Kärleksbloggen.

Kära, älskade läsare, hjärtinnerligt välkomna till Kärleksbloggen! Nu lägger vi om taktiken och väljer att gå tillgivenhetens och vänskapens smöriga väg rakt in i trafikanternas hjärtan. Från och med nu kommer Kärleksbloggen att lägga sig platt och girigt suga i sig trafikanternas spott och spe som om det vore himmelsk nektar. Aldrig mer kommer vi att stänga dörrarna så länge det finns någon i biljetthallen eller i rulltrappan ner till plattformen som vill åka med tåget. Förbi är de dagar då vi förorsakade någon trafikant problem genom att vara sjuka eller genom att följa löjliga arbetstidsregler och tramsiga säkerhetsbestämmelser. Rök era cigaretter i vagnarna, ta med era cyklar på tågen, måla ner våra frontrutor – men tala väl om oss i kvalitetsundersökningarna! Och fråga er vem ni skulle kräkas på och förakta om tågen saknade förare.

Och kära SL, älskade Veolia – om vi någonsin låtit undslippa oss ett enda ont ord om er ber vi härmed oförbehållsamt om ursäkt. Vi högaktar och respekterar er som om ni vore våra egna föräldrar; vi är barn av ert eget kött och blod, och om vi någon gång på något vis varit vanartiga, sök i det innersta av era sinnen efter en tunn strimma förlåtelse. Vi begär inte att ni ska förstå oss – hur skulle vi kunna begära något så absurt? –, vi kan blott hoppas att ni i all er skimrande storhet ska se oss – och möjligen finna nåd. Kom ihåg att vi älskar er! Och fråga er själva om ni någonsin kan få samma kärlek av ett förarlöst tåg.