Ögonbindel och dubbar.

Det är verkligen jättesvårt att lära sig av med att indikera (det vill säga att medelst en knapptryckning vid för ändamålet särskilt formgivna knappsatser (”indikeringslådor”, för invigda) visa dem som lägger växlarna på ställverket åt vilket håll tåget ska åka, för oinvigda) vid T-Centralen och Hornstull. Och det är verkligen obehagligt hur mycket i det här jobbet som sitter inbyggt i kroppen och inte i hjärnan – att man exempelvis fortsätter att indikera fast man vet (eller borde veta) att man inte behöver, det går av bara farten. Läskigt mycket går av bara farten, och var man bara säker på att man hade klart spår hela tiden skulle säkert de flesta av oss kunna sköta jobbet iförda en elegant Veoliagrå ögonbindel.

Vid Tekniska högskolan brann motorn (enligt den version vi hört på jobbet) eller bromsarna (enligt vad pressen påstår) på ett C6-tåg på lördagseftermiddagen med rökutveckling och utrymning av både Tekniska och Universitetet som följd. Enligt uppgift till Hatbloggen var det kanske inte precis så dramatiskt som det lät på radion, men räddningstjänsten ryckte ut med stora sprutan och stoppet varade ändå i ungefär 100 minuter – och det var trots allt tur att tåget kom in till stationen och inte fastnade nånstans i den över 3 kilometer långa tunneln mellan Universitetet och Tekniska. Till Hatbloggens fasta rutiner hör numera att se över testamentet och att alltid ha det någorlunda presentabelt hemma innan vi går till jobbet – man vet ju aldrig om man kommer tillbaka själv eller om nån annan får ta rätt på kvarlåtenskapen.

Är det inte eld och rök som hotar våra liv så är det isiga plattformar. Den självlysande färgen i de vita linjerna längst ute på plattformskanten blir verkligen utomordentligt hal vid kyla, varför man ogärna sticker ut mer än huvudet vid dörrstängning. I standarduniformsuppsättningen borde ingå pensionärsdubbar att spänna fast på skorna.

Dagens Nyheter berättar att SL:s nya biljettautomater fungerar på ett otillfredsställande sätt. En av orsakerna är att de i själva verket är gamla parkeringsautomater som byggts om, och att de inte är så fantastiskt lämpade för kollektivtrafikbiljettförsäljning. Varför bygga om dem överhuvudtaget, undrar vi. Det mest logiska hade varit att sälja parkeringsbiljetter på stationerna med tanke på att tågen står mer stilla än de rullar.