Obesvarad kärlek i talldungen.

Om man följer söndagsturlistan slaviskt borde tågen på linje 14 först kopplas i Fruängen och därefter en gång till i Mörby. Nu är det ju inte så, men man börjar ju fundera på om det ändå inte ligger något i vad en av personalledarna sade om senförsommarturlistan tidigare i veckan. Plötsligt framstår trafikplaneringsmötena som veritabla fyllefester.

Det är verkligen mördande tråkigt om ett tryckfel i tidtabellen (eller nåja, tio tryckfel, noga räknat) är det mest upphetsande som hänt på hela dan.

På väg till jobbet fick jag syn på en snigel som var i färd med att klättra upp på en tallkotte vid vägkanten - förmodligen trodde han att det var en annan snigel han förfört. Den attackerande snigeln måste ha varit fullkomligt socialt inkompetent (jag menar, hur intressant kan konversationen som ledde fram till själva bestigningen ha varit?).

Släpar sen igår runt på Margaret Atwoods ”Den blinde mördaren”. Den är läsvärd, men påminner till formatet om en gammaldags familjebibel. Med den och fylld vattenflaska samtidigt i väskan uppstår svårartade problem med balansen. Bästa lösningen vore kanske att göra sig av med vattenflaskan, eftersom jag uppenbarligen dricker för mycket. För tredje kvällen i rad tvingades jag nämligen ner till de för varje gång allt snuskigare norsborgstoaletterna. Cigarettfimparna på golvet var ett för dagen nytt och spännande inslag i inredningen. Innovativt.