Jakten på Gul oktober.

Det är inte alltför ovanligt att folk gnäller på våra vänner barnen. ”Dagens ungdom” har väl alltid varit en källa till oro och frustration för de äldre generationerna, men numera gnälls det så mycket på ungarna att man kunde tro att hoppet var ute, som om de (och vi!) vore bortom räddning. Nämen hallå, säger Hatbloggen, nu får det väl ändå vara nog. Nån måste sätta ner foten och säga sanningen – kidsen är ju mer kreativa än nånsin! När vi själva var unga (nåja, yngre, kan vi väl unna oss att säga) hade vi ingen aning om att man kunde klättra upp mellan innertaket och berget vid vissa tunnelbanestationer och tända eld på tidningar, men det vet barnen av idag. Idag visade det sig dessutom att de uppfinningsrika små liven har hittat på ett sätt att åka på kopplen mellan C20-vagnarna, något som vi gamla förstockade stofiler trodde var omöjligt. Och när Hatbloggen dundrade in vid Tekniska högskolan idag kastade en bedårande liten ängel en kartong pizzasallad på frontrutan, så att vi dels fick hjärtattack och dels resten av eftermiddagen fick njuta av doften från den sura saft som på okända vägar sipprade in i hytten. Det känns både nytt och ofräscht!

Hatbloggen kan stå ut med mycket svenskt: vi kan leva med kylan, vi kan stå ut med mörkret – vi kan till och med köpa att teve sänder ”Andra Avenyn” om vi bara slipper se det. Men när man helt öppet och utan att skämmas lanserar ett smörgåspålägg som kombinerar banan med rökta fiskägg, då vill vi bara fly. Gå i exil. Lämna landet och aldrig återvända.

Brandslangen på plattform 1 vid Gärdet är uppenbarligen sönder och felanmäld. Det känns inte så tryggt i dessa dagar.

Hatbloggen gjorde på onsdagskvällen misstaget att besöka McDonald's vid Liljeholmen. Förutom att man knappt kunde se handen framför sig för alla äckliga små flugor i luften visade det sig att det inte fanns nånting att köpa, det var närmare tre kvarts väntetid på allting. Snabbmat – tjena. Alltså, vad är vitsen? Att driva hamburgerrestaurang utan hamburgare är ungefär lika meningsfullt som att driva tunnelbana utan trafik. Eller… eh… just det…

Strax innan Hatbloggen gick hem annonserades på radio att kod gul, jag upprepar, kod gul trätt i kraft. När såna meddelanden kommer kan man nästan få för sig att man hamnat i en ubåtsfilm eller nåt, man blir liksom beredd att inta skyddsställning, gå till undervattensläge och osäkra missilerna. Det är verkligen ett spännande jobb vi har.