När Hatbloggen hörde på radio att turen 46 var på väg in i depån flera timmar för tidigt bubblade vi nästan över av lycka – upp för backen till Nyboda rasslade nu det enda CX-tåget på vår torsdagstjänst. Vi skulle visserligen inte köra det så länge, men Hatbloggen hatar gamla vagnar, så nu var allt frid och fröjd. Men vi borde vetat bättre, för när Gud öppnar en dörr stänger han ett fönster. När vårt nästa tåg, turen 18, rullade in vid Liljeholmen höll vi på att ramla baklänges av chocken. Här kommer veckans säkraste C20, tåget som vi ska köra i över tre timmar, inskramlande i form av åtta rostiga C6:or. Ve och fasa!
Nå, det var inte mycket att välja på, bara att bita i det sura äpplet och skumpa iväg mot Fruängen. Lidandet blev emellertid inte så hemskt långvarigt, redan efter drygt en timme, när vi var på väg in till T-Centralen, anropade trafikledningen och lät oss veta att vi skulle få byta tåg vid Liljeholmen med turen 51. Alltså skulle Hatbloggens tåg plötsligt gå till Norsborg istället för till Fruängen, medan turen 51 skulle få åka mot Fruängen istället för till Norsborg. Så långt allt väl. Beskedet kom bara lite sent, så när vi kom in vid den fullsmockade Centralen stod fortfarande ”Fruängen” på plattformsskyltarna, och för att slippa allmän förvirring beslöt vi vänta med att ge trafikanterna beskedet om den ändrade destinationen tills vi lämnat stationen.
Så mellan Centralen och Gamla stan gastade vi oss hesa i de raspiga högtalarna om att tåget skulle gå ”till Norsborg, observera tåget går till Norsborg, men nästa tåg mot Fruängen befinner sig precis bakom oss, tåget går till Norsborg, observera, till Norsborg”. Vid Gamla stan och Slussen vällde folk av i takt med att vi upprepade meddelandet. En kvinna kom fram vid Slussen och undrade varför tåget gick till Norsborg när det stått ”Fruängen” på skyltarna vid Centralen, och vi försökte förklara. Förklarandet och gastandet fortsatte hela vägen till Liljeholmen, om och om igen.
Men när Hatbloggen rullade in vid mittenplattformen vid Liljeholmen med sitt byteståg hack i häl fick plötsligt trafikledningen hjärnblödning och bestämde sig för att byta tillbaka. Nu stod Hatbloggen på spår 3 på väg mot Fruängen men med ”Norsborg” på plattformsskyltarna och B på spår 4, med dörrarna öppna åt båda håll, på väg mot Norsborg men med ”Fruängen” på skyltarna och i mitten ungefär en miljon förvirrade trafikanter. Nu gällde det att försöka lura tillbaka de trafikanter vi just kört ut ur tåget på vår väg genom stan. Kvinnan från Slussen kom släntrande över plattformen, och det enda vi kunde göra var att titta på varandra och nicka lite avmätt… Hatbloggen är hemskt förvånad att inga trötta trafikanter mordhotade oss.
Medan vi bytte körände i Fruängen medgav tydligen trafikledningen på radion att det blivit lite fel vid Liljeholmen, och senare under kvällen kunde bytet uppenbarligen äga rum. Men Hatbloggen fick kuska runt på de skruttiga C6:orna i över tre timmar – slutet ont, allting ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag visste väl att det bisarra försöket till tågbyte i eftermiddagsrusningen skulle resultera i ett fett, bittert inlägg. Skönt att jag kan ta något för givet här i livet. God natt!
Ja och dom där rackarungarna i Sätra som jävlades söderut, det var säkert dom som slängde ner cykeln på norrspåret.
Cirkus varje dag.
Tack Gode Gud att man har trippel.
hahahahaha fyfan vad roligt :D:D:D Är det någon som vet varför de ändrade sig? :D
Nån av trafikledarna blev visst lite förvirrad och fick för sig att bytet inte kunde genomföras för att Hatbloggens tåg bestod av C6:or, alltså just det som från början framkallat bytet.
TLC upptäckte sitt misstag rätt snabbt, men nånstans är vi ändå glada att de inte gjorde det medan vi stod kvar vid LIH, för det hade varit självmordsförsök att be trafikanterna byta tåg igen...
hahahahaha :D:D fyfan det är sånt där som gör det värt att köra tunnelbana :D
Skicka en kommentar