Men vi har ju redan skivit om detta, det är ju vår såkallade vardag att allt är mer eller mindre upp och ned vända världen, så vi orkar inte dryfta mer om saken, inte just nu iallafall.
I måndags var det en stor artikel i Metro om att antalet klämolyckor i tunnelbanan är jättemånga! Tydligen kläms folk när dörrarna går igen(kanske för att de i panik kastar sig in i tåget?) och återigen pekas vi förare ut som syndabocken. Vi undrar hur någon ens kan bli klämd när det både tjuter en signal och en röd lampa blinkar samtidigt som dörrarna börjar att gå igen. Många som anmäler till SL att de blivit klämda är citat " Upprörda över att föraren stängt dörrarna för tidigt." Nu är det faktiskt så att någon måste stänga dörrarna, vi slipper gärna, men misstänker att det skulle komma en hiskelig massa klagomål till SL om att trafiken stod still!
Idag hade en trevlig dam i Ropsten glömt sin påse på ett tåg. Precis som vanligt kunde inte kunden avgöra om hon hade åkt nya eller gamla vagnar eller vilken tid det rörde sig om. Som följd till detta fick alla tåg som kom till Norsborg kolla efter hennes påse.
Kunderna har en förmåga att tappa allt vett när de kliver in i tunnelbanan, och sen har de mage att klaga på oss!
Hatbloggen avskyr verkligen att köra CX. Men de ska ju bara vara i trafik fram till 2020 och vi förare kommer ju att avvecklas redan 2013, så om knappt 6 år slipper vi skiten!
Våra läsare tror att vi i år får boken: "Underjordens smultronställen - för oss som spenderar större delen av vår tillvaro under jord." i julklapp från Veolia.
Vi får helt enkelt vänta och se.
4 kommentarer:
Ja, man tycker ju att medierna skall ta upp problemen från båda håll och inte BARA från trafikanterna! Men sedan det sades att "kunden alltid har rätt" så har folk alltid kastat ur sig sin irritation på förarna! När dom egentligen borde inse att det är dom själva som, oftast, orskar problemen! Om folk kunde lära sig att läsa tidtabellen istället för att bara rusa ner och kasta sig in i första bästa tåg dom ser, utan att ens ta reda på vart tåget går! Empatin i detta samhälle, är för länge sedan utrotad!
Så hade jag en gång en tant som kastade sig med armbågarna före in mellan stängande dörrar och när hon då inte lyckades komma in och gjorde sig illa tittade hon argt på mig och sade, varför gör du sådär?
Lustigt nog exakt samma fråga jag hade att ställa henne, de är synska de där småtanterna (inte för att hon var så liten i och för sig, men hon borde varit).
Tyvärr fann jag mig inte då jag blev minst sagt förbluffad över den märkliga bristen på självinsikt och det tillika märkliga utfallet mot mig, så jag körde bara därifrån och lämnade henne där med uppbyggd frustration och ilska. Jag tyckte att hon gottt kunde få stå där och tänka över sina dumheter. Kunder är kantiga i sina hjärnor tror jag.
Inför böter på den som träger sig in eller överhuvudtaget går in när dörrklockan ringer och lampan blinkar.
Det var så korkat att mesa till dörrarna. I början var ju "kunderna" livrädda för dörrarna.
Dom var snabba PANG och kraftufulla.
Att idag säga att någon blir klämd är ju som att säga att man blir klämd av sitt duschdrapperi.
Min roliga historia om detta ägde rum i Husby söderut, i eftermiddagsrusningen, för några år sedan.
Kommer till Husby med tre C20-vagnar, stannar, öppnar, går ut för trafikantutväxling. Folk kliver av och på. Efter ett antal sekunder sinar strömmarna och jag trycker på stäng-knappen.
I samma sekund kommer en äldre dam i tågets norra ände och börjar sakta gå mot tåget. Under dörrarnas evigt sega stängningsprocess segar hon sig fram mot dörrarna.
Precis när de ska gå igen lyfter hon käppen och sticker in den i ett dörrpar.
Av ren nyfikenhet tittar jag nu på förarbordet. Jag har blinkande klarsignal. Och där står hon med sin käpp fast i dörrarna och stirrar fånigt på mig (ja, det inbillar jag mig trots att avståndet gör att jag inte ser henne ordentligt). Jag skulle alltså kunna åsamka henne rätt så stor kroppsskada, kanske till och med se till att hon får möta sin skapare så att säga.
Jag väljer dock att öppna dörrarna och hon går på, helt ovetande och odramatisk.
Under resan till Kista blir hon upplyst om att hon hade ganska nära till döden just i den stunden. Jag hoppas att hon och eventuellt andra kunde ta till sig budskapet, men jag tvivlar på det.
Skicka en kommentar