Tunnelbanans Bermudatriangel.

Efter några kalla dagar med fullkomligt livsfarligt hala vita linjer längs utomhusstationernas plattformskanter har man spritt ut ett typ decimetertjockt lager grus som ska göra det lite mindre farligt att vistas på stationerna. Vi får hoppas att folk kan hålla sig på fötterna i det grustag som röda linjen blivit.

Den senaste tiden har man i princip varit tvungen att dricka vatten ur sina kupade händer i mässen vid Liljeholmen eftersom det rått en skriande brist på engångsmuggar (och nåt bofast porslin finns såklart inte, det har väl gått samma väg som besticken). Från lokalvårdsfronten rapporterar nu J att bristen berott på att man beställt sex kartonger engångsmuggar från leverantören, men att denne bara hade tre kartonger i lager när beställningen gjordes och av nån anledning vägrade skicka en enda mugg innan en komplett order kunde levereras. Intressant policy – inga muggar är bättre än några muggar. Kanske nåt för tunnelbanan att ta efter? Ingen trafik förrän samtliga turer rullar.

I mässen utbröt på måndagseftermiddagen en livlig diskussion om syftet med högra bröstfickan på den nya uniformsvinterjackan – den är nämligen mycket smal och mycket lång på höjden. En hel del (rätt snuskiga) förslag framkastades innan man lyckades enas om att den troligen är till för att bära omkring linjaler i. Och vad ska man med linjaler till när man kör tåg? Jo, gissade Z-P, då behöver förarna inte ropa efter linjemontörer till sina sega CX-tåg – de kan göra egna mätningar. Witzigt.

Dag tre utan indikering börjar det kanske så smått sätta sig i fingrarna att inte öppna vänster hyttdörr vid Hornstull och Centralen; som exempel kan nämnas att Hatbloggen själv kom ihåg att inte indikera iallafall en tre-fyra gånger på måndagen. Men samtidigt kommer oroande rapporter från ställverket: På den skärm där ställverksoperatörerna ska kunna se vilka tåg som ska åka vart försvinner på nåt mystiskt sätt tågen just under den kritiska sträckan Centralen – Östermalmstorg (”tunnelbanans Bermudatriangel”, som Ü kallade den). Det är nog bäst att trots allt fortsätta kolla signalerna innan man kör, åtminstone på väg norrut…

Stora delar av dagen ljöd brandfalsklarmet vid Zinkensdamm, och det är ju inte första gången det sätter igång omotiverat just där. (En gång för ett par år sen körde Hatbloggen förbi Zinken när en allvarlig inspelad röst i taket mellan högljudda signaler upprepade gånger basunerade ut nånting i stil med ”En brand har brutit ut i biljetthallen, vänligen lämna genast stationen”, medan folk lugnt stod kvar och läste sina tidningar och väntade på tåg. Fascinerande.) Hur stressad måste inte spärrisen vara efter en dag vid den stationen? Vilka fasansfulla mardrömmar om dånande eldhav utspelas i hans eller hennes huvud om natten? Eller sitter bara döva spärrvakter vid Zinken? Tunnelbanan är en mycket gåtfull plats.