Folkfest vid Liljeholmen.

Tunnelbanan må funka uruselt, men säga vad man vill – det är inte enformigt iallafall. Uppfinningsrikedomen blomstrar mer än nånsin, varje dag är det en spritt språngande ny störning som sätter ordentliga käppar i hjulen. Ibland är det vagnar som går sönder på olika sätt, ibland är det trafikanter som på ett eller annat vis hindrar vår framfart, i fredags var det ett sprakande relärum som såg till att samtliga signaler mellan Universitetet och Stadion lyste rött – och på måndagen var det, enligt uppgift, ett trasigt kretskort i en dator nånstans som gjorde att ett tåg typ var tionde minut kunde ges tillstånd av trafikledningen att krypköra över bron mellan Slussen och Gamla Stan, medan groteska köer bildades på båda sidor därom. Om det var samma fel som ställde till kaos varje dag fanns iochförsig skäl till oro, men är det olika fel varje dag så kanske det är ännu värre…

Under såna här stora störningar blir det alltid lite karnevalsstämning i de förarklungor som uppstår vid avlösningsplatserna vid Liljeholmen. En massa förare står och trampar i oformliga högar och skojar och tramsar i väntan på sina tåg, alla blir liksom lite uppspelta. Trafikanterna däremot brukar vara extra griniga och glo surt under lugg på de uniformerade spexarna som skrattar bittert och högljutt hånar informationsutropen (idag, till exempel, ropade man till vår oförställda glädje ut att det var som mest tio minuters förseningar på röda linjen, vilket var rent och skärt ljug hur man än vrider på saken). En alldeles särskilt tjurig trafikant stack upp sitt pekfinger i ansiktet på L och sa att det här skulle han minsann ta upp med vår chef. Det var lite oklart om han menade trafikstörningen eller det faktum att det stod fem förare på samma ställe och log. Men föralldel, hälsa chefen från oss.

När Hatbloggen tog emot sitt sista tåg var det femtio minuter sent (eller, om man så vill, femtio minuter för tidigt), men istället för att hålla på och jaga ikapp (eller, om man så vill, maska ikapp) fick Hatbloggen (av outgrundliga skäl) köra in i vagnhallen och vara färdigkörd en timme för tidigt, medan andra förare grät blod på radion över förstörda raster och uteblivna avlösningar. Så kan det gå. T-z-n anmärkte att Hatbloggen borde byta namn eftersom vi är så förtjusta i allt kaos, men vadå, på nåt sätt ska man ju ta sig orka ta sig igenom tillvaron.

Tidningen City berättar att under bygget av Citybanan kommer T-Centralen att stängas helt under ett par timmar varje dag i över två år. Vafan, säger Hatbloggen, är det ändå inte lika bra att vi bommar igen helt och hållet redan nu och öppnar dörrarna nån gång efter 2013? Så slipper åtminstone just vi förare mer av det elände som vi (alltmer lögnaktigt) kallar ”tunnelbanetrafik”?