Slutet.

Samtidigt som SL håller på och fjantar runt med det misslyckade SL acess, går trafiken under.
Kanske är det dags för SL att omprioritera? Istället för att hålla på med kosmetika så borde de ta och sattsa några miljarder på att få trafiken att faktiskt fungera.

Det tog Hatbloggen över en timme att ta sig till jobbet sen en omformare gått sönder mellan Axelsberg och Mälarhöjden. Omformarna styr strömmen till signaler och växlar, och när den inte fungerar förlorar trafikledningen kontrollen över tågen, vilket är mindre bra.
All trafik mellan Sätra och Liljeholmen ersattes med buss under drygt två timmar. Hatbloggen tog ersättningsbussen från Sätra, kön av människor som väntade var ungefär en kilometer lång och det tog 40 minuter innan vi lyckades komma in i och åka med en buss.

Hur kommer det sig att det är såhär var eviga dag? Är det inte växelfel, så är det brand, vagnbrist eller kod röd som ställer till det. Och det är inte det att förarna eller trafikledningen inte gör sitt yttersta för att få saker att fungera, men vad spelar det för roll att du anstränger dig för att ligga i tid, när du ändå får tågkänning eftersom signalsystemet är utnyttjat till max, och du har en gammal konservburk framför dig som kör i slowmotion men som ändå inte får trycka på Å-knappen för det har inte gått tre timmar än och ingen vill ta risken att tåget ska självantända och explodera i tunneln!

Det är inte roligt längre. Lever vi i Sverige eller i ett U-land?
De scener som utspelade sig vid Sätra, desperata människor som gör allt för att hinna med överfulla ersättningsbussar, liknade det kaos och våldsdrabbade Brasilien. Och hur mycket Hatbloggen än må älska sitt Brasilien, så vill vi helst inte se att Sverige går samma väg.
Den enda tröst vi har är att vi, tillskillnad från trafikanterna, får betalt för att vara på plats. Den dag Hatbloggen slutar och börjar på en normal arbetsplats, den dagen skaffar vi både körkort och bil, för tunnelbanan, vet vi alldeles för väl, kan man inte lita på.