Extra allt.

Parkerade ett tåg i depån i Mörby Centrum ikväll och fick förflytta mig till Liljeholmen som nästantrafikant i mellanhytt på ett gammalt tåg. Oftast kopplas vagnarna samman så att man från trafikantkupén i en vagn ser in i den i en annan, medan förarhytterna riktas mot varandra. Mellanhytten som jag valde var dock riktad mot kupén i vagnen bakom, och därför fick jag sitta och stirra in i trafikantutrymmet som ett annat fån i tjugofem minuter. Där satt en tant och stirrade tillbaka på mig. Hatar när vagnarna är dumkopplade.

Man vet att det är måndag när jobbkaffet är precis som vanligt – fast liksom ännu mer. Extra allt, kan man säga. Automaterna har nämligen inte blivit påfyllda på hela helgen, och således är kaffet ännu tunnare, ännu beigare och smakar ännu mera uppblött kartong än vanligt.

L har lovat starta en blogg om sina oproportonerligt små fötter. Välkommen ut i bloggosfären, L!

Det trasiga portlåset på baksidan av mitt hus tycks vara åtgärdat. De senaste nätterna har jag lett i mjugg åt mina grannar som kommit hem med samma tåg som jag och som gått rakt på den söndriga porten, medan jag själv med triumfatoriska steg gått omvägen till framsidan utan onödiga utvikningar. Ikväll fick jag emellertid vänta ett par minuter extra på hissarna, som var fullt upptagna med att åka omkring med folk när jag väl forcerat uppförsbackar, rabatter och framsidesport. Aldrig får man vara riktigt glad.