fredag 30 november 2007

Morgonstund har guld i mund?

Hatbloggen är upprörd. Besviken. Känner sig lurad. Det har nämligen kommit till vår kännedom att det händer skojiga saker på morgnarna innan vi kommer till underjorden. Som på fredagen. Tydligen var det närmare en halvtimmes stopp på linje 13 på grund av ett gängslagsmål kryddat med obehöriga på spåret vid Vårby gård. På morgonen! Vad är det för människor som går ut och slåss på morgonen? Kan de inte hålla sig till kvällen, som vanligt folk?

Som om detta inte vore nog råkade dessutom N ut för ett (åtminstone för oss) spritt språngande nytt C20-fel. För att kunna öppna tågdörrarna måste man på röda linjen trycka på en permissivknapp och därefter på en av två knappar beroende på vilken sida dörrarna ska öppnas på. När man tryckt på permissivknappen ska normalt öppning medges på båda sidor av tåget, men när N kom till Gamla stan söderut och tryckte på permissivknappen medgav tåget dörröppning bara på höger sida – ut mot norrspåret. Man gjorde flera försök att omaktivera tåget och montör kom till platsen, men ingenting hjälpte; den enda bokstav som dök upp i den lilla dörrbokstavsrutan på skärmen var ”H”. Och detta alltså också på morgonen. Alltså, här har vi lyckats kapa åt oss tjänster som gör att vi är i tunnelbanan halva trafikdygnet, och så får man sånt här slängt i ansiktet.

Nå, vi hade ändå något att glädjas åt på fredagen, för Hatbloggen fick på betald arbetstid göra det den är bäst på: gnälla! Vi var nämligen på arbetsplatsmöte, och tillsammans med fem kolleger gjorde vi under 45 minuter vårt allra bästa för att klanka ner på toaletter, spärrvakter, körhytter, dörrlås, passerkort, trafikanter, chefer, Nyboda, rökning, snusande, vändtider, ordningsvakter, punktlighetsbonus och en hel del annat. Makalöst vad man hinner med på tre kvart! Mycket uppfriskande.

När P körde in vid Liljeholmen vid ett tillfälle idag smällde det till från tåget så rejält att trafikantpanik utbröt. Efter någon liten undersökning visade det sig att en av vagnarna krängt till och att den gula utvändiga lampa som indikerar att dörrarna är öppna hade slagits loss av plattformsgrinden med ett väldigt brak. Vi är inte helt på det klara med hur saken hanterades, men vi förutsätter att man tejpade tillbaka lampan med några röda ”Dörrparet avstängt”-klistermärken och fortsatte i trafik söderut.

Nån gång under fredagskvällen dök plötsligt bänkarna vid Masmo upp igen med vidhängande ungdomar och de sedvanliga rännilarna av kiss som löper mellan plattformspelarna och spåret. Vi befarar att det innebär att man ändrat sig och tänker låta stationen vara kvar. Trist.

Mitt i.

Påväg till jobbet idag läste Hatbloggen i sin lokala tidning mitt i söderort.
Där stod det i en liten notis att SL börjat installera ett spårlarm, som ska direktlarma förarna så fort någon är nere på spåret. Tydligen ska en orange lampa sättas upp vid infarten till alla stationer som ska tändas om någon eller något befinner sig på spåret. Hurvida larmet fungerar när någon är nere på spåret fast inne i tunneln, det förtäljer inte notisen.
Återigen blir vi som arbetar i tunnelbanan informerade om planerade förändringar och projekt via media och inte via vår arbetsgivare eller SL. Att det dessutom kommer från gratis tidningen Mitt i, som har en lika stor journalistisk intigritet som en ding ding värld, gör knappast saken bättre.

Turen 50 stod för allt äventyr idag, då tåget blev stående i Aspudden sen trafikanter dragit i nödbromsen eftersom inga dörrar i deras vagn hade gått upp. Tycka vad man vill om de för miljoner kronor ombyggda dörrsystemen på CX vagnarna, men bättre har vagnarna iallafall inte blivit.

Kvällen avslutades med kaos i kopplingen, som brukligt numera. I Mörby Centrum blev kopplingsövervakaren och en förare attackerade av en man som slogs och kastade glasflaskor.
I Norsborg klottrade kidsen som vanligt.

Till Hatbloggens förtjusning upptäckte vi idag att någon återigen tagit sitt förnuft till fånga och gett oss tågförare något att se fram emot när vi kör på linje 14. Tornet vid Telefonplan lyser igen!

onsdag 28 november 2007

14:220.

Visst hände det saker på onsdagen – tio minuters stopp här, sju minuter där, nåt vagnfel, nån ordningsstörning. Men på hela taget bara småprylar – och ändå! I princip alla tåg är sena, hela tiden, överallt. Femton, arton, tjugo minuter. Den enda vändbrygga som inte kom till användning för att reglera trafiken idag var väl Gärdet. Vi fattar inte vad som händer, varför är det totalkaos hela tiden? Regnet och snön? De tillfälliga hastighetsbegränsningarna?

Mesta totalkaoset stod hursomhelst turen 20 för. På väg mot Mörby dog tåget plötsligt vid Bergshamra. Det bara upphörde att fungera. Gick sönder. Stackars S försökte få igång det igen genom att trycka på å-knappen, ladda upp tåget på nytt, bryta körreläet, rucka på stolen samt slå med back-och-framomkopplaren, men till ingen nytta. Inget annat att göra än att utrymma skrället, byta körände och tuffa motspår tillbaka till Universitetet (röda linjens näst längsta tunnelsträcka) i 15 km/tim för vidare transport hem till depån.

Nu bestämde man sig för att göra ett annat tåg till ny tur 20, så K fick köra upp på Wallinbryggan vid Liljeholmen med sin gamla tur 52 för att vända och köra mot Mörby. Bara ett litet krux. Tåget gick inte att köra norrut. Klarsignalen lyste svart med sin frånvaro, den var och förblev borta. Slutligen tröttnade trafikledare B (”Det är fina tåg vi har!”) och skickade byteståget in i hallen. Kanske fick man slutligen ut en 20, men det sista vi hörde var att det tåg G skulle iordningställa i Nyboda för att fylla luckan saknade plombering till körreläet…

Vid Gamla stan fastnade under kvällen fyra norrgående tåg på gröna banan med dörrarna i plattformskanten, varför man beslutade att tills vidare köra förbi stationen och hänvisa till röda linjen. ”De får åka med våra fina tåg istället”, sa TL B, och kanske anar man en liten sarkasm nånstans djupt därinne.

I tunneln mellan Hornstull och Liljeholmen klarade sig på eftermiddagen en ung pundare med blotta förskräckelsen undan från att bli påkörd av flera tåg. Trafiken stoppades och radiobil beordrades (med medgivande) till platsen och alla förberedde sig på en långvarig historia, men redan efter nån minut anropade M och rapporterade att hon hade dragit upp grabben i sin hytt och nu rullade söderut, men att hon ville ha väktarassistans vid Liljeholmen. Vem behöver trafikbefäl, polispatruller och ordningsvakter när man har M?

För andra kvällen i rad hade fyra festglada herrar dukat upp med förfriskningar (= öl) och slagit sig ner i det annars i princip alltid öde vindskyddet i Axelsbergs södra ände. Mysigt ställe de valt, kan man tycka, men vad vet vi, de kanske bedriver nån typ av svartklubb där det är minst troligt att tillståndsmyndigheter, krogkommissioner och poliser hälsar på.

Vi tror att det var ganska kallt på onsdagen, men säker kan man inte vara, för sen de digitala termometrarna vid i tur och ordning Gärdet, Örnsberg och nu Slussen slocknat återstår inga alls längs röda linjen. Man får liksom gissa själv numera.

tisdag 27 november 2007

Masmo.

Mitt på tisdagen gjorde en full man i täckjacka en bisarr turné längs röda linjen. Det började med att J anropade från Gamla stan om att det låg en karl på spåret framför hans tåg. Efter några ögonblick meddelades att den uppenbart överförfriskade herren fått hjälp upp på plattformen och nu stod och talade med vakter varpå J kunde rulla fram till plattformsänden, utväxla trafikanter och köra vidare söderut. Men bara ett par minuter senare anropade J igen, den här gången från Zinkensdamm. Det visade sig att täckjacksfylleristen åkt med tåget och raglat av vid Zinken, och nu stod det inte på förrän han än en gång låg på spåret och sprattlade. Tågtrafiken stoppades och fyllan räddades åter upp på plattformen där han nu bevakades av trafikbefäl tills polis kunde komma och föra bort honom – vilket var bra, annars hade han med all säkerhet betat sig vidare söderut längs banan, station för station. Hatbloggen förutsätter att det är nån sorts rekord att hinna ligga på två olika spår inom typ fyra minuter.

Trafikledningen tillkännagav på eftermiddagen att man kallat in en särskild kemist för att ta bort alldeles extra avancerat klotter vid Masmo, och att denne väntas anlända på torsdag. Kanske vore det en god idé att samtidigt låta kemisten ta itu med allt det kiss som vid det här laget trängt så djupt in i plattform, pelare, spårområde och rentav själva berget att (förmodligen) hela bygden luktar urin. Om det inte redan är för sent för en sån räddningsaktion, vill säga.

På tal om Masmo noterar vi att bänkarna försvunnit från stationen, kvar är bara metallfästena mitt på plattformen. En möjlighet är ju att träet slutligen frätts bort efter flera års kissmarinad, men troligare är väl att det är ett försök att avhysa de stora, sysslolösa (och tydligen kissnödiga) horder av ungar som sitter, hänger, står och ligger på bänkarna dagarna i ända. Hatbloggen applåderar initiativet och föreslår att man i nästa steg tar bort hela stationen.

Julklappsenkät.

Enkäten om vilken linje som är värst på bana 2, vanns, till Hatbloggens stora förtret, av linje 13.
Vad ska man säga, kidsen i Vårby gård skrämmer mer än kostymklädda idioter vid Tekniska.

Hur som helst så har vi en ny enkät ute nu om julklappen från vår kära arbetsgivare. Denna julklapp brukar alltid vara förmål för mycket ilska och diskussion. De senaste åren har den faktiskt blivit riktigt bra, men i Hatbloggens begynnelse blev vi dock bortskämda med Connex egenhändigt producerade böcker!
Rösta och för en diskussion om detta genom att lämna kommentarer till det här inlägget. Om någon vecka får vi se om något av Hatbloggens alternativ infriades.

Skynda långsamt.

De tillfälliga hastighetsbegränsningarna verkar frodas i vintermörkret eftersom de växer upp som svampar. På måndagseftermiddagen hade de vid det här laget välkända i Fruängen och Sätra fått sällskap av nya vid Ropsten, Masmo och Fittja – vissa korrekt skyltade, andra inte. Att hålla ordning på alla olika hastighetsbegränsningar börjar bli rena heltidsjobbet, så kanske vore det bättre att en gång för alla smälla upp skyltar om 20 km/tim vid utfart från samtliga ändstationer, så är hastigheten åtminstone enhetlig längs banan.

Det märks att det lackar mot jul när trafikledningen börjar efterlysa kvarglömda julklappskassar på tågen.

Den som har hand om ITV-skärmarna (de monitorer där förarna ska kunna övervaka dörrstängningen vid svängda och folkrika plattformar, för oinvigda) verkar senaste veckorna ha fått i sig lite för mycket kaffe eller nåt, för plötsligt dyker mängder av nya teveapparater upp i superbreda, superinglasade arrangemang så till den milda grad att det här och var råder rena trängseln i taket (Liljeholmen norrut…). Bra initiativ, men hade det inte varit smart att satsa på nåt modernare när man ändå håller på? Plasmaskärmar? Bredbild? Kanske digitalt? Och när kommer dörrstängningen i HD?

Hatbloggen noterar att droppskydd har monterats ovanför förarhyttsdörrarna på C20-vagn 2095 – men varför bara där? Det blir ännu försmädligare att stå i nederbörden och stänga dörrarna med iskalla droppar rinnande längs ryggen när man vet att mellanvagnen är utrustad med droppskydd.

Under eftermiddagen och kvällen målade några kreativa små liv ner flera tåg, bland annat ett som Hatbloggen körde. När vi passerade Slussen stod en dumflinande, finnig slyngel och fotograferade tåget för att kunna visa upp sitt verk för sina finniga slyngelkompisar, men just ett blekt fotografi lär ju knappast göra målningen riktig rättvisa. Vi hade god lust att ta gossen i nackskinnet och gnugga det pubertetsfjuniga ansiktet mot den nermålade tågsidan, så hade han verkligen haft nåt att visa sin förstummade vänkrets, men vi lyckades nätt och jämnt motstå impulsen. Förmodligen lika bra.

Bland andra Metro berättar att röstaktrisen som i åtta år gjort stationsutrop och liknande (”Mind the gap”) i Londons tunnelbana, Emma Clarke, fått sparken sedan hon på sin hemsida hånat trafikanter. Tjurigt av arbetsgivaren, tycker Hatbloggen. Hoppas att SL inte får några idéer, om nu någon av deras anställda skulle råka uttrycka sig lite rått på nätet om trafikanterna i Stockholm…

fredag 23 november 2007

Strömbron.

På torsdagen buggade Hatbloggen sig själv i ett intressant statistiskt experiment för att ta reda på vilka som är de vanligaste meningarna man säger som tunneltågförare. Föga förvånande visade det sig att det är dörrstängningsrelaterade fraser som dominerar (nämligen ”Se upp för dörrarna!”, ”Dörrarna stängs!”, ”Släpp dörrarna!”, ”Men släpp nån gång då!”, ”Nej, det kan jag inte”, samt ”Det kan du vara själv!”). Lite mer överraskande var den sjunde vanligaste meningen, ”Jävla förbannade jävla brojävel!”, som vi skrek rätt ut i luften mellan två och åtta gånger varje gång vi körde över Strömbron. Den där bron kan aldrig vara bra för förarnas mentala hälsa med alla sina L-fällningar (och särskilt norrut, där nerförsbacke och duggregn är en vinnande kombination) – när får vi ett skyddsstopp på den?

torsdag 22 november 2007

Pyttipanna.

Mastodontstoppet på linje 13 var såklart gårdagens stora grej, men det finns lite rester att ta vara på i nån sorts bloggpyttipanna. För även sen man fått ordning på trafiken fortsatte trafiken att vara i oordning – precis som vanligt. Inga fler jättehändelser inträffade så länge Hatbloggen var på jobbet, men det var hela tiden så lagom mycket kaos att radion gick varm och tåg fick köa och vändas i förtid över hela stan.

I tunneln på väg ut från Ropsten blev ett tåg stående en stund med ett krånglande dörrpar eller nåt i den stilen, vid Danderyds sjukhus tog inte T:s bromsar som de skulle med utrymning och försiktighetskörning genom stan som följd, och vid Östermalmstorg vände man ett tåg på plattform 2 istället för på bryggan, vilket resulterade i viss köbildning. Det är bara precis så mycket att man aldrig någonsin kan slappna av.

Om det blir bråk vid Fittja eller om man har en stökig fylla vid Norsborg får man alltid besked om att vakter kommer inom nån halvtimme eller att de möter upp vid Bredäng (”Nej, förresten, de kommer först vid Liljeholmen”, ”Eller nej, nya bud, de kommer vid Slussen”, ”Nu har man ändrat sig, stå kvar när du kommer till T-Centralen så kommer vakterna där”, ”Trygg-c ringer och säger de ska försöka hinna till Ropsten innan du avgår söderut”…), men på onsdagen anropade en förare och rapporterade att det låg en sönderslagen ölflaska på plattformen vid Karlaplan, och när Hatbloggen passerade en stund senare stod sex (6!) lingonfärgade ordningsvakter och bevakade flaskan. Det ger en intressant inblick i prioriteringssystemet på Trygghetscentralen.

onsdag 21 november 2007

Slutet.

Samtidigt som SL håller på och fjantar runt med det misslyckade SL acess, går trafiken under.
Kanske är det dags för SL att omprioritera? Istället för att hålla på med kosmetika så borde de ta och sattsa några miljarder på att få trafiken att faktiskt fungera.

Det tog Hatbloggen över en timme att ta sig till jobbet sen en omformare gått sönder mellan Axelsberg och Mälarhöjden. Omformarna styr strömmen till signaler och växlar, och när den inte fungerar förlorar trafikledningen kontrollen över tågen, vilket är mindre bra.
All trafik mellan Sätra och Liljeholmen ersattes med buss under drygt två timmar. Hatbloggen tog ersättningsbussen från Sätra, kön av människor som väntade var ungefär en kilometer lång och det tog 40 minuter innan vi lyckades komma in i och åka med en buss.

Hur kommer det sig att det är såhär var eviga dag? Är det inte växelfel, så är det brand, vagnbrist eller kod röd som ställer till det. Och det är inte det att förarna eller trafikledningen inte gör sitt yttersta för att få saker att fungera, men vad spelar det för roll att du anstränger dig för att ligga i tid, när du ändå får tågkänning eftersom signalsystemet är utnyttjat till max, och du har en gammal konservburk framför dig som kör i slowmotion men som ändå inte får trycka på Å-knappen för det har inte gått tre timmar än och ingen vill ta risken att tåget ska självantända och explodera i tunneln!

Det är inte roligt längre. Lever vi i Sverige eller i ett U-land?
De scener som utspelade sig vid Sätra, desperata människor som gör allt för att hinna med överfulla ersättningsbussar, liknade det kaos och våldsdrabbade Brasilien. Och hur mycket Hatbloggen än må älska sitt Brasilien, så vill vi helst inte se att Sverige går samma väg.
Den enda tröst vi har är att vi, tillskillnad från trafikanterna, får betalt för att vara på plats. Den dag Hatbloggen slutar och börjar på en normal arbetsplats, den dagen skaffar vi både körkort och bil, för tunnelbanan, vet vi alldeles för väl, kan man inte lita på.

tisdag 20 november 2007

November: oktober.

Alla vi som trodde att lövhalkefärgkoderna pensionerats för gott fick svar på tal på tisdagseftermiddagen när kod gul gjorde den mest överraskande comebacken sen den älskade ex-häcklöperskan Ludmila Engqvist bestämde sig för att bli dopad och hatad vinteridrottare. Vi får väl se om kod gul går samma trista öde till mötes.

Ett tag nu har 1980-talsinfluenser påverkat modet, och i söndags gjorde Dagens Nyheter gällande att 1990-talet är över oss igen (Spice Girls har återuppstått, borgarna regerar på nytt, cykelbyxorna tar revansch, Robyn toppar åter listorna…). I tunnelbanan pågår en liknande trend: Med återuppväckta färgkoder och lukten av brandrök börjar november 2007 kännas oroväckande mycket som oktober 2007.

När Hatbloggen vände i Norsborg i eftermiddags kom en trafikant fram och frågade om hon fick köpa en cigarett, men vi röker ju (dessvärre) inte. I dessa tider, när SL desperat försöker dra in extra stålar med bland annat godisautomater på plattformarna, vore det kanske inte så dumt att utrusta förarna med några ciggpaket och chokladrullar och karamellstrutar som vi kunde kränga medan vi byter körände eller stänger dörrarna (eller inne i vagnarna under längre stopp).

Den tillfälliga hastighetsbegränsning om 20 km/tim infart Fruängen som suttit uppe ett tag har plötsligt inskränkts till att börja gälla vid norra plattformsänden – alltså där man redan automatiskt tuffat fram i 15 km/tim en stund. Vi förstår ju att syftet är att man ska bromsa in mjukt och undvika automatisk summerinbromsning, men nog var skyltningen som var gjord ett par hundra meter före stationen mer logisk (och mindre uppskattad…), eftersom den gällde en sträcka där man kunde fara fram i högre hastighet en den som begränsningen påbjöd. Det känns som att den nya skyltningen vänder sig till tåg som körs med urkopplat HS, men de är ju så otroligt få.

I en reklamkampanj i tunnelbanevagnarna har Forum för levande historia på sistone puffat för sin utställning Spelar roll genom att krasst påpeka hur liten sannolikheten är att nån som blir åskådare till bråk i tunnelbanan ska gripa in. En annan pågående kampanj (för förkylningsmedicin eller nåt i den stilen) berättar att 25% av de
650 000 trafikanterna i tunnelbanan en vanlig dag inte tvättat händerna det senaste dygnet och att 20% av de 350 resande i en fullsatt rusningsvagn är småbarnsföräldrar. Det känns verkligen utomordentligt bra att komma till jobbet och få skrivet på näsan med mycket stora bokstäver exakt hur otrygg och ohygienisk ens arbetsmiljö är.

Tunnelcentralen.

Att det råder personalbrist på röda linjen är ingeting nytt, det är snarare ett normaltillstånd. Senast vi hade överskott var någon gång under 2004 då de såkallade connexvärdarna försvann och folk omplacerades till höger och vänster. Men sen dess har det varit brist. Det saknas så många förare att vår arbetsgivare söker dispens för att låta vissa få jobba mer övertid än de 200 avtalade timmarna. Elever som uttrycker en önskan om att få en till praktikdag(då deras enda praktikdag betod av koppling efter att alla tåg eleven skulle ha kört, drogs in pga vagnfel) får blankt nej med hänvisning till akut brist.
Därför blev Hatbloggen lite fundersam då den nåddes av nyheten att en kollega som gått och sagt upp sig pga nytt arbete, men som ville stanna kvar och jobba någon gång då och då (det är ju så kul att köra tunnelbana, den kompetensen vill man gärna inte förlora!) fick svaret: "Nej vi utbildar så många förare nu så det kommer inte att behövas...:"
Veolias vägar äro virriga men vi slutar aldrig att förvånas över den konsekventa inkonsekvens som råder.

Hatbloggens källor från blåa linjen meddelade att de hört att vi på röda linjen har problem med våra C20 vagnar. Problem, är som ni alla vet, ett understatement.

Rusningen fortlöpte tillsynes problemfritt fram tills det var dags för sista rycket att verkligen ställa till det vid 19 tiden, då stackars P på turen 56 blev stående i tunneln infart Östermalmstorg norrut, med kontra signal.(röd lampa som b.la indikerar öppna dörrar).
Det är verkligen en förares mardröm, att behöva hoppa ned från den gamla konservburken och sen gå i tunneln till den aktuella vagnen, kämpa sig upp och försöka åtgärda problem och sen göra om hela proceduren och ta sig tillbaka när allt är fixat. Hatbloggen blev stående vid T-centralen men P var snabb och det tog max 5 minuter. Men säg den lycka som varar, T-centralen söderut var det dags igen då någon trafikant drog i nödbromsen efter att 56:an lämnat stationen då hennes väninna inte hunnit med. P var alldeles svart i ansiktet sen när vi mötte honom i mässen. Vi borde verkligen få något slags lönetillägg för att traska i tunnlar och klättra på tåg.

Hatbloggen funderar på att byta namn till tunnelcentralen, lite som TT, fast för tunnelbanan. Vart vi än går så kommer det någon springandes efter oss med nyheter. Idag var det trafikbefälet som ville ge oss smaskiga detaljer kring ett stopp vid Bergshamra, men hans och montörens utryckning blev inte så lång, ett varv runt parkeringen i Liljeholmen räckte, så var tåget på rull igen!

måndag 19 november 2007

Söndag före lön.

Följande inträffade på söndagen:
  • Affischklistrarna sittstrejkade inte på Strömbron.
  • En galen karl löpte inte amok med en slagborr vid Bredäng.
  • Vid Tekniska högskolan brann inte ett relärum med tusen röda signaler som följd.
  • Glädjerusiga bandysupportrar nödöppnade inte samtliga dörrpar på ett tåg vid Zinkensdamm.
  • Det infördes inte totalt bromsförbud på yttersträckor sedan det fallit 314 mm snöblandat regn på en timme.
  • Tunnelbelysningen började inte blinka psykedeliskt stroboskopaktigt.
  • Inga stora sprickor uppstod på bron mellan Danderyds sjukhus och Bergshamra.
  • Växlarna förfrös inte vid vare sig Ropsten, Fruängen eller Norsborg.
  • Katastrofportarna söder om T-Centralen drabbades inte av kortslutning och stängdes helt omotiverat.
  • Alla rulltrappor bytte inte plötsligt riktning.
  • Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5) höll inte inflyttningsfest i sin nya lya i tunneln söder om Midsommarkransen.
  • Ett rangeringståg spårade inte ur mitt över korsväxeln i Nyboda, varför ingångstågen fick parkera på vändbryggor över hela banan.
  • Klottrarna gjorde inte en simultan attack på tågen vid Fruängen, Norsborg och Ropsten.
  • I Mörbydepån snubblade inte en kollega på bryggan vid spår 4, bröt benet och blev liggande ett halvdygn tills trafikledningen upptäckte att vederbörande inte skrivit ut sig och skickade radiobilen att leta.
  • Trafikanterna tog inte upp en spontan demonstration vid Slussen till stöd för vardagens osedda hjältar, tunneltågförarna.
  • Polisen begärde inte förbikörning av Liljeholmen sedan Konsum rånats, så att alla avlösningar mellan 16.21 och 18.38 sprack.
  • Radiosystemet fick inte fnatt och tog in flygledningen vid Arlanda istället för trafikledningen vid Liljeholmen.
  • Inget annat heller. Överhuvudtaget. På hela dagen.

Värsta linjen?

Okej, så Zinkensdammsbryggan är, enligt vår enkät, röda linjens obehagligaste vändbrygga. Med tanke på de vansinnigt obehagliga spökfel den är behäftad med är resultatet inte alls överraskande. Många av oss har kunnat intala sig att det man uppfattar som ljudet av steg strax bakom en bara är en hörvilla, nån sorts akustisk effekt i luftrummet mellan brygga och berg, men efter att bland kommentarerna till enkäten ha läst berättelsen om det skäggiga huvud som plötsligt stack upp från under bryggan kommer åtminstone Hatbloggen att hädanefter gå inuti vagnarna vid byte av körände. Måtte vi aldrig tvingas dit med gamla vagnar!

Axelsberg börjar verkligen märka ut sig. Inte nog med att den är röda linjens näst äckligaste station – där ligger också röda linjens näst obehagligaste vändbrygga. Av motiveringarna att döma beror det främst på att man i princip är ute och svajar på söderspåret när man byter körände där, men möjligen kan också nån typ av tunnelbanemonster härja i trakterna, vilket låter klart obehagligt. På tredje plats återfinns Östermalmstorgsbryggan, där man är instängd som i en säck. Den nerkissade Wallinbryggan vid Liljeholmen är fjärde äckligast, och på delad femteplats hittar vi Tekniska högskolan (utan motivering) och (den inofficiellt och bara medelst motivering bland kommentarerna framröstade) Gärdetbryggan.

Nästa enkät är mindre komplicerad, åtminstone vad gäller antalet svarsalternativ: Vilken är den värsta linjen på Tub2 – linje 13 eller linje 14? Motivera gärna i kommentarer till detta inlägg.

lördag 17 november 2007

SL goes Hatblogg.

På lördagen tjänstgjorde A vid den ständigt underbemannade lokalvården – tills också han beordrades därifrån för att köra tåg istället. Hursomhelst berättade han att han städat inne hos trafikledningen och därvid träffat på dammråttor som var så stora att han trodde de skulle käka upp honom, och så hade det blivit eftersom ingen hade städat där ”på ett par dagar”. Alltså, vad pågår där inne? Kuddkrig? Torktumling?

Har man inga besvär så får man hitta på några. Vid Vårberg hjälptes på eftermiddagen ett föräldrapar åt att lyfta ombord sin barnvagn på Hatbloggens tåg, en i varje ände av barnvagnen, ungefär som man bär sig åt för att ta sig ombord med vagn på bussar. Det rör sig om nån centimeters höjdskillnad mellan tåg och plattform, så man frågar sig vad det var för monsterbarn de fraktade runt.

Från Stadion anropade A (just det, lokalvårds-A slår till igen…) och frågade om nån typ av evenemang pågick ovan mark, eftersom det var så väldigt mycket folk på plattformen. Det visade sig att det var Stadium Winter Jam som avhölls, så trafikledningen bestämde sig hastigt och lustigt för att ställa in frånkopplingen på linje 14. Spektaklet tycks ha gått SL förbi, eftersom det inte var några evenemangståg utkommenderade, eller så trodde man att folk var fullkomligt ointresserade av jippot, men allvarligt – det var ju fritt inträde, så det var ju naivt tänkt.

Vid varje station borde det finnas vakter som står beredda att föra trafikanter som håller upp dörrarna för att röka klart sina cigaretter till avvänjningskliniker. Det är ju tragiskt att det finns människor som är så nikotinberoende att de blir dumma i huvudet.

Lördagens skojigaste trafikhändelser – ett C20-sammanbrott vid Zinkensdamm, om vi är riktigt underrättade, och nån typ av ungdomsupplopp, om vi förstod saken rätt, – tycks ha inträffat antingen innan Hatbloggen började jobba eller när vi hade långrast. Vi måste verkligen sluta sova och dricka kaffe, man missar så mycket.

På sin hemsida listar SL de tio dummaste och jobbigaste trafikantbeteendena – underhållande läsning som man bara kan nicka instämmande till. Välkommen till gnällbranschen, SL, visst är det skönt att klaga?

Glosjukan.

Återigen har SL bevisat sin totala brist på att veta vad som sker i tunnelbanan. Under fredagen sattes det upp ett nytt insruktionsmeddelande till förarna om att vi fram till klockan 11 på dagarna ska göra utrop på de större stationerna(T-centralen, Slussen, Östermalmstorg) och uppmana trafikanterna att ta med sig sina tidningar! Tydligen räcker det inte att ibland låta det super uppdaterade meddelandet:
"Var vänlig och ta med din metrotidning vid avstigning, tack!" rulla, utan nu ska vi stå där som några mähän och instruera trafikanterna att ta med sig tidningen. Detta är alltså till samma trafikanter som inte lyssnar på oss när vi ber dem att släppa dörrarna, att vänta på nästa tåg som ligger precis bakom eller att sluta röka på inomhusstationerna. Med tanke på hur mycket trafikanterna lyssnar på oss, de hör ju förfan inte ens när vi säger -"se upp för dörrarna, dörrarna stängs!" så lär ju det här nya SL påfundet göra underverk!
SL hävdar dessutom att det är en brandrisk med många tidningar i tunnelbanan. Detta tog dem ungeför 10 år att fatta, halleluja!

Vi vet inte om det kan vara så att Hatbloggen är exeptionellt snygg(eller ful?) men trafikanterna glor. Det verkar inte bättre än att de har någon slags tunneltågförarfascination!
En man vid T-centralen stoppade upp rulltrappan för att han var upptagen med att stå och glo fascinerat med öppen mun på Hatbloggen. I Vårby Gård var det två trafikanter som höll på att missa utgången för att de var så upptagna med att glo. Folk verkar ha fått i sig en rejäl portion blängsylta med glosås och tittpotatis.

Fredagen var tråkig tråkig tråkig, förutom stackars M som hade alla tänkbara fel på sina dörrar, på alla tåg han körde. Men någon måste ju se till att tågen tas ur trafik.

Fredagen avslutades på tur 9, på väg hem, då total bråk utbröt vid Skärholmen. När man kör så är man sällan mitt inne i bråket, man trycker vid hytten och kollar om man kan stänga dörrarna. Men att sitta som trafikant i vagnen, när folk börjar veva, det var en ny och obehaglig upplevelse.

torsdag 15 november 2007

Nyckelgyckel.

Kidsen blir verkligen bara mer kreativa för varje dag som går. På torsdagen gick man vid minst två tillfällen, liksom man gjorde tidigare i veckan, in med tågnyckel i mellanhytterna på olika turer och levde rövare med besvärliga stopp som följd. Att nycklar är på drift är väl iochförsig ingen nyhet, men det var länge sen de användes till att ställa till problem. Så, vad göra åt saken? Att byta ut låsen på samtliga vagnar skulle kosta multum, så vi föreslår att man helt enkelt kletar igen dem med tuggummi och avbrutna tändstickor och låter förarna öppna hyttdörrarna med nödöppningsmekanismen under vagnarna istället. Både enkelt och billigt!

Dessa nya metoder att vandalisera och förstöra trafiken gör att man nånstans uppskattar de ungar som jävlas på de gamla hederliga sätten. Man blir nästan lite tårögd när man hör hur de drar i nödbromsen och nödöppnar dörrarna, som på M:s tåg vid Alby, eller klottrar ner ett tåg i Norsborg, som lite senare ikväll. Det känns liksom oskyldigare på nåt sätt. Nästan rart.

När Hatbloggen passerade Stadion tre minuter försenad under eftermiddagsrusningen kom en man springande just som vi stängde dörrarna. ”Vänta, vänta, vänta, vänta, vänta, det är jätteviktigt att jag hinner med det här tåget!” skrek han. ”Då skulle du varit här för fyra minuter sen, gubbe”, svarade vi. Inte. Såklart. Men vi tänkte det medan vi såg likgiltigt på honom och stängde hyttdörren och åkte iväg. Vad han tänkte vill vi inte veta.

På förstasidan av senaste numret av Hatbloggens lokaltidning, Mitt i Lidingö, lyder huvudrubriken ”Bottenbetyg för vården av äldre”. Herregud, hur kunde det bli såhär? Sänk genast skatten ytterligare, så ordnar det sig nog.

onsdag 14 november 2007

Spökfel?

Under eftermiddagsrusningen sprang det enligt uppgift trafikanter på spåret söder om Bredäng. Den stackars trafikanten var på flykt undan biljettkontrollanterna, somliga riskerar hellre sina liv än betalar 1200kr i avgift. Trafikledningen bad tågen att ta det försiktigt(köra i max 20km/h) och avsyna spåret, trots att vakterna sagt att de sett personen i fråga springa söderut på spåret mot Sätra.
I Trafiksäkerhetsinstruktion för tunnelbanan(TRI TUB), som är vår bibel och ledstjärna, står följande att läsa om obehöriga på spåret:
§19.4"... Har annan person än förare rapporterat om obehöriga på spårområdet skall TL stoppa tåg på berörda spår. Spårområdet skall undersökas innan tågtrafik återupptas. Avsyning får efter TLs bedömning ske med tåg, sth 20km/tim. Vid rapport om obehörigt spårbeträdande skall TL snarast underätta polis eller ordningsvakt."
Trafikledningen gör ingenting fel när de låter tågen avsyna spåren, men frågan är om trafikledarna verkligen kan göra den bedömingen. Det är mörkt ute och någon är nere på spåret, tänk om föraren kör på personen eller upptäcker att nån annan redan gjort det?
Varför ens ta risken när man faktiskt kan göra så som TRI TUB också säger, och stoppa all tågtrafik?
Under de sammanlagda 10 år som Hatbloggen arbetat i tunnelbanan har vi aldrig någonsin varit med om en trafikledare som faktiskt stoppar trafiken när någon befaras vara nere på spåret. Kanske är det praxis, eller så kostar det helt enkelt för mycket med en tunnelbana som står still.

Som våra läsare så fint uppmärksammat så verkar SL helt ha tappat kollen! Sen all trafik började skötas av andra företag åt SLs räkning, så verkar SL inte ha en susning om hur saker och ting fungerar,och att tåg faktiskt blir sena när de ombeds att köra i 60km/h istället för 80.
Nu säger alla att kod grön gäller, men frågan är om det ens är korrekt att använda kod grön, nu när kod systemet verkar ha fått direktiv om att självförstöras.

C20 förfall fortsätter och Hatbloggen undrar vad det ens är för vits med att kunna köra i 80km/h när tågen inte längre kan det? Tidigare när vi fick felkoder om hastighetsbegränsningar till 70km/h så kunde vi rulla bort det efter ett par stationer. När det inte funkade med att rulla fick vi omaktivera hela tåget. Nu funkar det inte med att omaktivera, felen kvarstår, och kanske är det så att det som från början var "spökfel" nu faktiskt blivit riktiga fel?

tisdag 13 november 2007

Hemligt nummer.

På tisdagen rapporterades Jesus (eller åtminstone en trafikant som var lik densamme) åka omkring längs linje 13 och stiga av vid Vårby gård. Enligt uppgift inkom trafikantklagomål mot mannen, men det framgick inte om han verkligen gjort nåt eller om han bara provocerade genom att uppväcka döda, förvandla vatten till vin och se typ from ut.

Flera förare anropade trafikledningen i snövädret och meddelade att det var ruskigt halt på yttersträckorna, men TLC vägrade styvnackat utfärda kod gul – det var kod grön och skulle så förbli! Om vi förstod saken rätt har det inkommit synpunkter på att man tidigare varit så generös med kod gul och kod röd, och med en ny, mer avslappnad attityd försöker man uppenbarligen överlåta till förarna att använda de kunskaper och det förnuft vi kan förväntas besitta. Heja, TLC, säger Hatbloggen.

Som ett brev på posten kom såklart snöbollskastningen mot förare och frontrutor igång igen. Det är inte utan att man önskar att de små busfröna skulle våga sig ut på den glashala vita linjen i sina slätsulade sommarskor.

Från den 10 december kommer SL:s kundtjänst att ha öppet dygnet runt, vilket låter som en god idé. Kruxet är bara att man inte kommer kunna nå den på dess vanliga nummer, 600 10 00 – ett nummer som är väl inarbetat, som många lagt in i sina mobiler och som en del av oss rentav kan utantill. Istället ska man ringa
555 925 15, ett av de mest oregelbundna nummer det går att tänka sig. Kanske är 555 riktnumret till Mumbai eller Riga, där man kan tänka sig att callcentret kommer att ligga, men troligare är väl att de hoppas att ingen ska komma ihåg numret så att de slipper bli störda hela nätterna.

måndag 12 november 2007

Tunnelbanans Bermudatriangel.

Efter några kalla dagar med fullkomligt livsfarligt hala vita linjer längs utomhusstationernas plattformskanter har man spritt ut ett typ decimetertjockt lager grus som ska göra det lite mindre farligt att vistas på stationerna. Vi får hoppas att folk kan hålla sig på fötterna i det grustag som röda linjen blivit.

Den senaste tiden har man i princip varit tvungen att dricka vatten ur sina kupade händer i mässen vid Liljeholmen eftersom det rått en skriande brist på engångsmuggar (och nåt bofast porslin finns såklart inte, det har väl gått samma väg som besticken). Från lokalvårdsfronten rapporterar nu J att bristen berott på att man beställt sex kartonger engångsmuggar från leverantören, men att denne bara hade tre kartonger i lager när beställningen gjordes och av nån anledning vägrade skicka en enda mugg innan en komplett order kunde levereras. Intressant policy – inga muggar är bättre än några muggar. Kanske nåt för tunnelbanan att ta efter? Ingen trafik förrän samtliga turer rullar.

I mässen utbröt på måndagseftermiddagen en livlig diskussion om syftet med högra bröstfickan på den nya uniformsvinterjackan – den är nämligen mycket smal och mycket lång på höjden. En hel del (rätt snuskiga) förslag framkastades innan man lyckades enas om att den troligen är till för att bära omkring linjaler i. Och vad ska man med linjaler till när man kör tåg? Jo, gissade Z-P, då behöver förarna inte ropa efter linjemontörer till sina sega CX-tåg – de kan göra egna mätningar. Witzigt.

Dag tre utan indikering börjar det kanske så smått sätta sig i fingrarna att inte öppna vänster hyttdörr vid Hornstull och Centralen; som exempel kan nämnas att Hatbloggen själv kom ihåg att inte indikera iallafall en tre-fyra gånger på måndagen. Men samtidigt kommer oroande rapporter från ställverket: På den skärm där ställverksoperatörerna ska kunna se vilka tåg som ska åka vart försvinner på nåt mystiskt sätt tågen just under den kritiska sträckan Centralen – Östermalmstorg (”tunnelbanans Bermudatriangel”, som Ü kallade den). Det är nog bäst att trots allt fortsätta kolla signalerna innan man kör, åtminstone på väg norrut…

Stora delar av dagen ljöd brandfalsklarmet vid Zinkensdamm, och det är ju inte första gången det sätter igång omotiverat just där. (En gång för ett par år sen körde Hatbloggen förbi Zinken när en allvarlig inspelad röst i taket mellan högljudda signaler upprepade gånger basunerade ut nånting i stil med ”En brand har brutit ut i biljetthallen, vänligen lämna genast stationen”, medan folk lugnt stod kvar och läste sina tidningar och väntade på tåg. Fascinerande.) Hur stressad måste inte spärrisen vara efter en dag vid den stationen? Vilka fasansfulla mardrömmar om dånande eldhav utspelas i hans eller hennes huvud om natten? Eller sitter bara döva spärrvakter vid Zinken? Tunnelbanan är en mycket gåtfull plats.

Knäcketorsk!

På lördagsnatten hade Hatbloggen en tillsynes totalt avtuppad kille med sig i tåget. När det var dags att ta tåget ur trafik och äntligen få gå hem satt fanskapet såklart kvar. Eftersom man inte gärna vill vara nära dem eller ta i dem slutade det hela med att Hatloggen stod och sparkade på killen för att få han att vakna. Men till vilken nytta, killen rörde inte en fena! Då började vi misstänka att han kanske var död, och här stod vi i ett tåg fyllt av övervakningskameror och sparkade på liket! Som tur var insåg vi snabbt att vi som förare har en fantastisk möjlighet att begå brott i tunnelbanevagnarna då vi efter vår gärning kan ta bort hårddisken som finns i tågen! Som tur var levde killen och Hatbloggen behövde inte förstöra några bevis, inte den här gången iallafall...

En annan sak som irriterat oss mycket på sistonde är ordningsvakterna. Varje gång de kommit för att hjälpa till med att avlägsna fyllon, så har de alltid stått vid fel vagn. Har man anropat om ett fyllo i V2:an så står de garanterat vid V1:an och kommer sen fram och säger att TLC sa att det var i V1:an. Vi är benägna att tro på ordningsvakterna när de säger att det var den informationen de fick från Trygghetscentralen, men vi ställer oss frågande till varför Trafikledningen och Trygghetscentralen leker viskleken så att vissa väsentliga ord faller bort, och om det ändå kanske är så att ordningsvakterna inte riktigt har koll på systemet med benämningen av vagnarna!

Idag hade vi fel signalbild vid Östermalmstorg norrut och var påväg att ta på oss skulden genom att anropa TLC och säga att vi nog hade glömt bort att indikera. Men sen kom vi på att vi inte längre behöver indikera så alla felaktiga signaler är således ställverkets fel!

Vad tänkte SL när de beställde in C20 vagnarna som till 50% är gjorda av glas?
De verkar inte ha tagit med ung jävlar som kastar sten så att rutor och väggar krackilerar iallafall. Tur att det finns "dörrparet avstängt" lappar som man kan använda för att lappa ihop åbäken.

söndag 11 november 2007

Obehagligaste vändbryggan?

Okej, så Slussen är, enligt vår enkät, röda linjens äckligaste station. Kanske inte så förvånande med tanke på allt drägg som samlas där röda och gröna linjerna möter Saltsjöbanan och bussarna från en massa söderförorter (som för övrigt landar vid stans snuskigaste bussterminal). Slussen är uppsamlingsplats för såväl alla Söders krogbesökare som både fulla och bakfulla Finlandsbåtsresenärer, och på framförallt helgnätter förvandlas stationen till Stockholms största offentliga toalett. Dessutom håller hela den betongklump som är Slussen på att vittra sönder och glida ner i vattnet, så stationen (och vi med den) lever förmodligen på lånad tid.

Det urinstinkande och nerspydda Axelsberg, där förarna är levande måltavlor för allehanda prickkastning, blev god tvåa, medan det öde och kisskladdiga Masmo är tredje äckligast. Vid Aspudden bor tydligen bara knarkare, lattemorsor och små, äckliga klottrare, vilket räckte till en fjärdeplats. Att det långa, skumma, mörka, fuktiga Bergshamra hamnade längst ner på fem-i-topplistan beror nog mer på att de andra alternativen är så ruskigt äckliga än på att just den stationen är stans mysigaste ställe.

Nu är det dags för nästa enkät: Vilken är röda linjens obehagligaste vändbrygga? Vi har valt ut de fem ruskigaste alternativen bland de vändbryggor som oftast kommer till användning, så rösta nu duktigt. Motiveringar mottages gärna på kommentarsplats.

Ögonbindel och dubbar.

Det är verkligen jättesvårt att lära sig av med att indikera (det vill säga att medelst en knapptryckning vid för ändamålet särskilt formgivna knappsatser (”indikeringslådor”, för invigda) visa dem som lägger växlarna på ställverket åt vilket håll tåget ska åka, för oinvigda) vid T-Centralen och Hornstull. Och det är verkligen obehagligt hur mycket i det här jobbet som sitter inbyggt i kroppen och inte i hjärnan – att man exempelvis fortsätter att indikera fast man vet (eller borde veta) att man inte behöver, det går av bara farten. Läskigt mycket går av bara farten, och var man bara säker på att man hade klart spår hela tiden skulle säkert de flesta av oss kunna sköta jobbet iförda en elegant Veoliagrå ögonbindel.

Vid Tekniska högskolan brann motorn (enligt den version vi hört på jobbet) eller bromsarna (enligt vad pressen påstår) på ett C6-tåg på lördagseftermiddagen med rökutveckling och utrymning av både Tekniska och Universitetet som följd. Enligt uppgift till Hatbloggen var det kanske inte precis så dramatiskt som det lät på radion, men räddningstjänsten ryckte ut med stora sprutan och stoppet varade ändå i ungefär 100 minuter – och det var trots allt tur att tåget kom in till stationen och inte fastnade nånstans i den över 3 kilometer långa tunneln mellan Universitetet och Tekniska. Till Hatbloggens fasta rutiner hör numera att se över testamentet och att alltid ha det någorlunda presentabelt hemma innan vi går till jobbet – man vet ju aldrig om man kommer tillbaka själv eller om nån annan får ta rätt på kvarlåtenskapen.

Är det inte eld och rök som hotar våra liv så är det isiga plattformar. Den självlysande färgen i de vita linjerna längst ute på plattformskanten blir verkligen utomordentligt hal vid kyla, varför man ogärna sticker ut mer än huvudet vid dörrstängning. I standarduniformsuppsättningen borde ingå pensionärsdubbar att spänna fast på skorna.

Dagens Nyheter berättar att SL:s nya biljettautomater fungerar på ett otillfredsställande sätt. En av orsakerna är att de i själva verket är gamla parkeringsautomater som byggts om, och att de inte är så fantastiskt lämpade för kollektivtrafikbiljettförsäljning. Varför bygga om dem överhuvudtaget, undrar vi. Det mest logiska hade varit att sälja parkeringsbiljetter på stationerna med tanke på att tågen står mer stilla än de rullar.

lördag 10 november 2007

Konsekvent Inkonsekvent.

Halva Hatbloggen höll på att inte komma till jobbet idag tack vare att C20-vagnarna fortsätter att visa sig från sin bästa sida (läs mer här, här och här). På eftermiddagen körde A turen 6 där kontrasignalen(betyder stopp) plötsligt blinkade till så fort tåget rörde sig. Med stor möda lyckades han hoppa och hacka sig in till Masmo där han kunde utrymma och ta tåget ur trafik. Precis samtidigt upplevde S ungefär samma problem vid stationen framför, Vårby gård, men han körde CX och såna problem är rätt triviala på de gamla vagnarna – på C20 däremot är beteendet högst förbryllande. Skojigt ändå att de samordnade sina aktiviteter.

Väl på plats upptäckte vi att det kommit två stycken nya meddelanden:
ett säkerhets och ett instruktionsmeddelande.
Säkerhetsmeddelandet berörde tunnelbanemordet och handlade om att vi förare nu ska ta det extra försiktigt in på stationerna och rapportera in till trafikledningen så fort vi ser någonting suspekt! Det är facinerande att bara för att det finns en gärningsman som puttar ned folk på spåret så blir vi ombedda att ta det lugnt. Det faktum att trafikanter redan innan gärningsmannen dök upp(1.2.3.4.5. osv) inte hade några som helst problem med att ta sig ned på spåret för egen maskin, verkar SL ha glömt bort. Kanske är detta ett sätt för SL att undgå sitt ansvar att göra tunnelbanan säkrare, eller så förväntar de sig helt enkelt att vi ska köra in i 15km/h på stationerna hädanefter och mitt i allt höstkaospratande på radion anropa TLC så fort vi ser en mystisk filur, och trust us, vi hinner se mycket konstigt på 8 timmar...

Instruktionsmeddelandet berörde indikeringen vid Horsnstull och T-centralen. Eftersom röda linjen inte är så modern, indikerar vi förare vid dessa två stationer för att påminna ställverket om att lägga växlarna rätt. Nu, från och med den 10 november, ska vi upphöra med att indikera. Detta eftersom det är lätt hänt att man öppnar dörrarna på fel sida när man ska indikera och för att de nu har införskaffat digital teknik till ställverket så de ser vart vi ska iallafall! Men indikeringsboxarna kommer att finnas kvar och vi kan komma att bli ombedda att använda dem vid trafikstörningar. Här undrar Hatbloggen hur SL tänker. Är det speciellt smart att tvingas indikera vid trafikkaos när man har annat att tänka på och troligen är mer stressad och benägen att göra fel? Och om boxarna sitter kvar, finns ju hela mekanismen som gör att vi ibland öppnar dörrarna på fel sida fortfarande kvar. Det är lika smart som när de tog bort 2/6 vagnsmärket från en massa stationer för att vi inte skulle stanna kort, men de lät märkena vara kvar på ett antal stationer där det helt enkelt är ologiskt att stanna längst fram om man bara har två vagnar, då utgången är längst bak. Så nu ska vi köra längst fram på vissa stationer och på andra inte, och detta är helt godtyckligt, och inte har vi slutat stanna kort för det!
Hatbloggen misstänker att ledningens nya ledord lyder som följer: Konsekvent Inkonsekvent.

En annan sak som sköts inkonsekvent är de olika koderna. Halkgeneralen kan ringa in och meddela att det är kod gul som gäller, trots att det är snus torrt ute, bara för att han ska åka bort över helgen och vill gardera sig. Och idag var det snor halt redan vid 18-tiden men vi fick inte kod gul förens vid 22.30. Antagligen berodde detta på att ingen av förarna anropade TLC för att skvallra om väglaget, men vi gör det inte för att förstöra, utan för att vi inbillar oss att vi faktiskt själva har den utbildning och erfarenhet som krävs för att anpassa körningen efter väglaget, oavsett kod gul, röd eller grön. Samme halkgeneral intervjuades i Veolias interntidning och hävdade att nu har alla förare gått halt spår utbildningen. Hatbloggen fick sig ett gott skratt då vi vet att det bara är ljug.

Något annat som också måste vara ljug är den insändare en påstådd trafikant skickat till Veolia för att berömma en förare vid Skanstull:
"Jag vill härmed framföra min ursäkt till den tunnelbaneförare som körde en avgång från Skanstull mot Högdalen kl 17.00. Jag hade mitt skrikande barn i famnen och min sambo kom en bit efter med barnvagnen. Jag stod i dörröppningen när dörrarna började stängas. Istället för att kliva av stod jag kvar i dörröppningen och höll upp dörrrna för barnvagnen under flera stägningsförsök, med resultatet att både jag och vagnen klämdes i dörrarna. Dörrarna fastnade sedan i öppet läge så att föraren blev tvungen att gå bak och stänga för hand. Tåget blev stående i flera minuter. Jag vet att det är urbota korkat att hålla upp dörrarna. Speciellt då turerna går så tätt och ännu mer speciellt med ett spädbarn i famnen. Det måste ha slagit slint i skallen. Därför vill jag be föraren och medresrnärerna om ursäkt för att jag orsakat en försening och onödig stress."

Det här var mycket roligt att läsa och vi vill verkligen framföra ett grattis till den förare som knåpat ihop detta exellenta trafikanterkännande och dessutom lurat Veolia att publicera det!

Fredagsnatten fortlöpte utan problem för Hatbloggen. Polisen genomsökte tåget vid Östermalmstorg söderut och lyckades äntligen sätta dit ett antal brats som olovligen drack alkohol i tåget. Till vår stora förvåning bötfällde polisen dem och det var verkligen på tiden!
Vi hade en ung man som såg ut som bigfoot i en blå dunjacka med oss i tåget. Han drack vodka ur en stor flaska och hade med sig sin lilla lilla kompis som drack 7.2:or och var allmänt ättrig och i mycket stort behov av bekräftelse, han såg faktiskt ut som en yngre Pierre Sandberg. Det skulle inte förvåna Hatbloggen alls om dessa två jönsar dyker upp på siten http://www.finest.se/ imorgon.

torsdag 8 november 2007

Sakernas tillstånd.

Det är märkligt hur en viss typ av fel plötsligt under en tid kan dominera banan och trafikbilden så totalt. För några veckor sen var det så mycket röklukt och brandlarm och brasor på röda linjen att man hela tiden gick omkring och trodde att man skulle sluta sina dagar som en förkolnad Veoliamumie i ett rasande inferno i en djup tunnel nånstans (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10), och dessförinnan, i början av hösttrafiken, ställde de gamla vagnarna till ett fantastiskt elände genom att dra sig fram längs banan i segaste tuggummifart och bli uppskickade i hallen på löpande band (11, 12, 13, 14, 15). Just nu är det, som vi konstaterat, C20-vagnarna det är fel på för hela slanten. Vad blir det nästa vecka? Fastnar samtliga hissar med panikslagna pensionärer mellan plattformarna och biljetthallarna? Blir det åtta rälsbrott på en vecka? Kanske nåt dussin urspårningar i Nyboda? Vi vet inte vilken som är nästa trend, men vi väntar med spänning.

C20, ja. Torsdagen verkade på det stora hela taget bli en relativt lugn dag – tills turen 16, i sista rycket av eftermiddagsrusningen, packade ihop fullständigt och blev stående vid Gamla stan med oavhjälpliga datafel i närmare en halvtimme. Milslånga tågköer bildades längs banan och trafikledningen vände tåg på alla möjliga (och flera omöjliga) ställen i och utanför stan medan extraturer skickades in i depåerna alldeles för tidigt. Avlösningar sprack, raster uteblev, frånkopplingarna ställdes in – och mitt i röran satt Hatbloggen och led och drabbades! Vårt tåg var närmare tre minuter sent en lång stund, men radion var så upptagen att vi omöjligt kunde komma fram och be att få vända tidigare. Tillvaron är så djupt orättvis.

Sent på onsdagskvällen körde Hatbloggen ett tåg där en trött fyllerist lagt sig på golvet för att ta en (troligen både välförtjänt och välbehövlig) tupplur, vilket vi rätt snabbt uppmärksammades på av rådiga trafikanter. Som man kunde vänta sig fanns ingen hjälp att tillgå förrän på andra sidan stan, vid Liljeholmen, men vid snart sagt varje innerstadsstation kom upprörda fyrtiotalisttanter fram och berättade om ”sjukdomsfallet”. Gott så, de kunde inte gärna veta att i princip samtliga avstigande före dem redan gjort samma sak. Och visst, det är fint att folk orkar bry sig, men vi är verkligen ganska trötta på all högdragen indignation från de plötsligt så bekymrade samhällsmedborgarna – typ alla blev nämligen på ett väldigt klichéartat vis svårt chockerade över att vi inte omedelbart parkerade tåget och på egna armar bar karln till närmaste sjukhus. Det hade varit ganska underhållande att få se deras reaktioner på att den hjälp som kom vid Liljeholmen inte bestod av ett läkarteam utan av ett par stadiga ordningsvakter som släpade ut den djupt sovande mannen i liggande tillstånd, men då hade kulturtanterna förstås redan stigit av och återvänt till sina ombonade innerstadslägenheter för att skriva arga insändare om sakernas tillstånd till Dagens Nyheter.

onsdag 7 november 2007

Kod brun.

Ryktet säger att kollegor på Saltsjöbanan blivit tilldelade uniformspersedlar märkta med ”Veolia Travsport” istället för ”Veolia Transport”. Det är ju fullkomligt fantastiskt skojigt, vi ber till Gud att ryktet är med sanningen överensstämmande!

Men hur kan sånt ske? Jo, uniformerna kommer från en entreprenör som lagerhåller (och tillverkar, får man förmoda) prylarna i Baltikum. Det är helt enkelt billigast så, med resultat därefter. Hela tunnelbanan svämmar över av olika entreprenörer som förvaltar olika delar av verksamheten samtidigt som de korsäger varandra i ogenomskådliga nätverk. Vissa har hand om trafikverksamhet och spärrar, andra sköter tåg eller spår. Några ser till klockorna eller lysrören på plattformarna, medan andra har spolarvätska eller små jävla knappar som sin enda affärsidé (ja, typ iallafall). I Nyboda arbetar ungefär 38 företag sida vid sida – det är rentav så att olika spår ägs av olika bolag. Vi väntar bara på den dag man som förare måste betala olika avgifter beroende på vilket spår man ska köra in och parkera på i depån.

Under större delen av eftermiddagen rådde kod gul på röda linjen, och hela tiden rullade en text på plattformsskyltarna som informerade om ”enstaka förseningar” på grund av halt spår. Hur många tåg är det som är i trafik en vanlig eftermiddag – typ 35-38? Isåfall var det väl sådär 35-38 enstaka förseningar. I runda tal.

Lagom tills temperaturen började sjunka ner mot nollstrecket och regndropparna blev till is på de kalla rälerna utlystes kod grön igen. Om det inte blir nån trafik imorgon beror det på att samtliga vagnar antingen ligger som ett plockepinn bortanför stoppbockarna i Norsborg eller har glidit ut i havet vid Ropsten. (Lågprisbutiken söder om Fruängen ligger iochförsig också risigt till.) Kom ihåg var ni läste det först.

Hatbloggen har försökt nå klarhet i hur alla dessa färgkoder påverkar blindtarmsbanan, blå linjen. Hur tacklar man lövhalka och hjulplattor där? Är det okända begrepp? Halkar de ofta förbi Kista? Eller skrattar de åt oss och våra bekymmer? Våra källor kör på blå linjen alldeles för sporadiskt för att kunna svara på våra frågor, men vi hoppas på att bli upplysta på nåt sätt.

Kanske är det dags att skrota alla förvirrande koder och risklägen och börja använda en universalkod för alla tillfällen istället. När vi talade med gröna linjen-J frågade han om det var kod brun (”allt är skit”) som gällde – och visst, varför inte?

Cirkus.

Hela tisdagen var insvept i någonslags lågmäld galenskap.
Ingenting fungerade som det skulle. Tåg var sena utan någon till synes allvarlig anledning, tåg gick sönder på märkliga sätt, tåg kördes in i depån och tåg kördes ut ur depån för att sen köras in igen.

Hatbloggen började dagen med att ta ut tre C20 vagnar från hallen, men vi hann bara vara i trafik i 2 stationer, för infart Zinkensdam, när tåget är uppe i 80km/h och vi påbörjar inbromsningen för att hålla 50km/h infart station, så tar inte bromsarna!
Det är alltid lika härligt att försöka få stopp på ett tåg och inse att det inte kommer att gå, det är lite som om man ser hela sitt liv passera i revy och man undrar hur man ska lyckas övertala trafikledningen att tåget inte ville bromsa, på en innomhus sträcka dessutom.
Som tur var fick vi stopp på tåget efter att ha släppt allt och trafikledningen bad oss, förnuftigt nog, att utrymma tåget och köra tillbaka till depån.
När Hatbloggen undrade om det fanns något nytt tåg att ta ut ur depån så svarade trafikledningen: "Nej vi skiter i det, det finns ändå inga nya vagnar."

Vid Tekniska Högskolan fick C påhälsning i tunneln, och de små liven tog sin flykt på norrspår, mot trafiken och de sprang till Stadion. Detta skapade ett stopp mellan Liljeholmen och Stadion.
Samtidigt anropade ett tåg i Sätra som även det hade folk framför sig på spåret.

Tågen turades om vart annat, extra tåg fick göra konstiga turer, typ trafik Norsborg - Aspudden, utrymma tåget, för att sen köra i trafik Liljeholmen - Fruängen.
En station innan Hatbloggen skulle tömma tåget vid Liljeholmen och köra in i hallen för gott, så dök det såklart upp koppelåkare vid Hornstull. Föresenade in i hallen blev vi dessutom ombedda att köra in bakvägen till spår 4.
L summerade dagen med ett stort flin och utbrast -"Vilken cirkus!"

tisdag 6 november 2007

Skärpning Hatbloggsläsare!

Kära Hatbloggsläsare!
Det värmer verkligen att ni är så ivriga och lämnar kommentarer på våra inlägg.
Men vi försöker själva hålla bloggen fri från personangrepp(offentliga personer och SL undantagna) och skulle uppskatta om ni gjorde det samma. Skriv gärna kommentarer, diskutera saker och säg gärna emot vad andra kommenterat, men försök vara civiliserade och ägna er ej åt personpåhopp.
Vi har tyvärr redan varit tvugna att ta bort en del kommentarer vars innehåll bara bestått av någon slags personhatskampanj. Fortsätter detta kommer Hatbloggen tvingas införa registreringstvång för att lämna kommentarer till våra inlägg.

Farväl C20, tack för den tid som varit.

På måndagen lade C20-vagnarna av. Slutade funka. Vid Vårby gård stod ett tåg nån halvtimme med kontrasignal och indikerade nerdragna nödbromshandtag trots att tre förare hjälptes åt att gå igenom tåget och kolla och återställa samtliga nödbromsar och samtliga dörrnödöppningsvred. Med tanke på det långa stoppet är det inte så imponerande att de små liven som låg bakom busstrecket bara hann måla ner en halv vagn.

Vid minst två tillfällen under dagen öppnades dörrarna på olika tåg bara sporadiskt och lite hipp som happ sedan förarna tryckt på dörrknapparna, och på turen 45 gav HS upp totalt och medgav körning i högst 15 km/tim på eftermiddagen. Den senaste tiden har dessutom spökfelkoderna som felaktigt larmar om nödöppnade dörrar och hastighetsbegränsar till 30 km/tim blivit allt fler. Är det det fullständiga sammanbrottet för C20 vi betraktar?

De ännu fungerande vagnarna håller just nu på att omprogrammeras för att bli användbara på alla banor – de som varit specialdesignade för röda banan ska alltså kunna rulla också på den gröna. Detta innebär att de samtidigt blir sämre för förhållandena på röda linjen: Nu sumrar de och automatbromsar vid 50 km/tim istället för att ha en bekväm hastighetsvakt vid M-signal mot vilken man kan luta sig, och så blir dörröppningen lika seg som på de gamla gulskärmingar som främst hört hemma på gröna linjen. Dessutom har man här och var glömt bort hur fort man kan köra på röda och hastighetsbegränsat vissa vagnar till grönans 70 km/tim med de vanliga omomprogrammeringarna som följd för att rätta till felet – alltid tycks det vara nåt man glömmer vid omprogrammeringarna och alltid tycks det finnas obegränsade resurser för alla dessa fel- och omomprogrammeringar.

Hatbloggen frågar sig om ungarna blivit dummare, snällare eller mesigare. Det är rätt länge sen vi råkade ut för nerdragna nödbromshandtag på våra tåg, men däremot har det blivit vanligare att kidsen trycker igång nödtalsenheterna ute i vagnarna. Vi inbillar oss att de kanske tror att de nödbromsar tåget när allt de i själva verket gör är att sätta igång en liten ettrig larmsignal. Vi kan faktiskt stå ut med att de jävlas så länge vi slipper lämna hytten för att åtgärda deras dumheter och kan stanna kvar i värmen och svära.

måndag 5 november 2007

Fåglarna.

Söndagen var så förbannat söndag: Inga mord, inga rån, inga bränder och ingen äggkastning. Fantastiskt tråkigt. Nåja, inget gott som inte har nåt ont med sig – detta gav ju rikligt med tid till att iaktta och reflektera över trafikanternas konstiga beteende. Vad är det, till exempel, för människor som står och köar vid T-Centralen med kassar och väskor och ungar för att få tränga sig på ett tåg på röda linjen för att åka till Gamla Stan och byta till gröna linjen där? Det är ju en gåta. Och vart ska de som åker med tågen norrut till Östermalmstorg och springer benen av sig för att hinna med södergående tåg? Människor är så väldigt, väldigt konstiga.

I kommentarerna till det här inlägget delar ett par av våra läsare med sig av sina förbryllande samtal med trafikanter, och det gläder oss att vi kan berätta om ett eget från söndagen. Vid Centralen kom en man från provinserna (han lät ungefär som en göteborgare) fram och frågade om Råcksta och Ropsten var samma sak. ”Förlåt?” frågade vi. ”Är Råcksta och Ropsten samma sak?” upprepade han och nickade menande mot plattformsskylten där det stod ”Ropsten”. Vi höjde inte bara ett utan två ögonbryn – ”Om Råcksta och Ropsten är samma sak?” ”Ja”, förtydligade han, ”jag ska med finlandsbåten.” Vi vet inte om vi ledde honom fel, men vi övertalade honom iallafall att stiga ombord och åka med till Gärdet.

När vi satt i mässen kom F ner från trafikledningen och berättade att en karl som åkt omkring i tunnelbanan med fem fåglar tappat bort en av sina papegojor vid Slussen. Tydligen hade fågeln hittat fram till nån spärr där den lydigt inväntade polisen.

På tal om fåglar höll måsarna (eller trutarna eller vafan de nu är) flyguppvisning på Strömbron hela dan. Varje gång Hatbloggen körde över bron satt en lång rad fåglar på ena räcket tills tåget närmade sig, då de i tur och ordning som de satt lämnade bron i nån sorts vågliknande formation och flög ut över vattnet. Vi inbillar oss att de betedde sig likadant när andra tåg passerade, vilket väcker frågan om fåglars intelligens. Efter halva dan borde de väl antingen börja inse att inget tåg kommer att överfalla dem och att de lugnt kan sitta kvar, eller så borde de försöka hitta nåt lugnare ställe att sitta och halvslumra på. Det är sånt här uppträdande som ger fåglar dåligt rykte.

Vi har på ett nyktert och objektivt sätt valt ut röda linjens fem äckligaste stationer för att få lite hjälp att utse den allra äckligaste i en fullkomligt vetenskaplig undersökning, så var snälla och rösta. Har ni andra förslag får ni gärna lämna dem på kommentarsplats.

söndag 4 november 2007

Brottsplats: tunnelbanan!

Axelsberg måste vara stans dummaste station – det sämsta av två världar i oskön förening. Inte nog med att man måste gå ut en god bit på plattformen för att se hela tåget och kunna stänga dörrarna när man kör söderut (underbart vid nederbörd!), dessutom går en gångväg högst uppe på den bergs- och betongvägg som utgör södra änden av stationen. Detta gör att förarna är villebråd för snöbollskastning under vintrarna och för kastning av allt annat (inklusive vattenkastning – det har hänt!) resten av året. På fredagen kastade man ägg på U från gångvägen, och på lördagen låg, trots snö och regn, bevisen kvar på plattformen i form av (nästan) drivor av äggskal genom vilka man (i princip) måste vada för att kunna gå ut och stänga dörrarna. Fan, ge oss ett tak innan isbollssäsongen börjar!

När Hatbloggen på lördagen tog emot sitt första tåg trodde sig avgående förare minnas att det var kod gul som gällde, och därför kröp vi omkring längs banan i snigelhastighet. Först på rasten, efter precis halva arbetsdagen, visade det sig när vi talade med kollegorna i mässen att det varit kod grön åtskilliga timmar. Väldigt försmädligt! Nåja, saker och ting normaliserades en bit in på andra och sista körpasset, för till synes utan orsak meddelade trafikledningen klockan 19:34 att kod gul trätt i kraft klockan 19:30 (ve och fasa! alla körde omkring och bröt mot reglerna i fyra minuter! varför kom beskedet så sent?). Hatbloggen hade ju i onödan sniglat sig fram hela eftermiddagen, så det hade ju inte varit mer än rätt att i gengäld gasa på ordentligt under kvällen, men vi anade att det var en logik som skulle bli svår att sälja och kröp ner i hastighet igen.

Tunnelbanemordförsök vid Gullmarsplan i lördags. Tunnelbanemord vid Högdalen igår. Vid Mälarhöjdens station misshandlades en 14-årig tjej av ett kidsgäng ikväll och vid Liljeholmen stod en kvinna på plattform 5 och grät sedan hon rånats på en väska full med guld (tala om att utmana ödet). Snart törs man fan inte gå till jobbet. Inte med en väska full med guld iallafall.

lördag 3 november 2007

If you want to get away with murder....

Det är märkligt hur många olika stadier tunnelbanan hinner genomgå inom loppet av fem dagar. I måndags var det kod röd och totalt kaos, trafikledningen bad oss att lägga tidtabellen i handväskan och det kändes onekligen som om det var slutet för tunnelbanan.
Idag var en stillsam dag, självfallet med de vanliga inslagen av tågkänning och koppelåkare, men trafikledningen ropad på tåg, som var knappt en minut för tidiga, och bad dem att slå av på takten och hålla tidtabellen.(!!!!)

I Danderyds Sjukhus håller SL på med att rusta upp spårväggarna. De ska sätta upp nytt klotter frånstötande kakel. Precis som vanligt finns det information om detta arbete på stationen, allt ska vara klart våren 2008 och SL ber om ursäkt för de oangelägenheter detta kan innebära. Vilka oangelägenheter frågar sig Hatbloggen? SL kan väl lika gärna passa på att be om ursäkt för sin existens när de ändå håller på.

Alla galningar verkar hålla till på gröna linjen. Vi på röda har varit förskonade från framförhopp och dödsfall i ett par månader nu iallafall, men på Gröna linjen har de börjat med något nytt: Tunnelbanemord!
Väldigt hemskt men varför har ingen tänkt på detta förut? Det är ju fruktansvärt lätt att putta någon så att personen ramlar ned framför tåget. Under eftermiddagsrusningen när folk står som packade sardiner, räcker det med att någon försöker tränga sig förbi för att nån ska tappa balansen och falla. Så om man vill komma undan med mord....

fredag 2 november 2007

I de djupaste hålen...

Hatbloggens torsdag började med att S anropade om rullatorfyllot som hade uträttat sina behov inne i tåget och sedan slocknat. Det satte tonen för restan av eftermiddagen och kvällen som fortlöpte med en hel del roligheter!

Tågen som rullade ut ur Nyboda verkade allihopa ha plattor! Två tåg kördes in igen eftersom plattorna var såpass stora att de inte fick rulla i trafik. Även turen 21 hade något slags fel som kunde orsaka plattor så det kördes också in. Tyvärr fanns det inga extra tåg för att ersätta de indragna. Ett av extratågen fick en vagn utbytt med en ny efter att ha körts in i hallen igen pga plattor. När tåget sen igen kom ut hade det stora plattor på den nyss ditsatta vagnen så tåget fick helt enkelt åka in i depån igen! Totalt fattades det tre extra tåg på linje 13 efter att trafikledningen bytt ut en extra tur och gjort den till tur 21. Smällar man får ta när det inte finns vagnar så det räcker.

H var på dåligt humör idag och man kände verkligen hur det osade om radion pga inkompetensen i Nyboda. Hur kan man låta tåg med så stora plattor gå ut? Vad gör de i hallen på kvällarna, dricker kaffe verkar det onekligen som.... De har verkligen letat i de djupaste hålen av nyboda för att få fram vagnar. Och vilka vagnar sen! Om detta var flygtrafik istället för tunnelbana skulle de flesta vagnar stå still. Tänk er själva, flygplan som får lyfta fast vingen sitter fast med svart maskeringstejp, punka på landningshjulen, en radio som inte fungerar. Men som tur är kör vi ju tunnelbana och inte flygplan, och då är maskeringstejp helt okey!

När Hatbloggen stod i Ropsten kom en lokalvårdare fram och frågade om tåget gick till T-centralen. Vi hade lust att hänvisa honom till Lidingörbanan men istället skrattade vi gott åt att vi äntligen fått svar på varför det var så svårt för jourstädarna/lokalvården att under onsdagen städa ur turen 16s rödvinsspill!

Dagen var strålande och solig. Det var torrt och vi körde på för fullt. Under kvällen blev det som brukligt numera kod gul. Enligt våra källor på gröna linjen berodde detta på att en förare ropat om att det föll löv på spåren.... Vår källa var mycket upprörd på sin kollega och föreslog att han nu skulle anropa trafikledning och säga att han kört förbi två stationer så att det blev kod röd!
Vi förstod att han skämtade, men det slog oss att dessa förbannade koder kanske inte bara är till elände för oss förare, utan faktiskt är något som vi kan påverka. Om tillräckligt många förare kommer överens om att rapportera in hala spår och förbikörningar trots bra väderlag, så kan vi ha kod röd resten av året!

Under kvällen uppstod komplikationer vid isärkopplingen i Norsborg. C20 vagnarna är inte riktigt vad de en gång var. Medans föraren, kopplingsövervakaren och trafikledningen slog knut på sig själva för att lösa problemet, så dök rullatorfyllot upp igen, förhalade hela processen och passade på att pissa i tåget, igen.