jättemånga! Tydligen kläms folk när dörrarna går igen(kanske för att de i panik kastar sig in i tåget?) och återigen pekas vi förare ut som syndabocken. Vi undrar hur någon ens kan bli klämd när det både tjuter en signal och en röd lampa blinkar samtidigt som dörrarna börjar att gå igen. Många som anmäler till SL att de blivit klämda är citat " Upprörda över att föraren stängt dörrarna för tidigt." Nu är det faktiskt så att någon måste stänga dörrarna, vi slipper gärna, men misstänker att det skulle komma en hiskelig massa klagomål till SL om att trafiken stod still!

Idag hade en trevlig dam i Ropsten glömt sin påse på ett tåg. Precis som vanligt kunde inte kunden avgöra om hon hade åkt nya eller gamla vagnar eller vilken tid det rörde sig om. Som följd till detta fick alla tåg som kom till Norsborg kolla efter hennes påse.

Kunderna har en förmåga att tappa allt vett när de kliver in i tunnelbanan, och sen har de mage att klaga på oss!

Hatbloggen avskyr verkligen att köra CX. Men de ska ju bara vara i trafik fram till 2020 och vi förare kommer ju att avvecklas redan 2013, så om knappt 6 år slipper vi skiten!

Våra läsare tror att vi i år får boken: "Underjordens smultronställen - för oss som spenderar större delen av vår tillvaro under jord." i julklapp från Veolia.

Vi får helt enkelt vänta och se.

Flottans glada gossar.

Det är rätt fantastiskt vad vädret kan göra för humöret. När Hatbloggen gick till jobbet på söndagen var det med nästan lätta steg, eftersom det var typ fem grader varmt och blå himmel – det kändes nästan som vår. Fast det gick ju över, både vårvädret och det goda humöret, för snart grep hösten åter makten med kompakt svärta, små, äckliga, vassa regndroppar och elaka ungar. Borde det inte vara vykortsvackert med faluröda stugor, äppelkindade (snälla!) barn och tjockt snötäcke tre veckor före jul? Det skulle vara lag på det.

Förr var det olika priser på olika drycker (nämligen snabb- eller bryggkaffe med eller utan mjölk och socker, te med eller utan mjölk och socker, choklad, blåbärssoppa, cappuccino, espressochoc, chococrème och allt vad de heter) i kaffeautomaterna vid Liljeholmen, men för några år sen infördes ett enhetspris om 2 kronor. Nu har en hårresande femtioprocentig prishöjning skett – i smyg! Utan att någon yppat ett ord om saken har man smugit upp priset till 3 (tre!) kronor! Ingen dålig prisstegring! Visserligen behöver inte vi förare betala själva, eftersom arbetsgivaren håller oss med kaffenycklar laddade med 50 spänn åt gången, men nu måste vi ju ränna i trapporna upp till trafikexpeditionen för att byta nyckel en och en halv gång så ofta som tidigare! Galet!

När Hatbloggen passerade Mariatorget stod fyra käcka flottister på plattformen i sjömanskostym, och just innan de steg ombord på tåget slängde en av dem ner en snusdosa på spåret. Efter några ögonblicks betänketid hade vi jobbat upp så stor irritation att vi kunde gå in i vagnen och säga till om att de nästa gång skulle slänga sitt skräp i papperskorgen och inte på spåret, och plötsligt var flottans glada gossar inte så glada utan snarare valpaktigt ångerfulla. ”Ja, det ska vi göra”, viskade de med en mun, tittande upp på oss under lugg. Vilken besvikelse! Vi som hade hoppats minst på att de skulle komma in i hytten och ge oss kompanistryk. Det är på väg utför med försvarsmakten.

Röda linjen led svårt under den vanliga söndagssjukan: kompakt tristess. Bara några små undantag bröt den grå tystnaden, som när nåt dumpucko avgick från Mörby centrum fem minuter för tidigt i samband med övergången till kvartstrafik på kvällen. Och vad har vi att säga till vårt försvar? Tjaa… Att vi slutade läsa tidtabellen för flera år sen…

Kräks.

December började med regn, regn och ännu mera regn. I Bredäng föll regnet ned vågrätt, på andra stationer vände vinden precis när föraren stack ut huvudet för att stänga dörrarna, med ett jätteblött ansikte som följd. Rälsen var hal, snorhal.
Hatbloggen undrar hur bra de förarlösatågen kommer vara på att göra riskbedömningar vid inbromsning, och hur SL tänkt lösa problemet med de robotar som ska sköta dörrstängningen, de lär inte bara bli blöta i ansiktet, de kommer att rosta.
Dagar som dessa tycker vi att det är lika bra att påskynda utbytet av signalsystemet, göra inomhusstationer av hela röda linjen och införa de förarlösatågen tills december nästa år.

Hatbloggen tycker att när man börjar klockan 18 på en lördag så borde det vara rätt lite folk ute på stan. Så brukar det vara. Men inte idag, neeeeej för nu har alla butiker öppet extra länge och alla är ute och julhandlar och ska ta tunnelbanan med sina överfulla shoppingpåsar och då är det så härligt att köra omkring med korta tåg! Vid 20-tiden såg det ut som rusning vid 17 tiden (på en vardag alltså), det var helt galet!
Och folk är så dumma! Dumma som kossor, okey kossor är fina vänliga djur som idislar, men inte fan är de smarta! Vid T-centralen norrut kommer alla de som står längst norrut springande för att komma med tåget som står ungefär på mitten av plattformen. Men så fort de hunnit fram till vår hyttdörr och det första dörrparet så stannar de upp! Det bildas en kö på 50 pers som bara står och glor (eller idislar) för att komma in i första dörren, samtidigt som ALLA andra dörrar är lediga för inpassage! När Hatbloggen manar horden att ta plats, så blir vi utskällda för att vi citat: "måste ju låta folk hinna med!" slut citat. 4 minus som vi var (pga snorhalkan) stängde vi dörrarna och drog.

Att vinterkräksjukan gjort entré märks tydligt. Under vardagarna brukar det väldigt sällan dyka upp spyor men under hela veckan har det rapporterats in kräks till höger och vänster. Hatbloggens favorit var i torsdags då M anropade från tur 10 om en man först böjt sig över ena sätet och spytt ned det, för att lite senare böja sig ned och spy över ytterliggare ett säte. Att M uttryckte att han är trött på människor kanske inte är så konstigt, grabben har ju jobbat som tunneltågförare i 6 månader nu och då har man hunnit lära sig ett och annat om mänskligheten.

Morgonstund har guld i mund?

Hatbloggen är upprörd. Besviken. Känner sig lurad. Det har nämligen kommit till vår kännedom att det händer skojiga saker på morgnarna innan vi kommer till underjorden. Som på fredagen. Tydligen var det närmare en halvtimmes stopp på linje 13 på grund av ett gängslagsmål kryddat med obehöriga på spåret vid Vårby gård. På morgonen! Vad är det för människor som går ut och slåss på morgonen? Kan de inte hålla sig till kvällen, som vanligt folk?

Som om detta inte vore nog råkade dessutom N ut för ett (åtminstone för oss) spritt språngande nytt C20-fel. För att kunna öppna tågdörrarna måste man på röda linjen trycka på en permissivknapp och därefter på en av två knappar beroende på vilken sida dörrarna ska öppnas på. När man tryckt på permissivknappen ska normalt öppning medges på båda sidor av tåget, men när N kom till Gamla stan söderut och tryckte på permissivknappen medgav tåget dörröppning bara på höger sida – ut mot norrspåret. Man gjorde flera försök att omaktivera tåget och montör kom till platsen, men ingenting hjälpte; den enda bokstav som dök upp i den lilla dörrbokstavsrutan på skärmen var ”H”. Och detta alltså också på morgonen. Alltså, här har vi lyckats kapa åt oss tjänster som gör att vi är i tunnelbanan halva trafikdygnet, och så får man sånt här slängt i ansiktet.

Nå, vi hade ändå något att glädjas åt på fredagen, för Hatbloggen fick på betald arbetstid göra det den är bäst på: gnälla! Vi var nämligen på arbetsplatsmöte, och tillsammans med fem kolleger gjorde vi under 45 minuter vårt allra bästa för att klanka ner på toaletter, spärrvakter, körhytter, dörrlås, passerkort, trafikanter, chefer, Nyboda, rökning, snusande, vändtider, ordningsvakter, punktlighetsbonus och en hel del annat. Makalöst vad man hinner med på tre kvart! Mycket uppfriskande.

När P körde in vid Liljeholmen vid ett tillfälle idag smällde det till från tåget så rejält att trafikantpanik utbröt. Efter någon liten undersökning visade det sig att en av vagnarna krängt till och att den gula utvändiga lampa som indikerar att dörrarna är öppna hade slagits loss av plattformsgrinden med ett väldigt brak. Vi är inte helt på det klara med hur saken hanterades, men vi förutsätter att man tejpade tillbaka lampan med några röda ”Dörrparet avstängt”-klistermärken och fortsatte i trafik söderut.

Nån gång under fredagskvällen dök plötsligt bänkarna vid Masmo upp igen med vidhängande ungdomar och de sedvanliga rännilarna av kiss som löper mellan plattformspelarna och spåret. Vi befarar att det innebär att man ändrat sig och tänker låta stationen vara kvar. Trist.

Mitt i.

Påväg till jobbet idag läste Hatbloggen i sin lokala tidning mitt i söderort.
Där stod det i en liten notis att SL börjat installera ett spårlarm, som ska direktlarma förarna så fort någon är nere på spåret. Tydligen ska en orange lampa sättas upp vid infarten till alla stationer som ska tändas om någon eller något befinner sig på spåret. Hurvida larmet fungerar när någon är nere på spåret fast inne i tunneln, det förtäljer inte notisen.
Återigen blir vi som arbetar i tunnelbanan informerade om planerade förändringar och projekt via media och inte via vår arbetsgivare eller SL. Att det dessutom kommer från gratis tidningen Mitt i, som har en lika stor journalistisk intigritet som en ding ding värld, gör knappast saken bättre.

Turen 50 stod för allt äventyr idag, då tåget blev stående i Aspudden sen trafikanter dragit i nödbromsen eftersom inga dörrar i deras vagn hade gått upp. Tycka vad man vill om de för miljoner kronor ombyggda dörrsystemen på CX vagnarna, men bättre har vagnarna iallafall inte blivit.

Kvällen avslutades med kaos i kopplingen, som brukligt numera. I Mörby Centrum blev kopplingsövervakaren och en förare attackerade av en man som slogs och kastade glasflaskor.
I Norsborg klottrade kidsen som vanligt.

Till Hatbloggens förtjusning upptäckte vi idag att någon återigen tagit sitt förnuft till fånga och gett oss tågförare något att se fram emot när vi kör på linje 14. Tornet vid Telefonplan lyser igen!

14:220.

Visst hände det saker på onsdagen – tio minuters stopp här, sju minuter där, nåt vagnfel, nån ordningsstörning. Men på hela taget bara småprylar – och ändå! I princip alla tåg är sena, hela tiden, överallt. Femton, arton, tjugo minuter. Den enda vändbrygga som inte kom till användning för att reglera trafiken idag var väl Gärdet. Vi fattar inte vad som händer, varför är det totalkaos hela tiden? Regnet och snön? De tillfälliga hastighetsbegränsningarna?

Mesta totalkaoset stod hursomhelst turen 20 för. På väg mot Mörby dog tåget plötsligt vid Bergshamra. Det bara upphörde att fungera. Gick sönder. Stackars S försökte få igång det igen genom att trycka på å-knappen, ladda upp tåget på nytt, bryta körreläet, rucka på stolen samt slå med back-och-framomkopplaren, men till ingen nytta. Inget annat att göra än att utrymma skrället, byta körände och tuffa motspår tillbaka till Universitetet (röda linjens näst längsta tunnelsträcka) i 15 km/tim för vidare transport hem till depån.

Nu bestämde man sig för att göra ett annat tåg till ny tur 20, så K fick köra upp på Wallinbryggan vid Liljeholmen med sin gamla tur 52 för att vända och köra mot Mörby. Bara ett litet krux. Tåget gick inte att köra norrut. Klarsignalen lyste svart med sin frånvaro, den var och förblev borta. Slutligen tröttnade trafikledare B (”Det är fina tåg vi har!”) och skickade byteståget in i hallen. Kanske fick man slutligen ut en 20, men det sista vi hörde var att det tåg G skulle iordningställa i Nyboda för att fylla luckan saknade plombering till körreläet…

Vid Gamla stan fastnade under kvällen fyra norrgående tåg på gröna banan med dörrarna i plattformskanten, varför man beslutade att tills vidare köra förbi stationen och hänvisa till röda linjen. ”De får åka med våra fina tåg istället”, sa TL B, och kanske anar man en liten sarkasm nånstans djupt därinne.

I tunneln mellan Hornstull och Liljeholmen klarade sig på eftermiddagen en ung pundare med blotta förskräckelsen undan från att bli påkörd av flera tåg. Trafiken stoppades och radiobil beordrades (med medgivande) till platsen och alla förberedde sig på en långvarig historia, men redan efter nån minut anropade M och rapporterade att hon hade dragit upp grabben i sin hytt och nu rullade söderut, men att hon ville ha väktarassistans vid Liljeholmen. Vem behöver trafikbefäl, polispatruller och ordningsvakter när man har M?

För andra kvällen i rad hade fyra festglada herrar dukat upp med förfriskningar (= öl) och slagit sig ner i det annars i princip alltid öde vindskyddet i Axelsbergs södra ände. Mysigt ställe de valt, kan man tycka, men vad vet vi, de kanske bedriver nån typ av svartklubb där det är minst troligt att tillståndsmyndigheter, krogkommissioner och poliser hälsar på.

Vi tror att det var ganska kallt på onsdagen, men säker kan man inte vara, för sen de digitala termometrarna vid i tur och ordning Gärdet, Örnsberg och nu Slussen slocknat återstår inga alls längs röda linjen. Man får liksom gissa själv numera.

Masmo.

Mitt på tisdagen gjorde en full man i täckjacka en bisarr turné längs röda linjen. Det började med att J anropade från Gamla stan om att det låg en karl på spåret framför hans tåg. Efter några ögonblick meddelades att den uppenbart överförfriskade herren fått hjälp upp på plattformen och nu stod och talade med vakter varpå J kunde rulla fram till plattformsänden, utväxla trafikanter och köra vidare söderut. Men bara ett par minuter senare anropade J igen, den här gången från Zinkensdamm. Det visade sig att täckjacksfylleristen åkt med tåget och raglat av vid Zinken, och nu stod det inte på förrän han än en gång låg på spåret och sprattlade. Tågtrafiken stoppades och fyllan räddades åter upp på plattformen där han nu bevakades av trafikbefäl tills polis kunde komma och föra bort honom – vilket var bra, annars hade han med all säkerhet betat sig vidare söderut längs banan, station för station. Hatbloggen förutsätter att det är nån sorts rekord att hinna ligga på två olika spår inom typ fyra minuter.

Trafikledningen tillkännagav på eftermiddagen att man kallat in en särskild kemist för att ta bort alldeles extra avancerat klotter vid Masmo, och att denne väntas anlända på torsdag. Kanske vore det en god idé att samtidigt låta kemisten ta itu med allt det kiss som vid det här laget trängt så djupt in i plattform, pelare, spårområde och rentav själva berget att (förmodligen) hela bygden luktar urin. Om det inte redan är för sent för en sån räddningsaktion, vill säga.

På tal om Masmo noterar vi att bänkarna försvunnit från stationen, kvar är bara metallfästena mitt på plattformen. En möjlighet är ju att träet slutligen frätts bort efter flera års kissmarinad, men troligare är väl att det är ett försök att avhysa de stora, sysslolösa (och tydligen kissnödiga) horder av ungar som sitter, hänger, står och ligger på bänkarna dagarna i ända. Hatbloggen applåderar initiativet och föreslår att man i nästa steg tar bort hela stationen.

Julklappsenkät.

Enkäten om vilken linje som är värst på bana 2, vanns, till Hatbloggens stora förtret, av linje 13.
Vad ska man säga, kidsen i Vårby gård skrämmer mer än kostymklädda idioter vid Tekniska.

Hur som helst så har vi en ny enkät ute nu om julklappen från vår kära arbetsgivare. Denna julklapp brukar alltid vara förmål för mycket ilska och diskussion. De senaste åren har den faktiskt blivit riktigt bra, men i Hatbloggens begynnelse blev vi dock bortskämda med Connex egenhändigt producerade böcker!
Rösta och för en diskussion om detta genom att lämna kommentarer till det här inlägget. Om någon vecka får vi se om något av Hatbloggens alternativ infriades.

Skynda långsamt.

De tillfälliga hastighetsbegränsningarna verkar frodas i vintermörkret eftersom de växer upp som svampar. På måndagseftermiddagen hade de vid det här laget välkända i Fruängen och Sätra fått sällskap av nya vid Ropsten, Masmo och Fittja – vissa korrekt skyltade, andra inte. Att hålla ordning på alla olika hastighetsbegränsningar börjar bli rena heltidsjobbet, så kanske vore det bättre att en gång för alla smälla upp skyltar om 20 km/tim vid utfart från samtliga ändstationer, så är hastigheten åtminstone enhetlig längs banan.

Det märks att det lackar mot jul när trafikledningen börjar efterlysa kvarglömda julklappskassar på tågen.

Den som har hand om ITV-skärmarna (de monitorer där förarna ska kunna övervaka dörrstängningen vid svängda och folkrika plattformar, för oinvigda) verkar senaste veckorna ha fått i sig lite för mycket kaffe eller nåt, för plötsligt dyker mängder av nya teveapparater upp i superbreda, superinglasade arrangemang så till den milda grad att det här och var råder rena trängseln i taket (Liljeholmen norrut…). Bra initiativ, men hade det inte varit smart att satsa på nåt modernare när man ändå håller på? Plasmaskärmar? Bredbild? Kanske digitalt? Och när kommer dörrstängningen i HD?

Hatbloggen noterar att droppskydd har monterats ovanför förarhyttsdörrarna på C20-vagn 2095 – men varför bara där? Det blir ännu försmädligare att stå i nederbörden och stänga dörrarna med iskalla droppar rinnande längs ryggen när man vet att mellanvagnen är utrustad med droppskydd.

Under eftermiddagen och kvällen målade några kreativa små liv ner flera tåg, bland annat ett som Hatbloggen körde. När vi passerade Slussen stod en dumflinande, finnig slyngel och fotograferade tåget för att kunna visa upp sitt verk för sina finniga slyngelkompisar, men just ett blekt fotografi lär ju knappast göra målningen riktig rättvisa. Vi hade god lust att ta gossen i nackskinnet och gnugga det pubertetsfjuniga ansiktet mot den nermålade tågsidan, så hade han verkligen haft nåt att visa sin förstummade vänkrets, men vi lyckades nätt och jämnt motstå impulsen. Förmodligen lika bra.

Bland andra Metro berättar att röstaktrisen som i åtta år gjort stationsutrop och liknande (”Mind the gap”) i Londons tunnelbana, Emma Clarke, fått sparken sedan hon på sin hemsida hånat trafikanter. Tjurigt av arbetsgivaren, tycker Hatbloggen. Hoppas att SL inte får några idéer, om nu någon av deras anställda skulle råka uttrycka sig lite rått på nätet om trafikanterna i Stockholm…

Strömbron.

På torsdagen buggade Hatbloggen sig själv i ett intressant statistiskt experiment för att ta reda på vilka som är de vanligaste meningarna man säger som tunneltågförare. Föga förvånande visade det sig att det är dörrstängningsrelaterade fraser som dominerar (nämligen ”Se upp för dörrarna!”, ”Dörrarna stängs!”, ”Släpp dörrarna!”, ”Men släpp nån gång då!”, ”Nej, det kan jag inte”, samt ”Det kan du vara själv!”). Lite mer överraskande var den sjunde vanligaste meningen, ”Jävla förbannade jävla brojävel!”, som vi skrek rätt ut i luften mellan två och åtta gånger varje gång vi körde över Strömbron. Den där bron kan aldrig vara bra för förarnas mentala hälsa med alla sina L-fällningar (och särskilt norrut, där nerförsbacke och duggregn är en vinnande kombination) – när får vi ett skyddsstopp på den?

Pyttipanna.

Mastodontstoppet på linje 13 var såklart gårdagens stora grej, men det finns lite rester att ta vara på i nån sorts bloggpyttipanna. För även sen man fått ordning på trafiken fortsatte trafiken att vara i oordning – precis som vanligt. Inga fler jättehändelser inträffade så länge Hatbloggen var på jobbet, men det var hela tiden så lagom mycket kaos att radion gick varm och tåg fick köa och vändas i förtid över hela stan.

I tunneln på väg ut från Ropsten blev ett tåg stående en stund med ett krånglande dörrpar eller nåt i den stilen, vid Danderyds sjukhus tog inte T:s bromsar som de skulle med utrymning och försiktighetskörning genom stan som följd, och vid Östermalmstorg vände man ett tåg på plattform 2 istället för på bryggan, vilket resulterade i viss köbildning. Det är bara precis så mycket att man aldrig någonsin kan slappna av.

Om det blir bråk vid Fittja eller om man har en stökig fylla vid Norsborg får man alltid besked om att vakter kommer inom nån halvtimme eller att de möter upp vid Bredäng (”Nej, förresten, de kommer först vid Liljeholmen”, ”Eller nej, nya bud, de kommer vid Slussen”, ”Nu har man ändrat sig, stå kvar när du kommer till T-Centralen så kommer vakterna där”, ”Trygg-c ringer och säger de ska försöka hinna till Ropsten innan du avgår söderut”…), men på onsdagen anropade en förare och rapporterade att det låg en sönderslagen ölflaska på plattformen vid Karlaplan, och när Hatbloggen passerade en stund senare stod sex (6!) lingonfärgade ordningsvakter och bevakade flaskan. Det ger en intressant inblick i prioriteringssystemet på Trygghetscentralen.

Slutet.

Samtidigt som SL håller på och fjantar runt med det misslyckade SL acess, går trafiken under.
Kanske är det dags för SL att omprioritera? Istället för att hålla på med kosmetika så borde de ta och sattsa några miljarder på att få trafiken att faktiskt fungera.

Det tog Hatbloggen över en timme att ta sig till jobbet sen en omformare gått sönder mellan Axelsberg och Mälarhöjden. Omformarna styr strömmen till signaler och växlar, och när den inte fungerar förlorar trafikledningen kontrollen över tågen, vilket är mindre bra.
All trafik mellan Sätra och Liljeholmen ersattes med buss under drygt två timmar. Hatbloggen tog ersättningsbussen från Sätra, kön av människor som väntade var ungefär en kilometer lång och det tog 40 minuter innan vi lyckades komma in i och åka med en buss.

Hur kommer det sig att det är såhär var eviga dag? Är det inte växelfel, så är det brand, vagnbrist eller kod röd som ställer till det. Och det är inte det att förarna eller trafikledningen inte gör sitt yttersta för att få saker att fungera, men vad spelar det för roll att du anstränger dig för att ligga i tid, när du ändå får tågkänning eftersom signalsystemet är utnyttjat till max, och du har en gammal konservburk framför dig som kör i slowmotion men som ändå inte får trycka på Å-knappen för det har inte gått tre timmar än och ingen vill ta risken att tåget ska självantända och explodera i tunneln!

Det är inte roligt längre. Lever vi i Sverige eller i ett U-land?
De scener som utspelade sig vid Sätra, desperata människor som gör allt för att hinna med överfulla ersättningsbussar, liknade det kaos och våldsdrabbade Brasilien. Och hur mycket Hatbloggen än må älska sitt Brasilien, så vill vi helst inte se att Sverige går samma väg.
Den enda tröst vi har är att vi, tillskillnad från trafikanterna, får betalt för att vara på plats. Den dag Hatbloggen slutar och börjar på en normal arbetsplats, den dagen skaffar vi både körkort och bil, för tunnelbanan, vet vi alldeles för väl, kan man inte lita på.

November: oktober.

Alla vi som trodde att lövhalkefärgkoderna pensionerats för gott fick svar på tal på tisdagseftermiddagen när kod gul gjorde den mest överraskande comebacken sen den älskade ex-häcklöperskan Ludmila Engqvist bestämde sig för att bli dopad och hatad vinteridrottare. Vi får väl se om kod gul går samma trista öde till mötes.

Ett tag nu har 1980-talsinfluenser påverkat modet, och i söndags gjorde Dagens Nyheter gällande att 1990-talet är över oss igen (Spice Girls har återuppstått, borgarna regerar på nytt, cykelbyxorna tar revansch, Robyn toppar åter listorna…). I tunnelbanan pågår en liknande trend: Med återuppväckta färgkoder och lukten av brandrök börjar november 2007 kännas oroväckande mycket som oktober 2007.

När Hatbloggen vände i Norsborg i eftermiddags kom en trafikant fram och frågade om hon fick köpa en cigarett, men vi röker ju (dessvärre) inte. I dessa tider, när SL desperat försöker dra in extra stålar med bland annat godisautomater på plattformarna, vore det kanske inte så dumt att utrusta förarna med några ciggpaket och chokladrullar och karamellstrutar som vi kunde kränga medan vi byter körände eller stänger dörrarna (eller inne i vagnarna under längre stopp).

Den tillfälliga hastighetsbegränsning om 20 km/tim infart Fruängen som suttit uppe ett tag har plötsligt inskränkts till att börja gälla vid norra plattformsänden – alltså där man redan automatiskt tuffat fram i 15 km/tim en stund. Vi förstår ju att syftet är att man ska bromsa in mjukt och undvika automatisk summerinbromsning, men nog var skyltningen som var gjord ett par hundra meter före stationen mer logisk (och mindre uppskattad…), eftersom den gällde en sträcka där man kunde fara fram i högre hastighet en den som begränsningen påbjöd. Det känns som att den nya skyltningen vänder sig till tåg som körs med urkopplat HS, men de är ju så otroligt få.

I en reklamkampanj i tunnelbanevagnarna har Forum för levande historia på sistone puffat för sin utställning Spelar roll genom att krasst påpeka hur liten sannolikheten är att nån som blir åskådare till bråk i tunnelbanan ska gripa in. En annan pågående kampanj (för förkylningsmedicin eller nåt i den stilen) berättar att 25% av de
650 000 trafikanterna i tunnelbanan en vanlig dag inte tvättat händerna det senaste dygnet och att 20% av de 350 resande i en fullsatt rusningsvagn är småbarnsföräldrar. Det känns verkligen utomordentligt bra att komma till jobbet och få skrivet på näsan med mycket stora bokstäver exakt hur otrygg och ohygienisk ens arbetsmiljö är.

Tunnelcentralen.

Att det råder personalbrist på röda linjen är ingeting nytt, det är snarare ett normaltillstånd. Senast vi hade överskott var någon gång under 2004 då de såkallade connexvärdarna försvann och folk omplacerades till höger och vänster. Men sen dess har det varit brist. Det saknas så många förare att vår arbetsgivare söker dispens för att låta vissa få jobba mer övertid än de 200 avtalade timmarna. Elever som uttrycker en önskan om att få en till praktikdag(då deras enda praktikdag betod av koppling efter att alla tåg eleven skulle ha kört, drogs in pga vagnfel) får blankt nej med hänvisning till akut brist.
Därför blev Hatbloggen lite fundersam då den nåddes av nyheten att en kollega som gått och sagt upp sig pga nytt arbete, men som ville stanna kvar och jobba någon gång då och då (det är ju så kul att köra tunnelbana, den kompetensen vill man gärna inte förlora!) fick svaret: "Nej vi utbildar så många förare nu så det kommer inte att behövas...:"
Veolias vägar äro virriga men vi slutar aldrig att förvånas över den konsekventa inkonsekvens som råder.

Hatbloggens källor från blåa linjen meddelade att de hört att vi på röda linjen har problem med våra C20 vagnar. Problem, är som ni alla vet, ett understatement.

Rusningen fortlöpte tillsynes problemfritt fram tills det var dags för sista rycket att verkligen ställa till det vid 19 tiden, då stackars P på turen 56 blev stående i tunneln infart Östermalmstorg norrut, med kontra signal.(röd lampa som b.la indikerar öppna dörrar).
Det är verkligen en förares mardröm, att behöva hoppa ned från den gamla konservburken och sen gå i tunneln till den aktuella vagnen, kämpa sig upp och försöka åtgärda problem och sen göra om hela proceduren och ta sig tillbaka när allt är fixat. Hatbloggen blev stående vid T-centralen men P var snabb och det tog max 5 minuter. Men säg den lycka som varar, T-centralen söderut var det dags igen då någon trafikant drog i nödbromsen efter att 56:an lämnat stationen då hennes väninna inte hunnit med. P var alldeles svart i ansiktet sen när vi mötte honom i mässen. Vi borde verkligen få något slags lönetillägg för att traska i tunnlar och klättra på tåg.

Hatbloggen funderar på att byta namn till tunnelcentralen, lite som TT, fast för tunnelbanan. Vart vi än går så kommer det någon springandes efter oss med nyheter. Idag var det trafikbefälet som ville ge oss smaskiga detaljer kring ett stopp vid Bergshamra, men hans och montörens utryckning blev inte så lång, ett varv runt parkeringen i Liljeholmen räckte, så var tåget på rull igen!

Söndag före lön.

Följande inträffade på söndagen:

• Affischklistrarna sittstrejkade inte på Strömbron.
• En galen karl löpte inte amok med en slagborr vid Bredäng.
• Vid Tekniska högskolan brann inte ett relärum med tusen röda signaler som följd.
• Glädjerusiga bandysupportrar nödöppnade inte samtliga dörrpar på ett tåg vid Zinkensdamm.
• Det infördes inte totalt bromsförbud på yttersträckor sedan det fallit 314 mm snöblandat regn på en timme.
• Tunnelbelysningen började inte blinka psykedeliskt stroboskopaktigt.
• Inga stora sprickor uppstod på bron mellan Danderyds sjukhus och Bergshamra.
• Växlarna förfrös inte vid vare sig Ropsten, Fruängen eller Norsborg.
• Katastrofportarna söder om T-Centralen drabbades inte av kortslutning och stängdes helt omotiverat.
• Alla rulltrappor bytte inte plötsligt riktning.
• Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5) höll inte inflyttningsfest i sin nya lya i tunneln söder om Midsommarkransen.
• Ett rangeringståg spårade inte ur mitt över korsväxeln i Nyboda, varför ingångstågen fick parkera på vändbryggor över hela banan.
• Klottrarna gjorde inte en simultan attack på tågen vid Fruängen, Norsborg och Ropsten.
• I Mörbydepån snubblade inte en kollega på bryggan vid spår 4, bröt benet och blev liggande ett halvdygn tills trafikledningen upptäckte att vederbörande inte skrivit ut sig och skickade radiobilen att leta.
• Trafikanterna tog inte upp en spontan demonstration vid Slussen till stöd för vardagens osedda hjältar, tunneltågförarna.
• Polisen begärde inte förbikörning av Liljeholmen sedan Konsum rånats, så att alla avlösningar mellan 16.21 och 18.38 sprack.
• Radiosystemet fick inte fnatt och tog in flygledningen vid Arlanda istället för trafikledningen vid Liljeholmen.
• Inget annat heller. Överhuvudtaget. På hela dagen.

Värsta linjen?

Okej, så Zinkensdammsbryggan är, enligt vår enkät, röda linjens obehagligaste vändbrygga. Med tanke på de vansinnigt obehagliga spökfel den är behäftad med är resultatet inte alls överraskande. Många av oss har kunnat intala sig att det man uppfattar som ljudet av steg strax bakom en bara är en hörvilla, nån sorts akustisk effekt i luftrummet mellan brygga och berg, men efter att bland kommentarerna till enkäten ha läst berättelsen om det skäggiga huvud som plötsligt stack upp från under bryggan kommer åtminstone Hatbloggen att hädanefter gå inuti vagnarna vid byte av körände. Måtte vi aldrig tvingas dit med gamla vagnar!

Axelsberg börjar verkligen märka ut sig. Inte nog med att den är röda linjens näst äckligaste station – där ligger också röda linjens näst obehagligaste vändbrygga. Av motiveringarna att döma beror det främst på att man i princip är ute och svajar på söderspåret när man byter körände där, men möjligen kan också nån typ av tunnelbanemonster härja i trakterna, vilket låter klart obehagligt. På tredje plats återfinns Östermalmstorgsbryggan, där man är instängd som i en säck. Den nerkissade Wallinbryggan vid Liljeholmen är fjärde äckligast, och på delad femteplats hittar vi Tekniska högskolan (utan motivering) och (den inofficiellt och bara medelst motivering bland kommentarerna framröstade) Gärdetbryggan.

Nästa enkät är mindre komplicerad, åtminstone vad gäller antalet svarsalternativ: Vilken är den värsta linjen på Tub2 – linje 13 eller linje 14? Motivera gärna i kommentarer till detta inlägg.

SL goes Hatblogg.

På lördagen tjänstgjorde A vid den ständigt underbemannade lokalvården – tills också han beordrades därifrån för att köra tåg istället. Hursomhelst berättade han att han städat inne hos trafikledningen och därvid träffat på dammråttor som var så stora att han trodde de skulle käka upp honom, och så hade det blivit eftersom ingen hade städat där ”på ett par dagar”. Alltså, vad pågår där inne? Kuddkrig? Torktumling?

Har man inga besvär så får man hitta på några. Vid Vårberg hjälptes på eftermiddagen ett föräldrapar åt att lyfta ombord sin barnvagn på Hatbloggens tåg, en i varje ände av barnvagnen, ungefär som man bär sig åt för att ta sig ombord med vagn på bussar. Det rör sig om nån centimeters höjdskillnad mellan tåg och plattform, så man frågar sig vad det var för monsterbarn de fraktade runt.

Från Stadion anropade A (just det, lokalvårds-A slår till igen…) och frågade om nån typ av evenemang pågick ovan mark, eftersom det var så väldigt mycket folk på plattformen. Det visade sig att det var Stadium Winter Jam som avhölls, så trafikledningen bestämde sig hastigt och lustigt för att ställa in frånkopplingen på linje 14. Spektaklet tycks ha gått SL förbi, eftersom det inte var några evenemangståg utkommenderade, eller så trodde man att folk var fullkomligt ointresserade av jippot, men allvarligt – det var ju fritt inträde, så det var ju naivt tänkt.

Vid varje station borde det finnas vakter som står beredda att föra trafikanter som håller upp dörrarna för att röka klart sina cigaretter till avvänjningskliniker. Det är ju tragiskt att det finns människor som är så nikotinberoende att de blir dumma i huvudet.

Lördagens skojigaste trafikhändelser – ett C20-sammanbrott vid Zinkensdamm, om vi är riktigt underrättade, och nån typ av ungdomsupplopp, om vi förstod saken rätt, – tycks ha inträffat antingen innan Hatbloggen började jobba eller när vi hade långrast. Vi måste verkligen sluta sova och dricka kaffe, man missar så mycket.

På sin hemsida listar SL de tio dummaste och jobbigaste trafikantbeteendena – underhållande läsning som man bara kan nicka instämmande till. Välkommen till gnällbranschen, SL, visst är det skönt att klaga?

Glosjukan.

Återigen har SL bevisat sin totala brist på att veta vad som sker i tunnelbanan. Under fredagen sattes det upp ett nytt insruktionsmeddelande till förarna om att vi fram till klockan 11 på dagarna ska göra utrop på de större stationerna(T-centralen, Slussen, Östermalmstorg) och uppmana trafikanterna att ta med sig sina tidningar! Tydligen räcker det inte att ibland låta det super uppdaterade meddelandet:
"Var vänlig och ta med din metrotidning vid avstigning, tack!" rulla, utan nu ska vi stå där som några mähän och instruera trafikanterna att ta med sig tidningen. Detta är alltså till samma trafikanter som inte lyssnar på oss när vi ber dem att släppa dörrarna, att vänta på nästa tåg som ligger precis bakom eller att sluta röka på inomhusstationerna. Med tanke på hur mycket trafikanterna lyssnar på oss, de hör ju förfan inte ens när vi säger -"se upp för dörrarna, dörrarna stängs!" så lär ju det här nya SL påfundet göra underverk!
SL hävdar dessutom att det är en brandrisk med många tidningar i tunnelbanan. Detta tog dem ungeför 10 år att fatta, halleluja!

Vi vet inte om det kan vara så att Hatbloggen är exeptionellt snygg(eller ful?) men trafikanterna glor. Det verkar inte bättre än att de har någon slags tunneltågförarfascination!
En man vid T-centralen stoppade upp rulltrappan för att han var upptagen med att stå och glo fascinerat med öppen mun på Hatbloggen. I Vårby Gård var det två trafikanter som höll på att missa utgången för att de var så upptagna med att glo. Folk verkar ha fått i sig en rejäl portion blängsylta med glosås och tittpotatis.

Fredagen var tråkig tråkig tråkig, förutom stackars M som hade alla tänkbara fel på sina dörrar, på alla tåg han körde. Men någon måste ju se till att tågen tas ur trafik.

Fredagen avslutades på tur 9, på väg hem, då total bråk utbröt vid Skärholmen. När man kör så är man sällan mitt inne i bråket, man trycker vid hytten och kollar om man kan stänga dörrarna. Men att sitta som trafikant i vagnen, när folk börjar veva, det var en ny och obehaglig upplevelse.

Nyckelgyckel.

Kidsen blir verkligen bara mer kreativa för varje dag som går. På torsdagen gick man vid minst två tillfällen, liksom man gjorde tidigare i veckan, in med tågnyckel i mellanhytterna på olika turer och levde rövare med besvärliga stopp som följd. Att nycklar är på drift är väl iochförsig ingen nyhet, men det var länge sen de användes till att ställa till problem. Så, vad göra åt saken? Att byta ut låsen på samtliga vagnar skulle kosta multum, så vi föreslår att man helt enkelt kletar igen dem med tuggummi och avbrutna tändstickor och låter förarna öppna hyttdörrarna med nödöppningsmekanismen under vagnarna istället. Både enkelt och billigt!

Dessa nya metoder att vandalisera och förstöra trafiken gör att man nånstans uppskattar de ungar som jävlas på de gamla hederliga sätten. Man blir nästan lite tårögd när man hör hur de drar i nödbromsen och nödöppnar dörrarna, som på M:s tåg vid Alby, eller klottrar ner ett tåg i Norsborg, som lite senare ikväll. Det känns liksom oskyldigare på nåt sätt. Nästan rart.

När Hatbloggen passerade Stadion tre minuter försenad under eftermiddagsrusningen kom en man springande just som vi stängde dörrarna. ”Vänta, vänta, vänta, vänta, vänta, det är jätteviktigt att jag hinner med det här tåget!” skrek han. ”Då skulle du varit här för fyra minuter sen, gubbe”, svarade vi. Inte. Såklart. Men vi tänkte det medan vi såg likgiltigt på honom och stängde hyttdörren och åkte iväg. Vad han tänkte vill vi inte veta.

På förstasidan av senaste numret av Hatbloggens lokaltidning, Mitt i Lidingö, lyder huvudrubriken ”Bottenbetyg för vården av äldre”. Herregud, hur kunde det bli såhär? Sänk genast skatten ytterligare, så ordnar det sig nog.

Spökfel?

Under eftermiddagsrusningen sprang det enligt uppgift trafikanter på spåret söder om Bredäng. Den stackars trafikanten var på flykt undan biljettkontrollanterna, somliga riskerar hellre sina liv än betalar 1200kr i avgift. Trafikledningen bad tågen att ta det försiktigt(köra i max 20km/h) och avsyna spåret, trots att vakterna sagt att de sett personen i fråga springa söderut på spåret mot Sätra.
I Trafiksäkerhetsinstruktion för tunnelbanan(TRI TUB), som är vår bibel och ledstjärna, står följande att läsa om obehöriga på spåret:

§19.4"... Har annan person än förare rapporterat om obehöriga på spårområdet skall TL stoppa tåg på berörda spår. Spårområdet skall undersökas innan tågtrafik återupptas. Avsyning får efter TLs bedömning ske med tåg, sth 20km/tim. Vid rapport om obehörigt spårbeträdande skall TL snarast underätta polis eller ordningsvakt."

Trafikledningen gör ingenting fel när de låter tågen avsyna spåren, men frågan är om trafikledarna verkligen kan göra den bedömingen. Det är mörkt ute och någon är nere på spåret, tänk om föraren kör på personen eller upptäcker att nån annan redan gjort det?
Varför ens ta risken när man faktiskt kan göra så som TRI TUB också säger, och stoppa all tågtrafik?
Under de sammanlagda 10 år som Hatbloggen arbetat i tunnelbanan har vi aldrig någonsin varit med om en trafikledare som faktiskt stoppar trafiken när någon befaras vara nere på spåret. Kanske är det praxis, eller så kostar det helt enkelt för mycket med en tunnelbana som står still.

Som våra läsare så fint uppmärksammat så verkar SL helt ha tappat kollen! Sen all trafik började skötas av andra företag åt SLs räkning, så verkar SL inte ha en susning om hur saker och ting fungerar,och att tåg faktiskt blir sena när de ombeds att köra i 60km/h istället för 80.
Nu säger alla att kod grön gäller, men frågan är om det ens är korrekt att använda kod grön, nu när kod systemet verkar ha fått direktiv om att självförstöras.

C20 förfall fortsätter och Hatbloggen undrar vad det ens är för vits med att kunna köra i 80km/h när tågen inte längre kan det? Tidigare när vi fick felkoder om hastighetsbegränsningar till 70km/h så kunde vi rulla bort det efter ett par stationer. När det inte funkade med att rulla fick vi omaktivera hela tåget. Nu funkar det inte med att omaktivera, felen kvarstår, och kanske är det så att det som från början var "spökfel" nu faktiskt blivit riktiga fel?

Hemligt nummer.

På tisdagen rapporterades Jesus (eller åtminstone en trafikant som var lik densamme) åka omkring längs linje 13 och stiga av vid Vårby gård. Enligt uppgift inkom trafikantklagomål mot mannen, men det framgick inte om han verkligen gjort nåt eller om han bara provocerade genom att uppväcka döda, förvandla vatten till vin och se typ from ut.

Flera förare anropade trafikledningen i snövädret och meddelade att det var ruskigt halt på yttersträckorna, men TLC vägrade styvnackat utfärda kod gul – det var kod grön och skulle så förbli! Om vi förstod saken rätt har det inkommit synpunkter på att man tidigare varit så generös med kod gul och kod röd, och med en ny, mer avslappnad attityd försöker man uppenbarligen överlåta till förarna att använda de kunskaper och det förnuft vi kan förväntas besitta. Heja, TLC, säger Hatbloggen.

Som ett brev på posten kom såklart snöbollskastningen mot förare och frontrutor igång igen. Det är inte utan att man önskar att de små busfröna skulle våga sig ut på den glashala vita linjen i sina slätsulade sommarskor.

Från den 10 december kommer SL:s kundtjänst att ha öppet dygnet runt, vilket låter som en god idé. Kruxet är bara att man inte kommer kunna nå den på dess vanliga nummer, 600 10 00 – ett nummer som är väl inarbetat, som många lagt in i sina mobiler och som en del av oss rentav kan utantill. Istället ska man ringa
555 925 15, ett av de mest oregelbundna nummer det går att tänka sig. Kanske är 555 riktnumret till Mumbai eller Riga, där man kan tänka sig att callcentret kommer att ligga, men troligare är väl att de hoppas att ingen ska komma ihåg numret så att de slipper bli störda hela nätterna.

Tunnelbanans Bermudatriangel.

Efter några kalla dagar med fullkomligt livsfarligt hala vita linjer längs utomhusstationernas plattformskanter har man spritt ut ett typ decimetertjockt lager grus som ska göra det lite mindre farligt att vistas på stationerna. Vi får hoppas att folk kan hålla sig på fötterna i det grustag som röda linjen blivit.

Den senaste tiden har man i princip varit tvungen att dricka vatten ur sina kupade händer i mässen vid Liljeholmen eftersom det rått en skriande brist på engångsmuggar (och nåt bofast porslin finns såklart inte, det har väl gått samma väg som besticken). Från lokalvårdsfronten rapporterar nu J att bristen berott på att man beställt sex kartonger engångsmuggar från leverantören, men att denne bara hade tre kartonger i lager när beställningen gjordes och av nån anledning vägrade skicka en enda mugg innan en komplett order kunde levereras. Intressant policy – inga muggar är bättre än några muggar. Kanske nåt för tunnelbanan att ta efter? Ingen trafik förrän samtliga turer rullar.

I mässen utbröt på måndagseftermiddagen en livlig diskussion om syftet med högra bröstfickan på den nya uniformsvinterjackan – den är nämligen mycket smal och mycket lång på höjden. En hel del (rätt snuskiga) förslag framkastades innan man lyckades enas om att den troligen är till för att bära omkring linjaler i. Och vad ska man med linjaler till när man kör tåg? Jo, gissade Z-P, då behöver förarna inte ropa efter linjemontörer till sina sega CX-tåg – de kan göra egna mätningar. Witzigt.

Dag tre utan indikering börjar det kanske så smått sätta sig i fingrarna att inte öppna vänster hyttdörr vid Hornstull och Centralen; som exempel kan nämnas att Hatbloggen själv kom ihåg att inte indikera iallafall en tre-fyra gånger på måndagen. Men samtidigt kommer oroande rapporter från ställverket: På den skärm där ställverksoperatörerna ska kunna se vilka tåg som ska åka vart försvinner på nåt mystiskt sätt tågen just under den kritiska sträckan Centralen – Östermalmstorg (”tunnelbanans Bermudatriangel”, som Ü kallade den). Det är nog bäst att trots allt fortsätta kolla signalerna innan man kör, åtminstone på väg norrut…

Stora delar av dagen ljöd brandfalsklarmet vid Zinkensdamm, och det är ju inte första gången det sätter igång omotiverat just där. (En gång för ett par år sen körde Hatbloggen förbi Zinken när en allvarlig inspelad röst i taket mellan högljudda signaler upprepade gånger basunerade ut nånting i stil med ”En brand har brutit ut i biljetthallen, vänligen lämna genast stationen”, medan folk lugnt stod kvar och läste sina tidningar och väntade på tåg. Fascinerande.) Hur stressad måste inte spärrisen vara efter en dag vid den stationen? Vilka fasansfulla mardrömmar om dånande eldhav utspelas i hans eller hennes huvud om natten? Eller sitter bara döva spärrvakter vid Zinken? Tunnelbanan är en mycket gåtfull plats.

Knäcketorsk!

På lördagsnatten hade Hatbloggen en tillsynes totalt avtuppad kille med sig i tåget. När det var dags att ta tåget ur trafik och äntligen få gå hem satt fanskapet såklart kvar. Eftersom man inte gärna vill vara nära dem eller ta i dem slutade det hela med att Hatloggen stod och sparkade på killen för att få han att vakna. Men till vilken nytta, killen rörde inte en fena! Då började vi misstänka att han kanske var död, och här stod vi i ett tåg fyllt av övervakningskameror och sparkade på liket! Som tur var insåg vi snabbt att vi som förare har en fantastisk möjlighet att begå brott i tunnelbanevagnarna då vi efter vår gärning kan ta bort hårddisken som finns i tågen! Som tur var levde killen och Hatbloggen behövde inte förstöra några bevis, inte den här gången iallafall...

En annan sak som irriterat oss mycket på sistonde är ordningsvakterna. Varje gång de kommit för att hjälpa till med att avlägsna fyllon, så har de alltid stått vid fel vagn. Har man anropat om ett fyllo i V2:an så står de garanterat vid V1:an och kommer sen fram och säger att TLC sa att det var i V1:an. Vi är benägna att tro på ordningsvakterna när de säger att det var den informationen de fick från Trygghetscentralen, men vi ställer oss frågande till varför Trafikledningen och Trygghetscentralen leker viskleken så att vissa väsentliga ord faller bort, och om det ändå kanske är så att ordningsvakterna inte riktigt har koll på systemet med benämningen av vagnarna!

Idag hade vi fel signalbild vid Östermalmstorg norrut och var påväg att ta på oss skulden genom att anropa TLC och säga att vi nog hade glömt bort att indikera. Men sen kom vi på att vi inte längre behöver indikera så alla felaktiga signaler är således ställverkets fel!

Vad tänkte SL när de beställde in C20 vagnarna som till 50% är gjorda av glas?
De verkar inte ha tagit med ung jävlar som kastar sten så att rutor och väggar krackilerar iallafall. Tur att det finns "dörrparet avstängt" lappar som man kan använda för att lappa ihop åbäken.

Obehagligaste vändbryggan?

Okej, så Slussen är, enligt vår enkät, röda linjens äckligaste station. Kanske inte så förvånande med tanke på allt drägg som samlas där röda och gröna linjerna möter Saltsjöbanan och bussarna från en massa söderförorter (som för övrigt landar vid stans snuskigaste bussterminal). Slussen är uppsamlingsplats för såväl alla Söders krogbesökare som både fulla och bakfulla Finlandsbåtsresenärer, och på framförallt helgnätter förvandlas stationen till Stockholms största offentliga toalett. Dessutom håller hela den betongklump som är Slussen på att vittra sönder och glida ner i vattnet, så stationen (och vi med den) lever förmodligen på lånad tid.

Det urinstinkande och nerspydda Axelsberg, där förarna är levande måltavlor för allehanda prickkastning, blev god tvåa, medan det öde och kisskladdiga Masmo är tredje äckligast. Vid Aspudden bor tydligen bara knarkare, lattemorsor och små, äckliga klottrare, vilket räckte till en fjärdeplats. Att det långa, skumma, mörka, fuktiga Bergshamra hamnade längst ner på fem-i-topplistan beror nog mer på att de andra alternativen är så ruskigt äckliga än på att just den stationen är stans mysigaste ställe.

Nu är det dags för nästa enkät: Vilken är röda linjens obehagligaste vändbrygga? Vi har valt ut de fem ruskigaste alternativen bland de vändbryggor som oftast kommer till användning, så rösta nu duktigt. Motiveringar mottages gärna på kommentarsplats.

Ögonbindel och dubbar.

Det är verkligen jättesvårt att lära sig av med att indikera (det vill säga att medelst en knapptryckning vid för ändamålet särskilt formgivna knappsatser (”indikeringslådor”, för invigda) visa dem som lägger växlarna på ställverket åt vilket håll tåget ska åka, för oinvigda) vid T-Centralen och Hornstull. Och det är verkligen obehagligt hur mycket i det här jobbet som sitter inbyggt i kroppen och inte i hjärnan – att man exempelvis fortsätter att indikera fast man vet (eller borde veta) att man inte behöver, det går av bara farten. Läskigt mycket går av bara farten, och var man bara säker på att man hade klart spår hela tiden skulle säkert de flesta av oss kunna sköta jobbet iförda en elegant Veoliagrå ögonbindel.

Vid Tekniska högskolan brann motorn (enligt den version vi hört på jobbet) eller bromsarna (enligt vad pressen påstår) på ett C6-tåg på lördagseftermiddagen med rökutveckling och utrymning av både Tekniska och Universitetet som följd. Enligt uppgift till Hatbloggen var det kanske inte precis så dramatiskt som det lät på radion, men räddningstjänsten ryckte ut med stora sprutan och stoppet varade ändå i ungefär 100 minuter – och det var trots allt tur att tåget kom in till stationen och inte fastnade nånstans i den över 3 kilometer långa tunneln mellan Universitetet och Tekniska. Till Hatbloggens fasta rutiner hör numera att se över testamentet och att alltid ha det någorlunda presentabelt hemma innan vi går till jobbet – man vet ju aldrig om man kommer tillbaka själv eller om nån annan får ta rätt på kvarlåtenskapen.

Är det inte eld och rök som hotar våra liv så är det isiga plattformar. Den självlysande färgen i de vita linjerna längst ute på plattformskanten blir verkligen utomordentligt hal vid kyla, varför man ogärna sticker ut mer än huvudet vid dörrstängning. I standarduniformsuppsättningen borde ingå pensionärsdubbar att spänna fast på skorna.

Dagens Nyheter berättar att SL:s nya biljettautomater fungerar på ett otillfredsställande sätt. En av orsakerna är att de i själva verket är gamla parkeringsautomater som byggts om, och att de inte är så fantastiskt lämpade för kollektivtrafikbiljettförsäljning. Varför bygga om dem överhuvudtaget, undrar vi. Det mest logiska hade varit att sälja parkeringsbiljetter på stationerna med tanke på att tågen står mer stilla än de rullar.

Konsekvent Inkonsekvent.

Halva Hatbloggen höll på att inte komma till jobbet idag tack vare att C20-vagnarna fortsätter att visa sig från sin bästa sida (läs mer här, här och här). På eftermiddagen körde A turen 6 där kontrasignalen(betyder stopp) plötsligt blinkade till så fort tåget rörde sig. Med stor möda lyckades han hoppa och hacka sig in till Masmo där han kunde utrymma och ta tåget ur trafik. Precis samtidigt upplevde S ungefär samma problem vid stationen framför, Vårby gård, men han körde CX och såna problem är rätt triviala på de gamla vagnarna – på C20 däremot är beteendet högst förbryllande. Skojigt ändå att de samordnade sina aktiviteter.

Väl på plats upptäckte vi att det kommit två stycken nya meddelanden:
ett säkerhets och ett instruktionsmeddelande.
Säkerhetsmeddelandet berörde tunnelbanemordet och handlade om att vi förare nu ska ta det extra försiktigt in på stationerna och rapportera in till trafikledningen så fort vi ser någonting suspekt! Det är facinerande att bara för att det finns en gärningsman som puttar ned folk på spåret så blir vi ombedda att ta det lugnt. Det faktum att trafikanter redan innan gärningsmannen dök upp(1.2.3.4.5. osv) inte hade några som helst problem med att ta sig ned på spåret för egen maskin, verkar SL ha glömt bort. Kanske är detta ett sätt för SL att undgå sitt ansvar att göra tunnelbanan säkrare, eller så förväntar de sig helt enkelt att vi ska köra in i 15km/h på stationerna hädanefter och mitt i allt höstkaospratande på radion anropa TLC så fort vi ser en mystisk filur, och trust us, vi hinner se mycket konstigt på 8 timmar...

Instruktionsmeddelandet berörde indikeringen vid Horsnstull och T-centralen. Eftersom röda linjen inte är så modern, indikerar vi förare vid dessa två stationer för att påminna ställverket om att lägga växlarna rätt. Nu, från och med den 10 november, ska vi upphöra med att indikera. Detta eftersom det är lätt hänt att man öppnar dörrarna på fel sida när man ska indikera och för att de nu har införskaffat digital teknik till ställverket så de ser vart vi ska iallafall! Men indikeringsboxarna kommer att finnas kvar och vi kan komma att bli ombedda att använda dem vid trafikstörningar. Här undrar Hatbloggen hur SL tänker. Är det speciellt smart att tvingas indikera vid trafikkaos när man har annat att tänka på och troligen är mer stressad och benägen att göra fel? Och om boxarna sitter kvar, finns ju hela mekanismen som gör att vi ibland öppnar dörrarna på fel sida fortfarande kvar. Det är lika smart som när de tog bort 2/6 vagnsmärket från en massa stationer för att vi inte skulle stanna kort, men de lät märkena vara kvar på ett antal stationer där det helt enkelt är ologiskt att stanna längst fram om man bara har två vagnar, då utgången är längst bak. Så nu ska vi köra längst fram på vissa stationer och på andra inte, och detta är helt godtyckligt, och inte har vi slutat stanna kort för det!
Hatbloggen misstänker att ledningens nya ledord lyder som följer: Konsekvent Inkonsekvent.

En annan sak som sköts inkonsekvent är de olika koderna. Halkgeneralen kan ringa in och meddela att det är kod gul som gäller, trots att det är snus torrt ute, bara för att han ska åka bort över helgen och vill gardera sig. Och idag var det snor halt redan vid 18-tiden men vi fick inte kod gul förens vid 22.30. Antagligen berodde detta på att ingen av förarna anropade TLC för att skvallra om väglaget, men vi gör det inte för att förstöra, utan för att vi inbillar oss att vi faktiskt själva har den utbildning och erfarenhet som krävs för att anpassa körningen efter väglaget, oavsett kod gul, röd eller grön. Samme halkgeneral intervjuades i Veolias interntidning och hävdade att nu har alla förare gått halt spår utbildningen. Hatbloggen fick sig ett gott skratt då vi vet att det bara är ljug.

Något annat som också måste vara ljug är den insändare en påstådd trafikant skickat till Veolia för att berömma en förare vid Skanstull:

"Jag vill härmed framföra min ursäkt till den tunnelbaneförare som körde en avgång från Skanstull mot Högdalen kl 17.00. Jag hade mitt skrikande barn i famnen och min sambo kom en bit efter med barnvagnen. Jag stod i dörröppningen när dörrarna började stängas. Istället för att kliva av stod jag kvar i dörröppningen och höll upp dörrrna för barnvagnen under flera stägningsförsök, med resultatet att både jag och vagnen klämdes i dörrarna. Dörrarna fastnade sedan i öppet läge så att föraren blev tvungen att gå bak och stänga för hand. Tåget blev stående i flera minuter. Jag vet att det är urbota korkat att hålla upp dörrarna. Speciellt då turerna går så tätt och ännu mer speciellt med ett spädbarn i famnen. Det måste ha slagit slint i skallen. Därför vill jag be föraren och medresrnärerna om ursäkt för att jag orsakat en försening och onödig stress."

Det här var mycket roligt att läsa och vi vill verkligen framföra ett grattis till den förare som knåpat ihop detta exellenta trafikanterkännande och dessutom lurat Veolia att publicera det!

Fredagsnatten fortlöpte utan problem för Hatbloggen. Polisen genomsökte tåget vid Östermalmstorg söderut och lyckades äntligen sätta dit ett antal brats som olovligen drack alkohol i tåget. Till vår stora förvåning bötfällde polisen dem och det var verkligen på tiden!
Vi hade en ung man som såg ut som bigfoot i en blå dunjacka med oss i tåget. Han drack vodka ur en stor flaska och hade med sig sin lilla lilla kompis som drack 7.2:or och var allmänt ättrig och i mycket stort behov av bekräftelse, han såg faktiskt ut som en yngre Pierre Sandberg. Det skulle inte förvåna Hatbloggen alls om dessa två jönsar dyker upp på siten http://www.finest.se/ imorgon.