November: oktober.

Alla vi som trodde att lövhalkefärgkoderna pensionerats för gott fick svar på tal på tisdagseftermiddagen när kod gul gjorde den mest överraskande comebacken sen den älskade ex-häcklöperskan Ludmila Engqvist bestämde sig för att bli dopad och hatad vinteridrottare. Vi får väl se om kod gul går samma trista öde till mötes.

Ett tag nu har 1980-talsinfluenser påverkat modet, och i söndags gjorde Dagens Nyheter gällande att 1990-talet är över oss igen (Spice Girls har återuppstått, borgarna regerar på nytt, cykelbyxorna tar revansch, Robyn toppar åter listorna…). I tunnelbanan pågår en liknande trend: Med återuppväckta färgkoder och lukten av brandrök börjar november 2007 kännas oroväckande mycket som oktober 2007.

När Hatbloggen vände i Norsborg i eftermiddags kom en trafikant fram och frågade om hon fick köpa en cigarett, men vi röker ju (dessvärre) inte. I dessa tider, när SL desperat försöker dra in extra stålar med bland annat godisautomater på plattformarna, vore det kanske inte så dumt att utrusta förarna med några ciggpaket och chokladrullar och karamellstrutar som vi kunde kränga medan vi byter körände eller stänger dörrarna (eller inne i vagnarna under längre stopp).

Den tillfälliga hastighetsbegränsning om 20 km/tim infart Fruängen som suttit uppe ett tag har plötsligt inskränkts till att börja gälla vid norra plattformsänden – alltså där man redan automatiskt tuffat fram i 15 km/tim en stund. Vi förstår ju att syftet är att man ska bromsa in mjukt och undvika automatisk summerinbromsning, men nog var skyltningen som var gjord ett par hundra meter före stationen mer logisk (och mindre uppskattad…), eftersom den gällde en sträcka där man kunde fara fram i högre hastighet en den som begränsningen påbjöd. Det känns som att den nya skyltningen vänder sig till tåg som körs med urkopplat HS, men de är ju så otroligt få.

I en reklamkampanj i tunnelbanevagnarna har Forum för levande historia på sistone puffat för sin utställning Spelar roll genom att krasst påpeka hur liten sannolikheten är att nån som blir åskådare till bråk i tunnelbanan ska gripa in. En annan pågående kampanj (för förkylningsmedicin eller nåt i den stilen) berättar att 25% av de
650 000 trafikanterna i tunnelbanan en vanlig dag inte tvättat händerna det senaste dygnet och att 20% av de 350 resande i en fullsatt rusningsvagn är småbarnsföräldrar. Det känns verkligen utomordentligt bra att komma till jobbet och få skrivet på näsan med mycket stora bokstäver exakt hur otrygg och ohygienisk ens arbetsmiljö är.