måndag 18 februari 2008

Ej i trafik.

Nu är det slut. Efter drygt åtta månader på linjen tar vi Hatbloggen ur trafik och kör in den i depån. Många dåliga tunnelbanenyheter har det blivit, men, som ordspråket säger, allt tråkigt kommer till en ände, utom korven som har två.

Bränder, mord, Strömbron, SL Access, vagnbrist, växelfel, halka, trafikanter, personalbrist, reklam, frånkoppling, Masmo, regn samt långa, trista dagar – listan över tråkigheter i underjorden är närmast oändlig, och som tur är finns andra som förhoppningsvis till och från kommer fortsätta att dokumentera all galenskap, också sen vi slutat. T-z-ns blogg kan vi rekommendera, liksom T:s. Seko klubb 119 bloggar om fackliga frågor i tuben, och den här hemsidan håller hyfsad koll på vad som pågår i kollektivtrafiken (även om den inte är sådär väldigt underhållande). Hos Spårvägssällskapet dryftas stort som smått (i regel vilken vagntyp som togs ur bruk vilket datum och liknande).

Så tack för den tid som varit och all uppskattning vi fått. (I rättvisans namn, tack också till vår(a) Hatbloggshatare, vi fick oss några riktigt goda skratt till livs.) Vi ses på linjen.

Klart slut.

söndag 17 februari 2008

47 + Tekniska = Rökigt!

Hatbloggen hade mycket riktigt rätt när vi i veckan konstaterade att bästföredatumet på Cx vagnarna var den 14 februari 2008. SLs redan sjösatta planer på att rusta upp den gamla vagnparken har redan gett resultat - vi tunneltågförare får helt enkelt fortsätta att leva i skräck ett par år till!
Mitt under fredagsrusningen raporterade L på turen 47 att han stod vid Tekniska Högskolan med rökutveckling under sitt tåg.
Att det just var turen 47 - turen med otur, som bestämde sig för att börja ryka, är för Hatbloggens läsare knappast förvånande.

Vi förordar nu starkt att SL förser turen 47 med en varningstext, strategiskt placerad i fronten av tåget, som upplyser trafikanter att man reser på egen risk med detta tåg och att om man verkligen vill vara säker på att komma fram helskinnad ,så gör man bäst i att vänta på nästa.

En annan sak som är märklig, är att de senaste rökutvecklingarna inträffat vid Tekniska Högskolan(1,2) men eftersom det nu var snart 4 månader sen det hände sist, så var det väl inte mer än på tiden.
Enligt DN berodde rökutveckligen på en trasa som fastnat i hjulet och fattat eld. Enligt trafikledningen var det en boggie under tåget som överhettats. Hur det nu än var så är det illa och vi hade stopp i trafiken från 16.20 till 18.00.
Trafikanterna skötte sig exemplariskt i den del av stan Hatbloggen hade fastnat, de kom fram och undrade b.la hur man ska gå till väga för att bli tunneltågförare(varför man nu skulle vilja bli det efter fredagens händelser) och höll oss sällskap på perrongen.

Trafikledningen gick under lördagen ut, på order av chefen, och tackade alla förare för det fina arbete vi utförde under fredagens stopp. Hatbloggen tycker att det är lite gulligt, även om vi är väl medvetna om att hälften av de som jobbade i fredags är lediga den här helgen och tråkigt nog missade den fina gesten.

torsdag 14 februari 2008

Bäst före idag.

Sen 2008:as början har tristessens tyranni rått på röda linjen. Tunneltågförare svältfödda på dramatik har hållt andan vid varje radioanrop i hopp om att ett mastodont stopp nu ä n t l i g e n ska bryta ut!

Och så kom veckan då alla gamla skrotiga Cx vagnar bestämde sig för att lägga av! Oturs turen 47 har haft fortsatta problem, igår var det stopp i en halvtimme på förmiddagen. Vagnmontörer har fått krypa ned under vagnar p.ga stora luftläckor och när de ropat in aktuellt vagnsnr(nämligen 668) har de fått till svar att den vagnen inte ska vara ute i trafik enligt hallen. Men vagnmästaren eller vem det nu är som är ansvarig för vagnarna uppe i Nyboda måste ha blivit förvånad när det visade sig att vagn 668 mycket riktigt var ute i trafik och inte på spår 23 och blev reparerad. Att man ens har dessa gamla Cx tågen i trafik när de dag efter dag efter dag efter dag, har samma fel, är en skandal.

Idag var det stopp både söderut och norrut samtidigt. Tur 64 klaffade ihop totalt infart Zinkensdam och tur 41 blev stående vid Östermalmstorg p.ga kontrasignal.
Stoppen i sig varade inte så länge men generarade tillräckligt mycket kaos för att det skulle vara struligt i trafiken och snigelfart genom stan i efterföljande två timmar.
Bästföredatumen för alla Cx vagnar verkar ha gått ut just den här veckan och vi lever numera under kontrasignalens tyranni!
Det är väl en himla tur att SL bestämt sig för att rusta upp 70st Cx vagnar så att de kan rulla i 10 år till - det roliga är med andra ord inte slut än!

De glasväggar som satts upp på station Östermalmstorg som något slags brandskydd, har istället utvecklats till en gaskammare! Tanken är att glasväggarna ska skilja de olika plattformarna från varandra, så att om det skulle börja brinna så sprids inte elden så lätt. Man kan gå igenom via en dörr, men just dessa två dörrar har slutat fungera. Eller rättare sagt, man kan ta sig in i själva utrymmet mellan de båda glasväggarna, men vill man komma ut på den andra plattformen så går inte det. Med andra ord fastnar trafikanter som kommer från Ropsten, och som ska byta till Mörby tåget, i detta utrymme och är fast där tills någon vänlig själ på plattformen ser detta och går dit och öppnar dörren. Det hela är väldigt underhållande och Hatbloggen vet inte riktigt vad SL tänkte när de byggde det här trafikant akvariet.

onsdag 13 februari 2008

47 - en tur med otur.

Ungarna av idag har som bekant rullskridskor, sparkcyklar, snowboard och gud vet vad. Vi har trott oss hänga med någorlunda, men ibland kommer det bara över en – hur förlegad man är. Okej, vi är faktiskt så gamla att det i vår gröna ungdom fanns vuxna som på fullt allvar sa ”rullbräda” när de menade ”skateboard”, men först på tisdagen stod det smärtsamt klart för oss exakt hur akterseglade vi är. När trafikledningen varnade för ungar som åkte kontorsstol på plattformen vid Slussen insåg vi att vi är hopplöst mossiga. Det var en trend som fullkomligt tog oss på sängen.

Vi misstänker att tunnelbanan ruvar på en alldeles egen köttfärsskandal: Nån måste ha micklat med bästföredatumet på CX-vagnarna, annars skulle de aldrig få vara ute i trafik. Det värsta är att det börjar märkas – man skulle kunna säga att köttfärsen (= de gamla vagnarna) börjar skifta i grönt och bli hårbeväxt (= gå sönder). Den senaste tiden har en mängd turer förlorat klarsignalen (eller snarare, eftersom felet ofta uppstår vid dörrstängning, inte fått klarsignal) utan synbar orsak. Ibland lyser en utvändig gul nånstans (vilket skulle indikera exempelvis öppna dörrar, för oinvigda) i nån vagn långt borta, men ibland inte. Särskilt mystiskt är att klarsignalen så ofta återkommer när föraren utrymt tåget och stängt dörrarna för att gå och kontrollera att inga trafikanter är kvar, men skummast i hela historien är att turen 47 tycks vara den som ihärdigast förföljs av detta fel. De senaste veckorna har både J och Hatbloggen tvingats utrymma just denna tur när klarsignalen uteblivit, och på tisdagen var det A som drabbades.

Vid T-Centralen mättes på eftermiddagen vinddraget från tunnlarna. Det gick till så att man ungefär längst ute på plattformskanten satte små varselklädda gubbar med varsin mätstation typ var trettionde meter. Det hela verkade hemskt avancerat, för mätstationerna hade displayer och antenner och viftande plastband i olika färger, men vi frågar oss hur tillförlitliga resultaten kan ha blivit när sannolikt samtliga förbipasserande förare panikbromsade för att det satt märkliga män i neonkläder en decimeter från spåret.

måndag 11 februari 2008

Helveteshelgen.

Fredagskvällen avlöpte någolunda lungt efter de fyra inrapporterade spårbeträdena mellan 20 och 22. Och söndagar i tunnelbanan är som ni alla vet tristessen personifierad. Men i lördags natt small det äntligen till. Det kaos som vi så länge väntat på dök plötsligt upp! Så lungt som det varit sen nyårsafton, hade ingen av oss kunnat föreställa sig, det var helt enkelt på tiden att något hände.
Efter klockan 22 begav sig alla som suttit och tittat på melodifestivalen, som på given signal när eftertexten började rulla, ut i kollektivtrafiken! Och det var inga fulla och glamourösa schlagerbögar som ställde till det tyvärr, utan som vanligt allehanda berusade svenssons.

På landet var det mycket riktigt något slags event på gång och tåg efter tåg på linjen 14 rapporterade in att man fått lämna folk vid stationer och körde omkring med överlast samt reducerad hastighet. Att ingen trafikplanerare förutsett detta speklakel och beställt in extra tåg samt ställt in frånkopplingen, förblir ett mysterium. Istället var varje tåg på linje 14 sisådär 10-15 minuter försenade under hela kvällen och polisen fick stänga av inpassagen till Telefonplan då stationen var överfull av små popsnören, så till den milda grad att vissa t.o.m hamnade på spåret!

Som om inte detta elände var nog, så pågick det vanliga. Spyor lite här och var, tex på säten, slagsmål, snorungar som klottrade, folk på spåret, cyklar på plattformar, nödbromshandtag och nödöppnade dörrar. Trafikledningen meddelade många gånger att vi skulle hålla 20km i timmen, istället för 50, infart station, så att citat: "Vi hinner stanna i tid."Att köra 20km i timmen infart station borde det alltid vara så fort det är helgdag, löning eller fotbollsmatch.
Lite senare på natten drog trafikledningen in flera tåg för att det var så stökigt.

Ställverket är på krigsstigen sen det på ryktesvägen kommit nya direktiv om att de ska rapportera in minsta lilla fel, även om felet korrigeras så att inget fel begåtts.
Hatbloggen tycker att det hela verkar mycket besynnerligt och uppmuntrar våra kollegor att börja sympati rapportera in fel som skulle ha kunnat äga rum, tex:
  • Jag stannade vid 6-vagns märket, men kom på det innan jag öppnat dörrarna och körde sen fram till 8-vagns märket. Ingenting hände, men jag ber ändå om ursäkt.
  • Min mobil ringde när jag var ute och körde och jag funderade på att svara men gjorde det inte. Jag ber om ursäkt för att jag tänker lite knasigt ibland.
  • Jag var påväg att öppna dörrarna på fel sida vid Slussen söderut men kom på mig själv i sista sekund och öppnade dörrarna på rätt sida. Ingenting hände men jag tänkte ändå be om ursäkt för att jag skulle ha kunnat begå ett misstag.

Och när ni väl håller på, så kan ni ju passa på att skriva en rapport och be om ursäkt för att ni ens existerar.

Tunnelliggaren bestämde sig återigen på söndagskvällen att gå ned på spåret vid Midsommarkransen. Alltså, det börjar bli lite tradigt nu. Skulle det inte vara bättre och ge karln en varselväst, spårbehörighet och en signallampa, så att han kan komma och gå, utan att trafikledningen behöver stoppa trafiken varje gång. Karln tänker ju uppenbarligen inte ge upp, och om ni frågar oss, så är han nog redan tillbaka i sin lilla kammare vid relärummet i Midsommarkransen.

söndag 10 februari 2008

Tutf-alzheimer.

På lördagskvällen körde Hatbloggen turen 2 med start från Liljeholmen norrut, precis enligt tjänsten, och på vägen till Ropsten kontrollerade vi flera gånger turnumret på radion i samband med anrop och konversationer mellan trafikledningen och förare på andra tåg. När vi bytt körände och var på väg söderut från Karlaplan anropade trafikledaren 13:2, och eftersom vi hade en vag känsla av att det var 2:an vi skulle köra tände vi läslampan och kollade turnumret – för säkerhets skull, liksom – och upptäckte att det stod 13:4 på radion. Eftersom ingen förare svarade på anropet till 2:an sökte trafikledningen kontakt igen, och nu började det brinna i vår hjärna: Satt vi på fel tåg? Hade vi tagit miste? Var det faktiskt 4:an vi skulle köra? Hade det stått fel turnummer i V1? För att vara på den säkra sidan fumlade vi fram både tjänsteutskrift och tidtabell innan vi kunde konstatera att vi verkligen skulle sitta på turen 2 och att det med största sannolikhet var just turen 2 vi körde, varpå vi äntligen kunde svara på TL R:s anrop. Anledningen till anropet var, föga överraskande, att vi hade fel turnummer inställt i V2.

Detta är ett typiskt utslag av den obehagliga sjukdomen tunneltågföraralzheimer. Det är samma mekanism som gör att man, när man sitter i mässen, måste ta fram sin tjänst var tredje minut för att kontrollera när det egentligen är man ska lösa av. Och på vilken tur. Och i vilken riktning. Och just det, när var det nu igen? Och vilket tåg var det vi skulle köra? Varifrån? Och till när? Och när man väl kollat ett par gånger och äntligen lagt på minnet när man ska ut har man glömt bort det, så det är bara att kolla igen. Och igen. Och en gång till. Bara för säkerhets skull.

Och om man nu, mot förmodan, lyckats nöta in vart man ska bege sig och när man ska göra det gäller det att hålla reda på vad klockan är, så nu sitter man med nervösa ryckningar i nacken och vrider huvudet mot klockan på mässväggen, och eftersom ens tidsuppfattning kan vara lite skev är det bäst att kolla ungefär var tionde sekund vad klockan är. För att vara säker. ”Okej, klockan är 15.07 och vi skulle köra 15.38, ingen fara. Fast vad är klockan nu egentligen? 15.07. Fortfarande. Okej. Och när skulle vi köra? Just det, 15.38 var det. Nu är klockan 15.07. Då så, det är lugnt. Eller borde åtminstone vara lugnt… För vi skulle väl inte ut förrän 15.38 om vi minns rätt, och just nu är klockan… nu ska vi se… 15.07.” Och så vidare. Och så vidare. Att inte fler förare är sjukskrivna för nackspärr och nervproblem är en gåta.

Lördagskvällen var till största delen märkvärdigt lugn och stillsam, men enligt rapporter från flera håll bröt kaos ut i underjorden när mängder av schlagermelodifestivaltittare begav sig ut på stan samtidigt som ungefär en miljon glada helgfirare försökte ta sig till eller från en stor baluns vid Telefonplan. Där stängde polisen tydligen helt enkelt av inpassagen till stationen en rätt bra stund på grund av den stora folktillströmningen, vilket ju rent logiskt torde ha minskat trafikanttrycket…

lördag 9 februari 2008

Tankeläsning.

Den allra vanligaste typen av kommunikation mellan tunneltågförare och trafikanter är ickeverbal. När avståndet är för stort för glåpord och utskällningar förekommer nämligen en rik flora av hyttande nävar, sparkar på tågsidan och dödande ögonkast, såsom Den Arga Blicken och dess kusiner Den Förnärmade Blicken och Den Förebrående Blicken. De flesta av dessa kroppsspråkliga meddelanden har sitt ursprung i att vi tågförare inte i tillräckligt stor utsträckning är synska. Vi saknar helt enkelt förmågan att läsa folks tankar och är överlag rätt dåliga på att förutsäga framtiden, och detta låter man oss veta - exempelvis medelst obscena gester och menande blickar.

De flesta trafikanter tycks förutsätta att vi vet att de planerar att stiga ut ur tåget så snart de pratat klart med sina kompisar inne i vagnen – det vill säga vilken dag som helst. Eller så anser de att vi borde förstå att en dam med rullator krånglat sig längst in i en sittgrupp och kan resa sig och stiga av först när tåget stått stilla med öppna dörrar minst 23 sekunder. Vi antas på ett avstånd om 100-150 meter kunna avgöra vilka trafikanter som är i sällskap med varandra och hur många i gruppen som ännu befinner sig i biljetthallen när den förste i sällskapet redan stiger på tåget, och att vi inte kan gissa att flera dagisbarn är kvar i vagnen när en lucka på fem meter och fyra sekunder uppstått mellan klungorna är ren skandal. Människor som långsamt går längs tågsidan medan vi gör utrop och varnar för dörrstängning blir mycket upprörda när de hamnar i kläm eller rentav lämnas kvar på plattformen, och trafikanter som kommer springande mot tågets riktning medan vi står och stänger dörrarna kan bara inte begripa att vi inte sett dem med våra ögon i nacken.

En annan typ av mediala förmågor vi förväntas besitta är ständig telepatisk kontakt med trafikledning och informationscentraler. Har man varit på väg till jobbet i uniform i samband med ett stopp i trafiken har man en rätt god uppfattning om hur antilopen känner sig när lejonflocken vällustigt sliter den i stycken. Lejonen kan inte för sitt liv förstå att man står där själv och undrar vad som pågår och hoppas att ett tåg (eller en buss eller en hiss eller en båt, lite beroende på var man befinner sig) ska dyka upp så att man kan komma till jobbet nån gång.

Men några av oss verkar ju trots allt ha blivit begåvade med oanade övernaturliga talanger. På fredagseftermiddagen satt T i mässen och ondgjorde sig över att behöva gå upp till Nyboda och hämta ut turen 57. Han försökte pressa linjemontörerna att förklara turen inställd, och när inte det funkade gormade han och levde om och hoppades högljutt att den skulle gå sönder snart efter utryckning – och det gjorde den! Han hann inte längre än till Liljeholmen innan det visade sig att tåget drabbats av HS-fel och omedelbart måste köras hem till hallen. Visserligen kom turen ut i bearbetat skick, men först efter en tripp till Zinkensdammsbryggan och tillbaka i 15 km/tim samt en del omrangeringar, varvid viktiga trafikminuter gick till spillo. Imponerande, T!

Slutligen kan vi meddela att fylleristernas fredagstrafik löper enligt tidtabell, för mellan 20 och 22 ikväll rapporterades om obehörigt spårbeträdande från i tur och ordning Liljeholmen, Hägerstensåsen, Liljeholmen och Danderyds sjukhus. Nån promenerade på spåret med Systemkasse i högsta hugg och en annan var för berusad för att kunna ta sig upp på plattformen för egen maskin. Vissa trafikslag är helt enkelt pålitligare än andra.