Tunnelbanan går i bräschen.

Det händer verkligen inte mycket i dessa dagar. Man skulle kunna kalla det ”tristess”, men vi har bestämt oss för att se det som ”jullov – på jobbet”. Jullov och igenbommat tycks det vara också på psykmottagningarna, för precis som under de långa, trista sommardagarna är dårarna ute nu i helgerna och ställer till olika typer av djävulskap. Redan i torsdags var några vettvillingar ute och kastade limpor på förarna, och har ni inte läst vad T skriver på sin blogg om brödattackerna i de södra förorterna kan vi varmt rekommendera ett besök där. (Det påminner för övrigt Hatbloggen om när vi gick förarutbildningen (i fiendeland, på gröna banan) och fick oöppnade burkar med konserverad fruktcocktail kastade på oss vid Stora mossen – kanske borde vi anat oråd och sagt upp oss redan där och då, men det är lätt att vara efterklok.)

Idag anropade A från Mariatorget att det stod en dåre på plattformen och slickade på tågsidan och från Fruängen rapporterade K att ett galet (eller nåja, åtminstone narkotikapåverkat) par dansade omkring på stationen och att man gjorde bäst i att skicka efter ordningsvakter och inte beordra ut den stackars spärrvakten. Vore det inte allra enklast att bara sätta taggtråd för tunnelbanans utgångar och bestämma att hela systemet härmed är ett enda stort hospital?

Dagens Nyheter basunerade på lördagen ut att den senaste trenden bland kidsen är att skjuta fyrverkerier på folk. Som vanligt går tunnelbanan i spetsen för utvecklingen, för här har just det fenomenet grasserat åtminstone så länge vi har jobbat i bolaget.