Ej i trafik.

Nu är det slut. Efter drygt åtta månader på linjen tar vi Hatbloggen ur trafik och kör in den i depån. Många dåliga tunnelbanenyheter har det blivit, men, som ordspråket säger, allt tråkigt kommer till en ände, utom korven som har två.

Bränder, mord, Strömbron, SL Access, vagnbrist, växelfel, halka, trafikanter, personalbrist, reklam, frånkoppling, Masmo, regn samt långa, trista dagar – listan över tråkigheter i underjorden är närmast oändlig, och som tur är finns andra som förhoppningsvis till och från kommer fortsätta att dokumentera all galenskap, också sen vi slutat. T-z-ns blogg kan vi rekommendera, liksom T:s. Seko klubb 119 bloggar om fackliga frågor i tuben, och den här hemsidan håller hyfsad koll på vad som pågår i kollektivtrafiken (även om den inte är sådär väldigt underhållande). Hos Spårvägssällskapet dryftas stort som smått (i regel vilken vagntyp som togs ur bruk vilket datum och liknande).

Så tack för den tid som varit och all uppskattning vi fått. (I rättvisans namn, tack också till vår(a) Hatbloggshatare, vi fick oss några riktigt goda skratt till livs.) Vi ses på linjen.

Klart slut.

47 + Tekniska = Rökigt!

Hatbloggen hade mycket riktigt rätt när vi i veckan konstaterade att bästföredatumet på Cx vagnarna var den 14 februari 2008. SLs redan sjösatta planer på att rusta upp den gamla vagnparken har redan gett resultat - vi tunneltågförare får helt enkelt fortsätta att leva i skräck ett par år till!
Mitt under fredagsrusningen raporterade L på turen 47 att han stod vid Tekniska Högskolan med rökutveckling under sitt tåg.
Att det just var turen 47 - turen med otur, som bestämde sig för att börja ryka, är för Hatbloggens läsare knappast förvånande.

Vi förordar nu starkt att SL förser turen 47 med en varningstext, strategiskt placerad i fronten av tåget, som upplyser trafikanter att man reser på egen risk med detta tåg och att om man verkligen vill vara säker på att komma fram helskinnad ,så gör man bäst i att vänta på nästa.

En annan sak som är märklig, är att de senaste rökutvecklingarna inträffat vid Tekniska Högskolan(1,2) men eftersom det nu var snart 4 månader sen det hände sist, så var det väl inte mer än på tiden.
Enligt DN berodde rökutveckligen på en trasa som fastnat i hjulet och fattat eld. Enligt trafikledningen var det en boggie under tåget som överhettats. Hur det nu än var så är det illa och vi hade stopp i trafiken från 16.20 till 18.00.
Trafikanterna skötte sig exemplariskt i den del av stan Hatbloggen hade fastnat, de kom fram och undrade b.la hur man ska gå till väga för att bli tunneltågförare(varför man nu skulle vilja bli det efter fredagens händelser) och höll oss sällskap på perrongen.

Trafikledningen gick under lördagen ut, på order av chefen, och tackade alla förare för det fina arbete vi utförde under fredagens stopp. Hatbloggen tycker att det är lite gulligt, även om vi är väl medvetna om att hälften av de som jobbade i fredags är lediga den här helgen och tråkigt nog missade den fina gesten.

Bäst före idag.

Sen 2008:as början har tristessens tyranni rått på röda linjen. Tunneltågförare svältfödda på dramatik har hållt andan vid varje radioanrop i hopp om att ett mastodont stopp nu ä n t l i g e n ska bryta ut!

Och så kom veckan då alla gamla skrotiga Cx vagnar bestämde sig för att lägga av! Oturs turen 47 har haft fortsatta problem, igår var det stopp i en halvtimme på förmiddagen. Vagnmontörer har fått krypa ned under vagnar p.ga stora luftläckor och när de ropat in aktuellt vagnsnr(nämligen 668) har de fått till svar att den vagnen inte ska vara ute i trafik enligt hallen. Men vagnmästaren eller vem det nu är som är ansvarig för vagnarna uppe i Nyboda måste ha blivit förvånad när det visade sig att vagn 668 mycket riktigt var ute i trafik och inte på spår 23 och blev reparerad. Att man ens har dessa gamla Cx tågen i trafik när de dag efter dag efter dag efter dag, har samma fel, är en skandal.

Idag var det stopp både söderut och norrut samtidigt. Tur 64 klaffade ihop totalt infart Zinkensdam och tur 41 blev stående vid Östermalmstorg p.ga kontrasignal.
Stoppen i sig varade inte så länge men generarade tillräckligt mycket kaos för att det skulle vara struligt i trafiken och snigelfart genom stan i efterföljande två timmar.
Bästföredatumen för alla Cx vagnar verkar ha gått ut just den här veckan och vi lever numera under kontrasignalens tyranni!
Det är väl en himla tur att SL bestämt sig för att rusta upp 70st Cx vagnar så att de kan rulla i 10 år till - det roliga är med andra ord inte slut än!

De glasväggar som satts upp på station Östermalmstorg som något slags brandskydd, har istället utvecklats till en gaskammare! Tanken är att glasväggarna ska skilja de olika plattformarna från varandra, så att om det skulle börja brinna så sprids inte elden så lätt. Man kan gå igenom via en dörr, men just dessa två dörrar har slutat fungera. Eller rättare sagt, man kan ta sig in i själva utrymmet mellan de båda glasväggarna, men vill man komma ut på den andra plattformen så går inte det. Med andra ord fastnar trafikanter som kommer från Ropsten, och som ska byta till Mörby tåget, i detta utrymme och är fast där tills någon vänlig själ på plattformen ser detta och går dit och öppnar dörren. Det hela är väldigt underhållande och Hatbloggen vet inte riktigt vad SL tänkte när de byggde det här trafikant akvariet.

47 - en tur med otur.

Ungarna av idag har som bekant rullskridskor, sparkcyklar, snowboard och gud vet vad. Vi har trott oss hänga med någorlunda, men ibland kommer det bara över en – hur förlegad man är. Okej, vi är faktiskt så gamla att det i vår gröna ungdom fanns vuxna som på fullt allvar sa ”rullbräda” när de menade ”skateboard”, men först på tisdagen stod det smärtsamt klart för oss exakt hur akterseglade vi är. När trafikledningen varnade för ungar som åkte kontorsstol på plattformen vid Slussen insåg vi att vi är hopplöst mossiga. Det var en trend som fullkomligt tog oss på sängen.

Vi misstänker att tunnelbanan ruvar på en alldeles egen köttfärsskandal: Nån måste ha micklat med bästföredatumet på CX-vagnarna, annars skulle de aldrig få vara ute i trafik. Det värsta är att det börjar märkas – man skulle kunna säga att köttfärsen (= de gamla vagnarna) börjar skifta i grönt och bli hårbeväxt (= gå sönder). Den senaste tiden har en mängd turer förlorat klarsignalen (eller snarare, eftersom felet ofta uppstår vid dörrstängning, inte fått klarsignal) utan synbar orsak. Ibland lyser en utvändig gul nånstans (vilket skulle indikera exempelvis öppna dörrar, för oinvigda) i nån vagn långt borta, men ibland inte. Särskilt mystiskt är att klarsignalen så ofta återkommer när föraren utrymt tåget och stängt dörrarna för att gå och kontrollera att inga trafikanter är kvar, men skummast i hela historien är att turen 47 tycks vara den som ihärdigast förföljs av detta fel. De senaste veckorna har både J och Hatbloggen tvingats utrymma just denna tur när klarsignalen uteblivit, och på tisdagen var det A som drabbades.

Vid T-Centralen mättes på eftermiddagen vinddraget från tunnlarna. Det gick till så att man ungefär längst ute på plattformskanten satte små varselklädda gubbar med varsin mätstation typ var trettionde meter. Det hela verkade hemskt avancerat, för mätstationerna hade displayer och antenner och viftande plastband i olika färger, men vi frågar oss hur tillförlitliga resultaten kan ha blivit när sannolikt samtliga förbipasserande förare panikbromsade för att det satt märkliga män i neonkläder en decimeter från spåret.

Helveteshelgen.

Fredagskvällen avlöpte någolunda lungt efter de fyra inrapporterade spårbeträdena mellan 20 och 22. Och söndagar i tunnelbanan är som ni alla vet tristessen personifierad. Men i lördags natt small det äntligen till. Det kaos som vi så länge väntat på dök plötsligt upp! Så lungt som det varit sen nyårsafton, hade ingen av oss kunnat föreställa sig, det var helt enkelt på tiden att något hände.
Efter klockan 22 begav sig alla som suttit och tittat på melodifestivalen, som på given signal när eftertexten började rulla, ut i kollektivtrafiken! Och det var inga fulla och glamourösa schlagerbögar som ställde till det tyvärr, utan som vanligt allehanda berusade svenssons.

På landet var det mycket riktigt något slags event på gång och tåg efter tåg på linjen 14 rapporterade in att man fått lämna folk vid stationer och körde omkring med överlast samt reducerad hastighet. Att ingen trafikplanerare förutsett detta speklakel och beställt in extra tåg samt ställt in frånkopplingen, förblir ett mysterium. Istället var varje tåg på linje 14 sisådär 10-15 minuter försenade under hela kvällen och polisen fick stänga av inpassagen till Telefonplan då stationen var överfull av små popsnören, så till den milda grad att vissa t.o.m hamnade på spåret!

Som om inte detta elände var nog, så pågick det vanliga. Spyor lite här och var, tex på säten, slagsmål, snorungar som klottrade, folk på spåret, cyklar på plattformar, nödbromshandtag och nödöppnade dörrar. Trafikledningen meddelade många gånger att vi skulle hålla 20km i timmen, istället för 50, infart station, så att citat: "Vi hinner stanna i tid."Att köra 20km i timmen infart station borde det alltid vara så fort det är helgdag, löning eller fotbollsmatch.
Lite senare på natten drog trafikledningen in flera tåg för att det var så stökigt.

Ställverket är på krigsstigen sen det på ryktesvägen kommit nya direktiv om att de ska rapportera in minsta lilla fel, även om felet korrigeras så att inget fel begåtts.
Hatbloggen tycker att det hela verkar mycket besynnerligt och uppmuntrar våra kollegor att börja sympati rapportera in fel som skulle ha kunnat äga rum, tex:

• Jag stannade vid 6-vagns märket, men kom på det innan jag öppnat dörrarna och körde sen fram till 8-vagns märket. Ingenting hände, men jag ber ändå om ursäkt.
• Min mobil ringde när jag var ute och körde och jag funderade på att svara men gjorde det inte. Jag ber om ursäkt för att jag tänker lite knasigt ibland.
• Jag var påväg att öppna dörrarna på fel sida vid Slussen söderut men kom på mig själv i sista sekund och öppnade dörrarna på rätt sida. Ingenting hände men jag tänkte ändå be om ursäkt för att jag skulle ha kunnat begå ett misstag.

Och när ni väl håller på, så kan ni ju passa på att skriva en rapport och be om ursäkt för att ni ens existerar.

Tunnelliggaren bestämde sig återigen på söndagskvällen att gå ned på spåret vid Midsommarkransen. Alltså, det börjar bli lite tradigt nu. Skulle det inte vara bättre och ge karln en varselväst, spårbehörighet och en signallampa, så att han kan komma och gå, utan att trafikledningen behöver stoppa trafiken varje gång. Karln tänker ju uppenbarligen inte ge upp, och om ni frågar oss, så är han nog redan tillbaka i sin lilla kammare vid relärummet i Midsommarkransen.

Tutf-alzheimer.

På lördagskvällen körde Hatbloggen turen 2 med start från Liljeholmen norrut, precis enligt tjänsten, och på vägen till Ropsten kontrollerade vi flera gånger turnumret på radion i samband med anrop och konversationer mellan trafikledningen och förare på andra tåg. När vi bytt körände och var på väg söderut från Karlaplan anropade trafikledaren 13:2, och eftersom vi hade en vag känsla av att det var 2:an vi skulle köra tände vi läslampan och kollade turnumret – för säkerhets skull, liksom – och upptäckte att det stod 13:4 på radion. Eftersom ingen förare svarade på anropet till 2:an sökte trafikledningen kontakt igen, och nu började det brinna i vår hjärna: Satt vi på fel tåg? Hade vi tagit miste? Var det faktiskt 4:an vi skulle köra? Hade det stått fel turnummer i V1? För att vara på den säkra sidan fumlade vi fram både tjänsteutskrift och tidtabell innan vi kunde konstatera att vi verkligen skulle sitta på turen 2 och att det med största sannolikhet var just turen 2 vi körde, varpå vi äntligen kunde svara på TL R:s anrop. Anledningen till anropet var, föga överraskande, att vi hade fel turnummer inställt i V2.

Detta är ett typiskt utslag av den obehagliga sjukdomen tunneltågföraralzheimer. Det är samma mekanism som gör att man, när man sitter i mässen, måste ta fram sin tjänst var tredje minut för att kontrollera när det egentligen är man ska lösa av. Och på vilken tur. Och i vilken riktning. Och just det, när var det nu igen? Och vilket tåg var det vi skulle köra? Varifrån? Och till när? Och när man väl kollat ett par gånger och äntligen lagt på minnet när man ska ut har man glömt bort det, så det är bara att kolla igen. Och igen. Och en gång till. Bara för säkerhets skull.

Och om man nu, mot förmodan, lyckats nöta in vart man ska bege sig och när man ska göra det gäller det att hålla reda på vad klockan är, så nu sitter man med nervösa ryckningar i nacken och vrider huvudet mot klockan på mässväggen, och eftersom ens tidsuppfattning kan vara lite skev är det bäst att kolla ungefär var tionde sekund vad klockan är. För att vara säker. ”Okej, klockan är 15.07 och vi skulle köra 15.38, ingen fara. Fast vad är klockan nu egentligen? 15.07. Fortfarande. Okej. Och när skulle vi köra? Just det, 15.38 var det. Nu är klockan 15.07. Då så, det är lugnt. Eller borde åtminstone vara lugnt… För vi skulle väl inte ut förrän 15.38 om vi minns rätt, och just nu är klockan… nu ska vi se… 15.07.” Och så vidare. Och så vidare. Att inte fler förare är sjukskrivna för nackspärr och nervproblem är en gåta.

Lördagskvällen var till största delen märkvärdigt lugn och stillsam, men enligt rapporter från flera håll bröt kaos ut i underjorden när mängder av schlagermelodifestivaltittare begav sig ut på stan samtidigt som ungefär en miljon glada helgfirare försökte ta sig till eller från en stor baluns vid Telefonplan. Där stängde polisen tydligen helt enkelt av inpassagen till stationen en rätt bra stund på grund av den stora folktillströmningen, vilket ju rent logiskt torde ha minskat trafikanttrycket…

Tankeläsning.

Den allra vanligaste typen av kommunikation mellan tunneltågförare och trafikanter är ickeverbal. När avståndet är för stort för glåpord och utskällningar förekommer nämligen en rik flora av hyttande nävar, sparkar på tågsidan och dödande ögonkast, såsom Den Arga Blicken och dess kusiner Den Förnärmade Blicken och Den Förebrående Blicken. De flesta av dessa kroppsspråkliga meddelanden har sitt ursprung i att vi tågförare inte i tillräckligt stor utsträckning är synska. Vi saknar helt enkelt förmågan att läsa folks tankar och är överlag rätt dåliga på att förutsäga framtiden, och detta låter man oss veta - exempelvis medelst obscena gester och menande blickar.

De flesta trafikanter tycks förutsätta att vi vet att de planerar att stiga ut ur tåget så snart de pratat klart med sina kompisar inne i vagnen – det vill säga vilken dag som helst. Eller så anser de att vi borde förstå att en dam med rullator krånglat sig längst in i en sittgrupp och kan resa sig och stiga av först när tåget stått stilla med öppna dörrar minst 23 sekunder. Vi antas på ett avstånd om 100-150 meter kunna avgöra vilka trafikanter som är i sällskap med varandra och hur många i gruppen som ännu befinner sig i biljetthallen när den förste i sällskapet redan stiger på tåget, och att vi inte kan gissa att flera dagisbarn är kvar i vagnen när en lucka på fem meter och fyra sekunder uppstått mellan klungorna är ren skandal. Människor som långsamt går längs tågsidan medan vi gör utrop och varnar för dörrstängning blir mycket upprörda när de hamnar i kläm eller rentav lämnas kvar på plattformen, och trafikanter som kommer springande mot tågets riktning medan vi står och stänger dörrarna kan bara inte begripa att vi inte sett dem med våra ögon i nacken.

En annan typ av mediala förmågor vi förväntas besitta är ständig telepatisk kontakt med trafikledning och informationscentraler. Har man varit på väg till jobbet i uniform i samband med ett stopp i trafiken har man en rätt god uppfattning om hur antilopen känner sig när lejonflocken vällustigt sliter den i stycken. Lejonen kan inte för sitt liv förstå att man står där själv och undrar vad som pågår och hoppas att ett tåg (eller en buss eller en hiss eller en båt, lite beroende på var man befinner sig) ska dyka upp så att man kan komma till jobbet nån gång.

Men några av oss verkar ju trots allt ha blivit begåvade med oanade övernaturliga talanger. På fredagseftermiddagen satt T i mässen och ondgjorde sig över att behöva gå upp till Nyboda och hämta ut turen 57. Han försökte pressa linjemontörerna att förklara turen inställd, och när inte det funkade gormade han och levde om och hoppades högljutt att den skulle gå sönder snart efter utryckning – och det gjorde den! Han hann inte längre än till Liljeholmen innan det visade sig att tåget drabbats av HS-fel och omedelbart måste köras hem till hallen. Visserligen kom turen ut i bearbetat skick, men först efter en tripp till Zinkensdammsbryggan och tillbaka i 15 km/tim samt en del omrangeringar, varvid viktiga trafikminuter gick till spillo. Imponerande, T!

Slutligen kan vi meddela att fylleristernas fredagstrafik löper enligt tidtabell, för mellan 20 och 22 ikväll rapporterades om obehörigt spårbeträdande från i tur och ordning Liljeholmen, Hägerstensåsen, Liljeholmen och Danderyds sjukhus. Nån promenerade på spåret med Systemkasse i högsta hugg och en annan var för berusad för att kunna ta sig upp på plattformen för egen maskin. Vissa trafikslag är helt enkelt pålitligare än andra.

Nästa Gärdet.

Vi slutar aldrig förundras över de människor som sjunger, hojtar, visslar och skriker efter vår uppmärksamhet för att få hinna med tåget! Trafikanter kommer på allehanda trudelutter för att få oss att uppmärksamma att just de är sena till tåget och vill att vi ska vänta på dem. Oftast bryr man sig inte om dessa individer, de brukar hinna med eftersom det faktiskt finns fler än just dem som ska av och på tåget.
I tisdags sjöng en äldre kvinna på väg in i Hatbloggens tåg och verkade nästan överlycklig att ha hunnit med, men den lyckan var kort då vi sen fick stå i tunneln mellan T-centralen och Östermalmstorg i 25 minuter för att det var folk nere på spårområdet.
Hatbloggen blev 22 minuter minus till avlösningen, så går det när man tänker att man bara ska till Ropsten och tillbaka!

När C20 flippade ut som värst i höstas satte vi vårt hopp till de gamla trotjänarna CX. Men det skulle vi såklart inte ha gjort. Sen några år tillbaka är de gamla vagnarna "upprustade" och dörrombyggda. Numera piper det även om dörrarna på de gamla vagnarna. Hatbloggen kan inte för sina liv förstå varför SL spenderar miljoner på att bygga om CX när vi ändå ska ha förarlösatåg på banan om 5 år, men nu är det så iallafall. Och det är ju verkligen bra grejer de har gjort med tågen; vi har mycket fler problem vid dörrstägningen nu samt oftare kontra signal av mystiska anledningar. I tisdags stod J vid Slussen söderut i bästa rusningstid och fick ingen klarsignal. J sprang som en dåre för att lokalisera problemet men det fanns inget att hitta. Efter utrymmningen av tåget kom såklart klarsignalen tillbaka!

Dagens strapatser var av det intressantare slaget, på order av polisen fick Hatbloggen köra förbi både Östermalmstorg och Karlaplan vilket innebar att nästa station efter T-centralen var Gärdet!
SL borde verkligen fundera på att införa expresståg som passerar de värsta stationerna, typ Tekniska Högskolan och Östermalmstorg. Vi fick nypa oss själva i armarna för att komma ihåg att vi inte körde vagntransport och se till att stanna när vi väl kommit fram till Gärdet.

I Fruängen behagade några små små små kids i 13års åldern, som nådde den korta delen av Hatbloggen upp till axlarna, att nödöppna en dörr, trots att alla dörrar i tåget redan var öppna!
När vi var på väg bort till det aktuella dörrparet för att återställa sprang en man efter oss. Han sa att han skulle följa med bort till dörren och hålla ett öga på dem, för han hade minsann tider att passa han med! Vi tänkte länge; vem är det här mannen? känner vi honom? har han uniform? är det en förare?
Men det visade sig helt enkelt vara en vanlig trafikant som tröttnat på allt bus och som bestämt sig för att extraknäcka som ordningsvakt!
Vi antar att han gjorde ett bra jobb för vi hade inga fler problem, men å andra sidan så var de där kidsen varken tuffa, coola eller farliga. De var bara små, fjuniga och hade fickorna fulla av cigaretter de snott hemifrån, där de stod och drog munbloss på plattformen.

White trash-hororna!

Under en längre tid har det nu varit kaos i samband med delningen av turen 20 i Mörby Centrum. Det är gamla skrotiga vagnar som ska delas i två delar och köras ned i depån så att de inte blockerar nödutgången. Tidigare år har delningen av detta tåg skett vid inryckningen efter rusningen men sen i höstas delas nu turen 20 i samband med kopplingen på kvällen. Ofta går det fel vid delningen av tur 20 och det innebär i sin tur att hela kvällskopplingen blir ännu mer kaosartad än vad den brukar.

Kopplingen i Norsborg brukar vara förskonad från allvarligare incidenter men igår, efter att Hatbloggen fått sitt tåg delat och varit på toa, så utspelade sig följande:
Vi ladde upp tåget och såg till vår stora förvåning att vi hade rött på signalen utfart Norsborg eftersom någon(ställverket?) gett tur 8 tågväg in i Norsborg innan vi hade åkt!
Det hela var rätt lustigt och ledde till en cirka 15 minuters försening. Om Hatbloggen hade vetat att vårt toalettbesök skulle förvirra ställverket så till den milda grad att vi nästan krockade med ett annat tåg, så hade vi hållt oss!
Eller vid närmare eftertanke så hade vi nog inte gjort någonting alls annorlunda!

Med toabesök i åtanke har någon lämnat en toalettsits vid plattform 1 i Ropsten. Hatbloggen undrar om det är så att cheferna nu planerar någon slags mobil toalett? Kanske är det så att de kommer att sätta dit någon av bajamajorna som användes vid stora medarbetardagen?
Eller så är det en trevlig trafikant som helt enkelt tycker synd om oss tunneltågförare som aldrig har tid till att gå på toaletten.

Hatbloggen har alltid levt med föreställningen om att vi kallas för tunneltågförare. Men i en kommentar till vårt inlägg om tunnelliggaren har vi istället blivit kallade för white trash-horor!
Hatbloggen är ju inte den som är den och vi uppgraderar oss gärna från att vara det lägsta av det lägsta, nämligen tunneltågförare, till att numera vara white trash-horor.

Tunnelliggaren - nu på bild (nästan)!

Säga vad man vill om Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7) - han ger inte upp i första taget. Under en annars mycket händelsefattig lördagseftermiddag var det han som pålitligast stod för radiounderhållning genom att flera gånger göra utrymmet norr om Midsommarkransen osäkert med sin närvaro. Vi var inte riktigt med från början, men det verkar som att han först blev bortjagad från spårområdet, för att bara en kort stund efter att skallgången i tunneln blåsts av åter dyka upp. Den här gången satt han, enligt uppgift från M, strax norr om Kransen iförd ”flerfärgad” jacka. Trafikbefäl, ordningsvakter samt polis kallades till platsen, och med gemensamma krafter kunde man infånga och bortföra karln.

Sen polisen kånkat iväg Tunnelliggaren uttryckte trafikledningen en förhoppning om att detta var det sista besöket på ett tag, men vi vågar nog inte vara riktigt lika optimistiska. För att skärpa kollegernas uppmärksamhet och bidra till säkerhetsarbetet kan vi härmed presentera en fantombild av Tunnelliggaren, baserad på de fakta vi känner till:

Tunnelliggaren...

• är minst 210 cm lång,
• klär sig i ”flerfärgad jacka” samt
• talar ryska.

Ser ni denna man på spåret, tveka inte att kontakta trafikledningen.

Stora medarbetardagen!

Hatbloggen beslöt sig i helgen att gå undercover och wallraffa som glada anställda på Veolias stora medarbetardag på fjärilshuset! Vi kan med glädje meddela att ni som inte hade möjlighet att gå missade en helt fantastisk tillställning!

Vid ingången till fjärilshuset stod höga chefer och rev biljetter. Grillkorven utanför kostade 20kr st men det fanns ett muslimskt alternativ med lammkött. Veolia hade smällt upp ett tält brevid där det fanns en garderob för Veolia anställda som kostade 20kr. Garderoben inne på fjärilshuset var gratis och kändes som ett trevligare alternativ! Vi trodde att Veolia hade abonnerat hela stället men så var inte fallet, vanliga döda fick trängas med tunnelbanefolk. Överallt inne i fjärilshuset satt affischer med vice vd Tuborg uppsatta som talade om att vi medarbetare gjort ett bra jobb. Att affischerna satt på sniskan är ju rätt talande för verksamheten i övrigt så Hatbloggen kände sig tvungen att fotografera. Vad de andra stackarna som betalt 80kr för att gå in tyckte om att det satt Veolia affischer uppsatta överallt vet vi inte.

Det var jävligt varmt och de få fjärilar som Hatbloggen hann se visade oroande tendenser till att vara suicida, då de medvetet flög och satte sig på gångvägen precis framför våra fötter!

I det fina brev som skickades hem till alla anställda stod det att under den stora medarbetardagen skulle finnas möjlighet för släkt och vänner att söka jobb på bolaget, att diverse företag som Delicato och Body Shop skulle vara på plats samt musik och lek för barnen.

Vi gick in i Veolias tält, (utan att betala 20kr i garderobsavgift), och möttes av ett gigantiskt tomrum! Det var knappt någon där förutom en trevlig herre med ukulele som underhöll barnen. Body shop var inte på plats och ingen från Delicato var där, förutom den gigantiska Delicato boll som man skulle gissa vikten på för att kunna vinna en väska fylld med kakor. Det fanns gott om bord för att fika och ha det trevligt,men kanelbullarna, läsken och kaffet kostade pengar så det var inte så många som fikade.

De som var intresserade av att söka jobb fick veta från rekryteraren på plats att citat: "Vi söker inte personal just nu men du kan skicka in en ansökan på internet."

Varför då ens ha en rekryterare på plats undrar Hatbloggen. Men det finns säkert någonslags Veolia logik i det hela som vi har missat.

Hela tillställningen påminde om en liten och mycket misslyckad lördagsmarknad i Höör och den ensamma lilla tanten som blivit dit lurad för att sälja förkläden såg inte glad ut. De som verkade ha fått ut mest av dagen var barnen, som lyckades tjata till sig en kanelbulle från sina föräldrar och som sen fick spela fotboll och sjunga:

"Här kommer Pippi långstrump, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa...."

Alla tunneltågförares bästa vän, vår förre fackordförande, slapp inte heller undan! Som den chef han numera är över spärrexpiditörerna var även han på plats. Han stod mest tyst i ett hörn(skamvrån?)och såg ut att skämmas. Ingen pratade med honom och vi vet faktiskt inte varför han var där. Men vad detta bevisar är att det inte blir bättre av att gå över till arbetsgivaren. Veolia måste vara väl medvetna om att han är hatad av precis alla arbetare och att behöva stå där, träffa gamla kollegor, se dem i ögonen och ja, ni hajar, det är tortyr helt enkelt. Inte för att Hatbloggen missunnar honom lite tortyr, men vi hoppas verkligen att han lär sig av sina misstag och ser till att vara sjuk till nästa års stora medarbetardag!

Påvägen ut uppmanade Hatbloggen den stackars garderobsanställde att inte jobba ihjäl sig. Det visade sig inte vara någon risk då knappt någon betalade för att hänga av sig och garderobs killen undrade varför Veolia ens hade fixat med en garderob. Han skulle få sin lön oavsett men företaget han jobbade på går garanterat back. Vad är det för snikna arbetsgivare vi har, som betalar för en garderob, men som inte betalar för fulltpris och förväntar sig att folk ska hänga in sina jackor för 20kr!?


Hela dagen kändes som ett enda stort reklamjippo! Veolia har ingen personalpolicy och tror på allvar att man kan få sina anställda att känna sig delaktiga i företaget genom att sätta upp så många glättiga afficher som möjligt. Hatbloggen hade en fruktansvärt rolig dag - hela tillställningen var ett stort skämt!

Mobilförbud.

Slutligen har det alltså införts mobilförbud i förar- hytterna. Eller i alla fall i en hytt. Trist, men om reglerna nu är såna i just den här hytten är det väl bara att lyda. Vi har väl alla anat att ett sånt här förbud var på gång, det har ju talats mycket om saken de senaste åren.


I södra änden av station Mariatorget har nånting hänt. Vi vet inte exakt vad, men på håll ser det ut som om plattformen har luckrats upp, som om det är nån sorts hål i golvet, och för att ingen ska ramla ner genom det flera kvadratcentimeter stora hålet och skada sig har man satt upp blått plastavspärrningsband i en triangel om cirka 38 kvadratmeter kring hålet (och den bruna fläck som omger det). Avspärrningsbandet är i triangelns spetsar

1. upptejpat på en pelare,
2. fastknutet i en vägarbetskon samt
3. fäst i en riktigt ful stol.

Avspärrningen ger ett fantastiskt proffsigt intryck, och tycks vara mer eller mindre permanent, med tanke på att den var iordningställd när Hatbloggen kom till jobbet på fredagen och kvarstod ännu när vi gick hem åtta timmar senare.

Permanent verkar även den alltid snart klara servicen på norra rulltrappan plattform 1-2 vid Liljeholmen vara. Den har nu gått in på sjunde dygnet.

I norra änden av Östermalmstorg håller man, som vi nämnt, på att av brandsäkerhetsskäl sätta upp glasväggar och –dörrar mellan plattformsdelarna 1 och 2. Man har efter några veckors arbete fått upp ett rutnät av metallkarmar att fästa glas i, och på fredagen släpade man äntligen ner tjocka buntar med glasskivor som man lutade mot stationsväggen – och sen försvann man. Ett gäng förare anropade trafikledningen och påtalade det olämpliga i att det står en massa herrelöst glas på plattformen och frestar våra vänner trafikanterna att vräka det framför tågen, och efter en stund återvände hantverkarna, borrade lite till, släpade undan glasskivorna – och försvann. Det enda som blev fäst i metallkarmarna den här gången var ett par långa stegar. Men det kanske går bättre nästa vecka.

Den smått legendariske Tunnelliggaren (1, 2, 3, 4, 5, 6) gjorde efter en tids tystnad comeback mellan Midsommarkransen och Liljeholmen på fredagskvällen. Vad många inte vet är att det i tunnlarna står låga tegelhus som inrymmer – tjaa… Vi har faktiskt ingen aning om vad som finns i de där husen, men där står de i alla fall, och tydligen brukar Tunnelliggaren uppehålla sig på taket av dessa hus. När de utsända trafikbefälen inte kunde hitta honom på tunnelgolvet bad man dem titta uppe på hustaken, men de var för korta för att nå upp, så istället instruerade trafikledningen vår allra längste kollega att ta sig en titt när han passerade stället, och detta gör ju Tunnelliggaren mer fantasieggande än nånsin. Vi har inte sett honom, men vi vågar dra slutsatsen att han är minst 2,10 lång om han ska kunna ta sig upp på tunnelhusen. En lång, gåtfull främling – kan det bli mer spännande?

Service pågår.

Det känns som det var helt nyss Connex med buller och bång deklarerade sin avsikt att göra Stockholms tunnelbana till världens bästa, men i själva verket var det på nyåret 2004. Nu, fyra år senare, har man bytt namn på bolaget och sänkt ambitionsnivån rätt rejält. Numera är vi glada och tacksamma för varje ytterligare dygn som trafiken hankar sig fram utan att hela rasket rasar samman. Bortglömda hastighetsbegränsningar, taskigt gjorda rälsbrottslagningar och klumpigt placerade trafikantupplysningar är bara några av den senaste tidens exempel på den släpphänthet vi tycker oss kunna ana i verksamheten. Är nåt trasigt? Äh, smacka på en ”Dörrparet avstängt”-klisterlapp bara, så funkar det nog ett par timmar till.

Det allra senaste tecknet på att vi jobbar på ett långsamt sjunkande skepp är rulltrappan i norra änden av plattform 1-2 vid Liljeholmen. Den står stilla. Rullar ingenstans längre. Enligt en klisterlapp blev den felanmäld den 19 januari klockan 13.45, och sen dess har inget hänt. Vi fortsätter att släpa oss upp för den trots att vi blir lite läbbigt yra i huvudet av att gå i stillastående rulltrappor (billig fylla på arbetstid är trots allt billig fylla på arbetstid!), och det är väl ingen större fara, just den här plattformen vimlar av rulltrappor och hissar. Och visst, det har bara gått drygt fyra dar. Men grejen är att det på den elektroniska displayen ovanför trappan står ”Service pågår. Snart klart.”, och det är, såvitt vi kan bedöma, rent och skärt ljug. Det pågår ingen service. Och den obefintliga servicen verkar inte bli klar i rödaste rappet. Herregud, sluta ljuga och säg som det är istället. Trappan har gått sönder och ingen vet hur man lagar den.

Å andra sidan är kanske en stillastående rulltrappa en bra rulltrappa. Enligt de fragment vi lyckades snappa upp när röda trafikledningen skickade radiobilar till gröna banan brann det ikväll i en rulltrappa vid Bagarmossen. Vi vet inte mer än så, men eftersom vi trots allt är de vi är förutsätter vi det värsta och mest dramatiska tills nån berättar vad som verkligen hände.

Vid närmare eftertanke borde man nog hänga upp stora blaffor ovanför ingången till varje tunnelbanestation – ”VÄRLDENS BÄSTA TUNNELBANA. SERVICE PÅGÅR. SNART KLART.” – och låta dem sitta. För evigt.

Hjärtstopp.

Dagens hjälte (eller vafan, bättre upp, årets hjälte) är Z-P. Efter en lååång period av lugna, tysta, problemfria och alldeles… alldeles vedervärdiga dagar packade hans tåg samman vid Mariatorget i början av eftermiddagsrusningen och blev stående typ tjugo minuter. Visst, vi har varit med om värre stopp, men just nu är vi så uttråkade och svältfödda att vi tacksamt tar emot vad skit som helst, och dessutom varade ju svallvågorna åtminstone ett par timmar sen man fått igång trafiken. Om vi förstår saken rätt släppte inte bromsarna på tåget, men några närmare detaljer är inte bekanta eftersom vi hade en rast som – otur i turen – sammanföll med stora delar av stoppet.

Precis efter att trafiken kommit igång vid Mariatorget bestämde sig polismakten för att göra en insats för kollektivtrafiken i de södra förorterna. Vid Bredäng behöll man innevarande tåg i båda körriktningar för (såvitt vi förstår resultatlös) genomsökning efter skurkar. Hatbloggen fick parkera vid Mälarhöjden medan man letade igenom K:s tåg vid Bredäng, men redan efter ett par minuter fick vi tillstånd att rulla vidare söderut – medan polisens förhållningsorder duggade tätt. Först ville man att samtliga tåg skulle passera Bredäng utan att stanna, så utvidgade man förbikörningen till att gälla både Bredäng och Sätra, sen bestämde man sig för att låta tågen stanna vid Bredäng men inte vid Sätra innan slutligen besked kom att det var fritt fram att stanna vid både Bredäng och Sätra. Som tur var kom alla dessa anvisningar i så tät följd att vi aldrig ens hann börja informera trafikanterna (som besparades en mycket virrig utläggning), och trafiken hade normaliserats innan vi kommit halvvägs till Bredäng. De otacksamma avstigande i Bredäng har ingen aning om hur nära de var att få en snopen resa till Skärholmen.

Parallellt med stationssträckan vid Örnsberg går en bilväg på vänster sida när man kör söderut, och strax söder om plattformen finns två uppsättningar biltrafikljus – den ena ovanför den andra (rött-gult-grönt-rött-gult-grönt). I tunnelbanan kan ges flera gröna signaler beroende på vilken tågväg som avses (en grön signal för väg mot Karlaplan och två gröna mot Stadion, exempelvis), men sen trafikljusen vid Örnsberg sattes upp (eller åtminstone sen vi uppmärksammade dem) har vi otaliga gånger fått hjärtstopp när vi dundrar ut ur tunneln och till vår fasa upptäcker att vi har en omöjlig (och obehaglig) signalbild bestående av två röda ljus framför oss. Det tar alltid nån sekund för oss att fatta att signalerna inte rör oss, men herregud – nån gång borde man väl vänja sig.

Säkerheten framför allt.

Det är väldigt märkligt att det ska vara så svårt att göra ordentliga skyltningar av tillfälliga hastighetsbegränsningar. Allvarligt talat, så komplicerade är inte reglerna och oftast kan man rentav räkna ut hur skyltarna bör sitta bara med hjälp av lite sunt förnuft (hahaha, ja jäklar, sunt förnuft är ju verkligen nånting som står högt i kurs härnere under jorden…). När man jobbade lite med en växel mellan Östermalmstorg och Stadion hade man en del problem att få upp en korrekt skyltning – bland annat var det pilar uthängda på fel ställen och slutmärke saknades på en plats – men slutligen satt alla märken där de skulle. Så döm om vår förvåning när vi kom till jobbet på måndagen och plötsligt hälften av skyltarna saknades! Det fanns inget orienteringsmärke vid Centralen, inget påminnelsemärke utfart Östermalmstorg, och på väg till Ropsten saknades slutmärket – kvar satt bara begynnelsemärket infart Östermalmstorg som en glad överraskning när man kom dundrande runt kröken, samt slutmärket halvvägs till Stadion. Efter en del felanmälningar kom det fram att man egentligen tänkt ta bort alla skyltar, men tydligen tröttnat och gått hem mitt i jobbet. Ungefär sex timmar efter att vi hörde första felanmälan var samtliga märken bortplockade. Ibland går det med blixtens fart.

På lika stort allvar tycks man ha tagit det rälsbrott som tydligen under helgen uppstått mellan Slussen och Mariatorget. Där hade några spårgubbar varit och tittat på den hyfsat imponerande glipan i ena rälen – och, som det verkar, ryckt på axlarna och gått hem, för på måndagen var hålet uppenbarligen inte mindre än det varit på söndagen. Nya (?) spårgubbar kallades ut, och efter en stund var felet åtminstone så nödtorftigt åtgärdat att normal trafik kunde försiggå på sträckan, men man undrar ju. Hela banan rasar samman, och folk orkar knappt lyfta på ögonbrynen. Man glömmer skyltar och struntar i rälsbrott. Säkerheten framför allt. Alltid.

Dagens mest förvirrade samtal råkade vi ut för när vi satt i Mörby centrum och glodde i väntan på att få vända åter mot stan. Vi hade laddat upp och räknade de långa minuterna till avgång när en tant kom fram och följande konversation utspelade sig:

Tanten: När vi kommer till Mörby centrum, vilken är första vagnen?
Hatbloggen: Jaa… Vi är i Mörby centrum… Men när vi åker in mot stan är ju det här första vagnen.
T: Jaha, men vid Danderyds sjukhus då?
HB: Jo, som sagt, det här är första vagnen.
T: Så var ska han vara då?
HB: Förlåt?
T: Ja, är sjukhuset åt det här hållet? (Pekar i tågets riktning.)
HB: Eh… Ja, vi åker åt det hållet. Det här är första vagnen. Men om du ska gå upp till sjukhuset så är det i andra änden. (Pekar mot slutet av tåget.)
T: Så då är Psykiatrin här? (Pekar på körhytten.)
HB: Alltså, jag vet faktiskt inte, jag råkar veta att huvudentrén är i andra änden av stationen.

Här var tanten tydligen nöjd (eller snarare missnöjd), för hon vände på klacken och gick. Vår gissning är att hon var på rymmen från Psykiatrin och till varje pris ville vara i andra änden av tåget när vi passerade stationen. Kanske borde vi ha ropat efter ordningsvakter som kunde återföra henne till det madrasserade rum från vilket hon avvikit och där hon förmodligen skulle må bäst.

På måndagskvällen hade några små änglar varit vänliga nog att på spåret norr om Sätra lägga metallbråte som Hatbloggen kunde köra över. Det smällde och sprakade ordentligt, och under något ögonblick försvann linjespänningen. Den återkom förvisso snabbt, men efter en stund visade det sig att en likriktarstation på sträckan tagit så mycket stryk att det ett tag framöver kommer få vara halv matning i trakten. Tog man säkerhetsfrågorna på allvar skulle man genast mura igen spärrarna och täcka över hela banan och se till att inga trafikanter kunde ta sig in i systemet, men om man inte ens kan få den egna personalen med på säkerheten lär vi tala för döva öron med just detta förslag.

Chefscirkusen.

Saker och ting är som vanligt i tunnelbanan, ungefär det här, det här, det här och det här har hänt. Om DN kan köra med gamla nyheter så kan Hatbloggen!

Sisådär vart fjärde år, ibland oftare, så påbörjas den stora chefscirkusen. Alla chefer ska flyttas runt minst ett varv och när musiken stoppas har en stol tagits bort och alla chefer slåss om de stolar som finns kvar. Det verkar som om det i år är dags igen, då vi har noterat att de söker en ny enhetschef till Liljeholmen. Den här gången har Veolia verkligen fått till det då de söker en "inspirerande enhetschef". Hatbloggen ser verkligen fram emot vem som får bli den inspirerande enhetschefen och hur denne person klarar av att inspirera vid utdelning av varningar, diciplinäraåtgärder och uppsägningar.

En annan egenskap som efterlystes var kunskaper i arbetsrätt. Det är första gången vi hör att vår arbetsgivare vill att deras chefer ska kunna arbetsrätt, vi är imponerad över att de ens kan stava till ordet! Hatbloggen misstänker att det var det här enhetschefsjobbet som vår förre fackordförande hade siktet inställt på när han istället fick bli personalman på spärrsidan. Men men, man kan ju inte få allt man vill här i livet.

Och trots att röster redan höjts för att Hatbloggen ska söka jobbet, så måste vi tyvärr, avböja.

Vid T-centralen kom det under onsdagskvällen fram en man till Hatbloggen som väste att nästa gång han åker tunnelbana så ska han ta med ett bollträ för att lära folk att det är avstigning först och påstigning sen.
Någon borde anställa karln, genast!

Brandsäkert.

I en veckas tid har det i båda plattformsändarna(norra delen av norrplattformen och norra delen av söderplattform) vid Östermalmstorg suttit uppe en informations skylt som kedjats fast i gallret som sitter vid infarten och utfarten av stationerna. Vem som läser denna information vet vi inte, det brukar aldrig vara några trafikanter som går på just där och informationen handlar om att SL nu bygger glasväggar i utrymmet mellan söder och norrspår för att skilja de olika plattformarna åt och på så sätt göra det mer brandsäkert.
Smart säger Hatbloggen, men det framgår dock med önskvärd tydlighet att nissarna på SLs informations avdelning inte hajar att detinte är så bra att kedja fast något som lätt kan kastas ned på spåret. Om kedjan vore kort så kanske de hade förstått n å g o t om säkerhet men det är den inte och vi bara väntar på att någon trevlig trafikant ska putta ned den stackars ensamma skylten på spåret.

Sen undrar vi en annan sak, varför är idrottare så dåligt klädda? Inte när de utövar sin sport, utan privat. Vi råkade titta på idrottsgalan i vår feberdimma och såg till vår förskräckelse att en majoritet av våra fina svenska idrottare inte har någon som helst känsla för stil!!! Det kanske inte är så lätt om man har en fyrkantig kropp, men ändå, man kan väl försöka.

Hur gör Homosapiens?

Åh det är så trist. Som ni märker har vi inte bloggat på ett tag, och det är inte så konstigt, det finns absolut i n g e n t i n g att skriva om.
Hatbloggen är less. Människor är så konstiga och vi är innerligt trötta på folk just nu.
Människan ska vara den högst stående varelsen på jorden och allt vi lyckas åstakomma är att glömma barnvagnar på tunnelbanan, göra kärnvapen och kommit på den ytterst idiotiska sporten stavhopp.

Dessutom vet inte folk hur man ska skylta ordentligt i tunnelbanan vid hastighetsbegränsningar. Under måndagen så sattes skyltar upp och byttes ut om och om igen vid Östermalmstorg norrut och det är fortfarande knasigt skyltat även om det inte är lika illa som det var från början. Vilka är idioterna som inte vet hur man skyltar? Det är säkert utlagt på entrepenad precis som allt annat och sköts av kineser utan arbetstillstånd som tjänar 5kr i timmen.

Ja vi är bittra, hatiska och hemska. Vi ser fram emot den dag vi kan jobba utan inblandning av andra människor. Att få vara ett med tåget och inte behöva bli spottade på och bara få njuta av naturen, eller nåt....

Om ni har något som ni tycker bör tas med i bloggen så kan ni maila oss: olabogensochqarolashatblogg@gmail.com eller lämmna kommentarar.

Vi hittade det här på nätet, om folk som är anställda för att trycka in människor i tunnelbanevagnar. Håll till godo.
http://in.reuters.com/news/video?videoId=73603&videoChannel=2

Permobil-attack!

Midvinternattens köld är hård
Ingen har råd
Inte ens kidsen i Masmo hittar ut.

Men ur denna mörka tristess steg (tur nog för annars hade vi somnat) permobilen fram!
Dagens enda stopp pågick i 20 minuter och orsakades av att en man i permobil körde ombord tåget i Skärholmen för snabbt och kraschade således rakt in i dörren på andra sidan, som gick av.
Hatbloggen undrar varför man ens åker tunnelbana om man har en permobil och kan ordna gaturace med sina andra permobil-polare.

Att folk tappar bort och glömmer de märkligaste tingen är ju knappast en nyhet.
Idag glömde en familj sin 6-åriga dotter i Sätra, när hon lekte i snön på perrongen, och märkte när de gick av vid Bredäng, att ungen nog var kvar i snöhögen.
Föräldrarna skulle invänta nästa norrgående tåg som skulle ta hand om flickan vid Sätra, spärrvakten hade funnit henne och skulle ge henne till föraren. Men det kom aldrig någon spärrvakt. Här blev Hatbloggen avlöst så vi vet inte hur det slutade.

Julgransplundring.

Nu är glada julen slut, slut, slut. Åtminstone i mässen vid Liljeholmen, för där bars idag julgranen ut, ut, ut. Vid Stadion har nån gjort slut på julen för flera dar sen – där ligger de sorgliga resterna av en gran utspridda på söderspåret längs hela plattformssträckan. Verkligen ett inhumant sätt att göra sig av med sin gamla trotjänare.

S föreslog idag att Hatbloggen skulle byta namn, hat är så negativt. ”Till vadå”, frågade vi, ”Bitterbloggen? Gnällbloggen?” ”Nej”, svarade S, ”den borde heta Pravda, Sanningen”. Bra förslag, om inte just det namnet redan var upptaget skulle vi slå till.

När det är snöigt och kallt samlas is och snö på bromsarna och gör dem ruskigt ineffektiva, så för att avhjälpa det finns en funktion som heter snöbroms med vilken bromssmutsen liksom slipas bort mot hjulen. Detta tryck mot hjulen saktar naturligtvis ner tåget, men normalt kan man kompensera det med att gasa en smula. Problemet är att man för nåt år sen eller så, för att avhjälpa risken för hjulplattor, införde en ny funktion på C20 (Vagn 2000) som halverar dragkraften vid slirigt väglag, alltså exempelvis när det är snöigt. Dessa två funktioner i skön förening gör att man kryper fram i extremt mesiga (och med tiden allt lägre) hastigheter. Om man således använder snöbromsen minskar farten så markant att man lika gärna skulle kunna få stopp på tåget utan rengjorda bromsar, men om man däremot struntar i snöbromsen för att kunna rulla på i normal hastighet är bromsarna så smutsbelagda att man kommer dundra förbi stationerna i hög fart. Ett riktigt trist dilemma.

När Hatbloggen passerade Mariatorget på eftermiddagen stod där en man i mörk jacka med grå reflexer på precis samma ställen som på Veolias uniformsjacka, och innan vi hunnit registrera att han var civilist hade vi reflexmässigt höjt handen till en kollegial vinkning. Mannen såg verkligen jätteförvånad ut. Samma sak hände för några år sen, på den tiden när uniformskavajen var en riktig kavaj, vid Alby. En stackars liten farbror hade klätt sig i vad vi misstänker var den allra finaste, mörkblå kostymen, komplett med väst och ljusblå slips, och så kommer en tunnelbaneslyngel förbiskramlande och vinkar igenkännande. Att bli tagen för kollektivtrafikslav är utan tvekan en vidrig förödmjukelse.

För övrigt råkade Hatbloggen med reskamrater (samtliga civilklädda och en smula salongsförfriskade) ut för just denna förödmjukelse när vi var på väg hem från Vårberg på nyårsnatten. Tåget mot stan var rätt rejält försenat, så för att någorlunda hålla värmen gick vi upp i biljetthallen och väntade. Där såg vi förstrött på när folk forcerade spärrarna på de mest fantasifulla vis, men till vår stora förskräckelse kom några av de berusade hinderlöparna fram till oss och visade trotsigt upp sina färdbevis. Vi måste ha ”SL” skrivet i pannan eller nåt.

Vid Gamla stan var det på fredagskvällen stopp norrut på både gröna och röda banorna medan polisen letade efter någon som viftat med ett vapen. Vi känner inte till några närmare detaljer, men det är rent objektivt en intressantare trafikstörning än de där vanliga gamla växelfelen och strömavbrotten.

Ångest.

Metros löpsedel under torsdagen löd:

"En halv miljon får ångest på jobbet."

Hatbloggen blev chockad, inte visste vi att vi var en halv miljon förare på Veoli(d)a!

Dagar som denna då det är radiotystnad, förutom enstaka rapporter om nödöppnade dörrar och fyrverkerier inkastade i vagnar, är verkligen tråkiga. Det händer ingenting, förutom ovan nämda numera vardagsbagateller. Våra tjänster är helt bisarra eftersom den ansvarige för tjänsterna inte orkat sätta sig ned och göra dem ordentligt. Tex hade L en rast på två timmar(!!!!!!!!) i Mörby Centrum. Som om vi inte hade ångest redan, nu tvingar de oss att inta våra måltider nere i grottan i Mörby.

Hatbloggen själv hade någon galen tjänst då man hjälper till vid Mörby kopplingen på kvällen och där det lagts till 10 minuter på slutet, mellan 22.08 och 22.18.
Vad man förväntas göra under denna tid framgår inte, och om man kontrollerar kopplingslistan så är det kopplingsövervakaren som ska koppla då.
Antagligen är det så att företaget helt enkelt inte kan bjuda oss på en tio minuter kortare tjänst, vi menar, hur skulle det se ut, vi kanske skulle bli en bunt nöjda och glada anställda då, och det går då verkligen inte!

Blött nytt år.

På onsdagen överraskades röda linjen av en allvarlig kissepidemi (låt oss kalla det Masmosyndromet efter den ständigt nerkissade stationen). När Hatbloggen kom till Universitetet på förmiddagen uppmärksammades vi av en trafikant på att en kraftigt överförfriskad gentleman i kupén dragit ner byxorna och helt lugnt stod och kissade på ett säte. Vi gick dit med vår mest indignerade röst och lyckades få honom ut ur vagnen, men skadan var redan gjord – sätet var drypande blött och på golvet rann glada små bäckar av gyllene vatten. Vid Tekniska högskolan gick vi tillbaka och klistrade en ”Dörrparet avstängt”-lapp på ryggstödet, varnade nya trafikanter för sätet och bad dem skicka informationen vidare till alla som försökte sätta sig på platsen, men redan vid Centralen slog sig en kvinna ner på den plaskvåta stolen utan att nån protesterade, och där blev hon sittande ända till Liljeholmen. Vi övervägde ett ögonblick att informera henne om hur saker och ting förhöll sig när hon steg av, men är man så dum att man sätter sig på ett säte som dels är markerat och dels är alldeles dyblött kan man gott skylla sig själv. Och dessutom, det man inte vet lider man inte av.

Märkligt nog tog det inte lång stund innan en kollega anropade från ett annat tåg på linje 14 och rapporterade att också han åkte omkring med ett nerkissat säte, så med det nya året slog uppenbarligen inkontinensen till med full kraft.

Som vanligt hade jourstädarna lite svårt att hitta fram till rätt vagn och rätt plats när de skulle sanera kissvagnarna – de verkar inte ha så bra koll på i vilken ordning vagnarna kommer på tågen och vilken ände som är vilken. När Hatbloggens avlösare beklagade sig för trafikledningen fick hon till svar att det är bekymmersamt med de vilsna städarna, men att det inte är så mycket att göra åt eftersom de saknar mobiltelefon och så var det med det. Vi undrar i vårt stilla sinne om det verkligen inte går att göra nåt åt mobiltelefonbristen, eller finns det några principiella hinder för att just jourstädare utrustas med tjänstetelefoner?

Vi är hemskt intresserade av och undrande inför vad som inträffade vid Tallkrogen på eftermiddagen, för man beordrade en av radiobilarna dit med anledning av ett koppelfel. Det kan väl aldrig vara så att det var samma typ av fel som igår, det vill säga en trafikantrelaterad historia? Vi önskar att nån kunde stilla vår nyfikenhet.

Let's go out with a BANG!

Hatbloggen beslöt sig att avsluta det gamla året och påbörja det nya uppe på Vårbergstoppen!
Vi var inte de enda i Ghettot som gjorde det och mycket riktigt höll vi på att stryka med där uppe av raketerna. Dessutom var den iövrigt fantastiska utsikten skymd av moln och snöblaskat regn. Bättre start på 2008 får man nog leta efter!

På gröna linjen så var det i förmiddags stopp vid Fridhemsplan sen någon/några tagit sig in i en mellanhytt och kopplat ifrån en vagn. Vi vet inte alla detaljer men hoppas att någon av våra kollegor från bana 1 kan informera oss. Om det nya året börjar med småungar som tar sig in i våra hytter och kopplar ifrån en vagn, så kan alla vi som jobbar i tunnelbanan lätt lista ut vad resten av året har i sitt sköte.

Precis som vanligt så agerar SL och Veolia först när någon blir skadad eller dör. Fyrverkerier har länge varit ett problem i tunnelbanan men först när en spärrvakt i Rinkeby blir skadad tas beslut om att stänga den stationen. Massa nycklar till våra förarhytter är på vift och SL lär nog inte göra något åt saken förens någon av oss blir nedslagna i hytten samtidigt som vi kör.

Så god fortsättning allesammans, det kan bara bli sämre, och det verkar som om verksamheten måste köras i botten innan någon orkar ta tag i situationen.