Ett gläfs på hjälp?

Idag kom äntligen en mekaniker till Liljeholmen och lagade vattenkylaren i mässen (typiskt nog lagom tills att vi lärt oss dricka och älska kroppstempererat vatten). Om nu bara någon kunde skicka någon som kunde laga trafiken också skulle vi vara nästan nöjda.

Från Sätra anropade på eftermiddagen en förare och meddelade att han inte kunde köra vidare eftersom en pudel satt framför tåget. Slutligen kunde han mota hunden en liten bit åt sidan och fortsätta färden mot stan, men nästa förare på plats baxade resolut in den enligt uppgift apatiska jycken i hytten och tog den med sig. På väg mot Liljeholmen anropade hon trafikledningen och föreslog att nån skulle hämta av hunden och köra den till djursjukhus, men allvarligt – den satt på spåret framför ett tåg och den verkade apatisk. Låter som om psykakuten vore en bättre destination.

I veckan började den senaste i den mycket långa raden tågförarutbildningar på sistone. Första veckan är alltid roligast att lyssna på, tycker Hatbloggen. De nya rekryterna är fullkomligt bedårande på radion – de stammande rösterna, de halva orden, teaterviskningarna från instruktörerna i bakgrunden. Vi tycker (verkligen!) att det är jättegulligt. Fast det brukar ju gå över till andra veckan.